Det något med den flytande båtmässan som gör mig melankolisk. Då kan jag inte lura mig att det är sensommar längre. Det har oåterkalleligen blivit höst. Det varma vattnet i skärgården är underbart nu. Trängseln är borta. Stillheten breder ut sig. De aggressiva motorbåtarna som förts fram av mindre kunniga båtförare tar sig inte ut längre. Axlarna sjunker ned. Någon timme på vattnet är ren meditation.
Detta tillstånd hos mig och vattnet finns bara under en kort tid på hösten. Solen värmer fortfarande och naturen är inbjudande. En skärgård som är fantastisk.
Jag vill hålla borta den stund då den lilla båten måste upp, så länge som möjligt.
Övergången mellan höst och vinter förändrar både mig och andra. Huset blir inte ett bo längre. Det blir till ett ide.
Den kommunikativa förmågan minskar när man rör sig utomhus. Socialt umgänge blir ännu mer planerat. Människor rör sig mera mellan punkt A och B. Vägen blir inte så mycket av resa längre.
Visst, att gå ned till bryggan lite längre bort är en lisa för själen då också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar