Tilltron till det svenska rättssystemet har gått i vågor.
Ett antal affärer har satt fingret på systemfel.
Allt från Hajby- och Kejne-afferna till Högbroforsmålet över till Keith Cederqvist har visat på otillförlitlighet i rättskipningen. Enskilda har satt fingret på dessa bölder i samhällskroppen.
De har vågat stå upp mot storebror. Ibland med betydande negativa personliga konsekvenser, Vilhelm Moberg och Jan Guillou är exempel på sådana personer. Nu läggs ett ytterligare namn till avslöjarna, Hannes Råstam. En ny rättsröteaffär rullas också upp.
Åklagarna har inte som anglosaxisk rätt bara att se till vad som talar mot den misstänkte. Man ska även ta ställning till det som talar till fördel för den misstänke. Advokaten å sin sida har ett oavvisligt ansvar för att företräda sin klients bästa. Det innebär till exempel inte att det ställs krav på att en misstänkt ska förmås tala sanning. Advokaten ska bara tänka till den misstänktes bästa.
Fallet Thomas Quick alias Sture Bergwall verkar vara drabbat av allvarlig rättsröta.
Först erkänner en psykiskt sjuk ett antal mord. Det sker på ett sätt som i allt väsentligt verkar ha till syfte att brott ska erkännas. För dessa får den misstänkte både uppmärksamhet och psykofarmaka.
Efter ett antal år visar det sig att den misstänkte är mer psykiskt frisk. Han tar då tillbaka sina erkännanden. Rättens underlag för fällande domar är besvärande bristfälliga. Det verkar inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att den misstänkte och dömde är skyldig. Dom efter dom upphävs. I ljuset hamnar rättspsykiatri, åklagare och försvarare. De verkar ha samarbetat i stället för att renodlat sina roller, vilket rättsystemet förutsätter.
Många ställer sig frågan, hur detta var möjligt, länk ?
Andra undrar hur högt uppsatta jurister kan tillvita frikända ansvar för saker de blivit frikända för länk? En av dem som hamnat i blåsväder är den förre justitiekanslern och numera justitierådet Göran Lambertz, länk. En annan är åklagaren i målet, Christer van der Kwast men även Bergwalls försvarare har hamnat i blåsväder.
I stället för att medge att saken kunde skötts bättre skyller man i från sig, länk. Man drar sig inte för att som ledande jurist bryta mot grundläggande rättsprinciper i sin ambition av rentvå sig.
Här krävs en debatt om gränserna för vad en domare eller åklagare som lämnat ett fall bör göra, länk.
Det är möjligt att det också krävs en kommission kring det svenska rättsväsendet. Bloggen delar advokatsamfundets generalsekreterares syn, Anne Ramberg på vad en sådan kommission bör göra.
Det är att analysera om det finns systemfel som måste rättas till i ljuset av fallet med Sture Bergwall. Att leta syndabockar däremot, leder ingen vart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar