Värmen är inte riktigt lika stark som den var för några dagar sedan. Vattnet däremot känns nästan varmare. Kanske är det så att när luften är svalare känns vattnet varmare. En variant på relativitet helt enkelt.
Molnen eller diset på himlen gör att synfältet fokuseras horisontellt. I horisonten ligger några segelbåtar i natthamn. Under flera veckor har en större motorbåt legat knappt synbar i horisontlinjen.
Det verkar som om de som låter sig färdas med vindarna är mera nyfikna på vad havet har att erbjuda. Motorbåtarnas ägare verkar mera se sjölivet som snigeln ser sitt hus på land.
Det som skiljer dem är farten. Snigeln har möjlighet att utforska varje rörelse. Det har inte motorbåten. För det är det nästan omöjligt att höra något av det som är havets egna ljud. De är överröstade. Många av våra i sig lovvärda verktygen gör att vi förlorar gehöret för naturens egen musik.
Sandhamn är inte längre tillhållet för seglarna. Det har blivit motorbåtarnas Mecka. Kanske är det så att många av de som ligger förtöjda vid bryggorna inte är speciellt sjövana. Många av dem verkar ligga i samma hamn länge. Någon undrar man om den verkligen vill ge sig ut på sjön.
De har kanske valt motorbåten för den är enklaste vägen ut på sjön. Ibland undrar jag om det är förklaringen till att vindarna har blivit kraftigare nu än när jag växte upp. Vid 10 meter per sekund gav man sig ut. I dag är samma vind ett skäl att säga: det blåser för mycket.
Jag drar mig till minnes det gamla ordspråket:
Den båt som inte lämnar hamnen växer fast.
