Den gamle har talat

Politiken kan ses som en tombola. Någon drar vinstlotten och andra drar en nitlott. 

Nu visar en artikel Svenska Dagbladet att den metaforen inte stämmer. Kommunalpolitiken ska ses som en centrifug där genomsnittligt 11% kastas ut (eller kastar sig ut). I vissa kommuner är den siffran 20%, som i Sundbyberg,  Värmdö och Södertälje. En av fem lämnar sina politiska uppdrag efter halva perioden i dessa kommuner. 

Det manar till eftertanke. Är det frågorna som gör att man förlorar intresset? 

Kanske är det processerna som gör att man förlorar intresset? Det blir tungt och föga inspirerande. Det kan också var så att politiken jämfört med andra förpliktelser väger lättast. 

Att som ung kvinna ha huvudansvar för barn och samtidigt vara kommunalpolitiker  framstår som en svår ekvation. Detta givet att man inte lever i en jämställd relation. I andra fall rör det sig om unga som byter bostadsort. 

Kommunalråden, Anders Lago i Södertälje och Helene Knutsson i Sundbyberg kommenterar avhoppen. I fallet Värmdö kommenterar kommundirektören Magnus Hedenfalk. Han framhåller att skälen är att det är unga som hoppar av för att det är för mycket formalia i kommunalpolitiken. Därför blir man besviken. 

När jag går igenom avhoppen i Värmdö studsar jag inför hans slutsatser. Det verkar som om avhoppen skett av både gamla och unga. Inte som Hedenfalk säger. Jag ser att äldre har förverkligat sin livsdröm på en annan ort. Sjukdom är ett annat skäl. Av de yngre som flyttat från Värmdö verkar alla ha flyttat med jobb eller för att kunna leva tillsammans med sin livspartner.

Hedenfalk fyller om 6 månader 65 år. Det är intressant att han svarar på frågan om de politiska avhoppen i stället för att ett kommunalråd eller en annan politiskt aktiv gör det. Nu kan det vara så att han med ålderns rätt upplever sig vara förmyndarregent i Värmdö. En sorts Axel Oxenstierna. Likt den store har han organiserat om. Skillnaden är att Oxenstiernas organisation av Sverige stått sig till våra dagar. Hedenfalks organisation däremot lär inte stå sig året ut.

Oxenstierna var nära förtrogen till Gustav II Adolf som försvann i dimman. Hedenfalk var nära förtrogen med kommunstyrelsens ordförande som också försvann i dimman. Återstår bara att han som Oxenstierna blir förmyndarregent. I Hedenfalks fall lär det inte bli drottning Kristina, möjligen prinsessan av Möja, fru Petterson. 

I vart fall borde den gamle skilja på vad som bör kommenteras av en politiker och av en tjänsteman. Man kan undra över om hans slutsatser delas av Alliansens partier. Om så är fallet är det sensationellt. Står man bakom att det är han som ska kommentera dessa förhållanden?När får vi en tydligt ansvarsfördelning mellan politiker och tjänstemän? Det är inte svårt i andra kommuner.