Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grekland. Visa alla inlägg

onsdag 28 november 2012

Två "riksdagssammanträden" i Värmdö samma kväll

Hänt i Värmdö
Värmdös riksdag sammanträdde i går.Dessutom två gånger.
Först diskuterade man skolorganisation under lång tid. Debattens vågor gick höga.Några beslut fattades inte. Däremot berättade de olika partierna om vad man tyckte. Många medborgare lyssnade.
Sedan höll politikerna ytterligare ett sammanträde till några timmar senare.
Allt skedde i samma lokal med samma politiker.

På detta senare sammanträde beslutade man om hur skandalen om företaget Värmdövallen AB ska hanteras. I debatten framkom att nu även politikerna anser sig förda bakom ljuset.
Man fick inte korrekt information av styrelsen. Om detta kommer att leda till konsekvenser för ledningen i bolaget och närmast styrelseledamoten Bengt Engelberg är inte klart.

Man beslöt att köpa bolagets byggnad. För att alla partier och politiker ska "vara med på tåget" beslöt man att kommunstyrelsen måste vara enig om priset.
I annat fall måste kommunfullmäktige besluta om köpet.

Kommunfullmäktige beslöt att dra tillbaka tilläggsborgen på 11 miljoner kronor när man köpt byggnaden.

Prisfrågan väcker starka reaktioner.
-Vad är ett korrekt pris? Kommunens finansminister Anders Bergman menade att det är kring 40 miljoner. En värdering kommer att vara avgörande för vad priset slutgiltigt blir.

Frågan om köpet ligger inte bara i kommunens händer. Det var inge som nämnde under debatten.
Även bolagsledningen måste nu på allvar fundera över om bolaget verkli
gen kan drivas vidare i avvaktan på att man förhoppningsvis kommer överens med kommunen. För att undvika konkurs måste man också komma överens med sina fordningsägare som skuldnedskrivning. Ett litet Minigrekland med andra ord.

Man ska undvika att säga vad var det jag sa.
I detta fall är det dock på sin plats. De som överklagade kommunfullmäktiges beslut är tillsammans med skattebetalarna vinnare. Den lösning som nu börjar ta form är billigare för skattebetalarna än hur det var tänkt från början.

Dessutom väljer nu politikerna att gå på de överklagandes linje. Kommunen ska inte lämna borgen i framtiden. Man har sett att konsekvenserna kan bli avskräckande för skattebetalarna. Slutligen verkar alla vara överens om att bolagsledningen lurade kommunen.
Om detta ska få rättsliga konsekvenser för bolagsledningen med Bengt Engelberg som den ansvarige är oklart. Det borde bli så.

Nu återstår att utreda det politiska ansvaret. Kommunens revisorer har börjat vända på olika stenar. Det finns stora frågetecken kring hur beslutet kom till. Allt fler börjar anse att det fanns en informell överenskommelse mellan den tidigare kommunstyrelseordföranden och bolagets styrelse om den utökade borgen. Att detta verkar vara mygel är klart. Även andra ledande politiker lär riskera hård kritik för sin inblandning i denna affär-

torsdag 17 maj 2012

Grexit inte ett hot utan en möjlighet

Nu verkar politikerna i Europa lite nyvaket fundera över hur Greklands uttåg ur Euron kan ske, länk. Enligt Svenska Dagbladet menar företrädare för sedeltillverkningsföretaget de la Rue att det krävs cirka fyra månader för att genomföra en sådan process, länk. Grekerna själva går till val den 17 juni, länk. Efter det lär vi veta närmare om utträdet.

Uttåget ur Euron är förvisso förknippat med utmaningar av både juridisk och logistikkaraktär. Det kommer inte att resultera i Europas undergång som många hotat med.
Måhända kan det resultera i att land nummer två lämnar unionen. Ett land har redan lämnat den. Det var Grönland som lämnade EU 1985 efter en folkomröstning 1982. Det är inte otroligt att Grekland kommer att ta samma steg eller möjligen tvingas lämna EU, men långt ifrån säkert.

En Euro utan Grekland har självklart en högre trovärdighet. För Europa innebär det på sikt rejäla fördelar med en Euro där länderna som ingår i samarbetet följer vissa självklara regler. Samtidigt måste man ställa sig frågan om Europrojektet har framtiden för sig?
Måhända är en mycket mera homogen och mindre valutaunion mera ändamålsenlig. Benelux och Frankrike skulle kunna vara en sådan storlek.

Denna "nyordning" behöver inte hindra fria flöden av varor och tjänster. För i praktiken är det ju en återgång till en gammal ordning. Den stora skillnaden är vem som tar valutarisken. I ett Europa med många valutor är det många som tar relativt små risker. I ett Euroeuropa är det ett litet antal regeringar, närmare bestämt 17 stycken som tar valutarisken. Det säger sig själv att marknadsekonomin fungerar bättre om risker fördelas på många. Det märkliga är att vetenskapen företrädd av nationalekonomerna inte varnat för konsekvenserna av detta.

Den tilltalande, men tokiga idén om att företagen ska slippa valutarisken och lämpa över den på regeringarna tilltalade både näringsliv och regeringar. Detta av lätt insedda skäl.
Problemet var bara att man gick från fungerande mekanismer till icke fungerande mekanismer. Valutaförluster och valutavinster på balansräkningen är sunda. Regeringar som inte kan justera valutakursen i yttersta nödfall om den ekonomiska utvecklingen kräver det saknar kanske det viktigaste verktyget. Flytande växelkurser ställer faktiskt krav på trovärdig ekonomisk politik. Det gör inte fasta växelkurser eller Euron i ett något kortare perspektiv. Fasta växelkurser eller Euron bygger upp spänningar som likt kontinentalplatteförskjutningarna skapar stora spänningar. Här skapas kriser som uppträder med viss regelbundenhet.

På många sätt är ett stort antal valutor att föredra framför Euron. Det minskar paradoxalt nog politikens inflytande över ekonomin. Man tvingas föra en politik som är trovärdig. Sveriges flytande växelkurs är ett exempel på detta.

En nedmonteringen eller mindre Euro är bra för uthållig ekonomisk utveckling i Europa.

Ett införande av Francen eller en mini Euro tillsammans med Beneluxområdet skulle ge president Hollande möjlighet att föra den politik han vill. Frankrike skulle ensamt få ta konsekvenserna av politiken med en radikalt sämre växelkurs och högre Francräntor.
Med Euron som idag, får 17 regeringar vara med och dela på konsekvenserna av politiken.

EU har många fördelar och några betydande nackdelar. Euron har flest nackdelar. Det börjar bli dags att EU fokuserar på att bli bättre för dess medborgare. Det innebär att strukturkonserverande stöd, bör förpassas till historieboken. Fortfarande i dag består 40% av EUs budget av jordbrukssubventioner. Av dessa går strax under 50% till franska bönder.

Ett livskraftigt Europa behöver politiker som inte konserverar otidsenliga strukturer. Det behöver strukturer som underlättar ekonomisk utveckling. Euron och olika former av statsstöd har en förmåga att konservera det som inte är livskraftigt.

Det behövs mer marknadsekonomi i Europa - inte mindre.
   

måndag 7 maj 2012

Den finansiella oron ökar

I och med valen under söndagen går Europa mot mera kaos än stabilitet.

Greklands väljare straffar partierna som slöt avtalen med IMF och EU.
Frankrike väljer Francois Hollande till  ny president, länk. Entrébiljetten är stora och ofinansierade gåvor till folket.
Angela Merkels parti, CDU förlorar delstatsvalet i Schleswig-Holstein, länk. Det försvagar hennes position.
Merkel inleder samtal med Hollande för att se om det finns möjligheter att finna en gemensam plattform, länk eller om det blir till att börja på ruta ett.
Allt fler signaler om att FEDs likviditetspolitik kommer att resultera i en dollarkrasch. Fram till i mars nästa år finns dock en överenskommelse i kongressen som kommer att innebära ett relativt lugn.

Det som ligger i korten är ett starkt inflationstryck. Sedelpressarna i USA och i bland annat Frankrike kommer att gå för högtryck. Marknaden kommer att vilja ha ännu bättre betalt för att ta statsrisker.

Vi talar inte längre om, utan när Grekland lämnar Euron. Detta senare har marknaden närmast diskonterat redan.

Styrkan i ekonomin förflyttas allt mer från staterna till företagen. Paradoxen blir att en vänsterpolitik ger ett mer högerinriktat samhälle.

Väljarna är trötta på åtstramningar. Populism tilltalar.
Världen har två stora valutor som inte har förtroende.

Att ett land som Frankrike väljer en farlig väg oroar egentligen mer än att Grekerna kastar ut politiker som träffade åtstramningsavtalen. Konsekvenserna av missgrepp i Frankrike blir mycket större än i det ekonomiskt "lilla" Grekland.

I Frankrike har vi sett stora förändringar i modern tid som förskräcker. President Mitterands förstatliganden av bankerna 1982 förskräcker. Hans förstatliganden sträckte sig längre, närmare 25% av alla anställda arbetade på 1980 talets mitt i statligt ägda företag efter genomförandet av hans "reformer".

"Tillväxtordet" som det talas om innehåller minst ett mycket riskabelt element. Det underförstådda att staten/staterna, det offentliga i olika former ska finansiera denna tillväxt. Det innebär högre skuldsättning. Precis raka motsatsen till vad som behövs. Samtidigt behöver flera av Europas länder strukturella åtgärder för att ha förmågan att generera tillväxt. Om detta är det tyst.

Hollande är farlig för Europa eftersom han saknar ledarskap och styrka kombinerat med en statssocialistisk vision. Av Hollandes reformer blir det kanske mindre av trots allt. Initialt kommer säkert en del kostsamma reformer att genomföras, där staten kommer att stå för notan och vara finansierade via lån.

Frankrike behöver handlingskraft och inte den förlamning som Hollande kanske mest sannolikt kommer att skapa i den Fransak moderniseringsprocessen. Mycket talar för att dåligt blir värre i Frankrike.
Det kommer inte att underlätta för Europas återhämtning.

tisdag 4 oktober 2011

Visst är det synd om Grekerna

Hur stora är Grekland skulder?
Enligt den ansedda finska tidningen Huvudstadsbladet är den, länk € 350. 000.000. M eller
350 miljarder Euro. Det motsvarar hela 162% av BNP. Enligt Svenska Dagbladet, länk kommer skulden att öka till € 371.500.000 M eller 371,5 miljarder Euro nästa år. Det motsvarar 173% av BNP.

Naturligtvis är läget allvarligt. Krismedvetandet verkar var stort...
Vi kan inte blunda för de stora uppoffringar man gör, som till exempel:

Att man tvingas äta gammal ost.











Dessutom tvingas man äta torr skinka.









Man tvingas dricka gamla viner, där kanske bäst före datum har gått ut.












En annan sparsamhetsåtgärd är att man åker bilar utan tak.











Inte nog med det. Man har bara råd med att lägga badkaren utomhus







Visst är det synd om dessa asketer.

torsdag 22 september 2011

Stöd en grek

I dag demonstrerar grekerna mot kraven på nedskärningar, länk, länk, länk, länk.

Sent på eftermiddagen nåddes bloggen av ett mail från vännen Lars.
Texten var kort och kärnfull:

"Stöd en grek - bli fadder idag!


Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland,
de riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex.
- betala skatt

- behöva gå till jobbet varje dag
- jobba längre om dagarna än 09-15

- inte få sina 14 månadslöner om året
- inte få gå i pension vid 50 år ålder med 96
% av lönen

Ge din gåva redan idag.

SMS Souvlaki till 72 500
Sms:et kostar 16 000 kr + ev operatörsavgifter."

söndag 18 september 2011

Dags för slutspelet kring den Grekiska skuldkrisen


Om det hade varit fotboll eller ishockey hade vi talat om slutspel, länk, länk, länk. Nu gäller det Euron och skuldkrisen i Grekland. Då blir det svårare att veta vilket begrepp man ska använda sig av.

Allt talar för att Grekland inom 2-3 veckor inställer betalningarna. I och för sig inget oväntat. Grekiska statspapper kommer då omedelbart att förlora stort i värde omedelbart. Värdet på dem kommer att minska med minst 30% och sannolikt mellan 40-50%.

Nästa effekt är hur kommer andra finansaktörer att betrakta franska och tyska banker som är hårdexponerade mot Grekiska statspapper.
-Kommer marknaden att våga handla med dem?

-Om ja, då blir det "bara turbulent" under en period.
-Om nej, då krävs det insatser. Den franska riksbanken och Bundesbank kommer att tvingas hålla dessa banker och sannolika andra med likviditet. Då fungerar systemet i alla fall.

I nästa steg av en räddningsaktion krävs det att kapitalet återställs i enlighet med Basel deklarationen. Vem är villig att satsa pengar i dessa banker?
-Kanske kinesiska intressen och/eller arabiska.

Bloggen tror inte att riksbankerna i Frankrike och Tyskland vågar chansa. Man kommer att förse sina bankerna med likviditet så att vi aldrig får veta om andra finansaktörer tar risk på dessa banker. I vart fall får vi aldrig veta de något om de fulla konsekvenserna. Sannolikt vågar ingen utforska detta.

En annan obehaglig fråga är: lyckas man isolera misstron.
Om man lyckas med det, blir det "bara" en betydande kris.
Om man inte lyckas med det: skapas kaos.

Att Grekland kommer att får lämna eller lämnar Euron är väl närmast en självklarhet. I vart fall en lågoddsare. Frågan är i stället vilka fler länder tvingas göra det?

Just nu ser vi den mentala uppladdningen från Greklands sida. Man prövar att lägga skulden på andra för att skapa en konflikt som inte går att lösa. Inte klokt, men det är den väg man verkar valt.

måndag 20 juni 2011

Euron ett gigantiskt feltänk

Då närmar vi oss vägs ände när det gäller euron. Projektet var ett byråkraternas och politikernas Babels torn. Alla europeer skulle ha en valuta. På något sätt skulle euron bli en förlängning av den fria rörligheten. I stället skapade man ett system som avlägsnade de lokala problemen från de lokala lösningarna. Det var ett feltänk.

1999 kom valutan elektroniskt. Den 1 januari 2002 infördes Euron fullt ut. I dag har 17 länder denna valuta och cirka 330 miljoner människor denna valuta som "sin".

Uppslagsverket wikipedia säger som så här om för och nackdelarna med stora respektive små valutor: "Två olika effekter har betydelse för om ett valutaområde är fördelaktigt. Å ena sidan innebär ett mindre, homogent valutaområde att penningpolitiken kan finjusteras efter de lokala förutsättningarna. Ett större, heterogent valutaområde innebär en sämre anpassad penningpolitik och kan vara mer utsatt för asymmetriska chocker. Å andra sidan innebär ett större valutaområde att en asymmetrisk chock sprids över hela regionen och att kostnaderna inte koncentreras till enskilda områden, som de skulle ha gjort om devalvering var möjligt för att reducera de utsatta områdenas köpkraft."

Det politikerna underskattat är de negativa effekterna av stora valutor och underskattat den positiva effekterna av små valutor, länk. Dessutom bygger ett valutasamarbete som euron på att alla ingående länder är lojala mot varandra. Inget fusk ska tillåtas.

Nu står Europa inför sannolikt minst två statsbankrutter; i Grekland, länk och i Portugal. Den typen av påfrestning kommer inte euron att tåla, länk. I stället kommer de små valutornas revansch. Det går faktiskt att förena många små valutor med fria kapitalrörelser.

Frågan är bara när EUs regeringar tar konsekvenserna av dessa insikter.

Andra bloggar: Lena Sommestad,

onsdag 29 december 2010

Skuldkris: 2010, 2011, 2012, 2013, 2014...

Det första tecknet på skuldkrisen som blev känt för offentligheten var Lehman Brothers i New York som gick i konkurs den 15 spetember 2008.

Faktisk började det en vecka tidigare då den Amerikanska staten tog över ägandet av bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac. Det senare institutet garanterade cirka 57% av alla bostadslån på den Amerikanska marknaden som är värd ofattbara 12 trillioner (eg billioner på svenska) dollar. En enorm strukturförändring alltså.

Den 25 mars i år fick Grekland sitt nödlån efter en turbulent resa. Andra länder står på tur, officiellt och på spekulationslistan. I efterdyningarna av detta har företagen i Europa fått kraftigt ökade upplåningskostnader och betalar genomsnittligt mer än sina amerikanska konkurrenter, länk.

I bakgrunden har hela tiden funnits oron för USAs galopperande skuldsättning.
Delstaternas svåra ekonomiska läge har också varit känd under lång tid, men marknaden har inte reagerat.

Nu börjar marknaden mera fokusera på den offentliga skuldkrisen i USA, länk. Det samlade underskottet för USAs delstater beräknas till cirka 130 miljarder dollar för i år. Bara Calinfonen står för 25 miljader dollar av dem. USAs federala regering har skulder på cirka 14 trillioner dollar. Det motsvarar ungefär 100% av BNP.

Spekulationerna är många, länk.
En sak är säker den offentliga skuldkrisen är inte över.
-Den har bara börjat visa sin effekter

söndag 9 maj 2010

Först stimulanser och sedan finanskris. Det kunde man förutsett.

Politikens nya finanskris ökar i styrka. Efter att ha försökt linda verkningarna av den förra krisen har nu politikerna skapat en ny. Den är i vart fall kraftigt förstärkt genom den ohämmade stimulanspolitik man fört.

Länder som redan haft stora budgetunderskott har inte kunnat stå emot. Effekten har blivit en ny kris kris, som kanske är värre än den förra. Denna måste redas ut utan inblandning av allt för mycket politiskt kapital. Tvärt om kommer nu sannolikt åtstramningar mitt i den delvis konstgjorda och delvis reella uppgången.

Att politiken skyller på finansmarknaderna är skrämmande. Marknaderna agerar bara domare. Osäkerhet och förmodade lögner ger högre priser på kapitalet. Förutsägbarhet och sanning ger lägre priser på kapitalet. Man kan inte skjuta domaren bara för den inte har förtroende för politiken.

Att stabiliseringspakten har satts åt sidan två gånger i Europa gör att den inte framstår som trovärdig. Det är ganska enkelt. Första gången var det Frankrike och Tyskland som för egna nationella syften ville sätta den åt sidan. Andra gången var efter den Amerikanska finanskrisen som var undanflykten.

Så här har politikerna agerat i de olika länderna:

Storbritannien hade 2008 ett budgetunderskott på 5,9%. För 2010 förväntas ett underskott på 13,5%.

Frankrike hade 2008 ett budgetunderskott på 4,1%. För 2010 förväntas ett underskott på 8,6%.

Tyskland hade 2008 ett budgetöverskott på 1,2%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,6%.

Italien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,6%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,3%.

Spanien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 11.6%.

Sverige hade 2008 ett budgetöverskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 3,0%.

I siffrorna ovan menas med budgetunderskott som procent av BNP.

Detta är skrämmande siffror. Någon måste betala dessa ofinansierade åtgärder. Frågan är vem?

I verkligheten hade en stor del av dessa länder inte råd till stimulanser. Trots detta valde politikerna i många länder att köra nationernas ekonomier i botten för att vara med i stimulanstävlingen. Stimulanspolitiken förvärrade läget för länderna som redan var i kris. Att en del av dem dessutom fuskat gör inte situationen bättre.

Bloggen har varnat för effekterna av den förda stimulanspolitiken tidigare ibland annat följande bloggposter: länk länk, länk. Vi ser som en effekt av denna stimulanspolitik svagare nationer.

Förhoppningsvis blir effekten ännu striktare regler för budgetdisciplin. Under en konjunkturcykel bör nettot vara absolut lägst noll och helst ett överskott. I många av länderna ovan var det många år sedan man redovisade överskott i statens finanser.

Denna kris är framför allt politikens kris. Det vore klädsamt om även EUs finansministrar insåg detta och inte skyllde ifrån sig.