Visar inlägg med etikett Vård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vård. Visa alla inlägg

lördag 4 april 2009

Fotbollsallsvenskan drar igång, premiär

Från youbute kommer denna intervjun med fotbollstränaren Bob Lindemann.
En annan som kan hämta inspiration är Svennis som nu funderar på nytt jobb.

Andra media: Svd, DN, Aftonbladet,

tisdag 2 september 2008

Fler läkare

dn.se skriver om att regeringen vill skapa 110 nya utbildningsplatser för läkare. Nästa höst startar det. Detta är den andra ökningen på ett år. Förra året ökade regeringen antalet utbildningsplatser med 330. Antalet utbildningsplatser ökade i höst med 60 platser-

Det är bra att regeringen ser problemen med ökande pensionsavgångar. Förmodligen är åtgärderna lite för sena och lite för små. Allt fler av dem som får svenska läkarlegitimationer inte har fått sin  utbildning i Sverige. Förra året var det en majoritet som hade fått sin utbildning utomlands.

Det är tilfredställande att regeringen ökar antalet utbildningsplatser. 
Idén om att regionalisera läkarutbildningen är jag inte säker på däremot. Det är vällovligt att läkarutbildning ska finnas närmare de kommande arbetsplatserna. 
Reformen riskerar dock att skapa A och B utbildningar. Från det perspektivet hade det varit bättre att kraftsamla på ett mindre antal orter där man kan säkerställa kvalitén i utbildningarna.

Sen är det viktigt att regeringen ser över vården och vårdbehoven. 
Första frågan som vi måste börja ställa oss är den filosofiska startpunkten för vården. Är det patogenesen (läran och det sjuka) eller salutogenesen (läran om det friska)? Hittills är fokus till 95-99% på det sjuka. Det innebär att vi har allt för dålig kunskap om friskfaktorer idag. Förhållningssättet i vården kommer att avgöra framgången för och tilltron till vårdapparaten.

Vilken typ av vårdresurser krävs och vilka personalgrupper behövs för att utföra detta?
På vissa vårdcentraler kommer så många som 30-35% av framförallt äldre med "sjukdomen ensamhet". Är det ändamålsenligt att en läkare ägnar 10-15 minuter åt en sådan "patient"?
Det krävs utbyggnad av utbildningar för personalgrupper. Vi måste våga se hälsoproblemen såna som de är och ha rätt resurser för att skapa långsiktig hälsa. Då får vi slakta ett antal heliga kor.

söndag 27 juli 2008

Psykiska sjukdomar då och nu

Under Napoleons tid verkar psykiatrin ha sin födelse och som upphovsman nämns ofta Philippe Pinel. Denne Pinel som var Napoleons livmedikus delade in psykisk sjukdom eller galenskap i två kategorier:
-de som berodde på att associationsförmågan hade slagit slint
-extrema känslor som förorsakats av traumatiska upplevelser
Den senare typen av galenskap var den vanligaste hos kvinnor enligt nämnde Pinel. Den behandling han förespråkade var lugn och ro, vänligt lyssnande och meningsfull sysselsättning.
En väldigt modern behandling med andra ord.

I början av 1800 talet hårdnar det. Darwin och hans utvecklingslära för in ett tankesätt om degeneration och att dåliga arvsanlag låg bakom galenskap och brottslighet.

Kända kvinnor som vårdats inom psysikiatrin är Virgina Woolf, Zelda Fitzgerald och Marily Monroe och ingen av dessa fick en behandling som räddade dem till livet. Detta trots att de tillbringade många år på mentalsjukhus.

Sedan Pinel har antalet diagnoser utvecklat sig lavinartat. 
Ungefär 10% av de som är sjukskrivna är det för allvarliga psykiatriska diagnoser. Den siffran håller sig relativt stabil i statistiken. Det som ökar lavinartat är "lättare psykiska diagnoser". Trots vårt ökade diagnostiska kunnande hamnar många av dessa människor och framförallt unga kvinnor i utanförskap och förtidspensionering på grund av detta. 

Trots nya generationer av psykofarmaka verkar Pinets behandlingsmodell vara den som vi använder allt för lite. Fler läkare i psykiatrin hjälper föga om vi inte också skapar möten och kontakter som är helande för patienterna. Om vi jämför resurserna som läggs på psykofarmaka och terapeutiska resurser undrar man vart vi är på väg. Har så lite skett på drygt 300 år?
En grupp som far riktigt illa av detta är de unga kvinnorna. Är de inte värda ett bättre öde?