Det har kommit upp en intressant debatt om demokratisyn efter mitt inlägg om moderat medlemsdemokrati som jag gjorde häromdagen. Den som väckt debatten är bloggaren Fredrik Sneibjerg.
Det är en viktig frågeställning han väcker om på vilket sätt debatten kan föras i en demokrati. Hur man kan kommunicera i bloggosfären.
Grundlaget för att föra debatten är naturligtvis de medborgerliga fri- och rättigheterna.
Yttrandefriheten och tryckfriheten bygger på att den som använder sig av rättigheterna fritt kan välja sitt format och sin form för uttrycket utan förhandsgranskning. Jag har valt mitt format. Jag har valt min form. I mitt uttryck ligger att jag ofta kopplar ihop det som sker i dag med historien. Det är värt att notera att den utgör bara ramen och formen. Det gjorde jag i den bloggpost Fredrik refererar till
Det jag skrivit är vare sig ett personangrepp eller ett försök att chikanera någon.
Tvärt om, var och en som sätts i sitt historiska sammanhang blir lättare att förstå.
Det gäller mig och det gäller Fredrik Sneibjerg.
Är det dessutom så att någon delat med sig av sitt historiska sammanhang, så är det information som ganska fritt kan användas. Så var det med Hans-Ove Görtz.
Jag respekterar människor med olika bakgrund, vare sig de är: adel, präster borgare eller bönder. Jag har själv adligt blod i mina ådror och känner stolthet inför det.
Karl XII finansminister, Görtz är en av de mera spännande historiska gestalterna i vår Svenska historia. Han förekommer även som förlaga på flera ställen inom svensk kultur. Till exempel spelar han en icke helt obetydlig roll i Strindbergs krönikespel Karl XII.
Dynamiken mellan kungen och finansministern är en viktig relief till den sista akten.
En offentlig person som en ordförande i ett politiskt parti, lokalt får finna sig i att debatter kan föras polemiskt. När det gäller en person som inte valt offentligheten får man vara betydligt mera försiktig.
Budskapet i min bloggpost rör hur man krishanterar och hur en demokratisk organisation bör fungera. Där har jag tydliga synpunkter.
För mig är det grundläggande att alla medlemmar i en demokratisk organisation har lika rösträtt. Det har inte alla organisationer. Exempel på detta är flera fackliga organisationer. Samtliga politiska partier har det.
En medlem i en demokratisk organisation kan av fri vilja välja att kommunicera välja om den vill föra en diskussion inom organisationen eller i en vidare krets. Medlemskapet i en demokratisk organisation ska inte inskränka på yttrandefriheten. Om en medlem väljer att föra diskussionen i ett bredare forum bör ledningen i en demokratisk organisation ställa sig frågan varför medlemmen gör det.
Där låg poängen i mitt resonemang.
Sedan kan jag beklaga att humor verkar vara en bristvara, när Fredrik läst min bloggpost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar