Bland socialdemokrater menade man först att man hittat Anders Borgs överman.
Möjligen med den reservationen att det var en kvinna i stället för en man. Det var självklart mycket bättre. Numera verkar uppsluppna socialdemokrater mena att Magdalena Andersson är originalet och Anders Borg kopian. Skillnaden mellan dem båda är liten. Det blir mycket av personlig smak som avgör och ganska lite av politik.
I senaste Lördagsintervjun med Tomas Ramberg gör Andersson bra ifrån sig.
Lika bra som Anders Borg skulle göra. Skillnaden dem emellan är att Borg kan spela på att han är mer av politisk outsider än Anderssson.
Det enda mera konkreta budskapet Magdalena Andersson gav är att en socialdemokratiska regering kommer att avskaffa läx-Rut, länk.
Här ligger ett av problemen för socialdemokratin nu ska man bedriva Allianspolitik, men bättre än Alliansen och Borg. Avvikelserna bli små och inga kioskvältare.
Finansminister Borg däremot ska driva socialdemokratisk politik bättre än socialdemokraterna.
I opinionen har detta skapat två partier som verkar ha en övre potential på strax under 35%, vardera. I normalfallet innebär detta att de två partierna attraherar mellan 60-70%. Resten varierar.
Vanligen är spannet ännu mindre, länk.
Inom socialdemokratin sprider nu förvåningen ut sig. Vi är inte ett 40% parti.
Nej, sannolikt ligger den övre gränsen nu kring 35%.
Det innebär att Mona Sahlin gjorde mycket bra ifrån sig i sitt katastrofval. Detta tar lång tid för socialdemokraterna att acceptera. Ju fortare man kommer över att historiens siffror aldrig kommer att bli nutidens, dess bättre.
Moderaterna, däremot verkar ha nyktrat till och inser att mellan 30-35% är mycket bra.
Att vara största parti ger en psykologisk skjuts framåt länk.
Intresset kommer under lång tid att ligga kring om missnöjespartiet i Svensk politik sverigedemokraterna kommer att bli vågmästare eller ej, länk, länk.
Krisen i Alliansens två småpartier kommer också att generera många rubriker.
Man har svårt att svara på frågan om varför man finns, helt enkelt.
Här har kristdemokraterna det lättare rent teoretiskt, länk. Det skulle opinionsmässigt fungera att vara ett moralkonservativt missnöjesparti. Å andra sidan skulle det innebära att man kom närmare sverigedemokraterna. Det vågar man inte.
Ledningen är sedan länge förbrukad och den store ledare i Bryssel, Alf Svensson har hilltills inte velat komma tillbaka som frälsare.
Centern hade en unik möjlighet att profilera sig som ett liberalt parti i Sverige. I internets guldålder skulle man kunna ha blivit ungdomens och storstädernas parti.
Nu föll man på trovärdigheten i förverkligandet.
FRA kompromissen var minst lika allvarligt opinionsmässigt som Barsebäckskompromissen för många år sedan. Skillnaden är att då hade man 25% av väljarna. I dag riskerar de felaktiga besluten att radera ut paritet. Man riskerar bli en åsiktsmaskin med mycket pengar, men utan plats i parlamentet. Alternativet att gå tillbaka och bli landsbygdens parti och ett nästan-borgerligt parti är allt för riskabelt. Även om en del krafter inom partiet verkar för detta.
Frågan är o sverigedemokraterna blir vågmästare med både ett och två av småpartietna utanför riksdagen. Ju närmare valet vi kommer blir också frågan om det finns ett regeringsalternativ till Alliansen? Det finns tre partier, men så mycket mer är det inte säkert. Om de klarar det gemensamt är mycket osäkert.
Möjligen med den reservationen att det var en kvinna i stället för en man. Det var självklart mycket bättre. Numera verkar uppsluppna socialdemokrater mena att Magdalena Andersson är originalet och Anders Borg kopian. Skillnaden mellan dem båda är liten. Det blir mycket av personlig smak som avgör och ganska lite av politik.
I senaste Lördagsintervjun med Tomas Ramberg gör Andersson bra ifrån sig.
Lika bra som Anders Borg skulle göra. Skillnaden dem emellan är att Borg kan spela på att han är mer av politisk outsider än Anderssson.
Det enda mera konkreta budskapet Magdalena Andersson gav är att en socialdemokratiska regering kommer att avskaffa läx-Rut, länk.
Här ligger ett av problemen för socialdemokratin nu ska man bedriva Allianspolitik, men bättre än Alliansen och Borg. Avvikelserna bli små och inga kioskvältare.
Finansminister Borg däremot ska driva socialdemokratisk politik bättre än socialdemokraterna.
I opinionen har detta skapat två partier som verkar ha en övre potential på strax under 35%, vardera. I normalfallet innebär detta att de två partierna attraherar mellan 60-70%. Resten varierar.
Vanligen är spannet ännu mindre, länk.
Inom socialdemokratin sprider nu förvåningen ut sig. Vi är inte ett 40% parti.
Nej, sannolikt ligger den övre gränsen nu kring 35%.
Det innebär att Mona Sahlin gjorde mycket bra ifrån sig i sitt katastrofval. Detta tar lång tid för socialdemokraterna att acceptera. Ju fortare man kommer över att historiens siffror aldrig kommer att bli nutidens, dess bättre.
Moderaterna, däremot verkar ha nyktrat till och inser att mellan 30-35% är mycket bra.
Att vara största parti ger en psykologisk skjuts framåt länk.
Intresset kommer under lång tid att ligga kring om missnöjespartiet i Svensk politik sverigedemokraterna kommer att bli vågmästare eller ej, länk, länk.
Krisen i Alliansens två småpartier kommer också att generera många rubriker.
Man har svårt att svara på frågan om varför man finns, helt enkelt.
Här har kristdemokraterna det lättare rent teoretiskt, länk. Det skulle opinionsmässigt fungera att vara ett moralkonservativt missnöjesparti. Å andra sidan skulle det innebära att man kom närmare sverigedemokraterna. Det vågar man inte.
Ledningen är sedan länge förbrukad och den store ledare i Bryssel, Alf Svensson har hilltills inte velat komma tillbaka som frälsare.
Centern hade en unik möjlighet att profilera sig som ett liberalt parti i Sverige. I internets guldålder skulle man kunna ha blivit ungdomens och storstädernas parti.
Nu föll man på trovärdigheten i förverkligandet.
FRA kompromissen var minst lika allvarligt opinionsmässigt som Barsebäckskompromissen för många år sedan. Skillnaden är att då hade man 25% av väljarna. I dag riskerar de felaktiga besluten att radera ut paritet. Man riskerar bli en åsiktsmaskin med mycket pengar, men utan plats i parlamentet. Alternativet att gå tillbaka och bli landsbygdens parti och ett nästan-borgerligt parti är allt för riskabelt. Även om en del krafter inom partiet verkar för detta.
Frågan är o sverigedemokraterna blir vågmästare med både ett och två av småpartietna utanför riksdagen. Ju närmare valet vi kommer blir också frågan om det finns ett regeringsalternativ till Alliansen? Det finns tre partier, men så mycket mer är det inte säkert. Om de klarar det gemensamt är mycket osäkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar