Fredrik Reinfeldts sommartal i Gustavsberg

Fredrik Reinfeldt höll sitt snart traditionella sommartal i Gustavsberg, länk, länk, länk.

Statsministern går in i den politiska hösten ännu mer ensam än den förra. Stödpartierna är närmast försumbara. Även om dessa partier behövs för att skapa ett parlamentariskt underlag vilar det mesta på moderaternas skuldror. Ett samarbete med någorlunda jämnstarka parter. Har blivit en stor och kraftfull och några små. Det skapar spänningar och problem. Solonummer som kan skapa regeringskriser.

Regeringen eller i vart fall moderaterna tänker satsa på infrastruktur. Det är bra.
Tunnelbana till Nacka som stöds med statliga medel är bra. Får hoppas att Värmdö också får statligt stöd för att klara sitt broproblem och slipper bropeng.

Den stora utmaningen för regeringen infrastrukturmässigt är snabbtåglinjerna i Sverige.
Det går inte som de rödgröna föreslog att bygga delar av ett snabbtågsnät. Om det ska vara meningsfullt är det i första hand Stockholm-Göteborg, Stockholm-Köpenhamn och Göteborg-Köpenhamn (med start i Oslo) som är de centrala delarna i en sådan satsning.

En transporttid mellan Stockholm och Köpenhamn på 2 timmar och 35 minuter förändrar resandemönstret till tågets fördel. De positiva feekterna är många med de stora nya snabbtåglinjerna länk, länk, länk.
Då är det viktigt att man inte bygger sig fast i gamla strukturer. Hastigheter i intervallet 350-400 kilometer per timme kräver nya spår. Projektet tar tid och är självklart kostsamt, men lönsamt i många olika dimensioner. Får hoppas att regeringen satsat på detta och ingen halvmessyr.

När det gäller bolagsskatten börjar det bli en enighet bland allianspartierna och att den ska sänkas. Företagen och företagarna är mera tveksamma till denna sin lycka.
Det stora problemet är inlåsningseffekterna i företagen som man hellre vill se lösta. Det är mer av det verkliga strukturhindret. 30% kapitalskatter jämfört med genomsnittet i EU på 18%, visar på problemet.

Att ta bort inlåsningseffekterna är däremot politiskt känsligt. Det kan kallas högerpolitik. Ett par tre procentenheters sänkning av bolagsskatten lär inte ge några avgörande effekter. Det är synd att Alliansen inte driver en borgerlig linje här. I stället blir det bara trångt och kletigt i en politisk vänster-mittenfåra. Det vinner ingen på.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kan vara ganska avslappnad. Den nye socialdemokratiske ledaren har inte sagt något ännu om sin politik. Det är alltid gynnsamt. I samma stund som han visar färg kommer opinionssiffrorna att dala. Om det är tillräckligt för en ny valseger för Alliansen återstår dock att se.

Höga personskatter är dålig miljöpolitik

Klimatsmart är ett ganska nytt ord i svenskan. Att det hänger ihop med miljömedvetenhet är en självklarhet för de flesta. På något sätt verkar det som om engagemanget kring klimatet är lättare att väcka och sedan försvinna bort ett tag. Miljöfrågorna däremot finns hela tiden i bakgrunden. Däremot är det lätt att de hamnar lite i bakgrunden, men de finns alltid kvar.

Vad som mera sällan talas om är; beteendet, förhållningssättet till miljön. Här harAllians och Rödgröna olika infallsvinklar. För de Rödgröna är förbud och höga skatter helt centrala. I ett Allianssamhälle är det medvetna och fria miljövalet som är det viktigaste, även om det inte kommuniceras så klart som man borde.

Bilen är inte en miljöbov i sig. Det är hur den är konstruerad, vilket bränsle den drivs med osv som spelar roll. Dessutom är det centralt hur den används. Tyvärr blir bilister utmålade som bovar.

Det stämmer inte riktigt. En del är det säkert och andra är det definitivt inte. De som ständigt investerar i bilar med modern och miljövänlig teknik är faktiskt miljöhjältar. Utan dem finns ingen marknad och utan marknaden finns inga produkter till rimliga priser. Att köpa elbilen Tesla är ett exempel på medvetna miljöval som är attitydförändrande.

Vissa miljöpartister vill avstå från att bygga nya vägar eftersom det bara skapar mer biltrafik. Det är fel stategi. Attityder och beteenden måste förändras och de kommer inifrån. Då får inte miljöpolitiken bli allt för mycket av storebrorspolitik, med många förbud. Stimulans av goda miljöbeteenden är en mycket bättre väg.

Detta går hand i hand med kommersiell teknisk utveckling som skapar nya miljöprodukter.

Svenska Dagbladet skriver om ett sådant företag i dag, länk. Det är en web-tjänst. Grundaren Magnus Tallhamn beskriver produkten så här: "Ingen vettig människa lämnar huset med vattenkranarna på. Tyvärr är vi inte lika duktiga när det gäller energi. Vi bygger därför en produkt som levererar värde och tillfredsställelse utöver rena besparingar. Den kombinerar en mängd heta områden som spel, sociala medier, informationsutvinning, beteendeanalys och annonsering."

Enda problemet med företaget och uppfinnaren är att de finns på USAs västkust. Ett av skälen är säkert de höga svenska skatterna. Tyvärr en den brutala sanningen att ett högt personskattetryck motverkar en bättre miljö. Detta är ytterligare ett skäl till att välja Alliansen istället för högskatteivrarna, de Rödgröna.

Rut är faktiskt också en miljöreform sett i det perspektivet.

Alliansens politik skapar bättre miljö. Lägre personskatter och bättre miljö hör ihop.

Andra bloggar: Magnus Andersson,

Andra medier: DN

Högre och jämnare vårdkvalitet

Nu diskuteras hur man ska få en mera jämlik vård.

Socialdemokraten Ylva Johansson har kommit fram till den geniala slutsatsen att den blir mera jämlik om privata aktörers etableringsrätt tas bort. Felet är alltså att det finns privata aktörer. Med bara offentlig sjukvård blir allt jämlikt, enligt Johansson, länk. En enastående slutsats.

Svenska Dagbladet refererar debatten mellan alliansen och de rödgröna om den ojämlika vården, länk.

Alliansen däremot vill ha skärpt kontroll över vårdanordnarna om ökad kvalitetskontroll. Man tycker att vårdvalet är en bra reform som ökar kvaliteten.

Frågan är om statlig vård verkligen är både mera jämlik och bättre? För egen del tror jag att fler typer av utförare främjar kvaliteten. Att i praktiken förbjuda privata och social ekonomianordnare i vården främjar ingen kvalitet. Det förstår svenska folket.

Andra medier: SvD, SvD

Valrörelsen 2010

Svenska Dagbladet skriver om att väljarna bestämmer sig allt senare, länk. Så många som 58% av väljarna bestämde sig i valrörelsen sig vid 2006 års val.

Lojaliteten med partierna minskar också. Numera är det bara 31% som identifierar sig som anhängare till ett parti. Samtidigt säger sig en miljon kunna tänka sig byta block, länk. Moderaterna verkar ha störst attraktion på socialdemokratiska väljare som vill byta block.

Det här visar att trots alla opinionsundersökningar under året är det fortfarande slutspurten som gäller. Vi kommer också att se mycket mer av kannibalism mellan alliansens partier ju närmare valet vi kommet. Det drar ihop sig till en mycket spännande valrörelse.

Reflektioner kring piratpartiets EU lista

Piratpartiets lista till EU-valet fastställd.

Det är intressant att notera att samtliga av de 10 främsta på listan bloggar.

Totalt bloggar 13 av de 20 på listan.

Detta skapar ett intressant kommunikationsförsprång.

Tydligen vill man ha interaktivitet med väljarna.

Genom bloggar kommer man att nå ut till unga väljare som finns på nätet och kunna interagera med dem. Vi talar om ett antal hundra tusen unga väljare. Sedan vet jag inte hur många av de äldre man fångar.

Mattias Bjärnemalm har lagt ut listan som en bloggpost.

Att publicera hela listan som en bloggpost är något som man undrar varför de andra partierna inte gjort.

Dags för Alliansens partisekreterare att fundera och handla

Rättvisa var ordet, sa Bull

Rättvisa är Alliansens hemliga vapen skriver PJ Anders Linder i en bloggpost.

Han tar upp Per Schlingmanns nyhetsbrev för att beskriva detta. 

Schlingmann tar upp fyra områden som kan beskriva rättvisa:

1. Det bör råda rättvisa i hur medborgarna bemöts av det allmänna.

2. Förtidspensioner och bidragsberoende är orättvist.

3. Rättvisa och matematisk jämlikhet är inte samma sak. Jobbar du mer ska behålla mer. Studerar du längre bör de ge resultat i lönekuvertet. 

4. En skola som inte ställer samma baskrav på alla barn är inte rättvis.

Detta är som PJ  skriver ett så hemligt vapen så att Alliansen inte ens själv vet att man har det, ibland. Problemet med sådana vapen är att de är svåra att använda. Här krävs ett upplysnings- och bildningsarbete. Schlingmann bör utveckla rättvisebegreppet än i mer i praktiken.

Likabehandling av alla från det offentliga inom sjukvård borde vara en självklarhet. Nu är det inte så. Här måste alliansen agera och exemplifiera. Att bara arbeta med vem som är producent av vården räcker inte.

 

Ett annat område är bygglov. Där bör den enskilda kommunmedlemmen inte behandlas sämre än professionella aktörer. Så sker ofta idag. Här bör Alliansens alla partier definiera vad rättvisa ska innebära i praktiken. Den definition vissa lokala företrädare gör genom att säga att bygglov är en mänsklig rättighet är en feltolkning av begreppet rättvisa.

Bidrag och förtidspensioner är orättvisa i många olika dimensioner, bland annat genusmässigt och klassmässigt. Fler människor som arbetar betyder mycket både för staten och för den enskilde. Här måste metodiken utvecklas för att minska utslagningen. Fler och annorlunda metoder behöver prövas.

Att alla ska ha samma lön det vill nog egentligen ingen. Även om många agerar så. 

Rättvisa är där i mot att stora och små företagare behandlas mer lika. Fåmansbolagsreglerna som ibland kallas 3:12 reglerna måste bort. 

Hjältarna är inte tjänstemännen som riskerar andras pengar. De verkliga hjältarna är entreprenörerna. Ändå är de till tjänstemännens företag som staten i stor utsträckning ger stöd. Stöd till företag rubbar rättvisan. Stöd till företag bör kraftigt begränsas. Det krävs att Alliansen tar det på allvar. 

Det stora stöd- och stabiliseringspaketet är i många avseenden ett stort steg i fel riktning. Det skapar inte rättvisa. Man skapar dessutom en felaktig incitamentstruktur. Finansmarknaden bör i mycket större utsträckning skapa sina egna stödfonder. Här kan staten ställa krav. Relationen utdelning och placering i statspapper kan vara en metod. 

När banker får stöd bör helst staten ta över och sälja vidare. I vart fall bör banker som får stöd inte ha möjligheten att lämna aktieutdelning. Det snedvrider riskkalkylen. Staten tar risken och aktieägarna tar vinsten. Det sticker i ögonen. 

En rättvis skola är en skola där alla barn motsvarar kraven på att komma in på gymnasiet och klarar att gå ut med fullständiga betyg. En rättvis skola bygger i högre utsträckning än i dag på pedagogik och undervisningsformer som är evidensbaserade. En rättvis skola kräver inte bara piska. Den kräver utveckling också. Det har tyvärr kommit bort.

Det sista rättvisebegreppet som Schlingmann inte tar upp är det klassiska. Det ska vara en rättvis balans mellan staten och den enskilde vad gäller medborgerliga fri- och rättigheter.

Här finns en lång väg att gå. Hittills har alliansregeringen inte skapat mer rättvisa på detta område.

Blogglunch med partisekreterarna

Alliansens partisekreterare har mött bloggare i dag. 

Rapporter finns från Mark Klamberg, Per Ankersjö och Hanna Wagenius. 

När man läser rapporterna från bloggarna anar man en besvikelse mellan raderna.  När partisekreterarna i går talade om interaktivitet så verkar de inte riktigt förstå vad det innebär i praktiken. 

Det kommer inte att vara Obamas metoder som vinner valet. Det kan vara så att bloggarna vann valet åt Alliansen redan 2006. 

I riksdagen ser vi olika ledamöter som är inröstade genom bloggosfären. Den kommer att bli ännu viktigare nästa val. Genom den hårda partipiskan har en del av dessa bloggvänliga riksdagsledamöter förlorat sin trovärdighet. 

Sedan undra jag hur strategerna tänker. Alla andra väljargrupper ger man något. Men inte de yngre. Bloggarna är ju på många sätt de ungas språkrör. Vad är det de yngre önskar?

Varför stödde bloggosfären Alliansen? 

Man hoppades på att Alliansen skulle slå vakt om yttrandefriheten på nätet. 

Vad upplever bloggarna? 

FRA lagen, det säger allt. 

Om man ska kunna mobilisera bloggarna måste partisekreterarna inte bara lyssna. Man måste handla.

Att avskaffa FRA lagen är det tändstift som behövs för att explosionsmotorn ska börja fungera.

Valet 2010 kommer att avgöras av två grupper. Dels de unga genom bloggosfären, dels de äldre. Tyvärr verkar det som om man inte har förstått hur någon av dessa grupper kan bli mer Alliansvänliga. Det är synd, men fortfarande finns det hopp.

Valet vinns av bloggarna

Det sker en del spännande i Alliansen. 

I dag skriver  fyra partisekreterare på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Alliansens bloggstrategi. I artikeln använder man ord som involvering, direkt kontakt, sänkt tröskel för engagemang, stimulera människor att agera på eget sätt och interaktivitet. 

Det är spännande att dessa ord lyfts fram. Det talar om att man är i takt med tiden med sitt tänkande. 

Det är bra. Tänkandet är helt riktigt. Om det inte finns en strategi för nätet och bloggosfären kommer valet att vara ohjälpligt förlorat. Nu räcker det inte bara med tänkande. Det krävs en del handlande också. Där kanske de största utmaningarna ligger.

Är man beredd att ta konsekvenserna av en bloggstrategi? 

Fler väljare kommer att rösta på person i stället för på parti. 

Listorna till riksdag, landsting och kommunfullmäktige kommer mer att bli av ett smörgåsbord. Välj och vraka. Effekten blir att väljarna fäller avgörandet om hur till exempel riksdagens sammansättning kommer att se ut och inte partierna. Det vitaliserar demokratin.

För att lyckas på nätet krävs också att fokus läggs på att stärka de medborgerliga fri och rättigheterna på nätet. I annat fall blir det mycket kraft och energi till nätet och dålig effekt. Kanske till och med en negativ effekt. Är man beredd till detta? 

Det tredje steget för alliansen måste vara att presentera en strategi för ännu mer öppenhet. Det krävs mycket mer av den varan inom partierna och i beslutsförsamlingarna. Jag har på denna sida propagerat för Political Open Source Management i flera bloggposter. Läs mer här, här och här. Den är en bra utgångspunkt.

Mina moderata karameller skriver om partisekreterarnas utspel. Andra bloggar som skriver om detta är: Jonas Morian, Claes Krantz. Andra är kritiska som till exempel Daniel Brahne och Anders Mildner.

De som är kritiska pekar på bland annat Alliansens brist på förståelse för detta nya medium. En annan invändning är att Alliansen inte är så interaktiv ännu att man kan klara att hantera oönskade frågor som dyker upp. Ett exempel på detta är FRA lagen och andra lagar om inskränkning av yttrandefriheten. Då måste flexibiliteten och lyhördheten öka.

Om man vill är det möjligt. Om man omvandlar tanke till handling går det.

Frågan är om man vågar?

Mer än ett gemensamt valmanifest

Vindarna var nära orkanstyrka i natt, skriver Svenska Dagbladet. Aftonbladet varnar till och med för snö och storm. 

Här ute i skärgården går det gäss på vattnet. Träden niger för vindens herre. Styrkan och förankringen prövas i naturen. Det är friskt ute och när jag kommer in i värmen känns den skönare än vanligt.

Vad som sägs om naturen kan också sägas om Alliansen. Svenska Dagbladet skriver att valet ska vinnas genom ett nytt valmanifest. Just för tillfället råder det lågtryck för alliansen i opinionsundersökningarna.

Idédebatten om hur finanskrisen ska lösas förs inte utan finess av bland annat Johan Norberg. 

PJ Anders Linder diskuterar vilken kapitalism vi ska ha utifrån Norbergs och Roland Poirier Martinssons debatt. De systemfrågorna bör Alliansens ledare också adressera.

I ett annan del av debattrummet diskuteras övervakning och medborgerliga fri- och rättigheter av opassande. En annan infallsvinkel på övervakning diskuterar Blogge Bloggelito. Jan Björklund erkänner FRA-lagens dåliga hantering i Dagens Nyheter.

Regeringen och Alliansen är svaga på idédebatt. Som många påpekat det. Att de frågorna inte behöver resultera regeringsförslag omedelbart är förståeligt. Däremot är det allvarligt att partiledarna inte profilerar sig i den debatten. 

Den här gången lär det inte räcka med att bara presentera ett gemensamt valprogram. Det krävs mer än en bild på en badtunna. 

En viktigt ingrediens i en sådan plattform är en offensiv politik kring medborgerliga fri- och rättigheter.

Utbyggnaden av infrastrukturen måste skyndas på. Privata finansieringslösningar måste till. Höghastighetståget mellan Stockholm och Köpenhamn måste förverkligas snabbt. Småföretagandet måste sättas i fokus. Plånboksfrågorna bör ställas mot kvalitetsfrågor. En gemensam miljöplattform måste till. Fler statliga verk måste sättas på listan för att läggas ned.

Det viktigaste är att Alliansen går från att vara reaktiv till att bli offensiv.

Sen måste vi inse att nästa val i mycket större utsträckning än förra valet kommer att bli ett personval.  Det ställer extra krav på kandidaterna. Det räcker inte längre att bara vara en god partiarbetare.

Avspärrat mot folket

Så var det dagen för riksmötets högtidliga öppnande. 

Den stora dagen för riksdagen var det inte. En maratonmanifestation inleddes nästan samtidigt på Sergels torg. Den var för yttrandefrihet och mot FRA-lagen. Ganska många människor hade samlats. Imponerade arrangemang.

Dagens Nyheter rapporterar.  Talare på talare steg upp i och talade sig varma för yttrandefriheten och tryckfriheten på torget. De som talade representerade ett tvärsnitt av Sverige. Jag tror aldrig att det inträffat att en politisk manifestatation har fått en så bred tillslutning någonsin.

 

Utanför slottet demonstrerade Piratpartiet. De skanderade Nej till FRA. Olika talare uttryckte fritt sin oro och avsky för FRA lagen. Detta skedde medan riksdagsledamöter tog sig från Riksdagshuset till Storkyrkan för gudstjänst. Polisen hade spärrat av delar av gamla stan. Känslan av att folkets politiker inte ville möta folket var stark. 

Avspärrningarna visade på att politikerna inte ville se sina väljare i ögonen. De visade också på avståndet mellan folket och politikerna. Ibland undrar man var nyfikenheten är hos våra folkvalda på dem som uttrycker en åsikt. Den var i vart fall inte närvarande i dag.

 

Genom att isolera sig och utnyttja polisens möjligheter till att skärma av blev det aldrig ett möte. Det som blev min tanke när jag stod framför slottet, var fantasin runt Gustav Vs tal till bondeuppropet. Det talet markerade en avslutning på kungens inflytande över riksdagen.

Känslan här var att med hanteringen av FRA frågan är sannolikheten stor för att allt fler framförallt unga lägger en röst på Piratpartiet. Missnöjda Alliansväljare kan också tänka sig att missnöjesrösta på dem. 

Var det starten på ett nytt partis intåg i riksdagen vi såg eller var det något annat. 

För det var något nytt i luften.

Dags att börja använda Brasklapp i riksdagen?

Hur övertalar du dina meningsmotståndare? 

I den ena polen finns en scen ur filmen "Gudfadern". Där använder sig en av huvudrollsinnehavarna av metoden att lägga ett hästhuvud i motpartens säng. Det får önskad effekt.

De andra extremen är det kinesiska slagsmålet där man kan säga vad som helst till den andre. Den som slår först har förlorat.

I det engelska underhuset har ordet inpiskare funnits som begrepp sedan länge. Folkpartiets Johan Persson utpekas av pressen som en sådan. Mötena med riksdagsgruppen i moderaterna kommer hädanefter att gå under rubriken inpiskningsmöten. 

Det sätt som Fredrik Reinfeldt övertalar sin partikollega Karl Sigfrid gör inte att respekten för hans person ökar. Metodiken refereras av Henrik Alexandersson i flera bloggposter. Farmorgun refererar vad hon kände inför inslaget i Sveriges Televisions Agenda. Dagens Nyheter refererar också om behandlingen av moderaten Karl Sigfrid.

Birgitta Ohlsson, Fredrick Federley och Karl Sigfrid vittnar alla tre om att det är hårda tag i riksdagsgrupperna. Lösningarna på hur man klarat pressen är olika. Politikernas uppdragsgivare är folket och inte partierna. Det verkar många ha glömt. 

Förtroendet för politiken påverkas av hur lösningarna kommer till. Med ett uttjatat ord hur processerna skapas. Länge kritiserades Göran Persson för att vara en buffel i sådana processer. Det som kommer upp till ytan nu är att Alliansens partier inte är ett dugg bättre kålsupare. Det är trist. De skapar en situation där både politiken förlorar och demokratin ifrågasätts. Mobbning får inte bli en politisk övertalningsmetod.

Begreppet brasklapp tillkom den 23 november 1517 i den dåvarande riksdagen då Biskopen Brask enligt legenden i sitt sigill gömde en lapp med orden "till denna besegling är jag nödd och tvungen". Vi har alltså en gammal tradition av tvång i riksdagen. I och för sig i ståndsriksdagen och i "partiet" prästeståndet. 

När Brask stod inför rätten 3 år senare för sitt deltagandet i beslutet undgick han genom att ta fram papperslappen i sigillet att avrättas vid Stockholms blodbad. 

Så var det då. 

Jag är tveksam om brasklappen är en politiskt framkomlig väg i dag. Däremot tror jag att många kommer att granska listorna på kandidater vid nästa riksdagsval. Det är säkert många fler som kommer att åka ur riksdagen på grund av att väljarna kommer att använda möjligheten att kryssa in önskade kandidater. Hur man röstat i FRA frågan kommer säkert att väga tungt för många väljare.

Vi får väl också snart ställa frågan till de som är kandidater om de klarar starka påtryckningar. Hade den här övertalningsmetodiken använts i Björklunds Skolsverige hade  Fredrik Reinfeldt fått byta skola. Nu är han bara statsminister så det blir svårt med det. 

Sedan är det en annan sak att politiker bör föregå med gott exempel

Sopa rent framför egen dörr

Hänt i Värmdö

Debatten om kommunstyrelsens ordförande och hans ledarskap förs i tidningarna. 

Frågor har ställts, men kan tydligen inte besvaras före den 11 september. 

Är detta exempel på en manlig problemlösningsmodell? 

-Inte prata om sådant som är viktigt utan gå rakt på lösningen.

Samtidigt tittar jag på mina senaste bloggposter. Det rör sig mycket om män och deras åsikter. Ganska sällan kommer debattämnen upp som har initierats av kvinnor. Det är dags att sopa lite framför den egna dörren. Det finns anledning att fundera över mitt eget manliga perspektiv och kanske bredda det.

Vad skulle hända i Värmdö om Alliansens alla ledande politiker var kvinnor? Hur skulle den nuvarande krisen lösas och hade den ens kommit upp? 

Problemen börjar redan när jag försöker finna en bild på google av 

Camilla Lien, kommunfullmäktiges ordförande, i mitt experiment. 

Det finns ingen bild av henne där. 

Däremot hittar jag en bild på kommunstyrelsens ordförande, Monica Pettersson.

Folkpartiets kommunalråd för skolfrågor och ledamoten i kommunstyrelsen, Pia Hedström tar jag därför direkt från folkpartiets hemsida

När jag letar efter kristdemokraterna starka kvinna, socialnämndens vice ordförande,och kommunstyrelse-

ledamoten, Marianne Essén finner jag heller ingen bild. 

Bara bilder från Tyskland på Marianne essen. Det är inte Marianne Essén som äter på dom bilderna. På kristdemokraternas hemsida finner jag henne.

När jag söker efter centerpartiets överförmyndare, EU parlamentskandidat och ledamot av kommunstyrelsen med mera går jag direkt till centerpartiets hemsida. Där finns Annette Olofsson Fors.

Så ser alltså den kvinnliga Alliansledningen ut i Värmdö. 

Undrar vad som hade skett och inte skett om de hade haft makten i verkligheten? 

Demokratins processer

Dagens Industri intervjuar Robert Weil i sitt fredagsnummer.

I dag är han en väletablerad kapitalist. Under åttiotalet risktagare och berömd för att

med kikare från sitt kontor sett en presentation av ett företagsövertagande i ett annat kontor.

Presentationen var bra så hans bolag la ett bud före det andra bolaget som var ett storbolag.

Weil gjorde en bra hacka på affären. Detta om något av historien. En riktig framgångssaga.

Han gör som många andra förmögna. Han samlar konst och stöttar "konstmusik".

Det som skiljer honom är att han i själ och hjärta är engagerad. Han är nyfiken.

I intervjun talat han om känslan av att delta i "processerna" inför en utställning. Han har en vision och naturligtvis ett kunnande i sitt kulturella engagemang. Det kommer inifrån. På ett sätt blir han därför inte ytlig och kommersiell även om han är affärsmässig.

Han ser klyftorna mellan fattig och rik öka i samhället och ser att han har ett ansvar som förmögen. Grunden i ansvaret verkar han definiera som att skydda "demokratins sköra tråd".

Ekonomisk utveckling kan under kortare perioder ske snabbare utan demokrati, tragiskt nog.

Långsiktig och hållbar ekonomisk utveckling kräver demokrati. 

Demokrati är inte något som är en gång givet och alltid finns där. Den måste bli en del av mig själv, på samma sätt som etiken måste vara det för att vara levande. Demokratin kräver goda processer. I det sammanhanget utbrast Winston Churchill att "demokrati är ett dåligt sätt att styra, problemet är bara att det inte finns något bättre system". Processerna sker allt mer över nätet i forum och genom bloggar. Genom nätet skapades processen runt FRA-lagen och civilkuragelagen under sommaren.

Nätet är bra, men det ersätter aldrig de personliga mötet som skapar personliga processer som är demokratins livsluft. I flera Alliansstyrda kommuner i Stockholms län ser vi försämrade demokratiska processer. Vi kan därför säga att demokratin har minskat. Någon invänder att på sina håll var det lika dant under socialdemokraterna. Det är sant och lika förkastligt.

Vi har alla ett ansvar att hålla den demokratiska andan levande inom oss själva och ta ansvar för den i våra sammanhang, stora som små. Politik är alldeles för allvarligt för att helt överlåtas till politiker. Levande demokrati kommer inifrån. Demokratin är nyfiken.

Inte ens partiernas allians

Alliansen var något nytt på riksplanet. Det blev en borgerlig plattform som förde fram till regeringsmakten. Ett framgångsrecept för att ta över makten. 

Väl vid makten har det som var manifestet förverkligats i många fall fortare än man skulle trott. Att sedan FRA-lagen och civilkuragelagen kommit in och skapat badwill är inte något man kunde förutse. Klantigt är det och det är definitivt inte god borgerlig politik.

Det är också oroande att regeringen inte tillräckligt står upp för att man är borgerlig. 

Så långt rikspolitiken.

Alliansen på lokalplanet har varit otydlig från starten på många ställen. De nya moderaterna är inte så nya på kommunalplanet. Ofta verkar budordet vara ännu mer och ännu fortare. Lyssnandet är ofta ganska begränsat. Ordet valfrihet har i praktisk handling ofta förvandlats till privata monopol. Det är inte bättre än kommunala monopol. Klart att folk blir förbannade.

Det som oftast lämpar sig väl på riksplanet dvs att partiledarna kommer överens och så får det bli fungerar däremot inte så bra i kommunalpolitiken. 

Alliansen blir på många håll kommunfullmäktigledamöternas allians och inte partiernas. Genom att alliansen på många håll släpper in så få deltagare i diskussionerna minskar kredibiliteten. Medlemmarna i de olika partierna måste få kunna komma till tals inom ramen för alliansarbetet för att det ska kunna fungera. 

Om inte kommer alliansen på kommunalplanet att försvinna. Det kommer väljarna att se till

Föregå med gott exempel

Hänt på Värmdö.

Häromdagen vandrade jag genom kommunhuset i Värmdö kommun. Den del som jag vandrade igenom är cirka ett år gammal. Jag stannade till vid en dörr där det stod: "Kommunstyrelsens ordförande". Inget namn på dörren. Nu visste jag att rummet tillhörde moderaten Jonas Nilsson så det spelade ingen roll.

I stället satt där en papperslapp uppsatt. Rubriken var "Från den 28 juni till den 17 augusti är jag stationerad hemma på ön".

En omskrivning för semester alltså.  Drygt 7  veckors sommarsemester alltså.

Resten av de anställda i kommunen har 6 veckor totalt under hela året. 

Om kommunenens ledande politiske företrädare föregår med ett sådant exempel vad ger det för signaler till medarbetarna.

Jag tror inte att det stärker arbetsglädjen och lojaliteten.

Jag gick på våningen och letade efter de andra kommunalrådens rum. 

Värmdö leds ju av en Allians bestående av 4 partier. Fann inga. Det enda jag fann var två eller tre rum för oppositionen lite längre bort. 

När Gunnar Hedlund var partiledare för centern imiterades han av Bosse Parnevik. 

En reporter ställer frågan till dr Hedlund om hur han ska regera. Dr Hedlund svarar gemensamt och ekot svarar ensamt. Samma känsla får man vad gäller den moderata kommunstyrelseordföranden. Man kan fråga sig om Värmdö regeras i samförstånd eller av moderaterna. 

Problemet med den moderata framgången i Stockholms län är att man på många håll slutat lyssna på Allianspartierna. Ibland till och med på väljarna. Det är illa och synd. Detta har på sina håll skapa starka slitningar och i några fall spruckna samarbeten. 

Under många år var moderaterna de parti som lyssnade mest och gick i takt med opinionen. Den känslan verkar man nu ha förlorat.

Det är märkligt vad symbolerna berättar, för de som vill se och lyssna.

Varför går det inte bra för Alliansen?

Att alliansen är på defensiven är väl ingen nyhet. Ganska fort förbyttes valresultatets seger i underläge i opinionsundersökningarna. Man kan se på den Norska röd-grön-center regeringen som efterträdde en alliansregering. Den har rönt samma öde som alliansregeringen.

En förklaring till varför opinionssiffrorna ser ut som de gör är att hänvisa till det Norska exemplet för att visa på en internationell trend som bestraffar sittande regeringar. Kanske ger hänvisningen en del av av förklaringen, men bara en liten del. Politiskt ledarskap bygger ju på att förändring är möjlig.

Om vi använder ledarskapsteoretikern Ichak Adizes beskrivning av ledarskap på alliansregeringen kan vi kanske hitta något.

 Adizes talar om att ledarskapet enkelt uttryckt kan delas in i fyra olika funktioner. Han talar om Produceraren (P), Administreraren (A), Integreraren (I) och Entreprenören (E). En ledare är oftast stark i en eller två funktioner och svag på resterande funktioner. I vissa fall har man nästan ingenting av någon av funktionerna. I en ledningsgrupp gäller det inte att alla medlemmar har alla funktioner, utan alla funktioner ska vara företrädda hos någon i gruppen.Om alla funktioener är företrädda fortsätter organisationen att utvecklas positivt. 

De olika funktionerna representerar också (kultur) konflikter i en organisation som exempelvis mellan säljaren (P) och ekonomiavdelningen (A). Dessa konflikter ser Adizes som naturliga och positiva för att utveckla organisationen.

Om vi tittar på alliansregeringen så är man stark i Producerar-funktionen. 

En stor del av valprogrammet är redan genomfört. Trots att det har gått knappt häften av mandatperioden.

Administreraren är företrädd, kanske inte lika stark, men finns där. Ordning och reda, lärande av misstag verkar finnas. 

Entreprenören är  ett frågetecken. På ett sätt fanns det mycket av kreativitet (E) i samband med att Alliansen bildades. Under tiden har ett antal Entreprenörs-inriktade medarbetare lämnat regeringen. Det märks i hanterandet av olika frågor, kanske speciellt hos centern. 

Integreraren verkar vara den funktion som är minst företrädd. 

Att få människor att känna gemenskap och känna sig delaktiga har varit Alliansregeringens svagaste gren. Om inte regeringen tillför den funktionen så kommer inte utvecklingen att vända. 

Naturligtvis finns det ett inbyggt motstånd mot att plocka in människor med de funktionerna. De representerar nya kulturer och konfliktmöjligheter så det krävs moget ledarskap och för att ta in fler besvärliga idémänniskor och Integrerare. De har ett annat synsätt och det är just det som är vitsen.

En av förklaringarna till socialdemokraternas långa maktinnehav är kanske att de varit duktiga på just Integrerar-funktionen, sen har andra funktioner inte varit lika starka. Det finns anledning att studera de ledarskapen som har Integrerar-funktionen om man vill behålla regeringsmakten.  En regering bedöms inte bara efter sina beslut utan också genom sitt beteende.