Högre och jämnare vårdkvalitet

Nu diskuteras hur man ska få en mera jämlik vård.

Socialdemokraten Ylva Johansson har kommit fram till den geniala slutsatsen att den blir mera jämlik om privata aktörers etableringsrätt tas bort. Felet är alltså att det finns privata aktörer. Med bara offentlig sjukvård blir allt jämlikt, enligt Johansson, länk. En enastående slutsats.

Svenska Dagbladet refererar debatten mellan alliansen och de rödgröna om den ojämlika vården, länk.

Alliansen däremot vill ha skärpt kontroll över vårdanordnarna om ökad kvalitetskontroll. Man tycker att vårdvalet är en bra reform som ökar kvaliteten.

Frågan är om statlig vård verkligen är både mera jämlik och bättre? För egen del tror jag att fler typer av utförare främjar kvaliteten. Att i praktiken förbjuda privata och social ekonomianordnare i vården främjar ingen kvalitet. Det förstår svenska folket.

Andra medier: SvD, SvD

Ny vd i BP

Så har det nödvändiga offret gjorts av BP, länk. Carl Henrik Svanberg kommenterar vd skiftet i den officiella pressreleasen så här: "Chairman Carl-Henric Svanberg said: "The BP board is deeply saddened to lose a CEO whose success over some three years in driving the performance of the company was so widely and deservedly admired.

"The tragedy of the Macondo well explosion and subsequent environmental damage has been a watershed incident. BP remains a strong business with fine assets, excellent people and a vital role to play in meeting the world's energy needs. But it will be a different company going forward, requiring fresh leadership supported by robust governance and a very engaged board.

"We are highly fortunate to have a successor of the calibre of Bob Dudley who has spent his working life in the oil industry both in the US and overseas and has proved himself a robust operator in the toughest circumstances," Svanberg said."

Vd Tony Hayward får gå rapporterar Reuters, länk, länk. I sak ändrar detta ingenting. Detta är mer av en rituell fråga. BP kommer att fortsätta att ta stora risker på enorma havsdjup och kommer att ha i princip samma potentiella risk för oljeutsläpp som i Mexikanska golfen. Hayward finns kvar i BPsfären.

Att utsläppet har hanterats oklokt av BP är helt klart. Onödiga lögner och halvlögner har skadat anseendet. Detta kan det bli ändring på nu. Inte på grund av vd bytet, men på grund av att den typen av mediastrategi inte fungerar. Bloggare har avslöjat fejkade bilder bland annat. De granskande medierna har blivit vassare tack vara de sociala medierna. Detta är en lärdom.

Ny vd blir amerikanen Robert Dudley, länk, länk.

Så här beskriver BP hans bakgrund i sitt officiella pressmeddelande: "Bob Dudley currently serves as the President and CEO of BP's Gulf Coast Restoration organisation in the United States. He was appointed to the BP board of directors in April 2009 as an executive director and member of the senior management team. Prior to the Gulf of Mexico incident he oversaw the BP Group's activities in Asia and the Americas.

Bob stepped down in December 2008 from his role as President and CEO of TNK-BP in Moscow after more than five years. He served in the role from the time of the formation of the company in 2003.

Prior to his role at TNK-BP, he served as Group Vice President responsible for BP's upstream businesses in Angola, Egypt, Russia, the Caspian Region and Algeria. He was previously Group Vice President for BP's Renewables and Alternative energy activities with responsibilities for BP's global solar business, wind and hydrogen activities.

Earlier work included roles for BP Group Strategy in London, following a similar role with Amoco Corporation in Chicago."

Dudley är utbildad ingenjör. Han har arbetat för BP under närmare 20 år. Det är värt att notera att han varit ansvarig för förnyelsebar energi i BP. Vd bytet markerar inte någon reell förändring. Det markerar business as usual, möjligen med ett ännu störr fokus på investeringar i nya olje- och gasfyndigheter med viss ökning av de förnyelsebara energikällorna.

Husmarknaden i USA vaknar

Aktiemarknaden i USA har piggnat till efter det att husstatistiken upplevts som positiv. Kolumnisten Floyd Norrig reflekterar över dett, länk.

Vad som har hänt är att det i genomsnitt tar 12,4 månader att sälja ett nyproducerat hus i USA i juni. I mars tog det rekordlång tid att sälja ett nyproducerat hus: 14,4 månader. Antalet osålda hus nyproucerade hus minskade från rekordnivån i januari på 188.0000 hus till 84.000 i slutet av maj.

Det som är frågetecknet i statistiken är de äldre nyproducerade husen, "lagervärmarna". Även dessa verkar nu ha hittat köpare eller försvunnit från marknaden.

När man tittar på statistiken närmare enligt Norris är ekonomin på rätt väg, fast från en mycket dålig situation.

Det som kommer att bli en utmaning i USA är den statsfinansiella krisen. Den kommer att ta år att lösa. Sannolikt är det här de konservativa har en sin möjlighet att bringa Obama ur sadeln när han ställer upp för en andra period som president.

Andra medier: SvD, e24.se

Inga gyllene skor, men med svikt i steget

Riksdagskandidaten och CUF ordföranden Magnus Andersson, länk är agent. Många hoppas på honom som förändringsagent. I kampanjmaterialet förekommer han som James Bond inspirerat. Inte minst i integritetsfrågorna knyts stora förhoppningar till Magnus.

Nu ska denne agent pröva om galoscherna passar. Han har fått låna de skor som Roger Moores använde som 007s. rapporterar Per Ankersjö, länk. Skorna kommer från filmen "Octopussy". Idén är att människor som vill stötta Magnus i riksdagen och hans kampanj kan stötta honom genom att sponsra stegen han tar.

Just nu är det flatrate. Alltså ingen progressivitet i sponsrandet. Samma taxa per meter oavsett om han tar många eller få steg. 1 krona per 100 meter 007 går kan man sponsra med. Det är 1,1 metern. En rimligt nivå per meter.

Hade det varit Ohly så hade man fått betala motsvarande vad skorna kostar om han gått riktigt långt. För i Ohlys samhälle ska alla stora insatser beläggas med hög progressivitet. Magnus går för bland annat ett samhälle med "flata" skatter, för en mera progressiv arbetsrättslagstiftning, för integritet och en modern upphovsrättslagstiftning

Vi behöver en sådan som Magnus i riksdagen!

För integriteten gäller "leva eller låta dö" under nästa mandatperiod. Precis som för Bond gäller det att kämpa för livet (och integriteten).

Gamla strukturer mot nya i flygvärlden

Dubaibaserade flygbolaget Emirates berättade i går att man köpt ytterligare 32 Airbus flygplan av typen A380. När alla order är effektuerade har man en flotta på 90 Airbusflygplan. Detta bekymrar etablerade flygbolag i Europa rapporterar, dn.no, länk.

Det norskbaserade flygbolaget Norwegian berättade den 19 juli att man köper nya 15 Boeing 737-800 flygplan, enligt dn.no, länk.

Ryan air publicerade den 20 juli resultatsiffror, länk. Man gör en nettovinst för första kvartalet på 93,7 miljoner euro. För helåret räknar man med en resultatökning på mellan 10-15%.

Gamla flygbolag har det däremot tufft. De strukturer som etablerades under det reglerade flygets tid hänger till viss del kvar. Framför allt gör kostnadsmassan det. Det är inte underligt att då bolag utan historia kan utmana och vara de som driver på strukturrationaliseringen. Förhoppningsvis ger detta också lägre priser för passagerarna, kunderna.

I Emirates fall är det intressant att konstatera att bolaget investerar. För bara ett antal månader sedan hissades krisflaggan i Dubai. Nu verkar krisen blåsa över och expansionen fortsätta i detta förhållandevis öppna arabland. Vi ska inte utesluta mera offensiva räder från Emirates. Man kommer att börja utmana SAS inom 1-1,5 år i Skandinavien. Det ska inte uteslutas att vägen man kommer att gå är genom ett förvärv av just Norwegian.

I vilket fall som helst kommer SAS att få en ännu svårare konkurrenssituation. Svenska staten bör inte vänta på bättre tider. Man bör avveckla sin verksamhet som flygbolagsinvestor. Marknaden klarar rationaliseringen bättre än staten.

Här ser vi effekterna av marknaden. Det innebär att de som inte är konkurrenskraftiga på sikt försvinner. Nya strukturer skapas inte genom sofistikerade system för att dela befintligt välstånd. Det sker genom att öka välståndet. Det är bland annat om detta valet handlar i höst.

Andra medier: DN

Sociala medier är snabba och meningsfulla - partier och gammelmedia är långsamma och enkelriktade

Den moderate bloggaren Kent Persson reflekterar över partierna och de sociala medierna, länk. Hans tes är att partierna är ointressanta i de sociala medierna. Det är relationerna som är viktiga.

Han säger så här i sin bloggpost: "Det parti som därmed påstår sig att vara bäst på de sociala medierna har förmodligen inget förstått. Vem vill ha en relation eller en diskussion med ett parti? Förmodligen ingen. Anledningen är lika enkel som självklar. ”Partiet” som sådant kan inte resonera, ”partiet” kan bara ge besked om de ställningstaganden ”partiet” gjort. Politiskt aktiva kan däremot, oavsett om de är ministrar eller gräsrötter samtala om politik och lyssna till andras åsikter. Resonemang som kan leda till nya relationer och nya samtal. För det handlar om relationer människor emellan. För de sociala medierna bygger på exakt det som de heter, nämligen det sociala. Relationer och samtal är kärnan i det som äger rum i bloggandet och twittrandet.

Det är därför partier inte är intressanta i de sociala medierna. Det är inte heller människors olika politiska plattformar. Det är åsikterna, idéerna och just det den enskilde brinner för som är intressant. Har du något klokt att säga så finns det utrymme för dig och människor som är beredda att lyssna. Vågar du lyssna finns det många som är beredda att ge dig sin syn på samhällsutvecklingen med dess utmaningar och möjligheter. Den politiker som vågar ta till sig av goda argument och som vågar lyssna mer än vad man pratar har en god möjlighet att lyckas i de sociala medierna."

Mary likaså moderat reflekterar så här, länk: "Den här bloggen är en absolut Flipp - i alla fall för min egen möjlighet att bygga nätverken och utöka kontakterna med andra. Både moderater och andra. Hade jag bara haft de traditionella möjligheterna att skapa kontakter och föra samtal och följt partiets hierarkier hade jag möjligen fått dela ut flygblad på torget vid det här laget. Informationen hade varit få förunnad och man hade inte haft koll på nåt alls. Sådant gör brinnade människor trötta och de lämnar för andra arenor. Vilket slöseri med engagemang det är. Vilken möjlighet det är att delta i och få utlopp i de sociala medierna för en politiskt intresserad person där man får träffa sina lika sinnade. Den politiska bloggosfären är ingen flopp, inte för oss som deltar i den. Tvärtom, men det byggs int epå traditionellt sätt där någon i förväg bestämmer hur det är. Som det mesta på internet så blir det bara - det är väldigt positivt. Vi som redan är aktiva har full rulle."

Erik Laakso, länk Polimiserar med den socialdemokratiske bloggaren Clas Krantz, länk. Erik formulerar det så här: "Om de politiska partierna inte ens förmår få sina toppbloggare att förstå den sociala dimensionen i de sociala medierna så lär inte den uppfattningen nå partiledning och kampanjstrateger som föredrar traditionell annons- och envägskommunikation."

Centerpartistiske Per Ankersjö, länk formulerar det så här: "Partierna har inte ambitionen att revolutionera modern kommunikation. De har helt enkelt ambitionen att vinna valet. Jag menar inte att det är två skilda saker men det handlar om huruvida man ser saker på lång eller kort sikt. Och, vilket är trist, om brist på övertygelse när det gäller sociala medier."

Själv skulle jag formulera det så här:

Sociala medier hämtar sin näring i människors behov av mening. Den skapas i mycket stor utsträckning genom att bygga, vidmakthålla och utveckla relationer. De politiska partierna har inte lyckats med att vara meningsbärare för allt fler människor.

Däremot är människor engagerande i frågor som har mening för dem och i sammanhang som skapar mening. Det politiska partierna är däremot inte det. Däremot är uppenbarligen de sociala medierna det. Inte nog med det. Papperstidningen eller gammelmedia har i många avseenden en kris som påminner om partiernas. Man har svårt att skapa mening kring sitt medium. Mening är för många detsamma som interaktivitet.

Vare sig partier eller gammelmedia är snabba nog att vara först med att kommentera och tycka i en global värld. De många små, blir i ett antal avseende överlägsen det stora partiet eller tidningen i snabbhet. Det enda området där partiet och gammelmedia skulle kunna skapa mening är det fördjupade samtalet om viktiga frågor. Här verkar inte gammelmedia läst av verkligheten och inte heller partierna. Upplagorna minskar succesivt. Det gör antalet medlemmar i partierna också. I båda fallen devalveras trovärdigheten undan för undan. I denna verklighet eller skärningspunkt finns de social medierna. De läses, kommenteras och är interaktiva. De är enormt snabba.

Barack Obama, som jag inte är någon större vän av visade under valkampanjen på hur effektivt nätet och de sociala medierna kan vara. Det gällde offer för en orkan. Han sa till amerikanska röda korset att det var möjligt att leda trafik från hans communities till deras sidor, men frågade om de hade kapacitet för att klara anstormningen som skulle komma. Röda korset skrattade åt honom och sa att det hade de. Efter fem minuter kraschade röda korsets hemsida av människor som ville bidra.

Här ser vi dynamiken. Den är inte uppifrånstyrd. Den skapas i meningen, det meningsfulla och relationerna. Effekten blir engagemang och snabbt många. Vi har inte sett den fulla potentialen i de sociala medierna ännu. Vi har bara anat den. Partierna och partistrategerna har inte ens förstått att den finns.

Andra medier: Paul Ronge, JMW

Reflektioner över artikeln om terrorbekämpning i The Washington Post

The Washington Post publicerade i går en artikel om utvecklingen av underrättelseverksamheten i USA, länk.

I ambitionen att bekämpa terrorismen har det skapats ett monster eller möjligen ett cluster av monster. Det slukar pengar, kompetens och resurser, men det är mycket tveksamt om de enormt ökade resurserna har gjort USA säkrare. Förmodligen har denna enorma tillväxt inte gjort USA mycket säkrare. Däremot har det kostat gränslöst mycket.

Vi kan läsa The Washington Posts artikel med förförståelsen att detta är bara en utveckling i USA. Tyvärr är detta sannolikt inte sant. Vi har en utveckling åt samma håll inom EU. Vi har den också i Sverige. Datalagringsdirektivet från EU är ett exempel. FRA lagen i Sverige är ett annat. Effekten av lagarna är att samhället får mer och i många fall onödig och integritetskränkande information om vanliga människor. Samhället blir mera inhumant.

Vi borde därför tänka till lite extra inför höstens val.

• Vill vi ha ett samhälle som har överskott av information om medborgarna eller vill vi ha ett samhälle som präglas av frihet?
• Vill vi ha ett internet som är fritt eller vill vi ha ett integritetskränkt internet.

Om man som väljare önskar ett friare samhälle räcker det inte att rösta på ett parti. Det gäller att rösta på rätt personer. Ett kryss för integriteten är ett kryss för rätt kandidat.

Efter att ha läst The Washington Post artikeln har jag valt att referera till ett antal citat i artikeln. Citaten är inte översatta från engelskan. Läs och begrunda.

En viktig fråga är om de ökade resurserna till underrättelseverksamhet har gjort USA säkrare. Så här svarar Generalen John R. Vines på den frågan: "Underscoring the seriousness of these issues are the conclusions of retired Army Lt. Gen. John R. Vines, who was asked last year to review the method for tracking the Defense Department's most sensitive programs. Vines, who once commanded 145,000 troops in Iraq and is familiar with complex problems, was stunned by what he discovered.

"I'm not aware of any agency with the authority, responsibility or a process in place to coordinate all these interagency and commercial activities," he said in an interview. "The complexity of this system defies description."

The result, he added, is that it's impossible to tell whether the country is safer because of all this spending and all these activities. "Because it lacks a synchronizing process, it inevitably results in message dissonance, reduced effectiveness and waste," Vines said. "We consequently can't effectively assess whether it is making us more safe."

Vad har satsningen kostat sedan 9/11 och hur många sysselsätts, vad producerar man ? "The U.S. intelligence budget is vast, publicly announced last year as $75 billion, 21/2 times the size it was on Sept. 10, 2001. But the figure doesn't include many military activities or domestic counterterrorism programs.

Some 1,271 government organizations and 1,931 private companies work on programs related to counterterrorism, homeland security and intelligence in about 10,000 locations across the United States.

An estimated 854,000 people, nearly 1.5 times as many people as live in Washington, D.C., hold top-secret security clearances.

Many security and intelligence agencies do the same work, creating redundancy and waste. For example, 51 federal organizations and military commands, operating in 15 U.S. cities, track the flow of money to and from terrorist networks.

Analysts who make sense of documents and conversations obtained by foreign and domestic spying share their judgment by publishing 50,000 intelligence reports each year - a volume so large that many are routinely ignored."

Det har blivit inne med underrrättelseverksamhet och därför ökar verksamheten av sig själv, närmast som en cancer om man får tro en tidigare hög rådgivare: "It's the soccer ball syndrome. Something happens, and they want to rush to cover it," said Richard H. Immerman, who was the ODNI's assistant deputy director of national intelligence for analytic integrity and standards until early 2009.

"Cyber is tremendously difficult" to coordinate, said Benjamin A. Powell, who served as general counsel for three directors of national intelligence until he left the government last year. "Sometimes there was an unfortunate attitude of bring your knives, your guns, your fists and be fully prepared to defend your turf." Why? "Because it's funded, it's hot and it's sexy."

Har man haft nytta av den ökande underrättelseverksamheten i samband med de terrorattacker som har skett i USA? Artikeln tar upp två uppmärksammade fall. Det ena är med militärläkaren, psykiatern som sköt 13 personer och den andra händelsen är passageraren som tog sig ombord på ett flygplan med sprängmedel. "Last fall, U.S. Army Maj. Nidal Malik Hasan allegedly opened fire at Fort Hood, Tex., killing 13 people and wounding 30. In the days after the shootings, information emerged about Hasan's increasingly strange behavior at Walter Reed Army Medical Center, where he had trained as a psychiatrist and warned commanders that they should allow Muslims to leave the Army or risk "adverse events." He had also exchanged e-mails with a well-known radical cleric in Yemen being monitored by U.S. intelligence."

Beskrivningen av den passageraren visar att det inte var underrättelseverksamheten som undanröjde katastrofen utan en uppmärksam medpassagerare.

"Abdulmutallab was able to step aboard Northwest Airlines Flight 253. As it descended toward Detroit, he allegedly tried to ignite explosives hidden in his underwear. It wasn't the very expensive, very large 9/11 enterprise that prevented disaster. It was a passenger who saw what he was doing and tackled him. "We didn't follow up and prioritize the stream of intelligence," White House counterterrorism adviser John O. Brennan explained afterward. "Because no one intelligence entity, or team or task force was assigned responsibility for doing that follow-up investigation."

För min egen del ser jag att artikeln väcker ett antal frågor om hur Sverige styrs fel. Motivet är gott att bekämpa terrorism. Frågan är bara om inte ett samhälle som är så överkontrollerande i sig skapar terrorister. Jag vill se ett öppnare samhälle och kommer att rösta för det.

Andra medier: SvD, SvD, DN, DN, The New York Times

Andra bloggar: Opassande, Sagor från livbåten, Markus Berglund, HAX

Carlsson och Sahlin ute och cyklar

Ingvar Carlsson och hans tänkta efterträdare som inte blev det Mona Sahlin skriver i dag en debattartikel, länk.

Det fanns skäl varför Mona Sahlin inte efterträdde Carlsson. Emellan kom Göran Persson, som inte undertecknat artikeln. Så småningom blev hon efterträdare till Persson som ordförande i socialdemokraterna. Fortfarande ha hon inte efterträtt vare sig Carlsson eller Persson som statsminister och det finns skäl till det också.

Den bärande idén i artikeln är att upphöja pension till uppskjuten lön som en högsta sanning i socialdemokration. Problemet är bara är att socialdemokratin har aldrig tidigare i ord levt som om pension är uppskjuten lön.

ATP systemet som höll på att knäcka samhället ekonomiskt var en socialdemokratisk konstruktion. Idén var enkel. Senare generationer betalar för tidigare generationers pensioner. Om systemet ska fungera krävs att ett antal matematiska antaganden stämmer. Efter ett antal tiotal år gjorde de inte det. Då fanns det tre alternativ:

1. Fortsätta med ATP och Staten går bankrut.

2. Vänta till när ATP fonderna var tömda och att det inte bli några pensioner alls.

3. Att skapa ett nytt system som innebär att var och en i allt väsentligt tjänar in till sin egen pension.

Tursamt nog gjordes en uppgörelse mellan samtliga riksdagspartier för att rädda både samhällsekonomin och pensionerna. Den utgick från punkt 3. Det var något helt annat än när ATP infördes. Då var det hård politisk strid.

Pension är en sorts inkomstförsäkring och ingenting annat. Det vet både Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. Pensionen eller utbetalningarna från inkomstförsäkringen är beroende avhur mycket som betalats in för en person och hur pengarna har förvaltats.

Förvaltningen sköts av AP fonder och försäkringsbolag. I ett sådant bolag satt Vanja Lundby-Wedin och sov när man beslutade om villkoren för vdn. Hennes sömn innebar att var och en av hennes medlemmar fick lite mindre i avtalspension än vad de skulle fått om hon var vaken.

Sedan kan de som inte tror på staten och parterna på arbetsmarknaden skapa andra försäkringslösningar, mer eller mindre formaliserade. En av de mera formaliserade är privata pensionsförsäkringar.

Samhället har ett övergripande behov att så många som möjligt ska ha incitament till att bidra till det gemensamma mest möjligt för var och en. Ett sådant incitament är att ingen ska behöva betala mer är 50% i skatt av vilken inkomst det må vara. Därför ska det vara lönsamt att stanna kvar i jobb efter det att man uppnått pensionsåldern. Dessutom ska det alltid vara mera lönsamt att leva på lön än vilken typ av försäkring vi än talar om. Arbetslinjen måste vara den övergripande i hela samhällsbygget.

Vad så gäller pensionärerna beskattas de för hårt i dag. Där har Sahlin och Carlsson rätt. Det får lösas genom att man justerar skatterna för pensionärerna. Det är en helt annan sak än de blå dunster som man i debattartikeln söker slå i Svenska folkets ögon.

Andra medier: Expressen,

Andra bloggar: Proffstyckarna

Magnus, agent som söker stöd för att få rätten att förändra

Centerkandidaten och CUF ordföranden Magnus Andersson är aktiv i den allmänna debatten, länk. Han agerar tydligt och klart och kandiderar till riksdagen för Stockholms län.

Magnus agerar som de flesta riksdagsmän borde göra. Det krävs att man är synlig och vågar utmana. Det gör Magnus.

Nu tar har ett nytt grepp och blir seriefigur. Ett friskt grepp för att förnya formerna för den politiska debatten.

Några oljerelaterade reflektioner

Så här ser förväntningarna ut på oljeprisets utveckling ut framöver om man får tro prissättningen på så kallade futures på oljebörserna, dn.no. Detta speglar till viss del synen på den ekonomiska utvecklingen just nu.

Detta kan vi jämföra med oljeprisernas utveckling ut de senaste 6 månaderna, enligt dn.no. Den röda linjen i den nedre figuren markerar leverans om en månad, den blå inom 6 månader och den grå inom 2 år. Som vi kan se har priserna rört sig i intervallet mellan 70 och 94 dollar. Om man ska använda detta som en indikation av världsekonomin mår den bättre än vad man kan tro. Samtidigt har den Grekiska skuldkrisen kylt ned optimismen på oljemarknaden. Vid priset 70 dollar per fat är till exempel den Ryska statsbudgeten i balans. Som indikator kan vi säga att ett oljepris över 70 dollar markerar ekonomisk tillväxt och ett oljepris kring 60 dollar markerar ekonomisk tillbakagång just under 2010/11.

Däremot verkar marknaden nu inte tro på en kraftigt starkare ökad efterfrågan just nu. Det finns en sorts pessimism på marknaden. Misstron efter den Grekiska skuldkrisen hänger sig kvar. Någon riktig skjuts i ekonomin i höst verkar inte oljemarknaden tro på. Däremot en fortsatt återhämtning.

Vi ska dock hålla i minnet att oljemarknaden är extremt kortsiktig. Synen på ekonomin och oljeprisutvecklingen kan ändras snabbt. Just nu är oljepriserna traditionellt som allra lägst på året.

En annan oljerelaterad följetong är BPs oljeutsläpp i Mexikanska golfen. Vid ett oljepris på 77 dollar per fat går 4,62 miljoner dollar förlorade per dag. Hittills har olja motsvarande strax under en halv miljard dollar bara försvunnit ut i havet. Vad det miljömässiga konsekvenserna av detta utsläpp på osannolika cirka 5,4 miljoner fat har skapat kan vi tyvärr bara spekulera i.

Komplexiteten vid oljeutvinning på över en kilometers vattendjup ser vi nu. Frågan är vilka krav man ska ställa vid oljeutvinning under dessa förhållanden. Vårt västra grannland Norge har borrning på dessa djup och mer kommer det att bli om man förverkligar sina planer. Då talar vi om både olja och gas.

Det uppstår en resonemang för Sveriges del som ser ut så här: Vi har sannolika oljetillgångar i Östersjön som motsvarar en produktion under 20 och 30 år och som täcker cirka 20% av förbrukningen i Sverige. Dessa fyndigheter ligger på djup på upp till 15o meter. Nu väljer vi i stället att importera olja från bland annat Norge på djup som är betydligt större, med helt andra risker inblandade. Är detta en rimlig och etisk politik?

Enligt det statliga Polska geologiska institutet stod oljereserverna i Östersjön för cirka 18% av de totala Polska reserverna år 2004, länk. År 2008 producerade Polen 35.560 fat olja per dag. Detta kan jämföras med Norge som var det 11 största oljelandet med en produktion av 2.46 miljoner fat olja per dag, länk. Polen utvinner olja i Östersjön. Sverige gör det inte av miljöskäl. Varför resonerar vi som vi gör?

Att BPs utsläpp är stort och ofattbart kan visas genom att det motsvarar den 62 största oljeproducerande landets hela produktion, länk.

Frågan är hur komplex oljeproduktion kan vi accepteras och med vilka miljömässiga och tekniska risker?

Andra medier: e24.se, SvD

Sven Otto Littorin: om rätten att bara nå upp till lägsta godtagbara moral

Sven Otta Littorin har avgått som minister. Själv har han angett att orsaken är personliga skäl. Fredrik Reinfeldt har accepterat avskedsansökan utan ett beklagande. Detta är mycket ovanligt att en statsminister gör. Allt pekar på att det finns skäl som inte har redovisats. Det blir lätt att döma när indicierna växer sig starkare.

Samtidigt, är det ett sådant samhälle vi vill ha. Vilken är den acceptabla samhällsmoralen? Är det att betrakta någon som oskyldig tills han är dömd eller är det motsatsen som gäller?

I rättssamhället råder det ingen tvekan om vad som gäller. Man är alltid oskyldig tills motsatsen bevistats oavsett vilken samhällsposition man råkar ha. Det är en aspekt av lägsta godtagbara moral. Faktiskt är det extra viktigt ju mer motbjudande de person som är anklagad är.

Moralen för politiker borde vara densamma som lagen. I vart fall en lägstanivå. Att vara dömd för ett allvarligare brott borde leda till att man lämnar politiken för en tid. Efter avtjänat straff borde det däremot vara möjligt att komma tillbaka. I Sverige börjar vi vad gäller politiska uppdrag närma oss livstidsstraff. En gång dömd för ett brott det är detsamma som att man inte kan vara politiskt aktiv på toppnivå. Denna nya syn hör inte hemma i ett rättssamhälle. Det hör hemma i det gamla ättesamhällets rättsskipning. Man kunde ju hoppas att vi kommit längre, men i bland verkar det inte så.

Sven Otto Littorin verkar skyldig, länk. Det är otvetydigt så. Samtidigt är han inte ens föremål för en förundersökning. Antag att motsatsen är fallet. Han är oskyldigt utpekad för något han inte gjort. Då är han utsatt för en dom av gatans parlament. Han är i så fall utsatt för en sorts Alliansenss Raineraffär.

En som utsattes för detta gatans parlament var den tidigare socialdemkratiske justitieminstern Ove Rainer. Om honom står i wikipedia: "Rainer tvingades avgå som justitieminister sedan journalisten Göran Skytte den 1 november 1983 avslöjat att Rainer, med hjälp av genom skatteplanering, helt enligt lagar och regler, endast betalat 10 % i skatt på en inkomst på 2,4 miljoner kronor. I samband med att han tvingades avgå som justitieminister utnämndes han, på statsminister Olof Palmes initiativ, till justitieråd. Detta vållade så starka protester att Rainer aldrig kom att kunna verka som justitieråd. Formellt avgick han kort efter utnämningen. År 1986 utnämndes han till verkställande direktör för Svensk Bilprovning, vilket var den befattning han innehade vid sin död ett knappt år senare."

Vilken ska vara den lägsta accepterade moralen för politiker? Bloggen anser att det är lagen. Både Olof Palme och Fredrik Reinfeldt har tillämpat en betydligt strängare moral för sina respektive ministrar. De ville båda två distansera sig från ett problem och står inte uppför rätten för alla att bli accepterade om de når upp till lägsta godtagbara moral i samhället. I stället söker de kortsiktiga opinionsmässiga fördelar. Fredrik Reinfeldt ska dock ha den erkänslan att han inte gett sig in på spekulationer, vilket Olof Palme gjorde

I Sven Otto Littorins fall vet vi inte om han faller igenom. Det avgör en åklagare och eventuellt så småningom en domstol. Om förundersökning sker och processen vidare dömer honom har han passerat lägsta godtagbara moral. Till dess däremot ska han, precis som andra betraktas som oskyldig. Detta oavsett vad som påstås av vem som helst.

Andra medier: Aftonbladet,

Andra bloggar: Scaber Nestor, HAX, Per Ankersjö,

Almedalen: Godkänt tal från Sahlin räcker inte

Vi har sagt det tidigare och vi säger det igen: "Mona Sahlin är ingen dundermedicin för socialdemokratin." I går genomförde hon ett tal som säkert frälste de redan frälsta. Det var inget katastroftal. Snarare ett godkänt tal.

Problemet för henne är både den egna framtoningen och socialdemokraternas politik. Ingen av dem är trovärdiga. Mobiliseringen av de egna går trögt. Sofflocket verkar vara ett intressant alternativ för många tidigare socialdemokratiska väljare. Här ligger problemet.

Samtidigt håller socialdemokraterna på att förlora matchen och vem som driver mest socialdemokratisk politik. Fredrik Reinfeldt håller på att bli Svensk mästare här. I och för sig en ganska absurd situation.

Lovar gör alla partier och de flesta för mycket, länk. Socialdemokraterna är inget undantag. I grund och botten kan socialdemokraterna bättre än vad man presterar just nu. Man vet att den extremskattepolitik man driver framförallt mot storständerna och privata näringsidkare inte fungerar. "Höga marginalskatter ger mindre skatteintäkter för staten på lång sikt" för att citera den gamle ekonomiprofessorn Assar Lindbäck på ett seminarium i går. Detta vet socialdemokraterna också. Marginalskatterna riskerar att nå väsentligt över 70% med en ny rödgrön regering. Det skapar en jobbkris. Inte välfärd.

Så länge den socialdemokratiska politiken inte läggs om räcker inte ett godkänt Almedalstal. Det krävs mycket mer. Sannolikt är det så att någon annan än Mona Sahlin måste vara både partiledare och den som håller talet.

När Mona Sahlin talar om ett ödesval borde hon inse att det i hög utsträckning rör hennes eget ledarskap och socialdemokratin som parti.

Ännu så länge upplever socialdemokraterna en befarad kris. Det krävs en konstaterad kris för att det blir förändring.

Andra medier: Aftonbladet, DN,

Andra bloggar: Peter Andersson, Per Ankersjö, Farmor Gun

Almedalen: Socialdemokraterna- ingen rök utan eld

Nu konstateras det igen de två största hindren för socialdemokratin är: Mona Sahlin och skattehöjarpolitiken, länk. Ökad progressivitet i skatteskalorna har ett antal negativa effekter. Den kanske viktigaste är att det blir dyrare att skapa tillväxt för privata aktörer. Det kommer att krävas högre avkastning för att våga satsa för privat kapital. Det är självklart att det är ett hot mot en gynnsam utveckling av samhället. Detta ser väljarna. De reagerar genom att sannolikt rösta med fötterna.

Socialdemokraterna är ett parti i djup kris. Ledarskapets trovärdighet har eroderat. Den svagaste länken i det rödgröna samarbetet är den starke mannen. Han, Lars Ohly har mycket skickligt utnyttjat situationen. Resultatet är en närmast -70 talsmässig retorik som inte fungerar på 2010 talet.

Socialdemokraterna har blivit det storstadsfientliga partiet genom en sparskatt i polemiken kallad skatt på förmögna kombinerad med höjda fastighetsskatter.

Margot Wallström kallas nu in för att förstärka Sahlin. Det räcker inte. Negativa kampanjmetoder, länk förmår inte släta över det stora problemet. Socialdemokratin är i behov av en extrem makeover. Man får vänja sig vid att vara ett parti i storlek med de andra stora. Tiden som störst är över.

Kvällens tal kommer inte att ha potential att vara talet som vänder från negativt till positivt. Talet kan mer eller mindre skickligt minska skadorna.

Andra medier: DN, DN,

Andra bloggar: Opassande

Vässad Maud Olofsson får betyget väl godkänt

En mera laddad Maud Olofsson än väntat äntrade scenen i Almedalen, länk. Företagar- och tillväxtpartiet centern marknadsfördes kraftfullt, länk.

Sven Otto Littorin hade avgått på förmiddagen och på kvällen aktualiserad Olofsson behovet av strukturförändringar i arbetsrättsystemet, LAS. Skattesänkningar som ger dynamiska effekter var en variation på samma tema, länk. Sänkt tjänstemoms som en valfråga passar bra här markerade Maud, länk.

Att de redan frälsta gillade talet var ingen hemlighet och sannolikt en hel del potentiella väljare. Talet var långt. Jag håller inte med Anders Pihlblad om uttrycket ord, ord ord, länk i bedömningen av talet. Det var mycket innehåll, det var bredd och retorisk finess, länk.

I motsats till Jan Björklund visade Maud Olofsson att hon är bred som politiker. Ibland har bredden framförts vara en otydlighet. I talet fanns det ett tydligt fokus samtidigt som det skisserades en tydlig och illustrerad bakgrund.

Olofsson deltar klädsamt nog inte heller i SM i att vara mest socialdemokratisk som Reinfeldt gör. Hon markerar tydligt att det finns skillnader. Det är viktigt.

Fordonskrisens hantering är en vattenledare. Marknaderna ska hantera sina egna strukturproblem och finansiering. Staten ska vara garant och skapa förutsättningar. Det privata ska driva företag. Sammanblandning ger både förvirring och dåliga resultat.

Maud Olofsson är en garant för att Alliansregeringen driver borgerlig politik. Den markeringen behövs. Sedan hade jag personligen önskat mer av nätpolitik och liberala ställningstaganden

Almedalen: Flera stora nyheter

Sänkt tjänstemoms är dagens besked i Almedalen, länk. Förslaget kostar 7 miljarder och beräknas ge cirka 19.000 nya jobb, länk.

Det innebär att varje skapat jobb kostar ungefär 350.000 kronor, brutto. Ett billigt jobbskapande med andra ord. Då har man inte räknat med de dynamiska effekterna som kan innebära mellan 1,5-4 miljarder i ökade momsintäkter för staten. Inte heller har man räknat vad den ökade omsättningen kan ge för ökade bolagsskattevinster.

Petter Stordalen från Choice hotels kedjan som är en expansiv investerare i hotellsverige framhöll att världens högsta tjänstemoms är ett etableringshinder. Enligt honom och bloggen håller med, så är det inte eftersträvansvärt att vara världsmästare i hög tjänstemoms. Det är Sverige i dag.

Här borde de övriga Allianspartierna lyssna på centern och sätta genomförandet av detta förslag högt upp på åtgärdslistan.

Annars är det två avgångar som präglar Almedalen i dag.

Sven Otto Littorin lämnar sitt fögderi av privata skäl. Det är beklagligt. Rent sakligt är det däremot en möjlighet för Alliansregeringen att hitta en minister som är beredd att reformera arbetsrätten. Här finns ett stort behov.

Solveig Ternström ska jobba för att Mona Sahlin ska bli statsminister. Att nyheten släpps i dag tyder inte på någon överdriven lojalitet. Samtidigt är Ternström inte klar om honom lämnar riksdagsgruppen eller blir vilde. Att hon inte går till miljöpartiet utan bli socialdemokratisk supporter gör att man undrar över det verkliga skälen till hennes avhopp. Var det kärnkraftsfrågan eller var det något annat? Ternström blir svaret skyldig.

Om någon timme är det dags för Maud Olofsson att ändra talarstolen. Då blir det spännande att se om hon lyckas förmedla den atmosfär och ton som hon lyckas med inför mindre grupper. Det senaste året har hon lyckats att bli en verklig virtuos in det nära och lilla sammanhanget.

Tyvärr ligger det i luften att det kan finnas de som vill störa hennes tal. Vi får hoppas att dessa kommer på andra och bättre tankar.

Klockan 19.00 är det dags att lyssna

Almedalen: konserverad gröt kräver mer av marknadsföring

Jan Björklunds tal i Almedalen påminde om Lars Ohlys på en punkt. Det var bara de redan frälsta som jublade.

Trots försök att bredda sig och folkpartiet blev det insatser bara på marginalen i talet. Det kändes inte som ett magplask. Talet var mer av torrsim. Det Fredrik Reinfeldt lyckades med, nämligen att bli levande i talarstolen klarade inte riktigt Björklund.

Skolfrågor, äldrevård och kärnkraft är alla frågor där folkpartiåsikterna är kända. Framförallt på skolområdet har magister Björklund gjort en fantastisk insats. Tyvärr kvarstår faktum: att upprepa gamla åsikter fungerar inte år efter år. Om det ska lyfta krävs det något mer.

Trist kan man tycka med så goda förutsättningar.

Andra medier: Aftonbladet,

Andra bloggar: politikerbloggen, rasmus,

Folkpartiets dag i Almedalen

Att bli folkpartiledare är detsamma som att tända stubintråden till den explosion som kommer att utplåna en som ledare. Frågan är bara om det tar kort tid eller ännu kortare tid. Bara två partiledare i modern tid har suttit 10 år eller längre. Tre folkpartiledare har suttit 3 år eller kortare och två, 5-6 år.

Här är partiledarna sedan 1944:

• Bertil Ohlin, 1944–1967, 23 år
• Sven Wedén, 1967–1969, 2 år
• Gunnar Helén, 1969–1975, 6 år
• Per Ahlmark, 1975–1978, 3 år
• Ola Ullsten, 1978–1983, 5 år
• Bengt Westerberg, 1983–1995, 12 år
• Maria Leissner, 1995–1997, 2 år
• Lars Leijonborg, 1997–2007, 10 år
• Jan Björklund, 2007—

Jan Björklund gör sin första valrörelse som folkpartiledare och redan känns han som om detta kan vara hans sista. Problemet är att han är för smal i sitt frågefokus. Skolpolitiken som han förtjänstfullt fört in i blickfånget är mer än piskor och morötter. Den "smale" politikern Björklund har svårt att attrahera tillräckligt många. Det blir inte bara hans problem. Det är hela folkpartiets.

Samtidigt står det flera attraktiva ledarkandidater och väntar på sin tur.

Undrar hur länge stubintråden kommer att brinna för Björklund?

Talet i kväll kan ge en del av svaren.

Andra medier: DN,

Lars Ohly fyrar av alla raketerna - sedan blir det mörkt och kallt

Lars Ohlys idé om att döpa om vänsterpartiet till välfärdspatiet för en dag hade många bottnar. En av dem är att man numera kan likna partiet vid ett tomtebloss eller en raket. Det lyser klart och fast under en kort tid. Uthålligt fungerar vare sig vänstern eller dess politik. Det är precis som med namnbytet för en dag.

Talet i Almedalen var modernistiskt. Det var som en uppläsning från ett kvitto. Alla varor nämndes vid namn, men de nämndes märkligt nog utan prisangivelse. Samtidigt saknade det en linje i talet. Uppräkning var ordet.

Talet frälste säkert de redan frälsta. De andra blev säkert ännu mer oroade över effekterna av vänsterns politik.

Andra medier: SvD, Expressen, Aftonbladet

Almedalen: måndag

I dag bytte vänsterpartiet namn till välfärdspartiet. I morgon är det samma gamla vänster igen. Vänstern är samma gamla parti vad än namnlappen är.

Däremot visar det symboliska namnbytet en sak. Med de åtgärder som partiet vill genomföra med svensk ekonomi blir välfärden kortvarig. Det går inte att beskatta vare sig ett fiskbestånd eller ett entreprenörsbestånd allt för hårt. Vad gäller fiskarna förstår Ohly det. När det gäller människor är det sämre bestämt med förståelsen hos herr Ohly.

Slalomåkningen mellan olika seminarier visar på att även denna vecka har sina modesvängningar. I år tävlar man i att få in så många deltagare som möjligt i panelerna. Antagligen kan man på detta sätt få in så många profilnamn som möjligt. Dessutom verkar varje seminarium vara bredare än det var så sent som i fjol.

Svenskt näringsliv höll seminarium om ekonomin. Som vanligt var det skattetrycket som var ett av fokusområdena. Det är riktigt som man hävdar att skattetrycket inte får bli så högt att incitamenten i ekonomin försvinner. De strukturella problemen i ekonomin framstår som mindre om man ser på dem från en övergripande nivå. På detta sätt lurar man sig om det verkliga läget i ekonomin. Tänkvärda budskap förmedlades, tyvärr lämnade pedagogiken en del övrigt att önska.

IVA fortsatte sitt korståg för entreprenörskap.

SCB presenterade läget för våra enskilda firmor. Där visade det sig att denna företagsform faktiskt, trots alla sina avigsidor minskar arbetslösheten.

Ett spännande samtal kring statsministrar var riktigt underhållande. Seminariet hade sin utgångspunkt i Bonniers serie biografier över 100 års statsministrar.

Andra medier: SvD

Andra bloggar: Anna Troberg

Lokala ansatser kring Almedalsveckan

Hänt i Värmdö

Bloggkollegan i Värmdö Fredrik Sneibjerg muttrar närmast traditionellt att Almedalsveckan inte är något för honom, länk. Det är synd att han andas lite surt sa räven om rönnbären. Folk lyssnar faktiskt till radio, TV och vissa läser till och med bloggar. Det gör Almedalen till en viktig poltisk händelse.

Sedan kan man undra över varför folkpartiets man på Gotland inte har tid att besöka Almedalen. Kommunalråd har inte någon semester, även om de kan vara lediga i rimlig utsträckning-Det borde Fredrik vara mer sur över.

En som har en annan och mer spännande approach är LG Nilsson. Han talar om tre OLIKA val och publicerar hela rankinglistan av Värmdös politiker, länk.

Bloggens skribent är förresten den tredje högst rankande politikern (på delad tredjeplats) i Värmdö enligt LG. Det kanske kan vara en vägledning för den som funderar på var krysset ska hamna i kommunalvalet och vilken sedel som ska väljas.

Almedalen: ribban är lagd

Fredrik Reinfeldt klarade provet i Almedalen. Han var det hans strateger önskade och lite till. Det lilla extra var att han lyckades bjuda på sin kraft och det fanns en känslomässig styrka i talet.

En som var imponerad var politikerbloggens Anders Pihblad, länk

Talet lägger en ribba för andra talare som är hög. På något sätt började veckan med att den förste tävlande begärde upp ribban till svensk rekordnivå, 2,42 och klarade hoppet.

Samtidigt ska vi komma ihåg att det är bara den högsta nivån som man minns och den som klarade den. Vem minns förresten vem som hade det svenska rekordet före Patrik Sjöberg, 1987? Bloggen gör det i vart fall inte. På samma sätt är det i politiken, även om detta mycket mer är en bedömningssport och man har lättare att se "sin" partiledares förtjänster än dess tillkortakommanden.

Gårdagens överraskning vad gäller valaffischer stod faktiskt inte moderaterna för. Deras remix av en gammal socialdemokratisk affisch överglänstes av piratpartiets. Detta pekar också på Alliansregeringens svaga flank, internet och personlig integritet är eftersatta områden i Alliansens rike. Här är inte de rödgröna starkare, men förväntningarna på en Alliansregering är mycket större.

Detta förtar dock inte helhetsintrycket att statsministern levde upp till de högt ställda förväntningarna.

Andra bloggar: Tokmoderaten, Ledarredaktionens blogg, Opassande

Almedalsveckan 2010: Bilden av den ofelbare och arbetsamme Reinfeldt mejslas fram

Nu har det börjat här i Almedalen.

Bloggen är på plats.

Riksdagskandidaten och CUF ordföranden har ett digert program framför sig. I samtal med bloggen nämner han att han ska medverka i 30 paneler.

I vimlet träffar bloggen gamle näringsministern Björn Rosengren som laddar upp inför några dagar av mingel och några deltaganden i seminarier. Det är många som är här. En annan som kommit hit i år igen är den snart avgångne centerriksdagsledamoten Lennart Levi som trots sin ålder är den intellektuella vitaliteten själv. Detta är bara några av de bekanta ansikten som bloggen nickar till eller växlar några ord med.

Dagens huvudperson Fredrik Reinfeldt låter sig intervjuas av journalister, medan hustrun finns i bakgrunden på hotellet. Det mest intressanta med Reinfeldt och då talar vi faktiskt statsminsiterparet Reinfeldt är bilden av dem som håller på att mejslas fram.

Han talar om att barnen och tystnaden börjar bli det viktigaste på fritiden. Tidningen resumés Almedalsnummer innehåller en allmogebild av statministerparet. De "Lutheranskt" hårt arbetande verkar vara överskriften. Hustru Filippa kommer nog att synas mer i denna valrörelse än i förra. Paret Reinfeldt ger nog många rätt vibrationer.

Medieproffsen runt statsministern vill förmedla bilden av den lågmälde som kan bita ifrån när det behövs. Detta är den mediala stylingen av statsministern och hans fru i valet. Inga hårda kanter att fästa sig mot.

Den historiska parallell man verkat vilja frammana är Axel Oxenstierna 1583-1654, länk. Han är en av de mest dugliga svenskarna genom århundrandena. Reinfeldt är dock helt utan Oxenstiernas adliga överhäng. Fredrik från förorten spelar i stället på medelklassen från Täby. Det hade kanske Oxenstierna också gjort om han verkat i Reinfeldts århundrade.

Reinfeldt blir skapad till den store "Spara" och det lär inte vara någon hemlighet som är "Slösa" i sammanhanget. Får se hur de andra partiledarna kommer att stylas medialt under veckan.

Strategin är den säkra. Den bygger på en politikerbild som inte bara är sympatisk. Enbart de ofelbara ska engagera sig. Det samhället tror jag ingen i grund och botten vill ha. Samtidigt får det inte finnas någon möjlighet att ens ana möjligheten av en repa. Då kan det vara kört. Integritetsfrågorna är en sådan för Reinfeldt. Samtidigt, ett val mellan Reinfeldt och Sahlin är inte ett val mellan pest och kolera. Det är ett lätt val till fördel för Reinfeldt, men det finns faktiskt fler alternativ. Mera levande och karismatiska politiker kan gynnas av denna strategi

Andra medier: DN, SvD, Expressen,

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Sagor från livbåten, Anna Troberg, Christian Ottosson, Tokmoderaten, Magnus Andersson, Farmor Gun,