Statens investmentbank Carnegie såld

Den statliga investmentbanken Carnegie blir nu återigen privat.

 

Det är det en gång statliga investmentbolaget Bure som köper tillsammans med fonden Altor. Bure är en produkt av avvecklingen av löntagarfonderna som riksdagen beslutade om 1992. Med pengarna från löntagarfonderna skapades de två riskkapitalbolagen Alte och Bure. 

Dessa båda bolag är sedan länge privata. 

Köparen är en lågoddsare. Bure och Altor var personalens favorit som köpare. 

Det borde innebära bolaget Carnegie nu får arbetsro. 

Det tjänar alla på.

Sedan kan man diskutera om hur processen har skötts från statens sida. Det är inte otänkbart att den hanteringen får ett eller flera rättsliga efterspel.

Andra media: e24.se, Svd

Teledatalagringsdirektivet: en genomsnittlig svensk är farligare idag än förr

Mark Klamberg har återigen förtjänstfullt rett ut begreppen i en bloggpost.

Den dom som EU domstolen avkunnat om teledatalagringsdirektivet säger bara att direktivet har kommit till i laga ordning. Domen säger inget om direktivet bryter mot EU fördraget. Så det domslut vi har spelar ingen roll för den Svenska lagstiftningsarbetet. Det är värt att komma i håg.

Däremot kommer så småningom ett domslut i Tysklands författningsdomstol som avgör om direktivet strider mot artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Den artikeln behandlar skydd för privatliv, familjeliv, hem och korrespondens. Den tyska domstolen har i avvaktan på ett slutligt beslut hindrat tyska myndigheter att tillämpa teledatalagringsdirektivet fullt ut. 

Domen från den tyska författningsdomstolen kommer däremot att vara central betydelse för det svenska lagstiftningsarbetet. 

Jag blir bekymrad av att läsa de förslag som finns polismetodutredningen.  Lägger man samman det förslaget med med de möjligheter som FRA lagen ger, innebär det en kraftig minskning av det område som omfattas av personlig integritet. Sannolikt kommer också antalet individer vars integritet blir kränkt att kraftigt öka. Polisen får större möjligheter å ena sidan, å andra granskas man i efterhand. Det är en oroande obalans

För min del ser jag inte att den genomsnittlige svensken har blivit farligare de senaste åren. Lagstiftningen däremot behandlar oss som om vi blivit farligare. 

Svensken är sannolikt vare sig mindre eller mera lagd åt terrorism nu jämfört med tidigare.

Detta oavsett vilken oro lagstiftarna känner.

I lagstiftningsarbetet borde statens kränkningar av integriteten kunna ske där tunga skäl talar för det. Det ska bara kunna ske i ett mycket begränsat antal fall. Reglerna ska vara tydliga och strikta. Lagen ska ge möjligheter till undantag från integritet och inte tvärt om. 

De möjligheter till mera generella kränkningar av integriteten som ges genom bland annat FRA lagen och polismetodutredningen är hot mot det vi kallar för en rättstat. Samhället blir inte säkrare för att storebror vet mer om dig. Däremot blir tilltron till staten hos medborgarna mindre. Denna obalans är farlig. 

De lagar som man försöker driva igenom i dag är exempel på reptilhjärnetänkande. Hotet efter 11 september aktiverade krav på skyddslagar. Flera av de lagar regeringen vill stifta går för allt för långt. Summan av alla förslag om integritetskränkande lagar förskräcker.  

EUs direktiv kring teledatalagringen skapades i en värld då alla var rädda för terrorister. Tyvärr var svensken Thomas Bodström en av pådrivarna. 

Det finns terrorister, men rättssamhället skyddar sig bäst genom att förbli öppet. Kontakten genom frihandeln och respekten för den personliga integriteten är garanter för att terrorister i det långa loppet för en hopplös kamp. Basen för att uppnå detta är demokratin.

Vi måste slå vakt om det öppna och tillitsfulla samhället.

Storbror måste inte se dig.

Andra bloggar: Mina moderata karameller, Opassande, Att dricka liberalt

Kanske dags för en lex Djuröbaden?

Hänt i Värmdö

Så visar det sig att politikerna i Värmdös Byggnadsnämnd fattade ett beslut och fastighetsägaren tyckte något annat om fd. Djuröbadens pensionat. Inte märkligt i och för sig. 

Det märkliga är fastighetsägarens agerande. Han får reda på att delar av den lokala opinionsgruppen har låtit sig fotograferas med det numera tidigare pensionatet som bakgrund. Bilden skulle användas i ett reportage om att opinionen vunnit framgång. 

Fastighetsägaren blir arg. Han beslutar att byggnaden därför ska rivas, för att "få slut på tjafset om bevarande". 

Som jag tidigare skrivit blir detta märkligt. Å ena sidan finns ett myndighetsbeslut som är fattat av i en politiskt tillsatt nämnd. Å andra sidan finns en fastighetsägare som faktiskt kan göra som han vill. 

Genom att följa beslutet respekterar han demokratin och genom att inte göra det visar fastighetsägaren bristande respekt för samma demokrati. Han behöver bara meddela att han rivit. I myndighetens beslut finns det klart utsagt att bevarandefrågorna ska behandlas i samband med att området planläggs, om fastighetsägaren önskar exploatera det. 

Genom att riva byggnaden blir det ett slag i luften, bokstavligt och bildligt talat. 

Här borde det finnas en möjlighet att hindra rivning innan bevarandet är utrett. Hade byggnaden legat inom detaljplanelagt område hade fastigheten inte kunnat rivas. Nu gör den inte det så det är fritt fram för fastighetsägaren att välja att följa myndighetens beslut eller ej.

Undra hur det skulle gå om man fick välja fritt vilken hastighet man skulle köra sin bil. 

Kan vi ana en risk för kaos?

Andra media: NackaVärmdöPosten, Tidningen Skargården

The Pirate Bay rättegången: ställer många viktiga frågor

Nu är det mindre än en vecka kvar till rättegången mot the Pirat Bay.

En nämndeman  har funnit sig själv jävig rapporterar nyheter 24. Det är bra med människor som har den etiska kompassen. I många sammanhang i lagstiftningen talas det om att det inte behöver föreligga ett "verkligt" jäv. I stället ska balanspunkten ligga lägre. Det räcker att det finns en risk att någon ska uppfattas som jävig. 

Heder åt nämndemannen som gör det etiska övervägandet. Sedan kommer han fram till att det föreligger en risk och tar en konsekvens av det. Bra.

Offentligheten vi rättegången tillgodoses delvis genom att SvT 24 streamar rättegången på nätet, rapporterar tidningen Journalisten. Vi kommer bara  kunna höra vad som sägs. Detta eftersom rättegångsbalken förbjuder att man filmar rättegångar. Synd och bra kan jag tycka. OJ Simpson finns i vart fall inte här.

Det kommer att vara många som rapporterar och sänder från rättegången. Därför har piratpartiet samlat allt livebloggande om rättegången på en site. Den heter live.piratpartiet.se

The Pirate Bay lägger själv ut information på en specialsite som heter: trail.thepirate bay.org

Den elektroniska bevakningen av rättegången och de spaltmil som kommer att skrivas om rättegången visar vilka möjligheter internet ger. Nu gäller det att kunna ta tillvara möjligheterna med internet. Här måste liberaler i alla partier slå sina kloka huvuden ihop för att uppdatera grundlagen. Det är komplicerat och dessa frågor har inte satts i fokus, så alla kloka huvuden behövs. 

Det krävs en yttrandefrihetsuppgradering av grundlagen. Tryckfrihet och yttrandefrihet av modell 2.0 får inte vänta 20 år. Det har hänt väldigt mycket de senaste 5 åren. Här går den tröga grundlagen i sig i otakt med den tekniska utvecklingen. 

Hur kan man få snabbare uppdatering av grundlagen på dessa områden? Risken som det är nu blir att alla uppgraderingar av grundlagen är hopplöst omoderna när man äntligen beslutat sig för att modernisera dem. Detta kräver också kloka liberala hjärnor.

 Kanske är lösningen internet själv. Folkomröstningar på nätet i grundlagsfrågor med vissa mellanrum, kanske? Det tål att diskuteras. 

Dessutom måste vi som är liberaler se till att upphovsrätten moderniseras.

Ett intressant upplägg som utgångspunkt för de diskussionerna har HAX.

Rättegången väcker många viktiga frågor.

Andra bloggar: Oscar Swartz

Andra medier: Aftonbladet 

Datalagringsdirektivet: EU domstolen skärper tonen

Ännu ett nederlag för den personliga integriteten. 

Sverige måste införa EUs datalagringsdirektiv rapporterar SvD. En dom i EU domstolen begränsar Sveriges möjligheter att säga nej. 

Ännu en dyster dag den personliga integriteten.

Bristande respekt för demokratin

Respekt för demokratiskt fattade beslut borde vara en självklarhet för alla. Så är det uppenbarligen inte för Liljestrands bygg som äger bolaget som äger fastigheten Fjällsvik 4:1. 

Fram till i dag på morgonen låg där Djuröbadens pensionat. Nu är det kulturhistoriskt värdefulla huset rivet. Det känns trist. Speciellt eftersom fastighetsägaren lovat vänta med rivning.

Byggnadsnämnden har fattat beslut om att avslå ansökan om bygglov och att området ska detaljplaneläggas innan bygglov ska beviljas.. Det beslutet gäller.

Fotnot: Fotot hämtat från NackaVärmdöposten

IPRED: missade tåg kommer inte tillbaka

Det är få saker som irriterar människor och företag som att missa tåget. Irritationen blir stor över att inte ta en möjlighet som låg  mitt framför ögonen på. Aftonbladet rapporterar om hur upphovsrättsbranschen missade mp3 tåget.

När upphovsmännen till tidningen Metro uppsökte  dåvarande Bonnierkoncernens koncernchef Bengt Braun fick de veta att deras idé var värdelös. Bonniers var inte intresserade förklarade man. Dagen därpå fick man ett möte med Jan Stenbeck. Han bad killarna vänta. Med sig fick upphovsmännen var sin rejäl check och ett avtal om att bli helt utköpta inom något år. Tidningen började planeras dagen därpå. Kort därefter kom det första numret av tidningen Metro i Stockholm. Den första tidningen kom ut den 14 februari 1995.

Bonnierkoncernen ägnade många år på irritation över det förlorade tåget på gratistidningsmarknaden. Först i oktober 2002 kom svaret. Då utgavs tidningen City. Det tog alltså 6 år innan Bonniers svarade. Vad det kostat i pengar för koncernen kan vi bara spekulera i. Ointresset har inneburit miljarder i uteblivna intäkter, som kunde varit Bonniers. Det har dessutom kostat åtskilliga 100-tals miljoner i förluster för att etablera tidningen City.

Upphovsrättsindustrin har förlorat många tåg. I stället för att lita till egen innovationskraft blir svaret krav på lagstiftning. Problemet är att det tåg som lämnat stationen kommer inte tillbaka. I var fall inte vid samma tidpunkt och dag som det en avgick. Att lagstifta om ett förbud för någon att missa tåg är omöjligt. 

Det ligger i sakens natur att nydanarna ofta är oskyddade av lagstiftningen. Debatten kring the Pirate Bays grundlagsskydd vittnar beklagligtvis om okunskap. 

Det bästa skyddet för the Pirate Bay är det egna varumärket och den egna tjänsten. Behovet på marknaden kommer i längden att vinna över lagar som försöker stänga siten. Sedan kan jag bara beklaga att lagstiftningen ger the Pirate Bay litet stöd. Rättsprocessen med start på måndag kan klargöra om the Pirate Bay också är rättslösa.

När nyfikenheten avtar och riskviljan försvinner lever industrier farligt. 

Facit i Åtvidaberg skrattade åt de Japanska miniräknarna.

De hade också önskat lagstiftning för att skydda dem.

Andra bloggar: Backend media, Opponent, Opassande