Varför regeringen kommer till korta och hur den ska komma tillrätta med sina tillkortakommanden diskuteras friskt just nu.
En linje som framförallt traditionella medier spinner på är att fel människor sittre vid makten. Ett exempel på detta refereras av politikerbloggen.
Andra hävdar att regeringen är mer intresserad av makten än av vilken politik man för. Ett exempel på detta är Johan Norberg i en artikel i Svt Opinion.
Mattias Svensson lutar mer åt att det är mesighet som skapar problemen. Johan Ingerö är orolig över att man inte ser en riktning åt rätt håll. Han anser att det mest verkningsfulla vapnet en väljare har är valsedeln.
Regeringen har enligt mitt förmenande försummat basen i varje borgerlig regering. Den stora skillnaden mellan socialdemokrater och liberaler i Sverige borde finnas i synen på hur stort privat utrymme den enskilde har mot samhället. Traditionellt har liberaler försvarat en stor privat sfär medan socialdemokraterna har accept
erat en väsentligt mindre. De frågor som markerar det är frågor om tryckfrihet och yttrandefrihet.
Formerna för utövandet av yttrandefriheten och tryckfriheten har de senaste åren förändrats radikalt. Regeringen försvarar spinnrockar och ångmaskiner inom media och tror att man går i takt med tiden.
Det är dags att man upptäcker att det har skett förändringar.
Beatice Ask borde vara regeringens fanbärare på detta område. I stället är hon tyst (och förmodligen lojal) när regeringen inskränker friheten genom FRA-lagen och masslagringslagar.
EU minister Cecilia Malmström är odelat EU positiv. I stället borde hon vara betydligt mera nyanserad. De försök som görs av EU att begränsa fri- och rättigheterna måste regeringen bekämpa. På detta område måste regeringen uttrycka en EU skepsis.
Vad gäller synen på frihandeln är regeringen otydlig. Carl Bildt är ute och anser att den ska användas som vapen mot Ryssland.
Den grundsyn som regeringen måste förmedla och verka för är: att frihandel främjar ökat globalt välstånd, effektivare resursutnyttjande och spridning av demokrati och avspänning.
Bilprovningen, apoteket är ännu inte sålda. På dessa områden finns ingen avreglering ännu. Det borde vara relativt lätta områden. Fler myndigheter borde vara nedlagda.
Problemet ligger delvis i det som flera påpekar. Framförallt moderaterna gick till val på att vara bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva.
Det hindrar möjligheten att skapa en mera flexibel arbetsmarknad. Regeringen har heller inte upptäckt att tillväxten ligger hos de mindre och medelstora företagen. Regelverket måste uppdateras och förenklas för att kreativiteten ska resultera i ekonomisk utveckling. Likformiga regler för samma betalning i sjukförsäkringssystemet borde vara en självklarhet, i första steget. I dag betalar enskilda näringsidkare mer och får nästa inget ut av systemet.
Nästa steg borde vara att se över själva systemet.
Ideologierna är inte döda och behovet av en privat sfär har inte minskat. Tvärt om.
Regeringen måste krypa utanför plånboksliberalismens pseudoideologi.
Fri- och rättigheter blir allt viktigare för de yngre. Piratpartiets uppkomst är ett exempel på detta.
Den 16 september går demonstrationstågen mot FRA lagen. Jag hade förstått om de hade anordnats under en socialdemokratisk regering. De påminner om tågen mot löntagarfonder.
Det är pinsamt att en borgerlig regering inte har en tydligare kompass mot frihet.
1 kommentar:
I förra valet röstade jag på alliansen på landstings- och kommunnivå.
På riksdagsnivå röstade jag som tur var på ett parti som aldrig komprimissar i integritets- och demokratifrågor, som har varit en mycket stark drivande kraft för att bevara grundläggande demokratiska rättigheter som personlig integritet, brevhemlighet och meddelarskydd i FRA-frågan.
Efter att ha sett hur det går till i allianspartierna i viktiga demokratiska frågor, så kan jag inte längre förmå mig att rösta på dem ens på landstings och kommunnivå. Vad ska jag nu rösta på där?
Jag tror inte att jag är ensam om att känna så.
Skicka en kommentar