"huvudkritiken mot FRA-lagen är inte alls vad FRA FÅR göra. Utan vad de KAN göra. Får FRA tillgång till en kopia av all trafik som passerar landets gräns vid de TVÅNGSKOPIERINGS-PUNKTER som ska byggas upp på ett antal ställen i Sverige enligt lagen, ja då KAN de göra vad som helst"
I lagen kallas tvångskopieringspunkterna som Swartz mycket riktigt säger samverkanspunkter. Det är missvisande.
Poängen med centerförslaget är att selekteringen av informationen sker hos operatörerna och inte hos FRA. Om jag har förstått det hela rätt så avskär det vad FRA kan göra för att använda Swartz terminologi. För att få full klarhet i om detta är en riktig tolkning så får vi vänta på den skriftliga versionen av centerns FRA-lags utspel.
När Mikael Odenberg skriver sin debattartikel i Dagens Nyheter så gör han det utifrån den kontexten att han har förtroende för FRA. Debattörerna i bloggosfären har inte det förtroendet. För Odenberg går därför gränsen vid vad FRA får göra och för de flesta andra går gränsen vid vad lagstiftningen ser till att FRA kan göra. Dessutom gör Odenberg en definition av personlig integritet som skulle fått gamle Gösta Boman att vrida sig i sin grav. Lagens utformning spelar stor roll för vilken storlek den privata sfären får för medborgarna. De avgör med andra ord till ganska stor del hur stor personlig integritet vi får.
Det borde till och med Odenberg kunna förstå.
Förtroendet för FRA, FRAs generaldirektör herr Åkesson har inte precis ökat genom den desinformationskampanj han har bedrivit. Det förhållandet att han inte ser gränserna för vad han bör (får) göra som underställd politikerna (ytterst Riksdagen) visar att det är väsentligt att lagen görs utifrån perspektivet att begränsa vad FRA kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar