Mer än en fyr och en skyskrapa

Hänt i Värmdö

Så blev det ingen snö i natt. Blev nästan lite besviken. Kunde känna visionen av att vakna och blicka ut över ett vitt landskap. 

Nu är det varmt och fuktigt i stället. Vore det lite högre kunde man nästan tänka sig att landskapet var Indien eller Ugandas högländer. Theodlingarna skulle breda ut sig. En härlig tanke.

Så kommer jag tillbaka till en annan vision. Den lokalpolitiska visionen.

Först gäller det att skapa ett politisk arbetsklimat som gör det möjligt att arbeta tillsammans. Där finns nämnder med udda antal ledamöter, berednings- eller arbetsutskott och alla partier representerade i nämnderna. Det är ramen. 

-Nej det var en sak till. I nämnderna ska det vara en ordföranden och två vice ordföranden. De två första till majoriteten och den sista till oppositionen. Om en moderat är ordförande ska det vara en mittenpartist som vice ordförande och vice versa.

Sedan måste tjänstemannaorganisationen fungera. Evidens visar att den inte fungerar. En av de två arkitekterna är kvar, kommundirektören Magnus Hedenfalk. Det är dags att han tar sitt ansvar och avgår av egen fri vilja. Den organisation han skapat är inte lyckad. Han bör göra något annat när han fyller 65 år i vår. Dessutom har han förlorat förtroende inom organisationen. Jag kallar det Exit Magnus.

Som jag tidigare sagt krävs det att det så kallade UKÄ kontoret genast delas upp. En förvaltning för ungdom, en förvaltning för kultur, en för fritid och en för äldreomsorg. Varje förvaltning är fokuserad på en nämnd. 

Sedan krävs det en snabböversyn av  ansvar och befogenhet. Den ska vara klar till årsskiftet. Beslut om justeringar bör tas på januari månads fullmäktige. Basen ska fortfarande vara köp-sälj, men hantverket ska bli riktigt bra.

Så blir jag klar över att detta är ingen vision. 

Det är att ta sig tillbaka till läge noll. 

Att ta sig tillbaka till den punkten när Alliansen tillträdde på Värmdö. 

Det finns en risk att Alliansen blir en ja-maskin under resten av mandatperioden om man inte lyfter blicken. Det krävs att man skapar, förmedlar och börjar förverkliga en vision som kan delas av många.

Det krävs privatiseringar. Framförallt för att öka verkningsgraden inom VA-utbyggnaden. Här finns möjligheten att skapa lokala och privata VA-bolag. Dessa ska bygga på småskalighet och klimatsmarta lösningar. Här är det dags att börja pröva på Djurö-Vindö. 

Småskalig energiförsörjning är nästa punkt. Stimulera till vindkraft på land. Skapa möjligheter för samverkanslösningar mellan kommunen och andra intressenter.

Skapa visionen av det nya Gustavsberg. 

Ska det vara en trött ort där kulturen sakta kommer att förvinna ut? Där ateljéer ersätts av kontor och bostäder i hamnen. Där hela hamnområdet får en stämpel av "Private property".

Alternativet är Dag Landviks vision, en fyr, en skyskrapa. Hamnen blir en mötesplats för människor, kultur och historia. Spårbilar kanske transporterar människor mellan Gustavsberg och Hålludden. Ekvallen är utbyggd till ett rejält sportcenter, dit människor åker från hela regionen. Jag har inte glömt bort de lokala föreningarna . Värmdös ungdomar får bättre förutsättningar för att utöva sina sporter. 

Använd folkomröstningen till att låta folket ange inriktningen av Gustavsberg.

Medborgarna ska vara inspirationskällan och kommunen sätta ramarna. Riskerna ska tas av det privata näringslivet, i samverkan med föreningar.

Utbildningsnämnden tar ett inriktningsbeslut om att Värmdö skolor ska vara bland de tre bästa i regionen. Politiker och tjänstemän arbetar för att förverkliga den visionen inom fem år. Kommunen tar initiativ till att bygga ett gymnasium i Värmdö kommun och skapar samverkan med en högskola för att öka kompetens och attraktionskraft.

Kommunen ska växa försiktigt och med respekt för vad uthållig utveckling tål och kräver.

Seniorer tas tillvara i utvecklingen av samhället. Det ska vara meningsfullt att vara senior i Värdmö kommun. Projektet social ekonomi görs levande igen.

God Allianspolitik innebär inte att hyresbostäder ska säljas ut. Visionen är tvärt om att bygga hyresbostäder för unga och seniorer primärt. För att de inte ska bli luft krävs det en tydlig färdplan för att genomföra det. Då brådskar det.

När man lyfter blicken tydliggörs visionen och man får lust att dela den.

Det är dag för det nu

Rättvisa var ordet, sa Bull

Rättvisa är Alliansens hemliga vapen skriver PJ Anders Linder i en bloggpost.

Han tar upp Per Schlingmanns nyhetsbrev för att beskriva detta. 

Schlingmann tar upp fyra områden som kan beskriva rättvisa:

1. Det bör råda rättvisa i hur medborgarna bemöts av det allmänna.

2. Förtidspensioner och bidragsberoende är orättvist.

3. Rättvisa och matematisk jämlikhet är inte samma sak. Jobbar du mer ska behålla mer. Studerar du längre bör de ge resultat i lönekuvertet. 

4. En skola som inte ställer samma baskrav på alla barn är inte rättvis.

Detta är som PJ  skriver ett så hemligt vapen så att Alliansen inte ens själv vet att man har det, ibland. Problemet med sådana vapen är att de är svåra att använda. Här krävs ett upplysnings- och bildningsarbete. Schlingmann bör utveckla rättvisebegreppet än i mer i praktiken.

Likabehandling av alla från det offentliga inom sjukvård borde vara en självklarhet. Nu är det inte så. Här måste alliansen agera och exemplifiera. Att bara arbeta med vem som är producent av vården räcker inte.

 

Ett annat område är bygglov. Där bör den enskilda kommunmedlemmen inte behandlas sämre än professionella aktörer. Så sker ofta idag. Här bör Alliansens alla partier definiera vad rättvisa ska innebära i praktiken. Den definition vissa lokala företrädare gör genom att säga att bygglov är en mänsklig rättighet är en feltolkning av begreppet rättvisa.

Bidrag och förtidspensioner är orättvisa i många olika dimensioner, bland annat genusmässigt och klassmässigt. Fler människor som arbetar betyder mycket både för staten och för den enskilde. Här måste metodiken utvecklas för att minska utslagningen. Fler och annorlunda metoder behöver prövas.

Att alla ska ha samma lön det vill nog egentligen ingen. Även om många agerar så. 

Rättvisa är där i mot att stora och små företagare behandlas mer lika. Fåmansbolagsreglerna som ibland kallas 3:12 reglerna måste bort. 

Hjältarna är inte tjänstemännen som riskerar andras pengar. De verkliga hjältarna är entreprenörerna. Ändå är de till tjänstemännens företag som staten i stor utsträckning ger stöd. Stöd till företag rubbar rättvisan. Stöd till företag bör kraftigt begränsas. Det krävs att Alliansen tar det på allvar. 

Det stora stöd- och stabiliseringspaketet är i många avseenden ett stort steg i fel riktning. Det skapar inte rättvisa. Man skapar dessutom en felaktig incitamentstruktur. Finansmarknaden bör i mycket större utsträckning skapa sina egna stödfonder. Här kan staten ställa krav. Relationen utdelning och placering i statspapper kan vara en metod. 

När banker får stöd bör helst staten ta över och sälja vidare. I vart fall bör banker som får stöd inte ha möjligheten att lämna aktieutdelning. Det snedvrider riskkalkylen. Staten tar risken och aktieägarna tar vinsten. Det sticker i ögonen. 

En rättvis skola är en skola där alla barn motsvarar kraven på att komma in på gymnasiet och klarar att gå ut med fullständiga betyg. En rättvis skola bygger i högre utsträckning än i dag på pedagogik och undervisningsformer som är evidensbaserade. En rättvis skola kräver inte bara piska. Den kräver utveckling också. Det har tyvärr kommit bort.

Det sista rättvisebegreppet som Schlingmann inte tar upp är det klassiska. Det ska vara en rättvis balans mellan staten och den enskilde vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter.

Här finns en lång väg att gå. Hittills har alliansregeringen inte skapat mer rättvisa på detta område.

Upp som en sol och ned som en pannkaka

Carnegie som finansbolag har haft höga berg och djupa dalar. Under början av 1960 talet var företaget en relativt liten spelare på Stockholms börsmarknad. 1964 köpte man bankirfirman Lagenskiöld. Bolaget för därefter en tynande tillvaro under några år.

1968 tar radarparet Erik Penser och Thomas Fischer kommandot i Carnegie. På ett år ökas omsättningen  från 21 miljoner till 337 miljoner. 

1980 tar Erik Penser ensam över kommandot. Numera välkända finansmän rekryteras då som mäklare. En av dem är Mats Qviberg.

1988 säljer Erik Penser Carnegie till statliga PK banken för hisnande 2,7 miljarder kronor. 

PK banken blir Nordbanken och huvuddelen av de produktiva mäklarna försvinner. Carnegie gör stora förluster. 

Nordbankens vd Hans Dahlborg tar kontakt med Lars Bertmar. Han erbjuder Bertmar att bli chef för Carnegie. Han sitter i karantän efter det misslyckade samarbetet mellan Handelsbanken och Refaat el Sayed. Det vi i dag kallar för Fermenta affären.

Svart på Nordbankens fråga blir ja.

Bertmar tar kontakt med Matti Kinnunen och de två blir det nya radarparet på Carnegie. 

På 6 månader vänder de förlust till vinst. Nordbanken vill inte ha kvar Carnegie. En försäljning av Carnegie går i stöpet. Så småningom kommer Singer & Friedlander in som ägare efter Nordbanken. 

Carnegie är först den lilla delen. Efter något år har man vuxit sig mycket större än Singer & Friedlander. 1996 börsnoteras Carnegie och succesivt försvinner Singer & Friedlander ut som ägare. 2006 lämnar Bertmar Carnegie när Isländska intressen blivit mera tongivande ägare.

Åren 2007 och 2008 går till historien som den värsta dalen för Carnegie hittills.

Stig Wilhelmsson fick gå efter att Finansinspektionen ställt ultimatum. Mats Ericsson som varit vd sedan april i år har varit en för dålig kvast. Han kan se sig om efter ett nytt jobb mycket snart. Det nya radarparet Böös och Enblad är från och med i dag representerade i nomineringskommittén för Carnegie. De var en gång Mats Qvibergs påläggkalvar. 

Så gamla spöken blir som nya. 

Får Carnegie behålla banklicensen blir det dessa män som tar över. Billigt blir det. Tyst och framgångsrikt under några år. Sedan kommer frågan. Hur ska vi sälja skiten och då kommer de nya problemen 

Den 3 november avgörs sannolikt om Carnegie får behålla sin bankoktroj. I annat fall dröjer det till den 10 november då Finansinspektionen har sammanträde. Det blir spännande om vice riksbankschefen Lars Nyberg är med och beslutar.

Och nu blir det socialisering

I svallvågorna av finanskrisen laddar nu Frankrikes president Nicolas Sarkozy om. 

Rapporterar gör Australian News. 

Frankrike vill att Eurozonen ska gå mot mer statlig och politisk styrning. ECB, den Europeiska Centralbanken ska förlora sin självständighet om Sakozy får som han vill. Kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso, försöker tona ned det hela. Tyskland är motståndare till Frankrikes planer. Länderna utanför Eurozonen, England, Danmark och Sverige har all anledning att vara oroade över dessa tankegångar. Sakozy vill gärna tona ned målet att hålla inflationen i schack i Eurozonen. Resultatet kan bli förödande.

Som om dessa tankar inte skulle vara nog föreslår han inrättandet av statliga investeringsfonder. Syftet med dessa är att kunna stödja företag i kris. En nyöppning av den Svenska varvsakuten fast i större skala. I Frankrike vill man säkert investera i sina bilföretag, flygbolag och livsmedelsföretag. Bönderna får redan tillräckligt med stöd från EU. Tanken är att sätta marknadsekonomin ur spel. I stället ska politiskt motiverade räddningsaktioner kunna genomföras. 

Uppenbarligen är inte den siste planekonomen född. Jag ryser av obehag.

Tipstack till Henrik Alexandersson.

Upphovsrätt och framåtskridande

Mark Klamberg skriver om fildelningsdebatten i en bloggpost i lördags.

Han ställer frågan om det går att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin "ges liknande befogenheter som polisen med .... sanktioner och skadestånd". Klamberg svarar själv att vi konsumenter och brukare måste respektera upphovsrätten och inte bruka material där upphovsrätten kränks. Dessutom måste industrin anpassa sig till ny teknik.

Det är en del av sanningen. Förhållandet att många människor fildelar visar att lagstiftningen är i otakt med människors rättsuppfattning. Det är i sig ett problem. Jag är inte säker på att anpassning som Klamberg föreslår är bästa lösningen i alla lägen. 

Rickard Falkvinge är klar över att det är polisen som ska vara rättsvårdande myndighet och inte industrin. Piratjanne pekar på att ett av problemen är att upphovsrättsindustrin är teknikfientlig. Genom att motsätta sig teknisk utveckling tror man att det ska var möjligt att skörda samma vinster som tidigare. Med den skillnaden att det som en gång var ny teknik, nu är gammal och i många fall föråldrad teknik. Det är en fåfäng kamp som man på sikt kommer att förlora.

Boktryckarkonsten har funnits sedan slutet av  800 talet. Den första boken vi känner till är den kinesiska Diamantsutran från 868. Den moderna västerländska boktryckarkonsten uppfanns av Johann Gutenberg cirka 1440. Upphovsrättslagstiftningen har sina rötter här. Vad som hänt efter Gutenberg har inte påverkat upphovsrättslagstiftningen i någon betydande grad.  Det är här problemet börjar

Upphovsrättslagstiftningen har övergått från att vara legitim och framåtsyftande till att bli ett problem. Den har tillkommit i en tid då dagens teknik inte fanns. Den utgår från tryckpressen och pappret som förmedlare. Lagstiftningen är på många sätt anpassad till att skydda affärsmodeller som fungerade i en annan teknisk kontext. I dag hindrar den både kommersiell och teknisk utveckling. 

Vi ska inte avskaffa upphovsrättslagstiftningen. Däremot ska vi uppdatera den så att den främjar affärsutveckling och konstnärlig kreativitet. På samma sätt måste vi hålla på gränserna frö vad staten ska sköta och vad marknaden ska sköta. När en avtalspart blir polis också uppstår det systemproblem.

Fildelningslagen är inte ett sätt att öka lagligheten. Den kommer att bli en inkörsport till ökad laglöshet. Exemplen från Danmark förskräcker. Där har det skapats en sorts upphovsrättslig utpressningsekonomi. Bevare oss för det.

En regnig och varm höstdag

Vi gick en promenad ut i den regniga skärgården. Den starka vinden från i morse hade ersatts av stiltje. Bakom en av tilläggningsplatserna för Waholmsbolaget stod en massa bilar. Inne bland bilarna stod tre rådjur och betade. Känslan av det absurda bredde ut sig. De vilda och fabricerade stod sida vid sida. Djuren betade bredvid sina värsta fiender. 

Det är varmare än det brukar och det är fuktigare än vad det brukar vara så här års. När jag tittar på normaltemperaturerna och jämför med vi har inser man att det är mycket varmare. Det är lätt att undra över klimatet. Det är svårare att göra något åt det, men vi måste. Det går inte att göra rätt på alla områden. Det gäller att fokusera på några områden i taget. Sakta men säkert sker det något då.

Snart ligger musslorna i grytan och elden brinner sakta i den öppna spisen.

Passenger Name Record

En de grundläggande idéerna bakom EU är fri rörlighet för människor och varor och tjänster. 

De positiva effekterna av denna fria rörlighet är lätta att inse. 

Nu vill EU införa något som kallas Passenger Name Record. Frågan ska enligt Henrik Alexandersson behandlas av EUs ministerrråd i dag. Förslaget innebär att ett antal uppgifter om passageraren ska skickas till polisen och säkerhetspolisen två gånger. En gång 48 timmar före planets avgång och en gång efter det att det lyft. Uppgifterna lagras sedan i 13 år. Var god skölj.

Det är dags att införa en EUs egen författningsdomstol. Risken med den här typen av förslag är att EU fullständighet förlorar kredibilitet. Det krävs regler som begränsar politikernas klåfingrighet 

Från Lenin till Marx

Hänt i Värmdö

Den med Lenin porträttlike Jonas Nilsson har avgått som kommunstyrelsens ordförande i Värmdö. Som ersättare till honom har moderaterna nominerat Lars-Erik Alversjö. Han har enligt ryktet studerat Karl Marx. 

Utseendemässigt har Alversjö drag av Marx. Vilket märkligt sammanträffande. Två gånger i rad... 

För den som har varit observant har hans kandidatur varit ganska uppenbar sedan flera veckor. Tuppkammen har vuxit i takt med Alversjös handlande och den verkade nästa besvärande tung under förra måndagen, då Alliansen hade ett gemensamt möte.  I tisdags lät sig den nominerade intervjuas exklusivt av NackaVärmdöPosten. Moderaterna hade lovat informera alliansens övriga partier i måndags, men det kom inget besked. Detta trots att Alversjö ställt upp på intervjun.  Sedan har svaret varit; inget besked att ge under tisdagen och onsdagen. På torsdag kväll fick alliansens partier information om valberedningens förslag. Moderaterna ville ha svar om  kandidaten accepterades inom någon timme under torsdagen. Detta är naturligtvis både ur demokratisk och moralisk synvinkel oacceptabelt, utifrån de löften som getts

Processen att nominera en ny kandidat till kommunstyrelseordförande har tagit lång tid för moderaterna. I vart fall har moderaterna krävt lång tid. Mittenpartierna har sagt sig vilja diskutera namnförslaget inom respektive partier. Genom den processmodell som moderaterna valt har det inte blivit möjligt. Oberoende av om kandidaten är kvalificerad eller ej kommer han med denna uppläggning att få en uppförsbacke.

De besked som lämnas är inte förankrade. De är inte reflekterade. Det kan vara så att man ger ett positiv svar nu. Därigenom undviker man en omedelbar konflikt. Vad mittenpartierna tycker har inte moderaterna fått ett ärligt svar på. Det är möjligt att moderaterna inte var intresserad av det. Processen har satt en scen som inte gagnar ett förtroendefullt fortsatt samarbete. Jag beklagar detta djupt.

Vad finns att säga om personen Lars-Erik Alversjö? 

Att han skulle bli nominerad skrev Fredrik Sneibjerg om redan den 13 september, i kodad form. Detta gjorde han två dagar efter Jonas Nilssons avgång. 

Tack för tipset Fredrik. Jag förstod koden. 

Lars-Erik är en föreningsmänniska. Han har backat från att ta konflikter i till exempel idrottsklubbar tidigare. Där har han valt att avgå när det osat katt. Någon skulle beskriva det som en konfliktskygghet. När han trängs i politiken brusar han i stället upp. 

Många säger att Lars-Erik är social. Det stämmer och han kan vara  mycket trevlig. Det har jag själv upplevt. Under det första året av alliansarbetet var han omtyckt i alla läger. 

De senaste året har folk frågat, vad har hänt med Lars Erik? Han visar andra sidor som vi inte sett tidigare. Flera av hans supportrar har börjat tvivla. 

I dag beskrivs han som nära lierad med Monica Petterson , Erik Petterson, Hans-Ove Görtz och Per Naess. Det är detta moderaternas de fyras gäng som han är beroende av.

Den mjuke Lars Erik har blivit den hårdföre. Att han olyckligt snubblat på några politiska bananskal nyligen oroar. Faktakontroll av sakuppgifter har ersatts med höjd röst. I pressade situationer undrar jag om han inte slirat lite på sanningen. Det ökar oron ytterligare.

Jag önskar Lars-Erik lycka till. Däremot känns det som om han blivit rekryterad som kapten på Titanic en halv timme före krocken med isberget. Jag är inte ens säker på att han kommer att tillträda.

Om han tillträder tror jag det blir en kort sejour som högste ledare i Värmdö. Han förtjänar bättre, men hantverket brister. Jag beklagar det. 

Lars Erik är värd ett bättre öde.

Political Open Source Management del IV

Lyssnade på ett anförande av Camilla Lindberg i går. Det arrangerades av frihetsfronten. Camilla berättade bland annat om processen kring FRA lagen. Det var inte bara vackra beskrivningar av hur interndemokratin fungerar. Det blev mycket sagt om svek och kraftiga påtryckningar. Tyvärr är hennes beskrivning inte unik för folkpartiet. Många (säkert alla) partier bör tänka igenom hur man arbetar. Hela processen i från juni och till nu är en process som skett i stängda rum. 

Den demokratiska processen i riksdagen är till största delen en hemlig process. De interna processerna inom partierna och mellan dem är också hemliga. Det ger utrymme för enskilda människor att agera oärligt och oetiskt. Tyvärr blir det ett omfattande grävjobb för både tredje statsmakten, gammelmedia och fjärde statsmakten, bloggosfären att avslöja detta.

Vi kommer tillbaka till det som jag propagerat för här tidigare, Political Open Source Management. Det krävs en strategi för att införa POSM. På samma sätt som det krävs på den lokala politiska nivån krävs det på den högsta politiska nivån. Det visar Camillas föredrag.

Political Open Source Management kan i riksdagen innebära:

1. En ny syn på offentlighet i Riksdagen. Huvudregeln ska vara offentlighet. Om det inte finns mycket starka skäl för hemligstämpel, men det ska vara undantaget. 

Speciellt viktigt är offentligheten i utskottsmötena. Dessa möten bör i normalfallet vara direktsända över riskdagens web-tv.

 

2. Riksdagen bör tillsätta en grupp som praktiskt och handfast arbetar med att utveckla offentligheten i Riksdagens arbete. Denna grupp bör årligen rapportera om resultatet av sitt arbete.

3. Nya former för medborgarinteraktivitet bör utvecklas av riksdagen, lämpligen bör det arbetet ledas av gruppen som jag föreslår.

4. Arbetsformerna i de partier som är representerade i riksdagen måste öppnas upp. Jag hoppas att partierna av egen självbevarelsedrift börjar gå åt mera öppenhet. Målet bör vara att allt internt arbete är helt öppet och transparent. 

5. Om inte partierna själva gör det föreslår jag att man etablerar granskningsgrupper med representanter från fjärde och tredje statsmakten och fristående debattörer. Väljarna ska veta i vilken riktning det går med öppenheten inom de olika partierna. Här kan granskningsgruppen ge sådana underlag. Därigenom får vi en mera levande debatt kring öppenhet i politiken.

I debatten om fildelningslagen ser vi hur illa de slutna politiska processerna fungerar. Mina moderata karameller, Mark Klamberg, Opassande, Copyriot och Karl Sigfrid kommentar förtjänstfullt innehållet i lagen. Effekterna av lagen är dåliga i många dimensioner. Det är bra att det kommer upp till ytan. Hur lagen processas fram i riksdagen är också något som också bör granskas.

Tillbaka till ökad öppenhet. Jag hör redan orden. Det går inte. Det blir svårt. Det är inte prioriterat. Det är undanflykter. De har att göra med rädsla. Det kan vara en personlig rädsla och ett grupptryck eller en gruppkultur. All förändring möts av motstånd. 

Fördelarna är stora. 

Oaccepabela beteende och arbetsformer kommer att avslöjas. Det blir lättare för väljarna att se hur olika ledamöter agerar. För väljaren blir det lättare att kryssa in rätt kandidat till nästa val. 

Som det är nu är det ett litet antal ledamöter som  är offentliga. Deras handlingar granskas tuffare och de får mera positiv feed-back. Huvuddelen av ledamöterna vet vi ingeting om. Med ökad öppenhet blir det mycket mer politik på lika villkor. Detta är bara några perspektiv.  

Jag tar gärna emot fler synpunkter. Välkommen med dem!

Lyfta blicken

I morse gick jag som ut genom dörren. Precis som vanligt var jag på väg ut på en morgonpromenad. Så efter ett tag ser jag plötsligt två rådjur. En stilig råbock står knappt tio meter från mig. Den står kvar tillsamman med sin hona.Vi betraktar varandra. 

Jag går backen ned och är förundrad. 

Ganska snart inser jag vad som hände, när jag lyft blicken. 

Jag såg så mycket mer. Blev lite gladare, lite öppnare. 

Det är inte alltid jag är medveten om att blicken inte är lyft. Tillfällena jag lyfter den är tillfällen av mera liv.

Börsutvecklingen i år

Nu är det dags att se hur det har gått på världens börser i år. 

Enligt ett av våra husorgan, the Economist ser det ut så här.

Bästa börs i världen i år är: 

Caracasbörsen -4,1%. En stark förstaplats. 

Heja Hugo och Venezuela!

Näst bäst är Chile med -17,3%. På tredje plats kommer Mexico med -28,7%.

I bottenskiktet finner vi Ryssland, med - 63,3 %,  Kina med -62,1% och Grekland med -54%.

Sverige ligger i mellanskiktet med -41,2%. Vi kan jämföra oss med viktiga handelsländer som, USA, -38,2% (S&P Index), England -36,8% och Tyskland -39,7%.

All kursutveckling räknat i lokala valutor.

Det är inte kul att vara aktieägare i år. Utropet för i år är: friskt vågat hälften förlorat.

Råvarupriserna  är för alla varor -15,1%, enligt the Economists index.

Oljan är för helåret ned med -9,3%.

Det talar om att inflationstrycket är obefinligt.

Det borde vara möjligt att sänka räntan i morgon för riksbanken.

Blogglunch med partisekreterarna

Alliansens partisekreterare har mött bloggare i dag. 

Rapporter finns från Mark Klamberg, Per Ankersjö och Hanna Wagenius. 

När man läser rapporterna från bloggarna anar man en besvikelse mellan raderna.  När partisekreterarna i går talade om interaktivitet så verkar de inte riktigt förstå vad det innebär i praktiken. 

Det kommer inte att vara Obamas metoder som vinner valet. Det kan vara så att bloggarna vann valet åt Alliansen redan 2006. 

I riksdagen ser vi olika ledamöter som är inröstade genom bloggosfären. Den kommer att bli ännu viktigare nästa val. Genom den hårda partipiskan har en del av dessa bloggvänliga riksdagsledamöter förlorat sin trovärdighet. 

Sedan undra jag hur strategerna tänker. Alla andra väljargrupper ger man något. Men inte de yngre. Bloggarna är ju på många sätt de ungas språkrör. Vad är det de yngre önskar?

Varför stödde bloggosfären Alliansen? 

Man hoppades på att Alliansen skulle slå vakt om yttrandefriheten på nätet. 

Vad upplever bloggarna? 

FRA lagen, det säger allt. 

Om man ska kunna mobilisera bloggarna måste partisekreterarna inte bara lyssna. Man måste handla.

Att avskaffa FRA lagen är det tändstift som behövs för att explosionsmotorn ska börja fungera.

Valet 2010 kommer att avgöras av två grupper. Dels de unga genom bloggosfären, dels de äldre. Tyvärr verkar det som om man inte har förstått hur någon av dessa grupper kan bli mer Alliansvänliga. Det är synd, men fortfarande finns det hopp.

Nuder har gjort sin PPP

Då hörde jag det som var väntat på i radion.
Det startade för några dagar sedan. Aftonbladet har publicerat utdrag ur Pär Nuders bok. Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen skriver om den i dag. Ett avsnitt handlar om tre män på fyllan. Persson på fyllan förlorar fotfästet och ramlar. Till på köpet från en cykel. Här kommer förklaringen till Perssons smärtor.


I morse talade Pär Nuder ut om sin petning som finansministerkandidat i radion.
Han erkänner först att ett problem var den nära kopplingen till Göran Persson.
Sedan kommer det jag väntat på: De klassska PPPna. "Förhållandet till Person blev ett helt annat efter att han förnedrat mig offenligt inför de andra", förklarade Nuder.
Detta kommer eftersom den socialdemkratiska liturgin just nu föreskriver ord som dessa.

Stefan Stern som såg till att det blev mer uppståndelse kring Nuders avgång har det lite besvärligt nu. Då passar Nuder på. Han Pissar På Persson. Detta är starten på Nuders come back.

Distanseringen från Persson har mindre att göra med Perssons politik. Det är tiden. Kanske ska vi säga psykologin. Man måste visa att det var rätt att göra sig av med honom. Tyvärr blir det en smula konstigt att människor bekänner långt efteråt vad de i "verkligheten" tyckte. Var finns det politiska civilkuraget? Som det ser ut blir många medlöpare och inte så många politiska visionärer med ryggrad.

Nuder har Persson att tacka för sin karriär. Om Nuder i dag känner att lojaliteten gick för långt skulle dessa bekännelser passa bättre i samtal med hans coach eller terapeut. Kanske också i samtal med Persson själv. Som det görs av Nuder, känns det mer som taktik än som äkta vara.


Fokus verkar inställd på en sak. Att få revansch. Det är Nuders starkaste gren. Han var i hårt blåsväder i samband med att den dåvarande jusitieministern Sten Wickbom fick avgå 1987. Kritiken var så att fängelserna hade svängdörrar. Mycket riktigt sattes Nuder i kylskåpet men släpptes snart ut.

Anna Greta Lejon, som efterträdde Wickbom, säger som svar på varför hon inte ville ha kvar Nuder: "att hon behövde en perspn med en annan profil". Nästan ordagrant vad Sahlin sa tidigare i år om samme Nuder.

I stället byggde han en plattform från en SSU bas. Han var också lokalpolitiker i Österåkers kommun. 1994 bär det tillbaka till rikspolitiken. Riksdagsplats och smtidigt sakkunnig i statsrådsberedningen åt Ingvar Carlsson. Nu är han tillbaka i värmen på allvar. Efter en lite tillbakadragen position under Perssons första år utses han till statssekreterare år 1997.
Han blir Persson spindoktor. Han får ansvar för utnämningar och blir spindeln i nätet och den närmast förtrogne. 2002 blev han samordningsminister och sedan finansminister två år senare.

Killen är 45 år, har en gedigen erfarenhet. Han är socialdemokratins comeback kid.
Nu lägger han grunden för att komma tillbaka igen. Frågan är var? Jag tror inte att han utesluter partiordförandeskapet efter Mona Sahlin. Först tänker han sig en ministerpost i en ny socialdemokratisk regering. Jag är tveksam till politikerbloggens slutsats om att Nuder är en bitter föredetting.

För mig känns hans agerande lite pinsamt. Nuder kan bättre.

Valet vinns av bloggarna

Det sker en del spännande i Alliansen. 

I dag skriver  fyra partisekreterare på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Alliansens bloggstrategi. I artikeln använder man ord som involvering, direkt kontakt, sänkt tröskel för engagemang, stimulera människor att agera på eget sätt och interaktivitet. 

Det är spännande att dessa ord lyfts fram. Det talar om att man är i takt med tiden med sitt tänkande. 

Det är bra. Tänkandet är helt riktigt. Om det inte finns en strategi för nätet och bloggosfären kommer valet att vara ohjälpligt förlorat. Nu räcker det inte bara med tänkande. Det krävs en del handlande också. Där kanske de största utmaningarna ligger.

Är man beredd att ta konsekvenserna av en bloggstrategi? 

Fler väljare kommer att rösta på person i stället för på parti. 

Listorna till riksdag, landsting och kommunfullmäktige kommer mer att bli av ett smörgåsbord. Välj och vraka. Effekten blir att väljarna fäller avgörandet om hur till exempel riksdagens sammansättning kommer att se ut och inte partierna. Det vitaliserar demokratin.

För att lyckas på nätet krävs också att fokus läggs på att stärka de medborgerliga fri och rättigheterna på nätet. I annat fall blir det mycket kraft och energi till nätet och dålig effekt. Kanske till och med en negativ effekt. Är man beredd till detta? 

Det tredje steget för alliansen måste vara att presentera en strategi för ännu mer öppenhet. Det krävs mycket mer av den varan inom partierna och i beslutsförsamlingarna. Jag har på denna sida propagerat för Political Open Source Management i flera bloggposter. Läs mer här, här och här. Den är en bra utgångspunkt.

Mina moderata karameller skriver om partisekreterarnas utspel. Andra bloggar som skriver om detta är: Jonas Morian, Claes Krantz. Andra är kritiska som till exempel Daniel Brahne och Anders Mildner.

De som är kritiska pekar på bland annat Alliansens brist på förståelse för detta nya medium. En annan invändning är att Alliansen inte är så interaktiv ännu att man kan klara att hantera oönskade frågor som dyker upp. Ett exempel på detta är FRA lagen och andra lagar om inskränkning av yttrandefriheten. Då måste flexibiliteten och lyhördheten öka.

Om man vill är det möjligt. Om man omvandlar tanke till handling går det.

Frågan är om man vågar?

Regeringen har läst sin Marx

Regeringen lägger fram ett krispaket för Sveriges banker. Förslaget kallas av regeringen för en stabiliseringsplan. Förslaget förmedlas av bland andra Dagens Nyheter, Aftonbladet,  och Svenska Dagbladet.

Förslaget innebär huvudsakligen att staten blir ett försäkringsbolag för bankerna. I första hand gäller detta till april år 2009. Det finns möjligheter till en förlängning året ut. 

Bankerna som utnyttjar garantin får betala en sorts försäkringspremie. Som mest ska staten garantera 1.500 miljarder kronor. Det ska jämföras med statsskulden som i januari 2008 var 1.114 miljarder kronor.

Finanssystemet räddas. Det är naturligtvis bra. Baksidan är att finanssystemet blir enbent. Systemet bygger på att en bank tar en risk och får betalt för den i form av ränta. Nu tas risken bort och banken får fortsatt möjlighet att ta ut ränta. Det skapar en ny typ av risker. Bankerna behöver inte vara lika noggranna i sin kreditbedömning längre. Dessutom  har vi ersatt de individuella fallskärmarna med en jättelik för en hel bransch. Det manar till eftertanke.

Stabiliseringsfondens ska enligt regeringens förslag ha en storlek år 2023 på 152 miljarder kronor. Idén är att staten ska tillföra medel motsvarande 1% av BNP i fonden. BNP är i dag 3.012 miljarder. Det innebär 30,1 miljarder från staten. Ytterligare motsvarande 1.5% av BNP ska tillföras av finansmarknaden. 

Personligen skulle jag gärna se att denna fond skulle vara betydligt större. Dessutom skulle jag gärna se en större insats från bankerna och en mindre från staten. Marknaden måste i större utsträckning ta ansvar för sina egna risker. Staten bör inte bli skurgumma. Det borde räcka med att man är ordningsman.

Jag håller med Jinge om att  hela regeringens förslag är tveksamt.

Kosmetikavdelningen hos regeringen har jobbat hår med att sminka förslaget. Nu ska bonusar få tak, chefslönerna ska regleras och styrelsearvodena ska frysas. Allas upplevelse måste bli att regeringen ryter. Jag blir faktiskt inte rädd. Det är lite patetiskt.

Jag hade hellre sätt att en viss procent av utdelningen skulle sättas av till dess banken har betalt sin del till stabiliseringsfonden. 

Nej här gäller det att skjuta mygg med elefantgevär.  

Nya intregritetskränkande lagar

Medan jag försöker debattera ökad öppenhet så har regeringen lagt fram en ny lag som återigen  inskränker yttrandefriheten. Förslaget är kallat "åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott". Beslut ska fattas av riksdagen i övermorgon den 22 oktober.

Som vanligt tar inte den nya lagen någon hänsyn till meddelarfrihet och källskydd. Den som är släkt med någon det spanas på kan också bli föremål för spaning. 

En del remissinstanser är kritiska till lagen som krititiskt kommenteras av Mark Klamberg. 

Enligt piratjanne är det en del i lagen som är okey. Annat i lagen är helt förkastligt. Den nya lagen är en revidering av "spionlagen från 1952. Den har använts för att hålla koll på extremister på höger och vänsterkanten och på miljörörelsen, enligt intensifierar. 

Det är tidningen Journalisten som satt bloggarna på spåren om denna lag. 

Opassande talar om att det börjar bli dags med en prinicipdiskussion om alla integritetskränkande lagar som kommer till. Jag håller med henne.

Jag håller med Henrik Alexandersson som undrar över vad gammelmedia håller på med. Tidningen Journalisten anklagar bloggarna för att inte hålla koll på vad som händer på integritetsområdet. 

Ska inte gammelmedia vara kontrollerande längre?

Det är dag för en mera transparent process i riksdagen så att förslag som detta inte blir lag.

Political Open Source Management del III

Att partierna ska vara transparenta och öppna är lätt att inse. Sedan är det svårare att förverkliga. Det blir förmodligen lite lättare att våga när vi ser hur internet och bloggosfären breder ut sig. Själva ledordet där är inte hemligheter. Det är i stället, dela med dig. Öppenhet i alla led. Det gör något mer än förbättrar klimatet. 

Öppenhet ligger ofta långt från hur många partier uppför sig i praktiken. Det parti som först vågar vända på detta och sätta öppenhet framför idén om hemliga strategier kommer att se kraften i det förra. Vi ser små steg från olika partier för att utforska, men vi saknar det stora klivet. Jag väntar med spänning på att ett parti som gör det. Då kommer att se en tillväxt i det partiet som blir avsevärd. Det kommer att bli svårare att styra, men kommer att få bättre beslut och mer inflytande. 

Ett annat område som kräver mer öppenhet är riksdagens utskott. På samma sätt försöker man inskränka insynen i kommunalpolitiken genom att införa arbets- eller beredningsutskott.

Political Open Source Management står för öppna och offentliga utskott i riksdagen och öppna arbets- och arbetsutskott i alla typer av kommuner (primärkommun, landstingskommun och även kyrkan). 

Genom att ge möjlighet till insyn för alla skapas inga obehagliga överraskningar á la FRA lagen. Dessutom ges möjligheter att medborgare, bloggare och övriga media kan tillföra debatten både åsikter och fakta under hela beslutsprocessen. I FRA fallet hade detta betytt mycket.

I kommunerna ryktas det inte sällan om att det förekommer korruption. Man diskuterar om det är vänskapskorruption eller korruption där pengar är inblandade. En annan typ av korruption är där en politiker lovat någon ett visst beslut. Sedan försöker politikern driva igenom beslutet i det tysta. Genom öppenhet i alla led minskar misstankarna. Det finns ju inget att dölja. Det minskar också frestelsen. Risken att bli påkommen är mycket större.

Tack för inlägg och kommentarer av: farmorgun, lars-erick, Henrik Alexandersson och många fler. 

Är intresserad av mer diskussion om öppenheten i det politiska beslutsfattandet. Kom med fler inlägg. Speciellt intresserad är jag av var socialdemokrater och miljöpartister står här. Ingen med den partitilhörigheten har nämligen kommenterat

Mer kunskap om Ryssland

Sverige satsar 10 miljoner om året på forskning om Ryssland, rapporterar Svd. Ett Rysslandsinstitut ska skapas som en del av de strategiska satsningarna i forskningspropositionen.

I maj 1718 inleder Sverige och Ryssland fredsförhandlingar. Man förhandlar om att Ryssarna ska hjälpa Sverige att anfalla Norge. Ryssarna brandskattar delar av skärgården. 

1809 blir  det dittills svenskstyrda Finland en del av det Ryska imperiet. 

Sveriges historia handlar mycket om relationen till Ryssland och sedermera Sovjetunionen. Numera är det återigen Ryssland. De beslut vi fattar om relationerna bygger inte sällan på fördomar.  

De första 9 månaderna i år var Ryssland den snabbast växande handelspartnern. Tillväxten var 30%. Ryssland kommer som nummer 13 av våra exportpartners. Ryssland är i dag en större handelspartner än Kina och Indien.

Det är bra att regeringen satsar pengar för att öka kunskapen om Ryssland. Våra handelsförbindelser med Ryssland har blivit allt viktigare. Allt fler svenska produkter exporteras till Ryssland. Därför är det viktigt att det skapas mer kunskap om denna vår mytomspunna och fruktade granne. Viktiga beslut ska fattas på basis av kunskap och inte baserade på fördomar. Svensken behöver mer kunskap om Ryssland.

Där visar regeringen vägen på ett klokt sätt

Opinionsundersökningen i september

Opinionsundersökningar är inget valresultat. Nu har det i vart fall dykt upp en ny opinionsundersökning. Dagens Nyheter rapporterar och Svenska Dagbladet kommenterar.

Socialdemokraterna backar med 3,2%. Septembermätningen ger dem 42,5%. Moderaterna ökar 2,4% till 24%. Centern ökar med  0,9% till 7%. Folkpartiet ligger på kvar kring 6,6% och kristdemokraterna ligger kvar under 4% spärren.  Skillnaden mellan blocken är nu 12% jämfört med 19,1% för en månad sedan. Sverigedemokraterna balanserar kring 4%.

Miljöpartiets vankelmod ger inte utslag i undersökningen. Sydsvenskan rapporterar om det.

Ska miljöpartiet cementera blockpolitiken eller ska man bibehålla valfriheten? 

Folkpartiets petningen av Camilla Lindberg från jusitieutskottet finns heller inte invägd i undersökningen. Det finns risk att den kommer att ge utslag.

Slutsatsen är enkel. En tyst Mona Sahlin är en bra Mona Sahlin. 

Stora kriser gör att regeringens partier gynnas. Finansoron är en sådan. Oron ger alltså regeringen ökat stöd. Regeringen har inte skapat något av egen kraft som förklarar de positiva förändingarna i opinionen. 

Det krävs fortfarande ett under för att alliansregeringen ska sitta kvar. 

Undret behöver bara vara lite mindre nu.

Vicky Cristina Barcelona

Förra året låg jag med en segelbåt i Fårösund. Det var i samband med Almedalsveckan. Bergmanfestivalen hade just varit. På andra sidan sundet låg Fårön. Nära men ändå med tydlig distans. Det var sällan helt vindstilla. Även den lilla hamnen var numera allt för stor. Försvarsanläggningen höll på att bli bostadsområde.  Många tankar gick till den gamle Fårögubben och inre upptäcktsresanden Ingmar Bergman. I slutet av juli lämnade han jordelivet.

Färderna han gjorde var för de mesta sina egna. Han lyckades berätta om dem som om de var universella. Hur det än blev var det ett utsökt berättande. I de sårbara och ibland trasiga växte något. 

Det var många år sedan sista filmen. Fanny och Alexander hade premiär 1984. Som filmskapare dog han detta år. 

Det blev inte en död som Picassos, 1973, när flera nära tog livet av sig, när mästaren dog. Picassos konst är på ytan okomplicerad och attraktiv. På djupet blir den besvärlig. Delarna blir sällan större än helheten. De trasiga förblir trasigt. Kanske finns det inte ens en väg till försoning hos Picasso. Med Bergman är det tvärt om. De visar sig också i att ett antal medarbetare börjar regissera film efter det att Bergman slutat, aktivt stödda av den gamle.

En av hans ivriga supportrar är den numera 73 årige Woody Allen. Vad gäller konstnärlig konstruktivitet och destruktivitet ligger han och svävar mellan Picasso och Bergman. Ibland närmare den ene. Ibland närmare den andre. 

I hans senaste film Vicky, Cristina Barcelona är det första som slår en stereotyperna. Genom att göra dem ännu mer stereotypa får de eget liv. De hade de inte fått liv om han inte tagit ut svängarna. Filmens berättarröst förstärker intrycket ytterligare.

Två Amerikanska tjejer ska tillbringa sommaren i Barcelona. De träffar en spansk konstnär med erotisk utstrålning. Kvinnan som de bor hos lever i ett äktenskap som dött. Konstnären har ett komplext förhållande till sin exhustru. Huvudpersonerna i filmen konfronteras med sina motstånd och introjekt. En neurotisk ung kvinna och en utan gränser eller är de båda två neurotiska? Kanske spelar det ingen roll. Ur detta växer i all fall en historia fram som har vissa farsartade drag. 

Jag kan inte låta bli att fascineras av miljöerna. Barcelona är storslaget. Även om jag vet att orsaken till att handlingen utspelar sig här, inte har så mycket att göra med konst. Provinsen Katalonien erbjöd Woody Allen att finansiera hela filmen om den spelades in här.

Det är ingen storslagen film, men den är väl sevärd.

Några som skriver om filmen är Svd, och DN.

Människan spår och marknaden rår

Hur ska Mona Sahlin ha det, undrade jag. 

Å ena sidan efterlyser hon insatser för att rädda Volvo (personvagnar). Å andra sidan vill hon vara miljö- och klimataktivist. Klimatfrågan är komplex vilket visas i en artikel på dagens brännpunkt i Svd 

Volvos problem är bland annat ett miljöproblem, vilket jag skrivit om i en tidigare bloggpost.

Människor köper färre bilar. En del av dem som köper bilar, väljer mindre och mera bränslesnåla bilar. Då är Volvo inget alternativ i dag.

Vem ska rädda Volvo?

Ingen ska rädda Volvo. Marknaden måste sköta anpassningen. Det finns analytiker som talar om att  produktionen kommer att minska med 13 miljoner bilar nästa år. Förra året producerades det 52,1 miljoner bilar i världen, enligt World Watch Institute. Till detta kommer "lättare fordon/lastbilar, som var 18,9 miljoner enheter. Totalt  producerades det 71 miljoner fordon.  Av dessa var ynka 541 tusen hybridbilar.  

Kapaciteten däremot är 84 miljoner enheter. Detta ska vi ställa mot 71 miljoner producerade fordon. Det finns med andra ord en enorm överkapacitet. Frågan är inte om några fabriker ska stängas. Frågan är i vilken takt fabrikerna kommer att stängas och var. 

Vi kan detta sätta i relation till världens totala bilflotta som är 622 miljoner fordon. Produktionen var 2007  11,4% av bilflottan. Nästa år kommer att bli ett mardrömsår för bilindustrin. En 10-25% minskning i produktionen är att vänta. Beroende på vem som spår.

Produktionskapaciteten är felinställd i minst två avseenden. För lite kapacitet för miljöbilar och för lite kapacitet mot tillväxtmarknaderna.

I detta läge är det inte underligt  att ägarföretagen till Volvo och SAAB, GM och Ford prissätts till konkurspris. Dessutom har de sina egna strukturproblem.

Anpassningen kan innebära att Sverige förlorar ett eller två biltillverkare. Det är inte säkert att miljön förlorar på det. Marknaden genom konsumenterna talar. Enbart den som lyssnar noga till den överlever. Vi kan bara hoppas att Volvo blir en bättre lyssnare. Då har man förutsättningarna att bli en överlevare.

Med de resonemang som Mona Sahlin för riskerar det goda att bli det bästas fiende.

Political Open Source Management del II

Jag har fått flera intressanta kommentarer på min blogpost om POSM.Tack för det. 

Fredrik Sneibjerg, Farmorgun och Lars Erick kommenterar i övervägande positiva ordalag.

Henrik Alexandersson, Motpol, Mina moderata karameller och Nyheter 24 är några som kommenterar att Camilla Lindberg försvinner som folkpartiets representant i justitieutskottet. Jag beklagar det också.

Låt mig kommentera Fredrik Sneibjerg. Han ställer frågan om det är "helt i sin ordning att internt arbetsmaterial som inte är färdigt hamnar hos den  tredje statsmakten"?

Det Fredrik är inne på är om allmänna handlingars offentlighet som omtalas i tryckfrihetsförordningens andra kapitel. 

Han syftar förmodligen på tryckfrihetsförordningens 2 kapitel 9 paragrafen om utkast eller koncept. De är vanligen inte offentliga handlingar. Så länge de inte är hemligstämplade finns inget hinder att publicera dem. Detta är lagen. Att åberopa "arbetsmaterial" är ofta ett sätt att krypa ifrån ett ansvar man inte vill ta.

POSM är något annat. Det är ett förhållningssätt. Jag tror att det har stort värde för demokratin att det råder full transparens under hela processen. Idéer som blir till förslag är intressanta är intressanta även som idéer. Ju mer av öppenhet som råder dess fler synpunkter. Detta gäller både inom partier och mellan olika partier. Partier och politiker missar ofta få till de bästa förslagen eftersom medborgarna kommer in allt för sent. Det blir inte möjligt att ändra i sista sekunden.

Det är precis detta som är poängen. Fler kan ta del av information. Då kan också fler reagera och bidra. Förslagen kan bli bättre när fler är med.

När Camilla Lindberg inte längre får sitta i justitieutskottet undrar väljarna. Ett stort varför formuleras. I processen med Linberg har inte folkpartiet tillämpat POSM. Hade man gjort det och haft öppenhet hela vägen hade väljarna förstått. Nu sprids i stället rykten. Konspirationsteorier skapas. Det vinner ingen på. Öppenheten däremot hade skapat respekt.   

Fredrik ställer också frågan om det är "ok att offentliggöra på sin blogg ett email där en kollega uttalar sig i affekt"?

Den andra frågeställningen är mera filosofisk. Jag försöker leva efter tesen att det jag kallar en människa för när den inte är med ska jag kunna säga direkt till denna person. I annat fall ska jag avstå.  

I detta fall är "uttalandet i affekt" del av ett språkbruk som utvecklats sig inom en ledande grupp av politiker. Man talar illa om varandra. Man gör det inte direkt utan gör det till andra. Peter Bondesson har utsatts för mobbning av politikerkollegor. Det är är illa och det ska inte försvaras. Det ska bekämpas. Effekten av denna utveckling är tyvärr att en del av det som sägs man och man emellan inte tål att nå offentlighetens ljus. Det är ett sjukdomstecken.

Man bekämpar inte den sjukdomen genom att hålla tyst. Den bekämpas genom att man lyfter upp oacceptabla och kränkande omnämnanden till ytan. Det är vad jag gjort.

POSM vänder på steken. Om allt är öppet då kan jag säga och skriva det jag kan stå för. I annat fall håller jag tyst. Då skapas en moral som ger ett konstruktivt samtal. Om någon har besvärliga relationer eller känslor i förhållande person är det mycket bättre att lufta dem för en terapeut. Då finns förutsättningar för ett läkande. 

Skitsnack däremot är alltid destruktivt. Jag tror att öppenheten stärker demokratin och tilltron till politikerna även på detta område.

Politiken börjar i förhållningssätten. De är en viktig del av en levande ideologi

Medborgarpaneler som Svenska Dagbladet skrev om igår kan vara ett sätt att tillämpa POSM.

Jag vill gärna att fler kommer med synpunkter på detta. 

Välkommen med din röst. 

Leonard Cohen

I går kväll var det dags för Leonard Cohen. 

På storbilden ser jag ett ansikte som är dåligt rakat. Skäggstubben sticker ut som om de var två dagar gamla. Är det den gamle mannen som inte orkar längre? Han är lutad framåt. På huvudet sitter en hatt. Ljusspelet i ansiktet är suggestivt. 

Efter ett kort tag inser jag att skäggstubben är ett uttryck för manlighet, som är jordad. Den framåtlutade mannens 74 år säger ingenting. Det är bara ett meningslös tal. Kroppställningen är ett lyssnande och inte vad jag trodde. 

Han har börjat med att spela mig ett spratt. Han har fått mig att haka fast i mina fördomar och han får mig att skratta åt det.

Denna konsert är bara så mycket mer. Det är underbar musik, men mycket mer även den är av yppersta världsklass. Sångare som får en att smälta. Jennifer Warnes är helt bedårande. Blåsare som får uttrycket att att bli större än instrumentet. De andra musikernas delar blir också större än helheten.

I centrum finns en lågmäld, jordad, kärleksfull man och hans musik. Styrkan ligger i den lågmälda kraften. I underströmmarna.  I texterna förmedlar han egna upplevelser av ångest och förtvivlan. Dessa upplevelser står sida vid sida med kärleken. Han förmedlar liv. 

Han delar sin kärlek mellan människan och musiken. Ibland får jag upplevelsen av att kärleken till musiken har fått honom att betala ett högt pris. Det är precis som den inte alltid räckte fullt ut för att våga ta emot den från människor. För det är en man som ger. Inte på ytan. Han ger från det innersta. Han är skrämmande uppriktig om vad som finns där. Det gör att det finns inte ett dött ögonblick under denna kväll på globen. Han är närvarande och det får mig att vara det också. Det är en existentiell upplevelse.

När han citerar några rader ur en egen sångtext är det som om de är riktade till oss och mig som är här just nu: 

"Ring the bell that still can ring,

Forget your best offering,

There´s a crack in everthing,

That´s how the light get´s in"

Framåt elvatiden vill ingen gå hem. 

Efter att ha tackat mig och de andra i publiken, skuttar denne man ut.

Han visar att tiden är ingenting.

Andra som skriver om Leonard  Cohen just nu: GP, DN och kulturdelen.

Political Open Source Management

Vad är det människor är mest förbannande på vad gäller politik och politiker? 

Jag tror inte det är deras arvoden. Däremot tror jag att det är det politiska myglet. Det som sker i det fördolda. Det som inte är öppet. Det hemliga i politiken. Det är som jag ser det en sjukdom. Många har inte insikten att de lider av den politiska sjukan kallad hemlighetsmakeri. Därför blir det inte sälla svårt att bota den.

När jag lyssnade på radion i bilen kom jag att lyssna på ett program om "open source". Det är dataprogram som är fria. Du kan lyfta på locket till datorns motorhuv och anpassa det till dina egna behov. Du har som användare fri tillgänglighet, i många dimensioner. Kommuner och landsting börja använda detta allt mer. De ser värdet, precis som många enskilda och företag.

När jag tänker på politiken är det något av detta man behöver. Ett "Open source" för politiken eller egentligen ett "Political Open Source Management". Det behövs för att vitalisera politiken. Det krävs ett politisk ledarskap som är så transparent som det bara går. Det är en viktig och riktig utmaning.

Därför har jag lust att utmana alla politiskt aktiva och intresserade på detta. Kan vi tillsammans formulera ett program för "Political Open Source Management"? 

Det ska finnas möjlighet för enskilda individer att ansluta sig. Olika delar eller en hel politisk organisation kan ansluta sig. 

Det krävs ett "manifest", som jag hoppas många vill ansluta sig till. Att leva som man lär är viktigt. Därför ska detta ske offentligt. På många sätt tror jag transparens i processen är lika viktigt som själva beslutet i sig. Det behöver inte innebära att jag utnyttjar min rätt till öppenhet, men har möjligheten att göra det. 

Öppenhet är en fråga om politiskt mod. Öppenhet är också en fråga om personlig mognad.

Att gömma sig och hålla hemligt är en av våra tidigaste försvar. Genom att inte berätta behöver jag inte "fronta", ett misslyckande eller bakslag. Jag behöver heller inte stå upp för det jag tycker eller tänker. Baksidan av hemligheten är att det inte skapas relationer eller möten. 

Så egentligen kan inte riktig demokrati uppkomma om det inte finns öppenhet, för relationsledet kommer att saknas. 

Nu invänder säkert någon att man måste få ha något hemligt. Ha något för sig själv. Ja, som individer, som människor behöver vi det för att överleva. 

Som organisation däremot är det inte säkert att vi behöver det. Att dela med sig av sitt tyckande är värdefullt och ger ofta mycket tillbaka. Att känna sig välkommen att delta ökar värdet av det som skapas. 

Ju öppnare den politiska organisationen är, dess mer öppnar den upp för liv och engagemang. Moderaterna går något steg på vägen genom sin nya hemsida. Pär Henriksson går åt "Political Open Source Management" hållet, när han kommenterar den. Ulf Keijer skriver på Mark Klambergs blogg om hur bloggandet går hand i hand med liberalism och "Open Source" tänkandet. Någon eller några folkpartiavdelningar i Stockholm har möten där även icke medlemmar är välkomna. Det är rörelser åt samma håll. 

Motsatsen är när hemliga överenskommelser om signalspaning läcker ut, som minimaliteter skriver om.

 

När jag diskuterade detta i förmiddags fick jag många spännande inspel av min blogg kollega Fredrik Sneibjerg. Vi var inte överens i allt, men vi prövade gränserna för våra idéer och möttes i att vara oeniga på vissa punkter. Det är vad som ibland kallas för att veta var man har någon. Det skulle också kunna kallas för att beskriva vilken kontakt man har. Det som är spännande är att detta inte är statiskt. Det är föränderligt. Det är levande. Det är mer liv. Politiken behöver mer liv och då krävs det öppenhet.

Vad skulle då "Political Open Source Management kunna vara?

1. Alla politiska möten är öppna för dem som vill; medlemmar, icke medlemmar, intresserade och medlemmar från andra politiska partier.

2. Alla politiska dokument är öppna och tillgängliga för den som vill.

3. Politiska dokument produceras i öppna forum, så att alla som vill kan följa processen.

4. Politiska möten, interna som andra presenteras på hemsidor som är öppna för alla.

5. Politisk diskussion på internet inom partier förs i öppna forum.

Gränsen skulle kunna gå vid att se och lyssna för den som inte är medlem. Den som är medlem har rätt att yttra sig. Man skulle också kunna sätta gränsen vid att enbart medlemmar har rätt att rösta. 

Jag vet inte. Det enda jag vet är att det skapas energi hos mig när öppenheten formuleras. Det säger mig att jag mår bra av den. Jag tror att det gäller för andra också.

Jag vill gärna ha dina tankar om politisk öppenhet och dess gränser.

Länge leve Dupontarna!

Datainspektionen har inga anmärkningar mot FRA. Föga oväntat har man inte hittat något olagligt vad gäller material från 1990-talet. Inget fel har begåtts mot de drygt hundratalet personer som det spanats på. Vem skulle förresten tro det?

FRA har haft god tid på sig att städa undan det man inte velat visa. Inspektionen påminner om när polisen meddelar om fartövervakning genom P4.  Det blir inte många fartsyndare som åker fast då.

Jag får lite Tintin känsla när jag läser pressmeddelandet på inspektionens hemsida. Undrar om Dupontarna, de två mästerdetektiverna varit på besök hos FRA?

Om du hamnat i FRAs register kommer du aldrig därifrån. Det skriver Datainspektionen ganska rakt ut. Slutsatsen av detta blir inte ens en tumme. Lite mjukt konstaterar man att rutinerna för gallring därför bör ses över. 

Andra bloggar som kommenterar detta: Johan Westerholm, Mark Klamberg och Jens Odsvall.

Nya hemsidor

Moderaterna och socialdemokraterna lanserar nya websidor, rapporterar ledarredaktionen på Svd. Moderaternas nya hemsida kommenteras av mina moderata karameller och moderaternas egen kommunikationschef Pär Henriksson.

Obama är förebilden för både moderaternas och socialdemokraternas "facelift" på hemsidorna.

När Pär Henriksson talar om metodiken och kommunikationsstrategin nickar jag instämmande till en del. 

Internet kommer att vara centralt nästa val. Man kommer inte att kunna stänga in vare sig väljare eller "egna" politiker som man gjort tidigare. Det blir mer av Mao Tse Dong: "låt tusen blommor blomma". Att samla alla bloggare i nätverk är bra. Bloggandet kommer att vara helt avgörande.

Det moderata varumärket ska tillåtas ha många fler betydelser. En varumärkesexpert skulle säga att man urvattnar varumärket. Det är inte säkert att det är klokt. Förmodligen skulle moderaterna i stället lanserat nya varumärken, för debatt och analys laddade med annat innehåll. Nu finns risken att moderaterna väcker intresse hos många, men väljs av få.

Nu återstår bara en sak. Det är politiken. 

Trots allt är det den som kommer att vara avgörande.

Fildelare är pirater i dag - vad blir de i morgon?

Piratjägarlagen eller fildelningslagen - nu är bakgrunden publicerad av Piratpartiets Rick Falkvinge. Det är viktig, informativ, men inte rolig läsning.

Läs.

Hela den opublicerade debattartikeln publicerad

Hänt i Värmdö

Min bloggpost om Värmdöpolitiken har väckt mycket reaktioner.

Tack för kommentarer, positiva som kritiska.

På förekommen anledning vill jag meddela att hela den beramade debattartikeln som jag refererar till nu finns i NackaVärmdöPostens nätupplaga. Läs och bedöm själv. 

Den opublicerade debattartikeln är numera publicerad.

Så det kan gå. 

Dags att be om ursäkt

Hänt i Värmdö

Jag intervjuas i dagens NackaVärmdöPosten om en debattartikel som aldrig kom in i tidningen. Det är mycket som är förvånande med artikeln. Tonen och strategin är två saker. 

Alliansen bör som jag  ser det lägga om strategi, vilket jag skriver om i NackaVärmdöPosten. Fokus måste vara på vad Alliansen och Alliansens partier vill göra och hur man vill göra det. Sedan är det är väljarnas sak att i val fälla sitt domslut. Det ska inte partierna försöka sig på. Samma språk talar Hans Lindqvist på sin blogg i dag.

Det goda med turbulensen kring artikeln är att den visar att medlemsinflytande och demokratiska processer skapar resultat. Tack vare medlemmarna i kristdemokraterna och centern blev det ingen gemensam debattartikel. Det blev ingen offentlig recension från Allianspartierna. Två av mittenpartierna visar hur man tycker att politisk strategi ska formas. Den ska formas från basen och inte tvärt om. Heder åt Stefan Dozzi och Hans Lindqvist som tog konsekvenserna av den debatten. De ställde sig på rätt sida.

Peter Bondesson blir däremot svaret skyldig. I korrespondensen inför den eventuella publiceringen säger han den 5 oktober i ett mail till kommunens 12 högsta politiker "Hi, Nu godkänd för att skickas till media. Bra och självklart att oppositionen ändras till (S) m.m. Understrykningar bör alltid undvikas i tidningsartiklar. Vad är viktigt, hela artikeln självklart. Mvh/ Peter B" . Bondesson ville skicka iväg artikeln innan den var demokratiskt granskad. Det låter inte bra.

Sedan kommer det anmärkningsvärda. Bondesson säger följande: "PS Brobygget handlar om att Brynte bör sparkas. Inte vår sak att säga tydligt, texten ska inte tolkas annorlunda än så." 

Menar Peter Bondesson att socialdemokraterna ska uttala sig om hans eget varande inom folkpartiet? Är detta vad Peter Bondesson menar med att skapa ett gott kontaktklimat? 

Peter, är det inte dags att be om ursäkt offentligt? 

Lägre tröskel krävs

Utredningen om trygghetssystem för företagare kommer med en rad spännande förslag. Företagarna som betalar ska nu äntligen få något ut av sina inbetalningar. Inte en dag för tidigt.

Sjukpenning är en självklarhet för alla andra, men inte för de företagare som har enskild firma. De betalar men får nästan inget av systemet. Så är det på område efter område. Detta borde redan varit åtgärdat av Alliansregeringen. 

Maud Olofsson har bollen nu. Vi får hoppas att hon segrar i den kamp som nu väntar mot finansminister Anders Borg kring reformering för småföretagarna. Sen kan man som Svenska Dagbladet reflektera över om det ska skapas möjligheter för att använda helt privata lösningar.

Bättre villkor för småföretagare sänker tröskeln för att starta eget. Här måste regeringen bli bättre i handling. Hos de mindre och medelstora företagen finns jobbtillväxten. Här skapas dessutom mycket av den reala ekonomin.

Vilka lagar accepterar folket?

Förr sa man skämtsamt att brotten mot staten var de allvarligaste. Efter att ha studerat regeringens förslag om fildelning börjar jag undra. Numera verkar piraterna på internet vara de värsta. 

Så som lagen om fildelning är utformad verkar man kunna jaga en hel generation. Lagen är så utformad trots att Fredrik Reinfeldt lovat motsatsen. Dessutom verkar vi få en polismyndighet som blir privatiserad för att jaga fildelare. Det är inte bra

Lagen har inte tillkommit för att EU har ett direktiv som tvingar oss att införa en sådan lag. Sverige kan om man vill införa en fildelningslag, men vi har inget krav på oss.

Låt oss tänka oss följande situation. Regeringen lägger fram ett förslag till hastighetsbegränsning på motorvägar. Max hastighet ska numera vara  60 kilometer i timmen. Låt oss fortsätta och anta att riksdagen antar lagen. 

Skulle detta förändra människors körbeteende? Nej jag tror inte att många skulle följa lagen. Visserligen skulle hotet om att bilen skulle konfiskeras om man körde för fort vara avskräckande.

Regeringen försöker lägga fram en lag som inte är förankrad i folks rättsmedvetande. Därför kommer folk inte att följa lagen. På samma sätt som man inte skulle acceptera en hastighetsbegränsning på motorväg på 60 kilometer i timmen.

På sikt undergräver den typen av lagar människors respekt för lagarna.

Många hävdar att vi måste skydda upphovsrätten. Ja det är riktigt. Däremot ska vi inte skydda gamla affärsmodeller. Lagarna om upphovsrätt är skrivna under en tid då internet inte var ett medium som förmedlade stora mängder information. Förr hade vi i Sverige en rätt att kopiera för enskilt bruk. En motsvarande rätt finns inte på internet.

Det finns stora risker att den nya fildelningslagen hindrar utvecklingen av mera effektiva distributionsformer. Kreativitet och utveckling hindras av den nya lagen. 

De som idag är det största anhängarna till lagen kan vara det som i verkligheten kommer att bli de största förlorarna om lagen införs.

Läs gärna Henrik Alexanderssons inlägg om detta i två bloggposter.

Ett skördeår går till ända

På bondens egen marknad säljes det grönsaker och annan ekologisk mat . 

I år får man gå ned inom en timme från det man öppnat. Annars har mycket tagit slut. Marknaden lockar många nuförtiden. Inte bara besökare, utan även dem som handlar. Nuförtiden är det inte längre bara en viss grupp. Det är många olika grupper.

Bonden är lik politikern. Han måste veta vad han (eller hon) ska så för något. Vad finns det grogrund för? Hur ska han (eller hon) stimulera växandet. Sist men inte minst måste han (eller hon) veta hur och vad man ska skörda och ha förmågan till det

Inte sällan sår politiker vind och skördar storm. Vi har sett exempel på detta när det gäller FRA lagen. Andra har inte förmågan att skörda överhuvudtaget. Under flera årtionden lanserade folkpartiet många bra förslag, men kunde aldrig skörda frukterna av sin sådd.

Nu när hösten kommit på allvar börjar det bli dags att summera skördeåret och planera det år som kommer. 

I politiken är det färre och färre som besöker politikernas marknader. Än färre som köper politikens budskap. Åsikternas marknader, som Almedalsveckan lockar. Politiken kan summera ytterligare ett år av missväxt.

Mona och Fredrik = sant?

Mona Sahlin byter strategi. Från att ha varit helt tyst och framgångsrik övergår hon nu till att tala. Hon har i det tysta ändrat laget på ett imponerande sätt, som Johan Ingerö beskriver. När hon börjar tala händer det något. Det blir inte så bra. Carl Bildt har gjort den erfarenheten tidigare. Som tyst var han extremt framgångsrik. Som talande mycket mera medelmåttig.

Nu har Sahlin format en ny allians med miljöpartiet. Vänstern lämnas i skamvrån. Förmodligen är det rätt tänkt, men fel genomfört. Socialdemokrater som Annika Andersson påpekar att detta stärker blockpolitiken. Just nu tror jag väljarna önskar mer av samförstånd. Att lämna vänstern utanför riskerar att utlösa ett nytt rosornas krig. Som Henrik Alexandersson kommenterar.  

I det läget kan gamla spöken träda in på arenan. Pär Nuder är till exempel inte död. Han sover bara. Det finns fler i kulisserna som väntar på sin tid.

Alliansens tillkomst var ett svar på en brist på gemensam politik. Det gav valvind i ryggen. Socialdemokraterna och miljöpartiet blir inte samma vinnare. Dessutom har vi en situation där sverigedemokraterna och eventuellt piratpartiet knackar på riksdagsdörren. 

Då ritas kartan om. Vem ska samarbeta med vem för att skapa regering?

Det enklaste i ett sådant läge vore en stor koalition mellan m och s. 

I dagens läge är de trots ordkriget nästan lika som bär. Ett dreamteam för s och m vore Mona och Anders. Jag skulle i vart fall aldrig lägga min röst där.

Den som lever får se.

Denna blogg är till salu

Jag ser att den tidigare statsministerhustrun har ett föredömligt krismedvetande. Hon arbetade häromdagen i kassan på systembolaget i Halmstad. Detta rapporterar e.24.se. Det är föredömligt. Undrar vilka krisförberedelser hennes make herr Persson vidtagit.

Några liknande krisövningar har inte rapporterats från Rosenbad och familjen Reinfeldt. Vi väntar dock med spänning på de krisövningar man kommer att genomföra där.
Kanske ett jobb i receptionen på någon avknoppad vårdcentral kan vara lösningen?
För herr Reinfeld kan det bli aktuellt att ta sin tillflykt till cirkusen. Han har i samband med gruppmötena om FRA-lagen visat sig ha en imponerande dompteringsförmåga.

Annars inser vi att det börjar bli dags att sälja bloggen. John Wu har enligt e24.se sålt sin blogg för 14,9 miljoner dollar. För min egen del kan jag tänka mig mindre än hälften (7,45 miljoner dollar). Det är bara att skicka en intresseanmälan per mail eller genom en kommentar på denna blogpost. Don´t call us - we call you.
Försäljningen av John Wus blogg visar att de nya medierna står stabilt i krisen.
Grattis alla bloggare. Ni är vinnarna.

Ett oordnat återtåg

"Värre vägkost var inte på vandring med än för många mått öl". Citatet är hämtat från Havamal. En av de stora Isländska litterturskatterna från Vikingatiden.

Under det senaste årtiondet har vi sett en formlig finansiell bärsärk från Isländsk sida. Fondkommissionärer, banker, försäkringsbolag, flygbolag har köpts i en rasande fart. När värdespiralen går uppåt är det inga problem. Nu går spiralen nedåt och då blir det inte bara problem. Det blir katastrof.

Storbritanniens finansmyndigheter stängde partyt för Islänningarna i går. Man frös deras tillgångar. Den brittiske finansministern Alistair Darling sa inför parlamentet "Tro det eller ej, men den Isländska regeringen har förklarat för mig att den inte har en tanke på att uppfylla sina förpliktelser". En gång i tiden hade man ett torskkrig med Islänningarna. Nu kommer finanskriget.

I Sverige är Glitnir till salu. Kaupthing har i praktiken övertagits av Svenska Riksbanken.

Den Amerikanska finanskrisen drabbade i liten utsträckning någon fattig i Sverige. Den Isländska kunde ha gjort det. Vi hänger ihop på ett sätt vi tidigare inte gjorde.

Närområdets förändringar är på många sätt viktigare än fjärrområdets. Globalt fokus ersätts allt mer med regionalt fokus. Baltikum, våra Nordiska grannländer EU och Ryssland kommer att vara viktiga för hur djup krisen kommer att bli. Trots detta är huvuddelen av nyhetsbevakningen fortfarande fokuserad på USA. Det vore bra om journalisterna började rapportera från mera näraliggande platser också

Bra och klimatsmart mat

Hänt i Värmdö

Vad ska våra barn äta i skolan? 

Ska devisen vara: det bästa är gott nog? 

Ska den vara billigast möjligt? 

Långsiktighet kan här stå mot kortsiktighet.

Frågan blir aktuell när Nacka VärmdöPosten skriver om att Djurö skola inte får köpa närproducerad mat. I samma nummer presenteras en lösning för den som vill ha billigare mat. I och för sig är den olaglig. Den ansvarige åtalas för detta. Det är bra.

Jag är av den uppfattningen att barnen i våra skolor ska ha en viss minimikvalité på råvarorna. Organisakt odlad/kravmärkt mat måste vara den minimistandarden. Vi vet i dag genom forskning att sådan mat är mera näringsrik. Den bidrar också till ett bättre klimat. 

Att man inte lyckas ge Djurö skola möjligheten att köpa närodlad mat beror inte på att lagstiftningen sätter hinder i vägen. Lagen om offentlig upphandling ger ett flertal möjligheter till att köpa närodlad mat och kravmärkt mat. 

Det är en fråga om hur man formulerar upphandlingen. Det gäller är att Värmdö kommun (och alla andra kommuner) utnyttjar de möjligheter som finns i lagen. Då kan man genomföra upphandlingar som ställer krav på kravodlad (ekologisk) mat till såväl unga som gamla. 

Ekologiskt odlad mat är dyrare. Det är sant. Inköpen av ekologisk mat kanske ställer krav på att ändra menyerna. Effekten blir kanske att de blir mer vegetariskt inriktade. Det är heller inget hinder. Kor fiser och det blir mycket växthusgas av det. Då kan det vara klok att stanna i förädlingskedjan. 

Ekologiskt odlad mat är inte en fråga om personlig lyx. Det är en fråga om medvetenhet om vad kroppen, samhället och planeten bäst behöver. Valet för mig personligen är enkelt. Så mycket organisk mat som möjligt.

Kommunerna i Sverige bör föregå med gott exempel och ställa krav som gynnar personlig och samhällelig långsiktig utveckling. Även genom sina upphandlingar av livsmedel.