Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg

lördag 16 februari 2013

En ny dålig långtidsbudget för EU

EUs  långtidsbudget är nu slutförhandlad och klar. Henrik Alexandersson skriver en intressant bloggpost om den, länk. Hans slutsats är trist, men sann: rätt sak af fel skäl.

Största utgiftsposten är fortfarande jordbrukssubventioner. De är på astronomiska på 373 miljarder Euro. Största mottagare är Frankrike.

Forskning och infrastrukturprojekt har man dragit ned på för att budgeten inte ska öka.

torsdag 22 november 2012

EU skuta på grund

Ledarna för EUs medlemsländer har samlats för att enas om en budget. Man möts i en planeringsprocess för ett EU i kris, länk.
Förhandlingarna kommer att bli hårda och det är långt ifrån säkert att man når en uppgörelse.
En av basförutsättningarna för ett framgångsrikt EU är att de största ekonomierna utvecklas väl. Tyskland, Frankrike och Storbritannien är de tre största. Just nu verkar man i stället vara på väg in i recession.

Enligt uppgifter från budgetförhandlingarna diskuteras det om att öka EUs jordbruksstöd, minska stödet för infrastrukturåtgärder och forskning. Sveriges rabatt på medlemsavgiften kommer enligt förslaget att minska ytterligare. Å andra sidan ska Sverige och Finland få mer av glesbygdsstöd.

Enligt kompromissförslaget ska EUs budget ha ett ta på 973 miljarder euro, länk, motsvarande en procent av BNP i medlemsländerna. Av budgeten är 37% avsatt till jordbruksstöd. 6,4% är tänkt att gå till EUs administration
Detta är en betydande ökning av totalbudgeten, men en liten minskning jämfört med de första förslagen.

Budgetkris eller ej, EU projektet har stora bekymmer. Ett av de allra största är strukturproblem i medlemsländerna som hindrar tillväxt. Stora offentliga utgifter och dålig konkurrenskraft är andra problem. Euro-projektet var tänkt att jämna ut skillnader och underlätta för handeln inom EU. En av de största effekterna verkar vara oönskad. Konkurrenskraften för länderna i norra EU har ökat och minskat för medelhavsländerna. I kombination med att möjligheten till av växelkursjusteringar är omöjliga har som bekant effekterna blivit katastrofala.

Med två länder på väg mot nyval, Tyskland och Italien lär processen i EU bli extra tung. Krisländerna Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Frankrike har skuld- och strukturproblem av rang. Kanske ser vi också en Grexit redan före årsskiftet. Det är kanske en början på något nytt och bättre?


tisdag 20 november 2012

Framgång i kampen mot godtycket

Denna blogg har tidigare kommenterat den smakcensur, länk som Svenska banker ägnar sig råt. För en gång skull kommer en positiv signal. från EU.
Nu har parlamentet på piratpartiets initiativ bestämt sig för att sätta stopp för detta. Det blir nämligen förbjudet för kreditkortsföretag att godtyckligt blockera för företag, länk. Christian Engström publicerar den text som ska förhindra smakcensur: "Europaparlamentet menar att antalet företag vars verksamhet faktiskt är beroende av att de kan ta emot kortbetalningar sannolikt kommer att öka. Parlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att det fastställs objektiva regler som anger de omständigheter och förfaranden enligt vilka kortbetalningsprogram ensidigt kan vägra godkännande."

fredag 12 oktober 2012

Årets Norgehistoria: EU får Nobels fredspris

I Sverige har det så länge vi minns berättats Norgehistorier.
I dag kommer en helt ny och rykande färsk Norgehistoria, faktiskt berättad av en Norrman, Thorbjörn Jagland. Historien är kort och lyder: EU får Nobels fredspris, länk, länk, länk, länk.

Efter att ha delat ut priset till den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo år 2010 siktar man du på att få vänner i stället för fiender.
För Norge som nation är det kanske bra. För tilltron till Nobelpriset är denna pristagare ytterligare ett hårt slag.

Att EU är ett fredsprojekt må vara hänt.
Samtidigt är EU projektet i gungning, precis som Euron. I det läget blir fredspristagaren EU på nytt ett politiskt budskap från Norge.
Det blir inget välfundamenterat pris, som ligger tidsmässigt och förståeligt avvägt.

Vid ett annat tillfälle skulle priset kanske vara trovärdigt.

torsdag 11 oktober 2012

Euron: en kamp mellan syd och nord

Hur Euron ska räddas blir allt mer och mer en fråga om nord mot syd i Europa.
IMF chefen Christine Lagarde tillhör lag syd, länk. Här gäller det att förneka behovet av lån ända till det absolut inte går längre och visa en mjuk linje mot länder som Grekland.

Mot lag syd står lag nord. Här är anföraren Angela Merkel, länk. Disciplin och öppenhet är ledorden. Holland och Finland är starkt kritiska mot utvecklingen och undfallenheten.

Två kulturer har försökt samsas i ett samarbete. Det har inte varit lyckat. Problematiken borde varit känd på förhand. Trots detta fick kortsiktiga politiska vinster vara viktigare än att ha uthålliga strukturer.

Samtidigt är både lag syd och nord fast i EU. Man har investerat mycket i ett projekt som inte fungerat.
Frågan är när man gör det självklara ändrar förutsättningarna. Euron i sin nuvarande form har inget existensberättigande. Den kostar framförallt skötsamma länder pengar.

Spänningarna inom Eurozonen håller på att skapa rejäla sprickor inom EU. Sannolikt blir en omröstning i Storbritannien första konkreta uttrycket för detta.
Frågan är bara när detta sker? 

onsdag 3 oktober 2012

Tillbaka till ruta ett?

Under många år krävde lagstiftningen i USA att man skiljde på investmentbanker och traditionell bankverksamhet.
Förbudet kallas i USA för the Glass-Steagall Act. Denna lagstiftning trädde i kraft 1933 och gällde fram till 1999. Då ersattes den av Gramm-Leach-Bliley Act. En av de första bankern att bedriva både investmentbank verksamhet och traditionell bankverksamhet var Citigroup. Man började faktisk denna verksamhet redan 1998 och fick dispens från Glass-Stegall Act.
Från och med 2000 talet inleds en omfattande omstrukturering av USAs banksystem. En del skulle säga att förändringarna var en av orsakerna till bankkrisen på 2008.

Även i Sverige fanns det underlång tid en tydlig skillnad mellan investmentbanker och traditionella banker. Det har senare kommit att kallas för avregleringen av det svenska banksystemet. Förändringen skedde i november 1985. Arkitekterna bakom denna avreglering var den dåvarande finansminsterns Kjell Olof Feldt och riksbankschefen, Bengt Dennis och riksbanksfullmäktiges ordförande Erik Åsbrink. Avregleringen resulterade så småningom i den svenska finanskrisen.

Nu funderar EU på att införa ett liknande system som Glass-Steagall Act. Idén är att traditionella banker inte ska kunna gå i konkurs. Å andra sidan ska de finnas investmentbanker, banker som sysslar med handel i olika värdepapper, rådgivning och utlåning till företag och risktagare. Dessa banker ska kunna gå i konkurs. Förslaget har stött på hårt motstånd från bankhåll, länk. till privatpersoner.
Idén saknar inte poänger.

lördag 14 juli 2012

En president som inte tror på marknaden

En som inte förstått vilka som är EUs förtjänster är den nytillträdde presidenten Francois Hollande, länk. Han är sur på att det olönsamma PSA Peugeot Citroen vill minska personalstrykan med 8.000 personer.

Första kvartalet 2012 minskade intäkterna med 7% jämfört med året dessförinnan, länk.
Lagren uppgår till 70 dagars försäljning. PSAs bilförsäljning minskade med 15,1%. Marknadsandelarna minskar i Europa nu har man 13,3% av marknaden. Kort sagt är bolaget i kris.

Nu ska presidenten skapa subventioner så att fransmännen köper franskt. Det ska rädda PSA.


Har inte herr Presidenten hört talas om en fri och inre marknad inom EU och om marknadsekonomi?

torsdag 5 juli 2012

Inget ACTA avtal

Veckan största politiska framgång står utan tvekan piratpartiet, länk, länk, länk, länk för.
Man har tillsammans med andra partier och ett stort medborgerligt engagemang i hela EU lyckats stoppa ACTA. Avtalet som hade till fokus att stärka upphovsrättshavarnas intressen på medborgarnas bekostnad, länk, länk.

Detta är ett viktigt steg för att säkra ett fritt internet, länk.
Dessutom stärker EU parlamentets nej till avtalet den personliga integriteten för EUs medborgare.

Egentligen borde det anordnas fester runt om i landet.
Detta är stort. Detta borde firas!

torsdag 28 juni 2012

EU toppmöte i Bryssel i kväll

EU toppmötet i kväll visar på flera saker, länk. En av dem är att politiken som hanterare av valutarisker är en katastrof. En annan är att numera är det klarlagt att även Frankrikes läge är prekärt. De tungt skuldsatta länderna, de med misskötta ekonomier vill att ansiktslösa Euroobligationer ska lösa ut dem. De välskötta ekonomierna ska betala de ansvarslösas politik.

EU och Eurozonen står inför ett vägskäl. antingen satsar man på strukturförändringar som innebär bättre konkurrenskraft eller fortsätter man stötta de strukturer som är föråldrade och bli ohjälpligt efter.

Vi går en höst till mötes där nya kriser kommer att utlösas.

Marknadens säkert välgrundade krav på 7% ränta för att låna ut till Spanien och Italien talar sitt tydliga språk. Marknaden litar inte på dessa länder. Billig upplåning löser inte problemet. Möjligen lindrar det symptomen för en kort tid. Politiken kan inte argumentera bort fakta. Det finns inga genvägar till att lösa strukturkrisen i Europa.

Det spanska räddningspaketet motsvarar lite mindre än hela Sveriges statsskuld. Italien och Spanien var redan konstaterade krishärdar. När nu krisen drar vidare i Europa är nästa land Frankrike. Bekymren kommer att bli av en annan kaliber då. Den Franska ekonomin är mycket större. Denna blogg har länge varnat för att Frankrike snart bli nästa krisland. Nu är detta bekräftat.

Hösten kommer att bli stormig finansiellt. Vi ser nu också att världens ekonomiska centrum ligger i öster. Europeerna blir allt mer av" föredettingar" ekonomiskt och det värsta av allt:
man har inget krismedvetande.

onsdag 27 juni 2012

En mindre lyckad reklamfilm

En mindre lyckad reklamfilm kommer från EU. Med denna lilla snutt vill man locka fler kvinnor till forskning och teknik. Ibland, kan man konstatera att verkligen är väldigt långt från Bryssels byråkrater.

Fotnot: Filmen är numera tillbakadragen av samma byråkrater som än gång godkände den.

måndag 7 maj 2012

Den finansiella oron ökar

I och med valen under söndagen går Europa mot mera kaos än stabilitet.

Greklands väljare straffar partierna som slöt avtalen med IMF och EU.
Frankrike väljer Francois Hollande till  ny president, länk. Entrébiljetten är stora och ofinansierade gåvor till folket.
Angela Merkels parti, CDU förlorar delstatsvalet i Schleswig-Holstein, länk. Det försvagar hennes position.
Merkel inleder samtal med Hollande för att se om det finns möjligheter att finna en gemensam plattform, länk eller om det blir till att börja på ruta ett.
Allt fler signaler om att FEDs likviditetspolitik kommer att resultera i en dollarkrasch. Fram till i mars nästa år finns dock en överenskommelse i kongressen som kommer att innebära ett relativt lugn.

Det som ligger i korten är ett starkt inflationstryck. Sedelpressarna i USA och i bland annat Frankrike kommer att gå för högtryck. Marknaden kommer att vilja ha ännu bättre betalt för att ta statsrisker.

Vi talar inte längre om, utan när Grekland lämnar Euron. Detta senare har marknaden närmast diskonterat redan.

Styrkan i ekonomin förflyttas allt mer från staterna till företagen. Paradoxen blir att en vänsterpolitik ger ett mer högerinriktat samhälle.

Väljarna är trötta på åtstramningar. Populism tilltalar.
Världen har två stora valutor som inte har förtroende.

Att ett land som Frankrike väljer en farlig väg oroar egentligen mer än att Grekerna kastar ut politiker som träffade åtstramningsavtalen. Konsekvenserna av missgrepp i Frankrike blir mycket större än i det ekonomiskt "lilla" Grekland.

I Frankrike har vi sett stora förändringar i modern tid som förskräcker. President Mitterands förstatliganden av bankerna 1982 förskräcker. Hans förstatliganden sträckte sig längre, närmare 25% av alla anställda arbetade på 1980 talets mitt i statligt ägda företag efter genomförandet av hans "reformer".

"Tillväxtordet" som det talas om innehåller minst ett mycket riskabelt element. Det underförstådda att staten/staterna, det offentliga i olika former ska finansiera denna tillväxt. Det innebär högre skuldsättning. Precis raka motsatsen till vad som behövs. Samtidigt behöver flera av Europas länder strukturella åtgärder för att ha förmågan att generera tillväxt. Om detta är det tyst.

Hollande är farlig för Europa eftersom han saknar ledarskap och styrka kombinerat med en statssocialistisk vision. Av Hollandes reformer blir det kanske mindre av trots allt. Initialt kommer säkert en del kostsamma reformer att genomföras, där staten kommer att stå för notan och vara finansierade via lån.

Frankrike behöver handlingskraft och inte den förlamning som Hollande kanske mest sannolikt kommer att skapa i den Fransak moderniseringsprocessen. Mycket talar för att dåligt blir värre i Frankrike.
Det kommer inte att underlätta för Europas återhämtning.

onsdag 20 juli 2011

Offentlighetsprincipen hotad av EU

En som inte sover trots semestertiderna är bloggaren Henrik Alexandersson. Han uppmärksammar en artikel i tidningen journalisten som berättar om att EU försöker avskaffa den svenska offentlighetsprincipen bakvägen, länk.

Citat som skrämmer lyder så här. "Säkerhetsregler för klassificerade handlingar i EU ska också gälla för svenska myndigheter. Uppgifter som klassats att vara till "endast ringa men" för EU ska inte lämnas ut. Det har regeringen gått med på. Riksdagen får kanske ta ställning."

måndag 6 juni 2011

EU kostar i smått och stort

EU kostar. Många menar att det kostar för mycket. Slöseriet inom bland annat EU kommissionen är inte så välkänt, men det finns de som gräver. En av "grävsiterna" är the Bureau of Investigative Journalism-Commission, länk, länk, länk.

Kostnaderna för kommissionens privatjet var under perioden 2006-2010 var 5,7 miljoner Euro. På två år lyckades man göra av med 20.000 Euro i presenter till föredragshållare.

När kommissiones ordförande Barroso och fyra assistenter var i New York häromsistens, fyra dagar kostade det 28,000 Euro.

Coctailpartyn för 300. 0000 Euro är annat som kostar.

Det är inte rimligt att EU ska ha mer pengar om man inte blir sparsam.

Fotnot: En Euro är ungefär 9 svenska kronor.

tisdag 29 mars 2011

Folkpartister på villovägar

Den liberale debattören Johan Ingerö, länk uppmärksammar en debattartikel av folkpartiets EU parlamentariker i Sydsvenskan den 28 mars, länk.

Artikelförfattarna kritiserar statsminister Fredrik Reinfeldt för ett uttalande där han menar att avgifterna till EU bör ligga ”väl under 1 procent av EU:s samlade bruttonationalinkomst”.
De menar dessutom att EU bör få möjlighet att ta ut skatter direkt av medborgarna.

Bloggen för sin del menar att statsministern har helt rätt. Det krävs sparsamhet med medborgarnas medel i EU också. Minskade ramar är mera rimligt än höjda ramar.

Alliansregeringen bör däremot självklart som artikelförfattarna menar se till så att EUs medel inte går till jordbrukssubventioner till 40%. Dessa bör avskaffas.

Däremot bör inte göra som artikelförfattarna menar och först avskaffa jordbrukssubventionerna och sedan använda pengarna till något annat. I stället bör dessa pengar kunna disponeras direkt av medborgarna genom att EU sänker sina avgifter.

måndag 28 juni 2010

Swiftavtalet: Ett FRA i EU sammanhang

Den oförtröttlige integritetskämpen Henrik Alexandersson ger oss en oroande rapport från EU-parlamentet, länk.
Man kan inte annat än säga att Henrik är imponerande. Han producerar fler bloggposter "på sidan av" än en hel ämnesredaktion på tio personer på en dagstidning gör på heltid.

Nu senast ger han information om vad som sker kring SWIFT-avtalet som först blev nej och nu verkar bli ett ja. Henrik skriver så här:
"Det är detta – ökad övervakning – som är den officiella förklaringen till att de stora partigrupperna nu tänker rösta ja. En jättelik registrering och automatiserad analys av alla våra banktransaktioner – i jakt på sådant som EU kan vara intresserat av. Man tar sig för pannan...

Vad gäller information till USA borde det räcka med normalt polissamarbete när man har till exempel en misstänkt eller en konkret misstanke. Det fungerar utmärkt i alla andra polisiära sammanhang.

Dessutom finns ju
EU:s penningtvättsdirektiv. I syfte att jaga svarta pengar och pengar som finansierar terrorism, tvingar det alla banker att spara information och handlingar i fem år. Det tvingar vanligt, hederligt folk att redogöra för hur de skall använda sina egna pengar om de tar ut mer än 15.000 kr i kontanter. Och det är detta direktiv som tvingar oss att visa ID-kort om vi vill sätta in mer än 10.000 kr. Räcker inte det – mer än väl?

Nej, nu skall EU alltså börja med egen data mining vad gäller våra banktransaktioner. Så småningom. Lite som ett FRA för våra bankaffärer. På skattemyndigheten måste de hoppa jämfota av glädje. Men först skall vi alltså fortsätta att skeppa hinkvis med data om helt vanliga, hederliga européers bankaffärer till USA under ett antal år.

Sedan var det naturligtvis det där med att EU:s politiska ledare har vridit om armen på sina partikamrater i Europaparlamentet. Och att USA:s vicepresident har varit där och spänt ögonen i ledamöterna. Det har säkert inte varit helt betydelselöst, vad gäller att få dem att plötsligt börja sjunga i en helt ny tonart om SWIFT-avtalet."

Grunden för denna typ av lagstiftning är en människosyn som säger att terrorister är en sorts ras av människor med ett speciellt psyke och en speciell sort beteendemönster. Vetenskapen talar tvärt om att terrorister är som oss andra. Idén om att kartlägga denna typ av speciella människor bygger tråkigt nog på en felaktig hypotes om något som inte finns. Det finns nämligen inte något som kan betecknas som en homo terrorismus. Terrorister är nämligen i de flesta fall vanliga människor, bara med den skillnaden att de utövar terrorism.

I stället gäller det att att hitta terrorister på andra sätt. Swiftavtalet är ingen bra lösning för att komma tillrätta med terrorismen. Övervakning och integritetskränkning av vanliga människor minskar inte terrorhotet. Det skapar i stället ett samhälle som föder terrorister.

onsdag 23 juni 2010

Ljumt intresse för EUs vardagsarbete hos traditionella medier

Henrik Alexandersson, länk filosoferar om varför framförallt de traditionella medierna inte bevakar EU med någon inlevelse. Under ett kort tag av EU-valet och Sverige som EU-ordförandeland såg det annorlunda ut. Trots det stora inflytande som EU har på svensk lagstiftning så skrivs det lite.

Papperstidningen med sin elektroniska upplaga verkar inte ha råd att ha en korrespondent där nere där det händer. I det fall man har en korrespondent verkar den inte speciellt produktiv.

Vad som återstår är bloggar och sociala medier. En som bevakar EU framförallt ur integritets- och frihetsperspektiv är just nämnde Alexandersson. Några av EU parlamentarikerna skickar också elektroniska budskap, tyvärr med mycket varierande periodicitet.

Jag kan hålla med Alexandersson om att fokus dessutom är märkligt hos de traditionella medierna. Det är i stort sett enbart storpolitik som bevakas. Här finns en lucka eller om man så vill en möjlighet.

En sak är dock klar. Utan bloggosfären skulle läget varit mycket sämre.

onsdag 27 januari 2010

Illavarslande signaler från Spanien

Det spanska ordförandeskapet i EU vill att internet ska kunna glömma rapporterar Christian Engström, länk. Det är naturligtvis ett sätt att införa en sorts censur.
Detta är mycket oroande tankar.

lördag 3 oktober 2009

I dag får vi resultatet från Irland

Vår specielle kommentator Heino analyserar folkomröstningsresultatet på Irlnad i ett youtube klipp.

torsdag 9 juli 2009

EU: Stockholmsprogrammet får inte bli en ny EU producerad skräckfilm

Granskningen av vad politiker har för sig på alla nivåer är helt central för att demokratin ska fungera. EUs förehavanden är extra viktiga att granska. Det som gör denna granskning svår är att processerna inom EU bara delvis är transparenta. Texter som behandlas av parlamentet och dess utskott ändras oväntat och oannonserat. Den granskande måste ibland jämföra mening för mening för att vara säker på att det är samma text. Även parlamentsledamöterna måste göra samma sak.

Under Sveriges ordförandeskap ska en lång rad frågor om integritet behandlas. 
Ett exempel på detta är att EU vart femte år gör ett proram för polis-, tullsamarbete räddningstjänst, straffrättsligt och civilrättsligt samarbete. Detta kallas under 2010 -2014 för Stockholmsprogrammet. 
Ansvarig för detta är justitieminister Beatrice Ask, eftersom Sverige är ordförandeland i EU. Underlaget för Stockholmsprogrammet finns i en rapport från juli 2008, länk.

Mark Klamberg, länk och Henrik Alexandersson, länk är två som uppmärksammar vad denna process kan få för effekter för enskilda medborgares rättssäkerhet och integritet. Det ska dessa båda herrar ha all heder av. 

Statewatch som följer EUs lagstiftningsarbete skriver följande om personlig integritet och rättssäkerhet: "the EU has substituted the concept that data relating to EU citizens should in principle be kept private from state agencies, in favour of the principle that the state should have access to every detail about our private lives. In this scenario, data protection and judicial scrutiny of police surveillance are perceived by the EU as “obstacles” to efficient law enforcement cooperation. The Statewatch report calls for a “meaningful and wide-ranging debate” before it is “too late” for privacy and civil liberties."

Det är allvarsord och en tydlig varning. 

Storebrorssamhället väller inte in som en chockvåg. Det kommer smygande i små, oändligt små steg. Det gör det svårt att skilja ut vad som sker. För den skull får det inte hindra oss från att ta det ansvaret. De snabbaste granskarna finns numera på nätet. 
Var och en av oss får ta det ansvaret, innan it is "too late".

Jag kan inte annat än hålla med HAX när han skriver: "Buller är enda sättet att få EU:s regeringar att sansa sig.."


onsdag 8 juli 2009

När får EU parlamentet ett fast boende?

Henrik Alexandersson skriver om EU parlamentets byggnad i Strasbourg, länk.
Nu har man kommit på att byggnaden inte uppfyller brandskyddsnomerna. 
Därför: dags för brandvakter dygnet runt. 

Parlamentet borde i stället för brandvakter dygnet runt upphöra med flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg, omedelbart. Det skulle höja trovärdigheten för EU rejält.

Det är dag för ett fast boende EU parlament i Bryssel.
Sätt stopp för parlamentets nomadtillvaro.