En försvinnande liten del av antalet sända brev i Sverige, förra året.
Johan Linander säger att breven inte innehöll några förtroliga meddelanden.
Linander är uppfödd i Lund precis som Mark Klamberg och jag är. Ett kul kuriosa.
Klamberg tar Linanders insikter till utgångspunkt för en bloggpost. Linander och Klamberg visar på konflikter i hur FRA lagen ska begränsa signalspaningen och hur man ska "följa förändringar i signalmiljön". För att göra detta senare måste FRA spana mycket mer än det som är underrättelsebehovet här och nu.
De tar också upp den viktiga frågan om gallring av uppgifter.
Som lagen nu är utformad blir effekten: "en gång i FRAs register alltid i FRAs register".
Om vi återvänder till jämförelsen med brev.
Skulle vi acceptera att staten kontrollerade våra brev med syftet att kontrollera vad som sker i utvecklingen av brevskrivandet?
Skulle vi acceptera att informationen i undersökta brev för alla tider lagrades av staten?
Skulle vi acceptera att bara en mindre del av våra brev inte skulle kontrolleras av staten?
Jag tror inte det.
Signalspaning förutsätter en reform av de medborgerliga rättigheter där internet och bloggvärlden grundlagsskyddas uttryckligen.
När de gränserna är definierade kan skapa vi ett fullgott skydd för den privata sfären.
Egentligen skulle en signalspaningslag kunna skrivas först då.
Starten för riksdagen blir att riva upp FRA lagen nu och börja om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar