Visar inlägg med etikett Carnegie. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Carnegie. Visa alla inlägg

tisdag 20 september 2011

Vaktombyte i Carnegies norska verksamhet

I Norge händer det saker som påverkar Sverige.

Det välkända mäklarhuset Carnegies profilerade chef i Norge avgick i dag, länk, länk.
Anders Onarheim som under en period var koncernchef lämnade i dag sitt jobb som vd för de norska verksamheterna. Beslutet var inte oväntat. Det har varit känt att Onarheim under en längre tid varit missnöjd med sitt handlingsutrymme.

Den Norska verksamheten i Carnegie har traditionellt stått för en stor del av vinsterna i Carnegiekoncernen. Så frågan är vem som ska ersätta intäktsgeneratorn Onarheim.

Det är förvånande att norska medier kommenterar detta medan Svenska media inte skriver något.

lördag 4 september 2010

Finansinspektionen: Sveriges Dupontar













Bloggen har hämtat inspiration till dagens finansiella bloggpost från från wikipedia. Den rör inte finansinspektionen även om texten beskriver många förhållanden som är likadana som i finansinspektionen. I stället rör artikeln två världsberömda detektiver, nämligen herrarna Dupond och Dupont, länk. Tillsammans kallas de ofta för Dupontarna. De är inte berömda för sin förmåga att klara upp brott som Sherlock Holmes. Nej de är världberömda för sin oförmåga. Trots detta skapar de en massa uppståndelse kring sin verksamhet.

Tyvärr verkar finansinspektionen bli allt mera lik Dupontarna. Nu säger man att Carnegie är ett helt annat företag än det man drog in tillståndet för. Om detta är sanning är det olycksbådande. Carnegie var ett av de företag som hade bäst kontroll över sin tradingportfölj enligt initierade bedömare inom branschen.

Finansinspektionen upptäckte inte att Carnegie utsatts för ett brott. Det gjorde företaget själv. Därefter bad man inspektionen om hjälp för att hantera situationen. När det gäller att hantera den avancerade trading som de flesta aktörer utför har inspektionen förmodligen lika god kontroll som Dupontarna. De uttrycker sig lika grötmyndigt som Dupontarna och de är lika effektiva som Dupontarna. Så här skriver wikipedia om inspekt... förlåt Dupontarna:

"Uppdragsgivare

Det råder en viss osäkerhet om vad de har för arbetsgivare. I vissa fall benämns de som detektiver medan de i andra fall benämns som poliser. Det finns vissa avsnitt där de säger sig tillhöra den hemliga polisen medan i andra fall är de utskickade av den franska polisen. Det mest troliga är att de jobbar för Interpol vilket förklarar varför de reser jorden runt för olika uppdrag.

I albumet Solens tempel får man se ryggen på Dupondtarnas chef.

Kompetens

Deras förmåga att lösa olika uppdrag verkar nästan obefintlig. De förefaller totalt inkompetenta, och man kan undra huruvida de överhuvudtaget kan klara något uppdrag. I Enhörningens hemlighet förekommer ett fall med ficktjuvar, som stjäl plånböcker. Dupondtarna försöker lösa mysteriet med de ständigt försvunna plånböckerna, och på ett mycket omständligt sätt lyckas duon till slut avslöja förövaren. I Faraos cigarrer framstår de ändå som att de kan klara ett uppdrag när det verkligen ändå är kris. Där lyckas de nämligen rädda livet på Tintin.

Dupontarnas mest inkompetenta arrestering är troligtvis den då de arresterar ett skelett på atomforskningslaboratoriet i Sbrodj (Månen tur och retur (del 1)). Detta sedan de en och en passerat en röntgenskärmframför en décauvillebana där då Dupont fått se Duponds röntegenbild och vice versa.

Förklädnader

En sak som också är anmärkningsvärd är deras förmåga att försöka maskera sig för att smälta in i andra länders miljöer. Resultatet av deras försök att maskera sig och smälta in brukar i stället oftast innebära att de tvärtom väcker en enorm uppmärksamhet bland befolkningen. Tydligast kan man se denna effekt i Blå Lotus där de på besök i Kina har försökt att klä sig som kineser med ett misslyckat resultat. Det är dock inte säkert om det verkligen är Dupondtarna själva som är så dåliga på olika länders kläder. I Månen tur och retur (del 1) har de anlänt till rymdforskningscentret i Sbrodj i Syldavien iklädda ett par halvt vansinniga grekiska dräkter. De träffar rymdforskningscentrets högste chef Herr Baxter som förklarar att dräkterna är grekiska. Dupondtarna blir då fundersamma och säger att de hade beställt syldaviska dräkter hos deras kostymmakare. Felet kanske därför ligger hos deras kostymmakare istället. Å andra sidan klär de sig ofta i landets folkdräkt, vilket inte är vardagsklädsel i något land. Det är lätt att tro att Dupontarna anlitar samme kostymmakare som kommissarie Clouseau, (Rosa Pantern), då vi här har en klar parallell. Rosa Pantern debuterar dock långt senare än vad herrar Dupond och Dupont gör.

Deras förtroende

Det som också kan vara anmärkningsvärt är att hur inkompetenta de än verkar så har de ändå ett visst förtroende hos sina överordnade. Trots deras inkompetens blir de hela tiden utskickade på olika uppdrag runt om i världen och många gånger är det dessutom ansvarsfulla uppdrag. Deras överordnade har med andra ord högre tankar om Dupondtarna än vad de kanske är värda. Det är också inte omöjligt att även deras uppdragsgivare är lika inkompetenta själva."

Fotnot: Bilden högst upp föreställer en av Dupontarna.Den nedre bilden till föreställer Finansinspektionens chef, generaldirektören Martin Anderssons.


fredag 3 september 2010

Summeringar av en turbulent vecka

Så har paradoxernas vecka slutat i den största av paradoxer. Finansinspektionen ville inte att Carnegie skulle köpa HQ. Därför sa man nej till en affär i förra helgen. Man kan undra över på vilka grunder.

När alla andra alternativ var uttömda hade man inget val. Inspektionen godkände Carnegie bank som köpare av inkråmet i HQ. Detta kostade aktieägarna i HQ närmare 10 kronor. Vad var det som gjorde att en "olämplig" köpare i förra helgen var okay när det hade blivit fredag.

Sannolikt insåg inspektionen att en konkurs för HQ under måndagen skulle bli en större förlust för inspektionen än för de ansvariga inom banken. Finansinspektionen har drivit ärendet med HQ med en egen agenda åtminstone sedan år 2007. De operativa åtgärderna har anpassats efter det som varit inspektionens behov vid varje tidpunkt. Och de har skiftat.

Den stora förloraren i detta drama är inte de som drivit ett bolag mot konkursens brant. Den stora förloraren är staten och dess tillsynsmyndighet. I dag ställer man sig många frågor som finansinspektionen. Varför agerade man inte tidigare. Varför driver man så hårt en egen agenda. Vad har man för reellt kompetens att utföra sitt viktiga uppdrag?

Sist, men inte minst. Varför lämnar man inte omedelbart ut de granskningsrapporter man upprättade i februari 2008? Redan där visste man hur läget var i stora och små finansinstitut.

lördag 3 april 2010

Världens största påskägg?

Den omstridde finansmannen Mats O. Sundqvist har gett sina barn ett enormt påskägg, länk. De får nämligen 25% av överskottet när bolaget Skrindan säljs eller avvecklas. Förutsättningen är att bolaget Skrindan är värt minst en miljard kronor.

Orsaken till att Sundqvist ger sina barn detta påskägg är att han kom i konflikt med investmentbanken Carnegie. I en förlikning enades man om att Sundqvists barn skulle få överskottet. Detta kom Carnegie och Sundqvist överens om i november.

För att avtalet skulle gälla krävdes dock att riksgälden skulle godkänna avtalet. Det gjorde man den första april i år.

Så i själva verket är påskharen företrädd av Bo Lundgren som är generaldirektör på Riksgälden.

I jämtlandsskogarna hörs nu följande ord: Prisa gud snart kommer skatteåterbäringen.

Bloggen önskar barnen Sundqvist en Riktigt Glad Påsk!

Andra medier: Aftonbladet

Fotnot: Ingen av bilderna föreställer den riktiga påskharen. Däremot ser vi Sundqvist överst och företrädaren för påskharen Bo Lundgren på den undre bilden.

onsdag 11 februari 2009

Statens investmentbank Carnegie såld

Den statliga investmentbanken Carnegie blir nu återigen privat.
 
Det är det en gång statliga investmentbolaget Bure som köper tillsammans med fonden Altor. Bure är en produkt av avvecklingen av löntagarfonderna som riksdagen beslutade om 1992. Med pengarna från löntagarfonderna skapades de två riskkapitalbolagen Alte och Bure. 
Dessa båda bolag är sedan länge privata. 

Köparen är en lågoddsare. Bure och Altor var personalens favorit som köpare. 
Det borde innebära bolaget Carnegie nu får arbetsro. 
Det tjänar alla på.

Sedan kan man diskutera om hur processen har skötts från statens sida. Det är inte otänkbart att den hanteringen får ett eller flera rättsliga efterspel.

Andra media: e24.se, Svd

fredag 9 januari 2009

Finansnissar från Kaxås

Släkten Sundqvist har varit ett namn i Svensk finansvärld under decennier. 

Det började med Sven-Ivan Sundqvist som skrev aktieanalyser i bland annat Dagens Nyheter. Han gav årligen ut "Ägarna och makten" som behandlade vem som ägde vad av de
svenska börsbolagen. Hans maktdiagram var epokgörande. I många finansmäns bokhyllor fanns ägarna och makten som självklar litteratur. 
Sven-Ivan Sundqvist har också skrivit böckerna  "Refaat & Fermenta", som kom ut 1987 och "Exit PG" som är en biografi över Pehr G. Gyllenhammar som kom ut 1993/94.

Under de senaste åren har vi lärt känna Sven-Ivans kusin, Mats O. Sundqvist
Han är som bekant Kaxås store son. Som mest var förmögenheten 10,4 miljarder. Han skulle säkert tidigare ha platsat på ett diagram i Sven-Ivans "Ägarna och makten". Numera är det väl mera tveksamt. De kreditförluster han vållat Carnegie, Svenska Handelsbanken har gjort repor i lacken. Frågan är bara hur mycket Swedbank har förlorat på honom? Det har ju varit en av huvudbankerna till Mats O.

Det vore intressant att veta om kusinerna har talat aktier med varandra. 
Är det månne Sven-Ivan som fick Mats att satsa på aktier en gång i tiden?


En Kaxås-son som klarat sig bättre är Sigma grundaren Dan Olofsson. Sundqvist och Olofsson växte förresten upp inte 50 meter i från varandra.

Både Olofsson och Sundqvist är kontroversiella. 
Man kanske blir kaxig av att vuxit upp i Kaxås?

Å andra sidan har både Mats O. Sundqvist och Dan Olofsson har gjort betydande insatser för att mildra spridningen av aids i Sydafrika. Så det är kanske både och.

Fotnot: Kaxås ligger i Jämtland, Sverige.

lördag 13 december 2008

Carnegie: Förtroende eller ej för vd?

Man undrar hur staten tänker om ledningen på Carnegie.
När finansinspektionen gav Carnegie tillbaka banken sitt tillstånd angav man bland annat följande orsak: "Riksgäldens ingripande har samma effekt som en återkallelse, nämligen att verksamheten tas över av någon från nuvarande ledning oberoende aktör".
Finansinspektionen hade inte något förtroenden för ledningens omdöme. 
Därför fick styrelsen fick avgå. Vd däremot får sitta kvar.

Mikael Ericsson tillträdde som vd och koncernchef för Carnegie i början av juli 2008. 
Den 18 juli presenterar han resultatet för årets 6 första månader. Då meddelar han att resultatet efter skatt var 211 miljoner kronor. Den 9 juli då Ericsson är tupp på höstacken medverkar och godkänner han till att Carnegie gör en terminsaffär så att krediten till Mats O. Sundqvist minskade från 610 miljoner till 336 miljoner kronor, fiktivt. Den tillåtna nivån var 380 miljoner kronor.
Finansinspektionen har underkänt transaktionen och menar att den är en skentransaktion.

Under sommaren fanns möjligheter att realisera panten. Ledningen avstod från att handla. Detta är motsatsen till vad Carnegie tidigare har gjort. Man har tvångsförsålt aktier, osentimentalt och effektivt. Det hade räddat banken. Därför har Carnegie tidigare under 10 år haft marginella kreditförluster. Ericsson lade om strategin. Resultaten blev katastrofala.

I stället hoppas ledningen med Mikael Ericsson i spetsen på bättre tider.

Ledningen i Carnegie bestående av styrelseordförande Anders Fällman och vdn Mikael Ericsson skrev under det famösa pantavtalet med Riksgälden.
Fällman och Ericsson pantsätter alla tillgångar i det börsnoterade bolaget Carnegie. Det får man inte. Det krävs en bolagsstämma för att göra en sådan disposition. Både styrelseordförande och vd, koncernchef har överträtt sin befogenheter. De är sannolikt personligen betalningsansvariga för detta.

Enligt punkt 3.4 i avtalet ges Riksgälden en fullmakt att göra vad man vill med panten. 
Även denna punkt är tveksam ur laglig synvinkel.

Enligt punkt 6.1 i avtalet har Riksgälden rätt att realisera panten "på sådant vis och enligt sådana villkor som Riksgälden bestämmer". Denna punkt i avtalet är mycket diskutabel. Är den överhuvudtaget lagligt giltig. Det kommer att försörja många advokater under under de kommande åren.

En av dem som skrivit under detta tveksamma avtal sitter fortfarande som chef för Carnegie.

Finansinspektionen talar i sitt beslut om att återkalla tillståndet om att nyemissionen som presenterades av ledning och finansiärer var för osäker. Anledningen var att man inte kunde var helt säker på att emissionen skulle gå igenom på en framtida bolagsstämma. I efterhand kan man säga att det var förvånande att finansiärerna inte ställde någon garanti fram till bolagsstämman. då hade en stor del av osäkerheten försvunnit. Carenegie hade fått behålla sitt tillstånd.
Detta borde ledningen tagit ansvar för och tänkt på.

Staten har städat i korridorerna på Carnegie. När kommer man att göra städningen klar?

söndag 30 november 2008

Om inrättandet av Statens Hjärnverk AB

Mona Sahlin lanserade i går en ny idé i radions lördagsintervju. Svd rapporterar om diskusssionen.
Inträttandet av ett Statens Hjärnverk AB.
När nu firma Borg & CO har köpt in Invesmentbanken Carnegie är det dags att gå vidare.
Nästa steg är att köpa in Volvo och SAAB.

Inköpspriset är lågt. Vad som kostar är att hålla dessa bolag. Utan åtgärder för att datera upp och utveckla företaget krävs i storleksordningen 3 miljarder kronor per år, bara för SAAB. Lägg till anpassning till marknaden så blir kostnaden under de närmaste 5 åren i intervallet 30-40miljarder kronor. Det är bara för SAAB.

För Volvo ser läget lite anorlunda ut. I år blir förlusterna cirka 8 miljarder kronor. Nästa år kanske förlusten ligger mellan 4-5 miljarder kronor. För Volvos del blir investeringen inklusive uppgraderingar mellan 50-70 miljarder kronor.

Total investering för det nya bolaget Statens hjärnverk blir melan 80-110 miljarder kronor under fem år eller 16-22 miljarder per år. Ändå har vi ingen kunskap om vad marknaden säger om dessa bilar.

Nu vaknar ledare i länder med föråldrade och förstelnade strukturer. Angela Merkel ser att det finns möjlighet att investera i Opel. I Frankrike vaknar Sarkozy. Renault och Pegout ska få friska franska skattepengar.

Här i Sverige kommer andra branscher att vakna.
Ta dagstidningarna som exempel. DN söker nu presstöd.
Ett förstatligande av hela sektorn borde ligga i linje med Sahlins idéer. Det finns många kvalificerade journalister som riskerar jobbet. Statens hjärnverk AB är lösningen. Här talar vi faktiskt bara om några miljarder per år för en hel bransch. Rena reapriset.

Om vi tittar på marknden manar det till eftertanke. På lång sikt, fram till år 2050 finns det en stor till växt. Vi talar om en möjlig bilpark på jorden som omfattar 3 miljarder bilar, enligt tidningen the Economist.

Tillbaka till Sahlins förslag. Vilken typ av bilar kommer att efterfrågas?
Tillväxen ligger på marknader som Kina och Indien. Bilpriserna kommer att ligga mellan 2.500-5.000 US dollar. Där har inte västerlandet speciellt stor kompetens, med några få undantag. En 2000 talets Henry Ford är sannolikt Ratan Tata. Ledare för Tata koncernen som introducerar världens billigaste serieproducerade bil, Tata Nano.

Miljöbilssegmentet har en framtid. Där kan europeiska bilar ha en konkurrensnisch.

Det finns andra möjligheter.
Om Sverige satsar på 80-110 miljarder extra på transportsektorn finns det andra projekt som staten har bättre kompetens på. Sverige borde i stället satsa på infrastrukturen för höghastighetståg. Här skulle Sverige kunna skruva upp ambitionsnivån. De nya tågen bör gå i 400 km i timmen i stället för de planerade 300 km/timmen. Då skulle sträckan Göteborg-Stockholm ta cirka 1,5 timme. Resan från Stockholm till Malmö skulle gå på strax under två timmar. En investering som skulle höja Sveriges konkurrenskraft.

Sist och slutligen vilken managementfilosofi kommer det nya bolaget att ha?
Vi har sett exempel på hur staten sköter detta. Mikael Ericsson, vd på Carnegie har genom sitt bristande ledarskap skapat en förlust på cirka 1,2-1,4 miljarder.

Vad gör staten när man äger bolaget? Uttalar sitt stöd för vdn och låter honom sitta kvar. Trots att allt väsentligt av förlusten uppkommit under hans brist på ledarskap. Det blir som att göra Clark Olofsson till generaldirektör för kriminalvårdverket på grund av hans djupa kunskaper om Svensk kriminalvård.

Det finns risk för att dåliga ledare kommer att styra Sveriges bilindustrier. Marknaden är den som är bäst på att bedöma riskerna inom industrin. Staten har egna bekymmer som kräver politisk ledarskap.

Andra bloggar i ämnet: Hanna WageniusMotpol, Marknadsliberalen, Johan Ingerö och HAX

måndag 17 november 2008

Statliga Carnegie bank

Carnegies vd Mikael Ericsson, säger att skälet till kollapsen för Carnegie är en allt för snabb expansion. En intressant slutsats, men sannolikt tror inte ens Ericsson själv på den. Ett av de största felen var att man inte i tid genomförde de obehagliga besluten. 

En realisering av Mats O Sundqvists Hexagonaktier i somras hade representerat en förlust på några hundra miljoner. Det hade inte tagit död på firman. 

Det saknades ett osentimentalt och rakryggat ledarskap.  I stället har man trott på under. Ledningsgruppen har på ett brutalt sätt förlorat sin illusion om att jultomten finns. Priset för den lärdomen blev mycket högt.

Köpet av försäkringsmäklaren Max Matthiesen som presenterades den 12 januari 2007 var inget som försvagade Carnegiekoncernen. För säljarna i Matthiesen däremot var försäljningen en katastrof. De som sålde var huvudsakligen medarbetarna i företaget. 
Man accepterade 6 071 427 aktier i Carnegie som betalning. De aktierna var då värda 856 miljoner kronor. I dag inte en krona. Max Mattthiessen tjänar ungefär 100 miljoner kronor på årsbasis.


Christoffer Folkebo som genomförde affären för Max Matthiessens räkning borde inte ha något förtroendekapital kvar hos de egna medarbetarna. En försäljning av bolaget brådskar. Personalen lär inte ha mycket tålamod kvar.



Ytterligare en osäkerhetsfaktor är den Norska delen av Carnegie. Det ligger en osäkerhet vem som har ansvaret för förlusterna. Sannolikt är det inte förluster som genererats under Anders Onarheims ledning. Förlusterna verkar ligga i en filial som styrts från Sverige. 

Frågan är om dessa förluster är sådana som riskerar Carnegies tillstånd i Norge. Om så är fallet blir priset lågt för en ny köpare. En pikant detalj i sammanhanget är att Onarheim är en av de få inom Carnegies ledning som sålde alla sina aktier i tid. Han gör därför ingen brakförlust, vilket många andra har gjort. Onarheim var som bekant tillförordnad vd under en period i Carnegie. Om Onarheim fått fortsätta längre hade kanske katastrofen undvikits.  

Köparna lär nu stå i kö. 
Den finska Sampokoncernen är en av de hetaste spekulanterna. Sampos vd, Björn "Nalle" Wahlroos känner Carnegie väl. Han erbjuder hög kredibilitet, stor kompetens och ett mycket tydligt ledarskap och dessutom en stark kapitalbas. Det är på många sätt drömaffären både för staten och bolaget. Om han tar över kommer nuvarande vdn, Ericsson mycket snabbt att få lämna Carnegie.

Nordea vill åt kapitalförvaltningen och har ägt Carnegie tidigare. Det är inte en långsiktig och industriellt riktig lösning. Kulturerna är allt för olika. Även om girigheten kan var för stor i Carnegie så kommer man alltid att tjäna besvärande mer än Nordeas eget folk. Det kommer aldrig att fungera i längden.

SEB har en möjlighet och tradition att bedriva investment och private banking på en armlängds avstånd från den egna banken. Därför kan man vara näst bäst lösning. 
Inom Wallenbergsfären kan EQT vara ett alternativ, möjligen i kombination med SEB. Ett problem här kan vara EQTs möjligheter att finansiera en Carnegie affär. Man använder vanligen en mycket stor del lånat kapital.

HQ bank, med Mats Qviberg skulle representera en come back. Pengarna kan finnas och kunnandet finns. Frågan är bara om Qviberg är tillräckligt hungrig för det stenhårda jobb som krävs. Det är inte säkert att hans tid är nu. Den har förmodligen varit vad gäller den här typen av städningsjobb.

Dnb Nor och några norska fondkommissionärer pekas också ut. Pengarna finns, men frågan är om ledarskapet finns.  

Upplösning av dramat lär ske före årsskiftet.

onsdag 29 oktober 2008

Upp som en sol och ned som en pannkaka

Carnegie som finansbolag har haft höga berg och djupa dalar. Under början av 1960 talet var företaget en relativt liten spelare på Stockholms börsmarknad. 1964 köpte man bankirfirman Lagenskiöld. Bolaget för därefter en tynande tillvaro under några år.

1968 tar radarparet Erik Penser och Thomas Fischer kommandot i Carnegie. På ett år ökas omsättningen  från 21 miljoner till 337 miljoner. 
1980 tar Erik Penser ensam över kommandot. Numera välkända finansmän rekryteras då som mäklare. En av dem är Mats Qviberg.
1988 säljer Erik Penser Carnegie till statliga PK banken för hisnande 2,7 miljarder kronor. 
PK banken blir Nordbanken och huvuddelen av de produktiva mäklarna försvinner. Carnegie gör stora förluster. 

Nordbankens vd Hans Dahlborg tar kontakt med Lars Bertmar. Han erbjuder Bertmar att bli chef för Carnegie. Han sitter i karantän efter det misslyckade samarbetet mellan Handelsbanken och Refaat el Sayed. Det vi i dag kallar för Fermenta affären.
Svart på Nordbankens fråga blir ja.

Bertmar tar kontakt med Matti Kinnunen och de två blir det nya radarparet på Carnegie. 
På 6 månader vänder de förlust till vinst. Nordbanken vill inte ha kvar Carnegie. En försäljning av Carnegie går i stöpet. Så småningom kommer Singer & Friedlander in som ägare efter Nordbanken. 

Carnegie är först den lilla delen. Efter något år har man vuxit sig mycket större än Singer & Friedlander. 1996 börsnoteras Carnegie och succesivt försvinner Singer & Friedlander ut som ägare. 2006 lämnar Bertmar Carnegie när Isländska intressen blivit mera tongivande ägare.

Åren 2007 och 2008 går till historien som den värsta dalen för Carnegie hittills.
Stig Wilhelmsson fick gå efter att Finansinspektionen ställt ultimatum. Mats Ericsson som varit vd sedan april i år har varit en för dålig kvast. Han kan se sig om efter ett nytt jobb mycket snart. Det nya radarparet Böös och Enblad är från och med i dag representerade i nomineringskommittén för Carnegie. De var en gång Mats Qvibergs påläggkalvar. 
Så gamla spöken blir som nya. 

Får Carnegie behålla banklicensen blir det dessa män som tar över. Billigt blir det. Tyst och framgångsrikt under några år. Sedan kommer frågan. Hur ska vi sälja skiten och då kommer de nya problemen 

Den 3 november avgörs sannolikt om Carnegie får behålla sin bankoktroj. I annat fall dröjer det till den 10 november då Finansinspektionen har sammanträde. Det blir spännande om vice riksbankschefen Lars Nyberg är med och beslutar.