Så som situationen ser ut i Stockholm krävs det inte en lösning på ett problem utan ett antal olika lösningar. Det krävs också ett rejält nytänkande. Lösningarna måste dessutom vara energi-effektiva och miljövänliga.
En viktig faktor för politiken är att skapa alternativ som gör att bilisterna ser en fördel i att välja ett annat färdsätt än bilen.
Där skapade socialdemokraternas experiment med enhetstaxa på SL en sådan fördel. Det blev en rejäl prisskillnad mellan att ta bilen och åka bussen eller tunnelbanan.
20 kronor hur långt som helst i Stockholms län med bussen eller tåget gjorde alla andra alternativ rejält dyrare. Det var rätt tänkt.
De nya kollektivtrafiklösningarna bör i större utsträckning vara spårbundna och förarlösa.
Ett alternativ som bör utvärderas är sk podcars eller spårbilar. Tyvärr utgör här SLs administration en stoppkloss för nytänkande.
Förmodligen måste lösningen bli att konkurrensutsätta mer av SLs verksamhet, men då utifrån ett kostnadstänkande som går utanför ett eller två års kontraktstid. Ett alternativ kan där vara att handla upp lösningar som man utvärderar utifrån totalkostnaden under livstiden, som kan vara 20-40 år.
Vad gäller finansieringen pekar Wersäll på att det krävs nya finansieringslösningar, privata, statliga och kombinationer. Hon pekar på något viktigt här. Det är inte rimligt att en infrastrukturlösning i bästa fall ska ta 15 år från tanke till genomförande eftersom de statliga resurserna är så begränsade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar