Nya hot mot ett fritt internet

De två moderata riksdagsledamöterna Karl Sigfrid och Lars Beckman skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, länk.
De två artikelförfattarna pekar på att hoten mot ett fritt internet kommer från många håll.
I USA förbereds lagstiftning som kan ta död på de sociala medierna.
Här i Sverige vill socialdemokraterna införa en bredbandssskatt. Effekten av skatten blir omvänd "Robin Hood". Information på internet blir en klassfråga. En fråga om att ha råd.
Det är dålig innovations- och fördelningspolitik.

Sigfrid och Beckman sammanfattar sin artikel så här:
"De som vill göra internet dyrare och tillgängligt för färre människor underskattar, i likhet med SOPA/PIPA-förespråkarna, betydelsen av fri information. Vi säger nej till en bredbandsskatt. En sådan skatt skulle förstatliga och centralisera kulturfinansieringen. Vi tycker tvärtom att regeringen bör garantera hela Sverige rätten till en snabb internetuppkoppling."  

Konsekvenser av partiernas bristande representativitet

Karl Sigfrid reflekterar i dag på Svd brännpunkt över konsekvenserna av de politiska partiernas bristande representativitet, länk. Debatten är en fortsättning Hanna Hallins debattartikel i Svd för några dagar sedan. Bloggen har kommenterat artikeln i en tidigare postning, länk.

Sigfrid sammanfattar sina reflektioner med orden:

"Med det particentrerade valsystem som vi har i Sverige är det i praktiken partierna och inte medborgarna som bestämmer vilka kandidater som ska ha chans att väljas till förtroendeuppdrag. Det i kombination med ett regelverk som snedvrider konkurrensen till etablerade partiers fördel gör att partiorganisationernas verksamhet närmast kan liknas vid myndighetsutövning. Inte normal myndighetsutövning, utan myndighetsutövning bakom slutna dörrar.

Behovet av en särskild offentlighetsprincip för politiska partier blir allt större, liksom behovet av starkare personval."

Bloggen kan inte annat än hålla med Karl Sigfrid.

Bra debattartikel om ACTA avtalet

Den liberale och moderate riksdagsledamoten Karl Sigrid skriver en debattartikel om ACTA processen i Dagens Nyheter tillsammans med ett antal riksdagskollegor, länk.

De pekar på riskerna med avtalet:

"Resultatet av ACTA-förhandlingarna kan bli ett nyinrättat ansvar för internetleverantörer att övervaka sina kunder. Det är en idé som Sverige på hemmaplan redan har avvisat genom att skrota den så kallade Renforsutredningen. Att göra varje internetleverantör till en brottsbekämpande myndighet är ett säkert sätt att skapa ett slutet, otillgängligt internet."

Sedan fortsätter de:

"I praktiken innebär det att de måste stänga av användare och blockera material. I den processen kommer även stora mängder tillåtet material att censureras eftersom internetblockering är ett trubbigt verktyg."

Denna effekt är helt oacceptabel och har inte alls presenterats av Karls Sigrids partikollega, Beatrice Ask.

Effekterna kan bli följande enligt artikelförfattarna:

"ACTA kan bli betydligt mer än ett avtal. Det finns långtgående planer på att göra ACTA till en helt ny organisation. Organisationen ska i samverkan med upphovsrättsindustrin kontrollera att medlemsländerna har en tillräckligt omfattande övervakning av Internetanvändare."

Det är en utveckling som absolut inte är önskvärd. 

Det är bra att liberalt sinnade moderater tar till orda och visar på riskerna. Nästa steg är att de i handling markerar var gränserna ska gå i olika voteringar.

Andra bloggar: Karl Sigfrid, Mina moderata karameller, Erik Hultin, Johan Linander, ProjO

Dags att börja använda Brasklapp i riksdagen?

Hur övertalar du dina meningsmotståndare? 

I den ena polen finns en scen ur filmen "Gudfadern". Där använder sig en av huvudrollsinnehavarna av metoden att lägga ett hästhuvud i motpartens säng. Det får önskad effekt.

De andra extremen är det kinesiska slagsmålet där man kan säga vad som helst till den andre. Den som slår först har förlorat.

I det engelska underhuset har ordet inpiskare funnits som begrepp sedan länge. Folkpartiets Johan Persson utpekas av pressen som en sådan. Mötena med riksdagsgruppen i moderaterna kommer hädanefter att gå under rubriken inpiskningsmöten. 

Det sätt som Fredrik Reinfeldt övertalar sin partikollega Karl Sigfrid gör inte att respekten för hans person ökar. Metodiken refereras av Henrik Alexandersson i flera bloggposter. Farmorgun refererar vad hon kände inför inslaget i Sveriges Televisions Agenda. Dagens Nyheter refererar också om behandlingen av moderaten Karl Sigfrid.

Birgitta Ohlsson, Fredrick Federley och Karl Sigfrid vittnar alla tre om att det är hårda tag i riksdagsgrupperna. Lösningarna på hur man klarat pressen är olika. Politikernas uppdragsgivare är folket och inte partierna. Det verkar många ha glömt. 

Förtroendet för politiken påverkas av hur lösningarna kommer till. Med ett uttjatat ord hur processerna skapas. Länge kritiserades Göran Persson för att vara en buffel i sådana processer. Det som kommer upp till ytan nu är att Alliansens partier inte är ett dugg bättre kålsupare. Det är trist. De skapar en situation där både politiken förlorar och demokratin ifrågasätts. Mobbning får inte bli en politisk övertalningsmetod.

Begreppet brasklapp tillkom den 23 november 1517 i den dåvarande riksdagen då Biskopen Brask enligt legenden i sitt sigill gömde en lapp med orden "till denna besegling är jag nödd och tvungen". Vi har alltså en gammal tradition av tvång i riksdagen. I och för sig i ståndsriksdagen och i "partiet" prästeståndet. 

När Brask stod inför rätten 3 år senare för sitt deltagandet i beslutet undgick han genom att ta fram papperslappen i sigillet att avrättas vid Stockholms blodbad. 

Så var det då. 

Jag är tveksam om brasklappen är en politiskt framkomlig väg i dag. Däremot tror jag att många kommer att granska listorna på kandidater vid nästa riksdagsval. Det är säkert många fler som kommer att åka ur riksdagen på grund av att väljarna kommer att använda möjligheten att kryssa in önskade kandidater. Hur man röstat i FRA frågan kommer säkert att väga tungt för många väljare.

Vi får väl också snart ställa frågan till de som är kandidater om de klarar starka påtryckningar. Hade den här övertalningsmetodiken använts i Björklunds Skolsverige hade  Fredrik Reinfeldt fått byta skola. Nu är han bara statsminister så det blir svårt med det. 

Sedan är det en annan sak att politiker bör föregå med gott exempel