I och med valen under söndagen går Europa mot mera kaos än stabilitet.
Greklands väljare straffar partierna som slöt avtalen med IMF och EU.
Frankrike väljer Francois Hollande till ny president, länk. Entrébiljetten är stora och ofinansierade gåvor till folket.
Angela Merkels parti, CDU förlorar delstatsvalet i Schleswig-Holstein, länk. Det försvagar hennes position.
Merkel inleder samtal med Hollande för att se om det finns möjligheter att finna en gemensam plattform, länk eller om det blir till att börja på ruta ett.
Allt fler signaler om att FEDs likviditetspolitik kommer att resultera i en dollarkrasch. Fram till i mars nästa år finns dock en överenskommelse i kongressen som kommer att innebära ett relativt lugn.
Det som ligger i korten är ett starkt inflationstryck. Sedelpressarna i USA och i bland annat Frankrike kommer att gå för högtryck. Marknaden kommer att vilja ha ännu bättre betalt för att ta statsrisker.
Vi talar inte längre om, utan när Grekland lämnar Euron. Detta senare har marknaden närmast diskonterat redan.
Styrkan i ekonomin förflyttas allt mer från staterna till företagen. Paradoxen blir att en vänsterpolitik ger ett mer högerinriktat samhälle.
Väljarna är trötta på åtstramningar. Populism tilltalar.
Världen har två stora valutor som inte har förtroende.
Att ett land som Frankrike väljer en farlig väg oroar egentligen mer än att Grekerna kastar ut politiker som träffade åtstramningsavtalen. Konsekvenserna av missgrepp i Frankrike blir mycket större än i det ekonomiskt "lilla" Grekland.
I Frankrike har vi sett stora förändringar i modern tid som förskräcker. President Mitterands förstatliganden av bankerna 1982 förskräcker. Hans förstatliganden sträckte sig längre, närmare 25% av alla anställda arbetade på 1980 talets mitt i statligt ägda företag efter genomförandet av hans "reformer".
"Tillväxtordet" som det talas om innehåller minst ett mycket riskabelt element. Det underförstådda att staten/staterna, det offentliga i olika former ska finansiera denna tillväxt. Det innebär högre skuldsättning. Precis raka motsatsen till vad som behövs. Samtidigt behöver flera av Europas länder strukturella åtgärder för att ha förmågan att generera tillväxt. Om detta är det tyst.
Hollande är farlig för Europa eftersom han saknar ledarskap och styrka kombinerat med en statssocialistisk vision. Av Hollandes reformer blir det kanske mindre av trots allt. Initialt kommer säkert en del kostsamma reformer att genomföras, där staten kommer att stå för notan och vara finansierade via lån.
Frankrike behöver handlingskraft och inte den förlamning som Hollande kanske mest sannolikt kommer att skapa i den Fransak moderniseringsprocessen. Mycket talar för att dåligt blir värre i Frankrike.
Det kommer inte att underlätta för Europas återhämtning.
Greklands väljare straffar partierna som slöt avtalen med IMF och EU.
Frankrike väljer Francois Hollande till ny president, länk. Entrébiljetten är stora och ofinansierade gåvor till folket.
Angela Merkels parti, CDU förlorar delstatsvalet i Schleswig-Holstein, länk. Det försvagar hennes position.
Merkel inleder samtal med Hollande för att se om det finns möjligheter att finna en gemensam plattform, länk eller om det blir till att börja på ruta ett.
Allt fler signaler om att FEDs likviditetspolitik kommer att resultera i en dollarkrasch. Fram till i mars nästa år finns dock en överenskommelse i kongressen som kommer att innebära ett relativt lugn.
Det som ligger i korten är ett starkt inflationstryck. Sedelpressarna i USA och i bland annat Frankrike kommer att gå för högtryck. Marknaden kommer att vilja ha ännu bättre betalt för att ta statsrisker.
Vi talar inte längre om, utan när Grekland lämnar Euron. Detta senare har marknaden närmast diskonterat redan.
Styrkan i ekonomin förflyttas allt mer från staterna till företagen. Paradoxen blir att en vänsterpolitik ger ett mer högerinriktat samhälle.
Väljarna är trötta på åtstramningar. Populism tilltalar.
Världen har två stora valutor som inte har förtroende.
Att ett land som Frankrike väljer en farlig väg oroar egentligen mer än att Grekerna kastar ut politiker som träffade åtstramningsavtalen. Konsekvenserna av missgrepp i Frankrike blir mycket större än i det ekonomiskt "lilla" Grekland.
I Frankrike har vi sett stora förändringar i modern tid som förskräcker. President Mitterands förstatliganden av bankerna 1982 förskräcker. Hans förstatliganden sträckte sig längre, närmare 25% av alla anställda arbetade på 1980 talets mitt i statligt ägda företag efter genomförandet av hans "reformer".
"Tillväxtordet" som det talas om innehåller minst ett mycket riskabelt element. Det underförstådda att staten/staterna, det offentliga i olika former ska finansiera denna tillväxt. Det innebär högre skuldsättning. Precis raka motsatsen till vad som behövs. Samtidigt behöver flera av Europas länder strukturella åtgärder för att ha förmågan att generera tillväxt. Om detta är det tyst.
Hollande är farlig för Europa eftersom han saknar ledarskap och styrka kombinerat med en statssocialistisk vision. Av Hollandes reformer blir det kanske mindre av trots allt. Initialt kommer säkert en del kostsamma reformer att genomföras, där staten kommer att stå för notan och vara finansierade via lån.
Frankrike behöver handlingskraft och inte den förlamning som Hollande kanske mest sannolikt kommer att skapa i den Fransak moderniseringsprocessen. Mycket talar för att dåligt blir värre i Frankrike.
Det kommer inte att underlätta för Europas återhämtning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar