SAS igen

SAS börjar snart bli som katten.
Man verkar ha nio liv. Då ska man samtidigt komma ihåg att detta var nionde gången. Nästa gång är det slut även för SAS. För något tionde liv har vare sig en katt eller SAS.

Idén med den rekonstruktionsplan som man nu drivit igenom är:

1. Sänka personalkostnaderna, som är SAS i särklass största kostnadspost, länk, länk.
2. Avvärja hotet om att pensionsskulderna, länk ska sänka SAS.
3. Skapa anställningsvillkor som gör att SAS kan konkurrera på mer lika villkor med lågpriskonkurrenter som Norwegian och Easyjet.
4. Renodla SAS till att syssla med att flyga passagerare.

Detta ska ge förutsättningar för de stora nyinvesteringar som SAS står inför och för att sälja bolaget. I denna kostym räknar bolagsledningen med att Lufthansa eller Finnair kan vara köpare. Dessutom ska man inte räkna bort något av de arabiska flygbolagen som intressenter nu. Perspektivet är kort. SAS ska ha nya ägare inom 18 till 24 månader.

Lyckas man inte kommer SAS att läggas ned eller försättas i konkurs, länk.

Tillägnat ett SAS som kanske inte finns i morgon

SAS är en idé från 1946. Frank Sinatra var född 1915. Han lämnade jordelivet 1998. Come fly with me publicerades första gången 1958.

Ryan air grundandes 1985. Flygbolaget Norwegian bildades 1993. SAS var under 1980 och 1990 talet kanske bäst i världen.
Nya affärsideer har förändrat spelplanen för flygbolaget. Nu gäller det för intressenterna att enas. Om inte, går bolaget SAS i graven i morgon, länk. Kanske föds det något nytt ur detta.

Hur som helst ska inte staten driva flygbolag. Det tillhörde 1940, 50, 50, 70, 80 och kanske 90 talen. I dag ska staten enbart vara kund till de bolag som erbjuder de förmånligaste villkoren.

Andra medier: SvD, DN, Dagens Industri, Expressen, Aftonbladet.   

SAS räddas igen

Flygbolaget SAS överlever ytterligare en tid, länk, länk, länk, länk.
Allt talar för att SAS kommer att få med sig finansiärerna på en fortsatt drift.
Det krävs besparingar, lönesänkningar och avyttringar av tillgångar. Dessa kommer att presenteras under måndagen. Det blir tuffa tag. Minst 1.000 får sluta och de som är kvar kommer att få rejäla lönesänkningar.

Tidningen Expressen krismaximerar och talar om nära förestående konkurs, länk. Var källorna finns till detta kan man undra. Tidningen verkar mera vara ute efter att sälja lösnummer. Trovärdingheten däremot har ytterligare devalverats.

6 banker har lånat ut motsvarande 4,7 miljarder svenska kronor till SAS.
5 av 6 banker har tidigare sagt sig vilja fortsätta finansiera bolaget.
Svenska Handelsbanken vill däremot kliva av om inte någon annan tar risken.
Man har ställt krav på statsgaranantier för att fortsätta engagemanget.
Det innebär sannolikt att skattebetalarna kommer att få ta risken för den fortsatta driften. EU kommissionen är inkopplad och har sannolikt godkänt konstruktionen.

Ägarkonstellationen i SAS är av gammalt datum.
Hälften av bolaget ägs av privata investerare och andra häften av de skandinaviska staterna.
Sverige äger 21,4% Norge 15,1 och Danmark 14,3%.
I allt väsentligt är SAS bolagskonstruktion från hösten 1946. Enligt vad bloggen förstår har det hänt en del sedan dess.

Vem som helst inser att konstruktionen inte längre är bra.
Numera är det högst olämpligt att stater driver flygbolag. Därför bör den svenska staten nu ta mod till sig och realisera skattebetalarnas förluster.
Det ska vara privata aktörer som driver flygbolag, inte politiker.

Gamla strukturer mot nya i flygvärlden

Dubaibaserade flygbolaget Emirates berättade i går att man köpt ytterligare 32 Airbus flygplan av typen A380. När alla order är effektuerade har man en flotta på 90 Airbusflygplan. Detta bekymrar etablerade flygbolag i Europa rapporterar, dn.no, länk.

Det norskbaserade flygbolaget Norwegian berättade den 19 juli att man köper nya 15 Boeing 737-800 flygplan, enligt dn.no, länk.

Ryan air publicerade den 20 juli resultatsiffror, länk. Man gör en nettovinst för första kvartalet på 93,7 miljoner euro. För helåret räknar man med en resultatökning på mellan 10-15%.

Gamla flygbolag har det däremot tufft. De strukturer som etablerades under det reglerade flygets tid hänger till viss del kvar. Framför allt gör kostnadsmassan det. Det är inte underligt att då bolag utan historia kan utmana och vara de som driver på strukturrationaliseringen. Förhoppningsvis ger detta också lägre priser för passagerarna, kunderna.

I Emirates fall är det intressant att konstatera att bolaget investerar. För bara ett antal månader sedan hissades krisflaggan i Dubai. Nu verkar krisen blåsa över och expansionen fortsätta i detta förhållandevis öppna arabland. Vi ska inte utesluta mera offensiva räder från Emirates. Man kommer att börja utmana SAS inom 1-1,5 år i Skandinavien. Det ska inte uteslutas att vägen man kommer att gå är genom ett förvärv av just Norwegian.

I vilket fall som helst kommer SAS att få en ännu svårare konkurrenssituation. Svenska staten bör inte vänta på bättre tider. Man bör avveckla sin verksamhet som flygbolagsinvestor. Marknaden klarar rationaliseringen bättre än staten.

Här ser vi effekterna av marknaden. Det innebär att de som inte är konkurrenskraftiga på sikt försvinner. Nya strukturer skapas inte genom sofistikerade system för att dela befintligt välstånd. Det sker genom att öka välståndet. Det är bland annat om detta valet handlar i höst.

Andra medier: DN

Dags för ny nödlandning med SAS

Marknadsekonomi är ganska enkel. Den som erbjuder tjänster eller produkter som marknaden vill ha tjänar pengar, överlever och utvecklas.

Den som inte gör det går under.

De som inte vill acceptera verkligheten försöker ofta formulera olika fantasifulla förklaringar till varför de gör som de gör. Egentligen borde de bara gör det marknaden, i detta fall resenärerna kräver.

SAS tillhör denna senare kategori. Nu gör man en liten anpassning. Fortfarande kommer den anpassningen att visa sig inte räcka. Skälet är att SAS har en majoritet statliga ägare från tre länder.

Hur ska politiker våga marknadsanpassa ett bolag som tillkom då världen såg helt annorlunda ut?

Det passagerarna vill ha är lågpris. Det serverar inte SAS. Det finns för många dyra flygbolag och allt för få billiga. För att komma ned till lägre priser måste kostymen radikalt minskas. Det vill inte facket. De vet också att de har strypgrepp på bolaget genom att de politiska ägarna inte vågar göra det rätta. Det blir miljard efter miljard i stöd. Officiellt kallas det för nyemissioner. I praktiken är det dock statsstöd.

Regeringen borde omgående sälja sina aktier i SAS. Sedan får marknadens aktörer avgöra om det finns plats för SAS, i vilken kostym det nu än blir. Då, men inte förr finns i vart fall möjligheten för SAS att överleva

Andra bloggar: Henrik Alexandersson,

Andra media: Svd, DN

Demokratins utmaningar

Jag var på ett boksläpp i går. Lite spännande var det. 

På minglet före diskussionen blev jag varse att många tillhörde gamle SAS-chefen Jan Carlzons gäng. Det nätverk han skapade runt sig är levande, fortfarande än i dag. Carlzzon började på SAS 1981, som koncernchef. 1993 blev det exit. En av anledningarna var att förslaget om att slå samman SAS med bland annat SABENA inte blev verklighet. 

Som chef etablerade och omsatte han idén om service och kundbemötande som nyckeln till framgång. Det fungerade.

Carlzon själv är 67 år i dag. Männen som minglade befann sig i åldern 55+. 

Ja, det var framförallt män som minglade.

Boken hette: Demokratins förfall. Den var skriven av Lars Boisen och Karl-Erik Norrman. Jag ska något senare ge mina synpunkter på den. Av de 40 talet människor som diskuterade boken var huvuddelen marknadsförare. Den egna politiska erfarenheten lyste för många med sin frånvaro. Spännande i sig. 

En av debattdeltagarna gjorde ett inlägg som jag tog med mig hem. 

Han tog sin utgångspunkt en invandrares ord. Invandraren var René Decartes. Han flyttade till Stockholm inbjuden av drottning Kristina. 

I mitten av 1600 talet formulerar han tidsandan i orden: Cogito orgo sum (jag tänker alltså lever jag). Debattdeltagaren sa att dagens tidsanda kan uttryckas i orden: Video ergo sum (jag syns alltså lever jag).

Vi kommer tillbaka till att politiken erbjuder bara ett fåtal människor möjlighet att synas. 

Vi kan jämföra det andra områden som lyckats attrahera människor. Där har man skapat utrymme för en stor mängd människor att synas. Jag har kommenterat fenomenet i en tidigare blogpost.

Hur kan politiken i Sverige skapa möjligheter för medborgarna att synas?

Det är en del av politikens stora dilemma. Politik är i dag upplevs av många som lyssnandets konst. En konstart på utdöende.

Vi varken vill eller har tålamod att göra det.

Under dagen blir det klart att Peter Wolodarski blir ny politisk redaktör på DN. Ska bli kul att se vilken infallsvinkel han har på detta demokratins problem.

Andra som kommenterar: Ledarbloggen