Visar inlägg med etikett Finanskrisen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Finanskrisen. Visa alla inlägg

tisdag 4 oktober 2011

Visst är det synd om Grekerna

Hur stora är Grekland skulder?
Enligt den ansedda finska tidningen Huvudstadsbladet är den, länk € 350. 000.000. M eller
350 miljarder Euro. Det motsvarar hela 162% av BNP. Enligt Svenska Dagbladet, länk kommer skulden att öka till € 371.500.000 M eller 371,5 miljarder Euro nästa år. Det motsvarar 173% av BNP.

Naturligtvis är läget allvarligt. Krismedvetandet verkar var stort...
Vi kan inte blunda för de stora uppoffringar man gör, som till exempel:

Att man tvingas äta gammal ost.











Dessutom tvingas man äta torr skinka.









Man tvingas dricka gamla viner, där kanske bäst före datum har gått ut.












En annan sparsamhetsåtgärd är att man åker bilar utan tak.











Inte nog med det. Man har bara råd med att lägga badkaren utomhus







Visst är det synd om dessa asketer.

onsdag 6 april 2011

Finanskrisen förklarad

Finanskrisen slog till 2008. På många sätt har den förändrat vår värld. Det började med de finansiella företagens kris. Det verkade ett kort tag att krisen var ett fenomen i USA. Mycket snart stod det klart att den skulle bli global. Först drabbades företagen. Sedan utvecklade den sig till att bli nationernas kris.

Många har funderat på varför den uppstod. Två av dem som försökt sig på detta är Pehr och Ulf Wissén. I boken finanskrisen förklarad försöker man reda ut begreppen. Boken är utgiven av den liberala tankesmedjan Fores.

I går lanserade man boken, länk.

Boken är pedagogiskt och enkelt upplagd. Man förklarar de stora dragen och visar på en del av det komplexa mönster som låg bakom uppkomsten av krisen. Boken gör inte anspråk på att ge riktlinjer på hur framtida kriser ska lösas. Det är välgörande. Att sätta betsel på marknaden till varje pris löser inget problem. Att förklara och låta läsaren dra sina egna slutsatser är ett bra sätt att kommunicera med sina läsare. Det gör boken läsvärd.

söndag 9 januari 2011

Året som gått

Så har 10 blivit 11. Minusgrader har blivit till plus. Bloggen har fått vila och dess skribent också. En välbehövlig sådan. Det lilla har fått lov att vara det stora. Däremot har det stora fått bli så stort så det inte går att greppa. Nu är det dags att sammanfatta något av det som hände anno 10.

Förra årets största nyhet blev ett nytt sätt att förmedla nyheter, wikileaks. Budskapet har spritts: Makthavare i alla länder, förenen eder, mot detta intrång. Samma tungor och pennor har varnat för att effekten av att makten har blivit naken blir ett mera slutet samhälle.

Då har man inte insett att samma system som kan övervaka många oskyldiga och kränka deras integritet i jakten delar av promillen har som uppgift att koncentrera information på ett ställe. Denna informationskoncentration kommer att göra det lättare att klä av makten i fortsättningen.

Förr fanns informationen kanske fysiskt i olika i rum, oftast i olika pärmar och nästan alltid på olika ark. I dag finns de på samma disk. Tag dig dit och du får allt i stället för en pusselbit.

Terrorister har vi fått se på nära håll. En oskuld har kanske Sverige blivit av med. Inte förhindrades deras illgärningar av sofistikerad elektronisk övervakning på internet. Däremot hade den kanske förhindrats genom att hålla ett vakande öga över det öppna som sker på nätet i olika sociala medier.

Ett terrordåd som ingen får vetskap om är meningslöst. Nästan alltid kommer det signaler om att något är på gång i förväg. Så var det även denna gång, i Sverige. Terrordåd är alltid avskyvärda, men det får aldrig hindra oss från att alltid försvara det öppna samhället.

En regering vann valet och en lite annorlunda skapades. Egentligen blev det mest fokus efteråt på förlorarna. De var fler än vinnarna.

Fredrik Reinfeldt gör sannolikt sin sista hela period som statsminister. Därefter är det dags för vaktombyte. Först då finns det ett möjlighetens fönster för förlorarna.

Det tidigare statsbärande partiet har i sina processer blivit så fina i kanten att man förlorat mycket av öppenheten. Det vara interna och hemliga processer. Så var det möjligt att göra förr.
I de dagar då riksbanken fastställde diskontot en gång om året. I ett informationssamhälle däremot fungerar det inte. I dag är det inte längre möjligt. Att bli socialdemokratisk ordförande är inte liktydigt med att förr eller senare bli statsminister. I stället är det fråga om att bli en god och omtyckt förlorare, fram till möjlighetens fönster öppnas och det för det tidigast om 4 år.

I Europa och världen skulle det stimuleras ur en kris. Världens största kissa i byxan övning kan det beskrivas som. Visst värmde det ett kort tag, men sedan blev det rejält blött.

I USA var det bankerna som vajade. I Europa är det staterna och för den delen USA som nation och dess delstater också. Marknaden hade taget obetydligt längre på sig att reparera krisen än politikerna. I många länder spenderade politiker pengar som man inte har och kanske ännu värre sannolikt aldrig kommer att få. Så vitt man inte använder sin egen sedelpress.

Denna jättelika kisspöl har skapat en förlorad tilltro till nationerna som låntagare. Gud bevare oss för klåfingringa politiker. Bland de värsta fann vi i Gordon Brown, Nicolas Sarkozy, Barack Obama och det fanns många fler.

Vi får hoppas på ett gott nytt liberalt 2011!

Andra medier: Aftonbladet, Expressen

söndag 23 maj 2010

Finanskris i dag följs av strukturkris i morrn








The New York Times
May 23, 2010



Copyright 2009 The New York Times Company

Denna graf publicerar the New York Times i dag, länk.
Den borde få både ekonomer och politiker att få skrämselhicka.

I artikeln visar the New York Times på de långsiktiga utmaningarna i Europa.

En kostnadsexplosion som man kommenterar är följande:

"Figures show the severity of the problem. Gross public social expenditures in the European Union increased from 16 percent of gross domestic product in 1980 to 21 percent in 2005, compared with 15.9 percent in the United States. In France, the figure now is 31 percent, the highest in Europe, with state pensions making up more than 44 percent of the total and health care, 30 percent."

Den akuta finanskrisen i länder som Grekland och senare eventuellt Spanien, Portugal, Italien och Irland kan följas av en ännu mer allvarlig struktuell kris.

Här är länder som Frankrike och Italien länder som vi bör hålla ett vakande öga på.

Ordning is statsfinanserna och liberala ekonomier är
ledorden för att inte göra ett allvarligt läge ännu mer
kritiskt.

söndag 9 maj 2010

Först stimulanser och sedan finanskris. Det kunde man förutsett.

Politikens nya finanskris ökar i styrka. Efter att ha försökt linda verkningarna av den förra krisen har nu politikerna skapat en ny. Den är i vart fall kraftigt förstärkt genom den ohämmade stimulanspolitik man fört.

Länder som redan haft stora budgetunderskott har inte kunnat stå emot. Effekten har blivit en ny kris kris, som kanske är värre än den förra. Denna måste redas ut utan inblandning av allt för mycket politiskt kapital. Tvärt om kommer nu sannolikt åtstramningar mitt i den delvis konstgjorda och delvis reella uppgången.

Att politiken skyller på finansmarknaderna är skrämmande. Marknaderna agerar bara domare. Osäkerhet och förmodade lögner ger högre priser på kapitalet. Förutsägbarhet och sanning ger lägre priser på kapitalet. Man kan inte skjuta domaren bara för den inte har förtroende för politiken.

Att stabiliseringspakten har satts åt sidan två gånger i Europa gör att den inte framstår som trovärdig. Det är ganska enkelt. Första gången var det Frankrike och Tyskland som för egna nationella syften ville sätta den åt sidan. Andra gången var efter den Amerikanska finanskrisen som var undanflykten.

Så här har politikerna agerat i de olika länderna:

Storbritannien hade 2008 ett budgetunderskott på 5,9%. För 2010 förväntas ett underskott på 13,5%.

Frankrike hade 2008 ett budgetunderskott på 4,1%. För 2010 förväntas ett underskott på 8,6%.

Tyskland hade 2008 ett budgetöverskott på 1,2%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,6%.

Italien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,6%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,3%.

Spanien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 11.6%.

Sverige hade 2008 ett budgetöverskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 3,0%.

I siffrorna ovan menas med budgetunderskott som procent av BNP.

Detta är skrämmande siffror. Någon måste betala dessa ofinansierade åtgärder. Frågan är vem?

I verkligheten hade en stor del av dessa länder inte råd till stimulanser. Trots detta valde politikerna i många länder att köra nationernas ekonomier i botten för att vara med i stimulanstävlingen. Stimulanspolitiken förvärrade läget för länderna som redan var i kris. Att en del av dem dessutom fuskat gör inte situationen bättre.

Bloggen har varnat för effekterna av den förda stimulanspolitiken tidigare ibland annat följande bloggposter: länk länk, länk. Vi ser som en effekt av denna stimulanspolitik svagare nationer.

Förhoppningsvis blir effekten ännu striktare regler för budgetdisciplin. Under en konjunkturcykel bör nettot vara absolut lägst noll och helst ett överskott. I många av länderna ovan var det många år sedan man redovisade överskott i statens finanser.

Denna kris är framför allt politikens kris. Det vore klädsamt om även EUs finansministrar insåg detta och inte skyllde ifrån sig.


söndag 21 februari 2010

Ett test för Världens politiker

Bloggen har varit orolig för utvecklingen med starka subventioner och för mycket stöd till att mildra finanskrisen. Vi har tidigare skrivit kritiskt om detta.

Nu kommer nästa förtroendekris som ett resultat av bland annat dessa starka stimulanser. Frågan som skapar krisen är: Kommer staterna att klara av sina åtaganden, länk?

Den kris som vi ser i Grekland är inte en enskild företeelse. Det är början på ett marathonlopp. För att använda tidningen the economists ord i en artikel i förra veckan: it´s a test..., länk.

Budgetunderskotten ligger genomsnittligt på höga nivåer. I EU är genomsnittet för närvarande 8,3%. Denna siffra kommer att stiga under året. Sannolikt kommer siffran att landa på mellan 9-10%. Med dessa stora underskot gör att det inte finns eller finns mycket begränsat utrymme för att hantera framtida turbulens. Mycket av krutet är bränt för tidigt. Detta och inte marknaderna själva skapar risk för en så kallad double-dip.
Just nu är det Grekland som är i fokus, länk. Greklands budgetunderskott är 12,7% Det är en historiskt dåligt skött ekonomi. Nästa oroshärd är Spanien. Här ser vi effekter av en byggbubbla och oförmåga att rätta till strukturproblem. Dessutom har man närmast två parallella arbetsmarknader. Underskottet är där 11,2%.

Gordon Brown eller Blixt Gordons insatser i Storbritannien har kostat på. Sannolikt kommer hans eftermäle att bli mycket dåligt efter den ansvarslösa politik han fört. Nu löper man en överhängande risk att få ett budgetunderskott på 12,6%.

Det andra perspektivet är ofinansierade framtida statliga åtaganden. Här ligger genomsnittet i EU på 434% av BNP. Här är de stora oroshärdarna Polen, Slovakien och Grekland. Detta är relativt små ekonomier.

Bland de större med stora ofinansierade framtida åtagandes finns Frankrike med 549% av BNP. USAs skuldsättning på 510% av BNP som dessutom ökar är verkligt oroande. Som jämförelse kan nämnas att Sverige ligger strax under EU genomsnittet. Siffran är 431%.

Just nu finns det all anledning att vara tacksam för att Sverige inte är med i Eurosamarbetet. De som skeptiker som Paul Krugman varnade för vad gäller Euron har slagit in. Med ett fint uttryck talar man om risken för assymetriska effekter har inträffat.

Nästa stora frestelse efter stimulanspolitiken för regeringarna är att ta till sedelpressarna. Med de statsfinansiella lägen som nu är den frestelsen mycket stor.

Sannolikt kommer inflationen inom de närmaste åren att passera 5% strecket. Till stor del är det relaterat till allt för vidlyftig finans och stödpolitik i krisens början.

Det finns anledning att hålla fast vid den lilla starka staten, än att falla till föga för den stora svaga staten.


onsdag 21 oktober 2009

Dags att lyssna på Mr Volker, Mr President

The New York Times skriver om den tidigare chefen för federal reserve, Mr. Paul A. Volcker, länk.

I artikeln står följanne tänkvärda ord:

He wants the nation’s banks to be prohibited from owning and trading risky securities, the very practice that got the biggest ones into deep trouble in 2008. And the administration is saying no, it will not separate commercial banking from investment operations.

“I am not pounding the desk all the time, but I am making my point,” Mr. Volcker said in one of his infrequent on-the-record interviews. “I have talked to some senators who asked me to talk to them, and if people want to talk to me, I talk to them. But I am not going around knocking on doors.”

En som däremot inte längre lyssnar är president Barack Obama.

Det är illa för den finansiella tryggheten i världen.

Vad Mr Volcker föreslår är mera verkningsfullt än all världens bonustak.

Andra medier: DN,

Andra bloggar: e24.se, Alliansfritt Sverige,

lördag 12 september 2009

Snart ett år sedan Lehman kollapsade

Den 15 september är det ett år sedan Lehman Brothers kollapsade. New York Times har en intressant artikel om denna händelse, länk. Det var starten på det som allt mer liknar en finansiell krisparentes och inte den kris som det talades om.

En av slutsatserna verkar vara att Lehman kollapsade, men systemet överlevde. Egentligen menar tidningen att systemet överlevde tack var kollapsen för Lehman.
I kulisserna framskymtar Europeiska Centralbankens, Jean-Claude Trichet och Frankrikes finansminister Christine Lagarde som tryckte på för att hindra kollapsen.
Vi får inte glömma bort att kollapsen förgicks av en enorm räddningsaktion av Bears & Sterns.

Paradoxen är att ett system som inte behåller en grundläggande osäkerhet kan bli aldrig säkert för det stora flertalet. Räddningen av Bears & Sterns höll på att skapa en säkerhet för de få och en osäkerhet för de många, för samhället. Man kunde aldrig vet hur stora förlusträkningarna skulle bli för samhället. Resultat höll för ett ögonblick på att bli ointressanta. Nu tog USA det goda steget att kräva resultat och då fick vi krisen. Det var sunt.

Det är bekymmersamt att krisen verkar blåsa över på mindre än ett år.
Lärandet för att skapa ett hållbart finanssystem riskerar att bli allt för litet.

I en annan artikel i New York Times framgår att inte mycket har förändrats på Wall Street, länk. Det kan bli mycket kostsamt för världssamfundet.

Finansmarknaden behöver inte fler regleringar som löser tidigare problem, den behöver oändligt mycket mer transparens och större andel eget kapital.

fredag 11 september 2009

Dags att ta finansminister Borg i örat

Ja då har det som vi på bloggen skrivit om länge dokumenterats, länk, länk.
Vändningen i ekonomin har kommit, länk, länk.

Under andra kvartalet 2009 var tillväxten 0,2%. Det är en justering av de preliminära siffrorna som visade på att tillväxten stod stilla. Under tredje kvartalet blir förändringen markant sannolikt mellan 2,5-3,5%.
För helåret 2009 är den stora frågan om det blir nolltillväxt. Med två starka avslutningskvartal ligger detta inom möjligheternas ramar.

Det finns en betydande fara för att regeringen underskattar den underliggande kraften i vändningen och snabbt stimulerar ekonomin till en överhettning.

En restriktiv hållning till stimulanser är viktigt för Sverige i denna känsliga tid. Riskerna för bakslag är mindre än för en överhettning genom statliga stimulanser. Det är stimulanserna som kan skapa en sk "double dipp" inte den underliggande reala tillväxten.

En annan orosfaktor är effekterna av det låga ränteläget.
Med tilltagande optimism är risken stor för att fastighetspriserna, länk ökar i allt för snabb takt.

Det som borde vara fokus i ekonomin nu, nämligen att förebygga en expansiv inflation talas det inte om. Både regeringen och oppositionen sysslar en överbudspolitik som är farlig för en sund utveckling av ekonomin. Värst är som vanligt den rödgröna röran.

Stimulanserna till kommunerna i detta läge är en mycket tveksam åtgärd.
Om det överhuvudtaget skulle vara några stimulanser, vilket bloggen är mycket tveksam till skulle dessa har varit en nedjustering av arbetsgivaravgifterna. Det är en åtgärd som inte bara gynnar den offentliga sektorn. Den stimulera till nyanställningar i alla delar av ekonomin och inte bara i den offentliga.

Det är värt att notera att oljepriset har stabiliserats kring 70 dollar per fat.
OPEC önskar att priset varaktigt ska ligga kring 75 dollar. Det ser ut att vara möjligt med den relativa disciplin kartellen håller vad gäller produktionen för tillfället. Det finns anledning att tro att oljepriset kommer att ligga på minst 80-85 dollar i vinter. Det är inte dåliga nyheter för den Svenska ekonomin. Det innebär att viktiga handelspartners kommer att köpa igen. Inte minst gäller detta Ryssland vars statsbudget är i balans om oljepriset är 70 dollar. För den Kinesiska ekonomin torde ökade råvarupriser numera vara en tillväxtfrämjande faktor.

Till finansminister Borg är det dags att säga: Håll i pengarna, låt marknaden komma tillbaka av egen kraft. Det vinner alla på.

Andra medier: Expressen,

onsdag 2 september 2009

En intressant vändning

Canadas ekonomi växte under juni månad i år, rapporterar the New York Times, länk.
Många bedömare har med nyfikenhet sneglat på den ekonomiska utvecklingen i Canada. Anledningen är att Canada kom senare in i krisen än USA.
Nu verkar det som om man också tar sig ur den fortare.

Bloggen tror som vi tidigare rapporterat om att den Svenska ekonomin kommer att växa under det tredje kvartalet 2009.

tisdag 1 september 2009

Visst svinn är bättre än att elda tusenlappar för kråkorna

Statens budgetunderskott är nu 201 miljarder för i år enligt ekonomistyrningsverket, rapporterar Dagens Nyheter. Det motsvarar 2,1% av BNP.

Samtidigt kan vi läsa att ekonomistyrningsverket talar om att 1,1 miljoner svenskar försörjs av det allmänna. Det innebär 30% av alla medborgare mellan 20 och 64 år.
Det senare är skrämmande siffror. Sunda statsfinanser förutsätter att många medborgare är i arbete, samtidigt får inte arbetstillfällena vara resultatet av syntetiska stimulanser.
Då tar det längre tid att ta sig ur krisen.

Sannolikt kommer statens finanser att komma i balans redan i slutet av år 2010 eller under 2011. Det enda som talar mot detta är arbetslösheten. Stämmer antagandena att den kommer att vara 12,2% under 2011 tar det ytterligare något år innan budgeten är i balans.

De stimulanser som regeringen har gjort i den Svenska ekonomin har kostat stora pengar. Det är långt ifrån säkert att de haft den effekt man önskat. Tvärt om kan stimulanserna hindrat saneringar i olika branscher.

Regeringen var under den första delen av krisen allt för lösmynt. Under den senare delen av krisen har man klarat sig betydligt bättre. Man har hållit i plånboken. Trots detta får man säga att en socialdemokratisk regering sannolik hade använt tusenlappar för att elda för kråkorna. Det är ännu värre.

onsdag 19 augusti 2009

Värmdö kommun: Fel fokusering i kristid

Hänt i Värmdö

Rapport från kommunstyrelsesammanträdet den 19 augusti 2009.

Vilken är en kommuns viktigaste uppgift?
-Naturligtvis att erbjuda sina medborgare den lagstadgade servicen till lägsta möjliga kostnad. Det centrala för en kommun är därför att bedriva verksamhetsutveckling. Den måste bli billigare och bättre.

Om man inte klarar eller förstår denna viktigaste uppgift kan man syssla med administrativ utveckling eller klåfingrighet.

Värmdö kommun har en modell där skuldhanteringen sköts av ett av kommunens bolag.
Detta är ett av de få områden där Värmdö kommun är bäst i klassen. Kommunen har varit framgångsrik i sin skuldförvaltning. Nu vill kommundirektören genomföra en förändring av detta.
Att ändra detta blir fokus i en tid då det är ekonomisk kris. Det är svårt att få pengarna att räcka till. Man kan undra varför?

I stället för att syssla med att vara prims motor i verksamhetsutvecklingen fokuserar kommundirektören på administrationen. Det är inte helt bra.
Värmdö kommun behöver ett annat fokus. Detta borde vara att utveckla och effektivisera vård, skola och omsorg i Värmdö kommun.

Någon med elak tunga har sagt att det verkliga skälet till att detta förslag genomförs just nu är en maktkamp mellan kommundirektören Magnus Hedenfalk och en av kommunens egna bolagsdirektörer. Det förklarar brådskan. Man ska inte ändra ett vinnande lag. Det gör nu politikerna i Värmdö kommun anförda av kommundirektören. Det är inte en klok strategi, speciellt inte i kristid.

Det är möjligt att förslaget ska genomföras så småningom. Att genomföra denna förändring just nu är en helt felaktig prioritering.

Centern har varit motståndare till att genomföra förslaget nu. Kristdemokraterna är tveksamma. Trots detta sätter moderaterna hårt mot hårt och driver hårdhänt igenom detta förslag. Det är ännu värre.
Att oppositionen inte heller har vett att säga nej till förslaget gör saken inte bättre.

onsdag 3 juni 2009

Ekonomin: Riskerna för överhettning finns bakom hörnet

Vilka blir effekterna av att många regeringar har börjat driva en extremform av Keynes ekonomiska politik? 

Samtidigt håller ledande politiker tillbaka förväntningarna på en stark återhämtning. Detta trots att vändningen har kommit. 

Vi kommer i Sverige med all sannolikhet att få se en BNP-tillväxt för tredje kvartalet som inte är obetydlig. 

Den stora frågan är om inflationen i västvärlden kommer att kunna hållas tillbaka. 

En av dem som inte tror det är Nassim Nicholas Taleb. Han startar en ny fond baserat på scenariot att världen kommer att se en hyperinflation under de närmaste åren, länk. Talebs nisch är mindre sannolika scenarios. Han skriver böcker om det och driver kapitalförvaltning baserad på sina idéer. Förra året blev det storslam.  Hans förutsägelser om en finanskrasch gav 100% avkastning förra året. 
Den nya fonden har en minimiinsättning på 25 miljoner dollar.

Det är möjligt att de enorma likviditetsinjektioner som getts till marknaderna kan resultera i räntor upp mot 20%, som vi upplevde i slutet av 1970 talet. 
Risken för detta är mer än obetydlig. 
Det är dags att reflektera över hur man bör agera om samhället återigen blir ett inflationssamhälle.

onsdag 27 maj 2009

Oljepriset indikerar vändning

I en bloggpost i slutet av januari i år berättade vi att oljepriset låg på 45,9 dollar per fat, länk. 
Nu är priset 63 dollar per fat, rapporterar Svd, länk. 

Nu ligger oljepriset på lite drygt 10% under den nivå som Ryssland behöver för att få balans in sin ekonomi. Det innebär att exporten för Sveriges del till Ryssland kommer att ta fart. För flera andra oljeekonomier har man redan passerat den balanspunkten. Det innebär att vi ganska snart kommer att se en ökad efterfrågan på varor. Tredje kvartalet i å blir sannolikt den definitiva vändningen för ekonomin i Sverige

OPEC kommer att sätt produktionskvoterna så att man uppnår ett pris mellan 75-80 dollar per fat.

måndag 6 april 2009

Historien upprepar sig

1934 spenderade Amerikanska staten mycket pengar relativt.
2009 spenderar USA och resten av världen mycket pengar både i abosoluta och relativa tal.

I båda fallen är det för att få igång hjulen. 
Visst är det skillnad när statens del av kakan är en eller två procent och när staten konsumerar 50% av kakan.

Det var framgångsrikt på 30 talet. I dag däremot är jag mycket tveksam till receptet.
Det verkar mer var en alkoholists återställare av berusningen än något annat.

Tipstack för bilden till: Jacob, länk. 

Andra bloggar: Jinges, 
Andra media: Aftonbladet, DN, SvD,


söndag 29 mars 2009

Vägen ut ur krisen består av mindre regleringar inte fler

Vad skapade finanskrisen? 
-Det svar som vi oftast får höra är bristen på regleringar av marknadskrafterna och girigheten.

Enligt idéhistorikern och liberalen Johan Norberg stämmer inte den bilden, rapproterar PJ ANders Linder, länk.
Han far fram tre faktorer som skapade krisen

1. USAs penningspolitik efter IT kollapsen med allt för låga räntor. Priset på kapital var försumbart. Därför kunde kreditinstitueten ta stora risker.
2. Den artificiellt låga Kinesiska valutan, som skapade enorma handelsöverskott och som investerades i det Amerikanska budgetunderskottet.
3. De politiska påtryckningarna på bankerna att låna ut allt mer till bostäder i USA. Bushadministrationen ställde krav på de delvis statliga lånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac att låna ut minst 56% till personer med låg kreditvärdighet.

Den första punkten innebär en omvärdering av den förre centralbankschefen Alan Greenspan som var chef från 1987-2006. Han har närmast varit en kultfigur och granskades inte kritiskt. Här borde både tidningar och nationalekonomiskt forskning ifrågasatt honom. Så skedde inte.

Därför fick han en makt om penningpolitiken som var allt för stor. Den typ av regleringar som han ansvarade för la grunden till dagens katastrof. De två ytterligare faktorerna spädde på krisens intensitet.

Girigheten däremot är nog tyvärr och tursamt nog konstant.

Nu gör världen i princip samma sak som Greenspan, fast i en väsentligt större omfattning. Botemedlet för bakfyllan blir ännu mera sprit. Var och en inser att detta är en utomordenligt riskfylld medicinering. 

fredag 27 mars 2009

Mona Sahlin: Höjda skatter ska lyfta Sverige ut ur krisen

Mona Sahlin är ute tillsammmans med Thomas Östros och tänker högt igen, länk. 

Idén är att höja inkomsterna för höginkomsttagarna, återinföra förmögenhetsskatten och straffbeskatta dyra hus. Hela kalaset ska ge 5 miljarder och de ska raskt överföras till kommunerna. 
Populistiskt så det förslår. 

Det verkar inte som om Östros och Sahlin tror på att hårt arbete ska ta Sverige ut ur krisen. Det är verkligt illa. Rätt medicin enligt dem är att omfördela den kaka som redan finns. Det skapar inte mer. Det skapar mindre. Dessutom försvinner en del pengar i röret under transporten. Jag tror att de flesta väljare inser detta.

Tvärt om måste vi stimulera entreprenörer och utveckling. Det görs inte genom att återinföra förmögenhetsskatten och öka marginaleffekterna.

Den enda skatt som borde höjas just nu är tobaksskatten eller hur Mona?

Andra media: DN,

onsdag 25 mars 2009

Obama administrationen hade inget emot att AIG stödet användes till bonusar

Stora statssubventioner har satsats på USAs kreditinstitut. Att administrationen varit medvetna om att en del av dessa skulle gå till bonusar visste få. Finansminister Tim Geithner var en av dem som inte tyckte det var fel. Efter en intern drabbning fick Geithner möjlighet att betala ut pengar även till bonusarna, rapporterar the Huffington Post, länk. Hans ställning är nu med rätta i frågasatt. 

Statssubventionerna till banker och finansbolag är ett ineffektivt sätt att rädda företagen och tilltron till finanssystemen. Det krävs att aktörerna också tar ansvar. 

Som det nu ser ut tar staterna förlusterna och aktörerna vinsterna. Den väg vi nu har slagit in på ökar riskerna för framtida finanskatastrofer. Det kan vara så att statsbidragen bara är en ny fyllefest på finansmarknaden som kommer att följas av en ännu större baksmälla.


Marknaden gör som staten premierar aktörerna att göra och inte som staterna säger.

onsdag 18 mars 2009

USAs budgetunderskott

USAs statsskuld passerade i fredags 10,9 triljoner dollar, rapporterar bloggen politico, länk.
Det är både ofattbart och skrämmande. Som jämförelse kan nämnas att USAs statsbudet var 2008 2,9 triljoner dollar. Barack Obamas budget för i år är cirka 3,6 triljoner dollar.

USA har inte längre sitt öde i egna händer. Det ligger i hög grad i Kinas händer nuförtiden. 

Andra media: Aftonbladet,

måndag 9 mars 2009

(s)wedbank, ett nytt utspel i valrörelsen

Vad är livet utan kompisar som hjälper en när det behövs. När inte regeringen ville köpa stort kan rörelsen själv göra det. 

Mona verkar gå bet på att köpa SAAB och få en bilmodell uppkallad efter sig. Det blir ingen SAAB-Sahlin. 

En som verkar ha fattat att rörelsen måste in i näringslivet nu är gamle näringsministern (1996-98), Anders Sundström. Basen för honom är rörelsens försäkringsbolag Folksam. Han är vd och koncernchef sedan 2004. 
Genom börskursernas kräftgång har Folksam tagit över panter och blivit störste ägare till Swedbank. Redan tidigare hade Folksam själv tecknat sig för aktier i nyemissionen. 

Den tidigare storägaren sparbanksstiftelserna är ett minne blott. Snart kommer nog banken att heta (s)wedbank. 

Nu seglar socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen upp som Sveriges kapitalist nummer 2 efter Wallenberg. Löntagarfonderna lyckades aldrig åstadkomma så mycket "såsse"makt i näringslivet som finanskrisen och Anders Sundström. Rudolf Meidner var inte död han sov bara.

Nu öppnar sig nya möjligheter att möblera om i verkställande utskottet. Åtminstone skulle Per Nuder kunna rekryteras till koncernledningen i (s)wedbank. Att Sundström själv eller den han önskar blir ny styrelseordförande är en självklarhet.

Personligen ser jag ett problem med att fackföreningsrörelsen och det största partiet har dubbla roller. Ska man vara parti eller ska man vara kapitalist? Det blir till att välja annars blir man inte riktigt trovärdig åt något håll.

Andra media: e24.se, Aftonbladet, Svd,
Andra bloggar: nyhetsskribent,