Hänt i Värmdö.Så börjar det dra ihop sig för Värmdö kommuns eget fåmansbolag;
J. Nilsson & CO. Två artiklar i Svenska Dagbladet visar på att perception är individuell. Olika aktörer upplever olika saker fastän situationen är densamma.
Bolaget vi talar om har bjudit upp till dans under de senaste två åren i Värmdöpolitiken. Problemet har inte varit att man trampat sina danspartners på tårna någon gång i bland. Nej, det stora problemet har varit att man konsekvent har dansat i otakt. När det erbjudits möjligheter att gå i takt har man med en osviklig precision förlorat takten och befunnits gå i otakt.
Nu vill inte partnerna vara med längre. Vi ska inte tala om hur många som kommer att rösta med fötterna nästa gång det ges tillfälle till det.
Kanske ligger problemet i själva idén med ett fåmansbolag.
Det krävs lagspel för att få politik att fungera.
Nu återstår bara slutscenen i denna akt. Samma typ av slutscen som vi återfinner i djungelboken. Vi ser gamarna som inte kan få tiden att gå.
I denna uppsättning diskuterar man inte om utan hur och på vilket sätt. Det slås vad om hur.
Kommer ägandet till 41% av djungeln delas upp mellan två klaner eller kommer man att hålla ihop?
Shere Kahn, tigern är ingen längre rädd för. Han är själv rädd eftersom han har elden efter sig. Det innebär inte att han kommer att ge upp. Fortfarande kommer han att ge mycket ljud ifrån sig. Spelet är dock förlorat.
Du kommer ihåg rätt.
Det var näst sista scenen.
Den sista är mycket mer harmonisk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar