Den indiska ståljätten Arcelor Mittal funderade på att justera tillverkningskapaciteten i Frankrike.
Idén var att stänga två masugnar. Beslutet var säkert fundamentet i marknadsförutsättningar. Beklagligtvis innebar detta att 650 personer skulle mista jobbet.
Den socialistiska regeringen under president Hollande slår då tillbaka, länk.
Man avser förstatliga bolagets hela verksamhet i staden Florange som skulle drabbas av beslutet. Stålbolaget svarade med att förklara att hela dess verksamhet i Frankrike skulle äventyras.
I potten låg 20.000 arbetstillfällen.
-Vad sker?
Regeringen Hollande tvingar bolaget att investera € 180 miljoner i Florange.
Msugnarna läggs fortfarande ned. Nu rasar facket. Dessa kallar Hollande för lögnare och löftesbrytare.
Frankrike har en historia av förstatliganden i modern tid som inget annat Europeeiskt land. Trots att det inte funnits krisskäl till detta.
För någon tid sedan skulle det Franska bilbolaget PSA (Citroën och Peugeot) lägga ned fabriker. 6.000 anställda berördes. Från presidentens håll förklarades att bolagsledningen inte visste något om biltillverkning. Resultatet blev att 3.000 jobb försvann, länk.
PSA har minskat sin överkapacitet något, men fortfarande blöder bolaget ymnigt.
Att Europas bilindustri är i kris vet de flesta, länk, utom möjligen Frankrikes president.
Möjligen är det så att hela Europa utom Frankrike har bilkris, enligt president Hollande. Att försäljningen av bilar i Frankrike sjunker spelar kanske ingen roll för Hollande.
Man ska kanske exportera sig ur krisen?
Enligt bilproducenternas branschorganisation sjönk bilförsäljningen i EU med 4,8 i oktober 2012 till 959 tusen bilar, jämfört med 2011. För helåret är nedgången hela 7,3% räknat på antalet producerade enheter. Enligt samma material var nedgången i Frankrike 7,8% i oktober 2012 jämfört med oktober förra året. För årets första 10 månader var nedgången skrämmande 13,3%.
Vad vi ser i Frankrike är något ganska allvarligt för hela EU tanken. Man utmanar grundtanken för EU som bygger på stater som agerar relativt konkurrensneutralt. De "inhemska" företagen ska inte genom staten få radikalt andra villkor än vad som gäller i resten av EU.
Protektionism och chauvinism ska motarbetas.
Det vi ser i Frankrike är motsatsen. På medellång sikt grundlägger president Hollande en mycket allvarlig Fransk strukturkris. Detta trots at Frankrike är redan ett land som inte är konkurrenskraftigt.
Mycket av problemen är arv från de så kallade "reformer" som den senaste franske presidenten genomförde under sin första presidentperiod. En del är avskaffat men annat är kvar.
Vad som också är kvar är den politiska känslan av att staten kan ingripa hur djupt som helst i det privata näringslivet. Marknaden tas inte på allvar. Den är snarare ett orosmoln.
Här är några av de förslag som förverkligades av den tidigare socialistpresidenten Mitterand.
Minimilöner höjdes, bostadsbidragen ökade med 25%. En femte semestervecka infördes. Arbetsveckan minskades i två steg från 40, till 39 och sedan 35 timmar.
Pensionsåldern sänktes till 60 år. En förmögenhetsskatt infördes. Ovanpå detta genomförde man utan att det fanns en kris som "krävde statliga åtgärder ett förstaligandes av allt från de största bankerna, till el- och gasföretag, kemiföretag och elektronikjätten Thomson.
Efter genomförandet arbetade 25% av av de anställda i statliga företag.
Vi talar inte om 1800-talet. Vi talar om de första åren på 1980-talet.
President Hollandes politik för tankarna på ett kusligt sätt till president Mitterands katastrofpolitik under sin första mandatperiod.
Sverige har hittills varit lojalt till EUs regelverk. Ibland på gränsen till naivt. Samtidigt kan inget land lagstifta bort dålig konkurrenskraft. Man kan bara skapa förutsättningar för att företagen skapar den.
2013 blir året då EU på allvar sätt på prov. En tuff marknad och ekonomi kommer att sätta regeringarnas lojalitet mot ingångna avtal mot populistiska kortsiktiga vinster.
Rätt hanterat blir 2013 året då EU la grunden för att stärka sin konkurrenskraft.
Tyvärr är det inte så mycket som tyder på att detta sker. Risken för det motsatta är överhängande.
Idén var att stänga två masugnar. Beslutet var säkert fundamentet i marknadsförutsättningar. Beklagligtvis innebar detta att 650 personer skulle mista jobbet.
Den socialistiska regeringen under president Hollande slår då tillbaka, länk.
Man avser förstatliga bolagets hela verksamhet i staden Florange som skulle drabbas av beslutet. Stålbolaget svarade med att förklara att hela dess verksamhet i Frankrike skulle äventyras.
I potten låg 20.000 arbetstillfällen.
-Vad sker?
Regeringen Hollande tvingar bolaget att investera € 180 miljoner i Florange.
Msugnarna läggs fortfarande ned. Nu rasar facket. Dessa kallar Hollande för lögnare och löftesbrytare.
Frankrike har en historia av förstatliganden i modern tid som inget annat Europeeiskt land. Trots att det inte funnits krisskäl till detta.
För någon tid sedan skulle det Franska bilbolaget PSA (Citroën och Peugeot) lägga ned fabriker. 6.000 anställda berördes. Från presidentens håll förklarades att bolagsledningen inte visste något om biltillverkning. Resultatet blev att 3.000 jobb försvann, länk.
PSA har minskat sin överkapacitet något, men fortfarande blöder bolaget ymnigt.
Att Europas bilindustri är i kris vet de flesta, länk, utom möjligen Frankrikes president.
Möjligen är det så att hela Europa utom Frankrike har bilkris, enligt president Hollande. Att försäljningen av bilar i Frankrike sjunker spelar kanske ingen roll för Hollande.
Man ska kanske exportera sig ur krisen?
Enligt bilproducenternas branschorganisation sjönk bilförsäljningen i EU med 4,8 i oktober 2012 till 959 tusen bilar, jämfört med 2011. För helåret är nedgången hela 7,3% räknat på antalet producerade enheter. Enligt samma material var nedgången i Frankrike 7,8% i oktober 2012 jämfört med oktober förra året. För årets första 10 månader var nedgången skrämmande 13,3%.
Vad vi ser i Frankrike är något ganska allvarligt för hela EU tanken. Man utmanar grundtanken för EU som bygger på stater som agerar relativt konkurrensneutralt. De "inhemska" företagen ska inte genom staten få radikalt andra villkor än vad som gäller i resten av EU.
Protektionism och chauvinism ska motarbetas.
Det vi ser i Frankrike är motsatsen. På medellång sikt grundlägger president Hollande en mycket allvarlig Fransk strukturkris. Detta trots at Frankrike är redan ett land som inte är konkurrenskraftigt.
Mycket av problemen är arv från de så kallade "reformer" som den senaste franske presidenten genomförde under sin första presidentperiod. En del är avskaffat men annat är kvar.
Vad som också är kvar är den politiska känslan av att staten kan ingripa hur djupt som helst i det privata näringslivet. Marknaden tas inte på allvar. Den är snarare ett orosmoln.
Här är några av de förslag som förverkligades av den tidigare socialistpresidenten Mitterand.
Minimilöner höjdes, bostadsbidragen ökade med 25%. En femte semestervecka infördes. Arbetsveckan minskades i två steg från 40, till 39 och sedan 35 timmar.
Pensionsåldern sänktes till 60 år. En förmögenhetsskatt infördes. Ovanpå detta genomförde man utan att det fanns en kris som "krävde statliga åtgärder ett förstaligandes av allt från de största bankerna, till el- och gasföretag, kemiföretag och elektronikjätten Thomson.
Efter genomförandet arbetade 25% av av de anställda i statliga företag.
Vi talar inte om 1800-talet. Vi talar om de första åren på 1980-talet.
President Hollandes politik för tankarna på ett kusligt sätt till president Mitterands katastrofpolitik under sin första mandatperiod.
Hollandes lösningar är självklart socialistiska och bryter i grunden mot EUs grundläggande regler om fria rörelser för varor och tjänster. Om systemet ska hålla krävs att alla är lojala.
Sverige har hittills varit lojalt till EUs regelverk. Ibland på gränsen till naivt. Samtidigt kan inget land lagstifta bort dålig konkurrenskraft. Man kan bara skapa förutsättningar för att företagen skapar den.
2013 blir året då EU på allvar sätt på prov. En tuff marknad och ekonomi kommer att sätta regeringarnas lojalitet mot ingångna avtal mot populistiska kortsiktiga vinster.
Rätt hanterat blir 2013 året då EU la grunden för att stärka sin konkurrenskraft.
Tyvärr är det inte så mycket som tyder på att detta sker. Risken för det motsatta är överhängande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar