Sverige var landet som under flera decennier på 1900-talet var dopat.
Den ekonomiska utvecklingen var mer baserad på att andra länder hade mycket sämre förutsättningar än Sveriges egen styrka på marknaden.
Sveriges produktionsapparat var helt intakt efter andra världskriget. De flesta länderna i Europa hade kraftigt skadade produktionsapparater och stort fokus på återuppbyggnad.
I detta läge leder socialdemokratin vårt land. Sveriges framgång har egentligen liten koppling till framgången för socialdemokraterna. Det skulle vara intressant att få detvetenskapligt belyst om de socialdemokratiska regeringsinnehavet under 44 år var en tillgång eller hinder för att bygga det rika Sverige.
Efter kriget är det inte svårt för Sverige att exportera. Behoven är närmast omättliga. Med Amerikanska återuppbyggnadspengar fanns också medel att betala för de svenska varorna.
I Sverige blir fokus under 1950, 1960 och 1970 talen i allt väsentligt på hur man ska fördela de värden som skapas. Det finns helt enkelt inte behov av att tala om hur man skapar tillväxt och därigenom jobb. I mitten av 1970 talet blir effekterna av världens mest utvecklade omfördelningssystem tydliga. Marginalskatterna är 77-80%. I några extremfall över 100%. Trots detta reagerar inte makten direkt. Man försvarar status quo.
Sverige är samtidigt ett slutet land. Pengar kan inte utan statens tillstånd föras ut och in ur landet. Jordbruket är högt subventionerat. Konstruktionen finansieras med bland annat höga tullmurar. Sverige har jämfört med omvärlden mycket höga matpriser.
I TV apparaten kan Svenskarna se program som är producerade enbart av den Svenska statstelevisionen. Inga andra program går att se. I andra länder i Europa finns det konkurrens på detta område.
På område efter område är det staten som väljer för medborgarna.
Svenskarna själva är inte myndiga att göra valen, om man får tro staten.
Två män, båda födda på Östermalm och med starka influenser från USA har präglat Sverige under andra delen av 1900 talet. Den förste, född 1927 och den andre 1942. Det är 15 år mellan dessa båda herrar. Den förste skapade många av systemen. Den andre ifrågasatte många av dem.
Händelsen att göra TV-biografier över både Olof Palme och Jan Stenbeck ser ut som en tanke.
Den 31 december 1987 startar Jan Stenbeck en TV kanal sändningar i London.
1988 hotar Maj-Britt Theorin entreprenören Stenbeck med fängelse och dryga böter för att han startat TV sändningar som kan ses av Svenskar i Sverige.
Mobiltelefonin släpps fri i Sverige och det är Jan Stenbeck, igen.
Den tredje TV kanalen, TV4 även här ligger Jan Stenbeck bakom.
Tidningen Metro var inte Stenbecks idé. Samtidigt, när Bonniers inte trodde på idén gjorde Jan Stenbeck det. Stenbeck utmanade samhället med låg valfrihet. Han satsade och vann.
Det finns två biografier som Svensk public service inte gjort TV biografier över och som borde gjort samtidigt som dem över Palme och Stenbeck. Det är männen som gjorde att Stenbeck vågade.
Den ene är Gösta Bohman och den andre Thorbjörn Fälldin.
Genom valet av Fälldin blev centern ett trovärdigt borgerligt parti. Under Gunnar Hedlund hade partiet varit ett utpräglat taktikparti. En annan viktig fråga som centern för in i Svensk politik är decentraliseringstanken. Beslut fattas bäst av dem som är närmast besluten.
Palme-eran hade centraliserat successivt. Kommunsammanslagningarna är ett av exemplen på detta. Det finns många fler.
Bohman hade successivt kommit med närmast systemkritik mot det svenska samhället.
De kollektiva lösningarna var inte alltid de bästa.
MBL, LAS och sist men inte minst löntagarfonderna angav riktningen för den fortsatta samhällsutvecklingen.
Väljarna hade allt mera fått upp ögonen för moderaterna. I 1976 års riksdagsval får moderaterna 15,6% av rösterna. Partiet ska öka sin väljarandel under hela 1970-talet.
I valet 1976 får Centern 24,08% av rösterna. Folkpartiet fick 11,06% av rösterna.
I den berömda valdebatten i Scandinavium i Göteborg 1976 talades det mindre om kärnkraft och mer om vilket samhälle Sverige skulle ha.
Thorbjörn Fälldin var tydligt med att han tog avstånd från det socialistiskt-demokratiska samhälle som Sverige hade fått under 44 år av socialdemokratiskt styre.
I stället ville Fälldin ha ett mera liberalt samhälle, länk, länk, länk där medborgarna fick mer av makten i egna händer. Att Palme från och med denna debatt var på defensiven var klart. Han skulle vara så under resten av sitt politiska liv.
Vad som sällan belysts mera tydligt tidigare var att Fälldin och Bohman ideologiskt låg varandra. Folkpartiledaren Per Ahlmark lågt klart närmare socialdemokratin i sitt tänkande.
Inför valet 2014 är det dags att fundera på fokus för staten.
-Är det att främst att skapa förutsättningar för tillväxt och därefter att fördela eller är det främst fördela och sekundärt att skapa förutsättningar för tillväxt?
Valet står mellan Alliansen och de socialistiska partierna.
Den ekonomiska utvecklingen var mer baserad på att andra länder hade mycket sämre förutsättningar än Sveriges egen styrka på marknaden.
Sveriges produktionsapparat var helt intakt efter andra världskriget. De flesta länderna i Europa hade kraftigt skadade produktionsapparater och stort fokus på återuppbyggnad.
I detta läge leder socialdemokratin vårt land. Sveriges framgång har egentligen liten koppling till framgången för socialdemokraterna. Det skulle vara intressant att få detvetenskapligt belyst om de socialdemokratiska regeringsinnehavet under 44 år var en tillgång eller hinder för att bygga det rika Sverige.
Efter kriget är det inte svårt för Sverige att exportera. Behoven är närmast omättliga. Med Amerikanska återuppbyggnadspengar fanns också medel att betala för de svenska varorna.
I Sverige blir fokus under 1950, 1960 och 1970 talen i allt väsentligt på hur man ska fördela de värden som skapas. Det finns helt enkelt inte behov av att tala om hur man skapar tillväxt och därigenom jobb. I mitten av 1970 talet blir effekterna av världens mest utvecklade omfördelningssystem tydliga. Marginalskatterna är 77-80%. I några extremfall över 100%. Trots detta reagerar inte makten direkt. Man försvarar status quo.
Sverige är samtidigt ett slutet land. Pengar kan inte utan statens tillstånd föras ut och in ur landet. Jordbruket är högt subventionerat. Konstruktionen finansieras med bland annat höga tullmurar. Sverige har jämfört med omvärlden mycket höga matpriser.
I TV apparaten kan Svenskarna se program som är producerade enbart av den Svenska statstelevisionen. Inga andra program går att se. I andra länder i Europa finns det konkurrens på detta område.
På område efter område är det staten som väljer för medborgarna.
Svenskarna själva är inte myndiga att göra valen, om man får tro staten.
Två män, båda födda på Östermalm och med starka influenser från USA har präglat Sverige under andra delen av 1900 talet. Den förste, född 1927 och den andre 1942. Det är 15 år mellan dessa båda herrar. Den förste skapade många av systemen. Den andre ifrågasatte många av dem.
Händelsen att göra TV-biografier över både Olof Palme och Jan Stenbeck ser ut som en tanke.
Den 31 december 1987 startar Jan Stenbeck en TV kanal sändningar i London.
1988 hotar Maj-Britt Theorin entreprenören Stenbeck med fängelse och dryga böter för att han startat TV sändningar som kan ses av Svenskar i Sverige.
Mobiltelefonin släpps fri i Sverige och det är Jan Stenbeck, igen.
Den tredje TV kanalen, TV4 även här ligger Jan Stenbeck bakom.
Tidningen Metro var inte Stenbecks idé. Samtidigt, när Bonniers inte trodde på idén gjorde Jan Stenbeck det. Stenbeck utmanade samhället med låg valfrihet. Han satsade och vann.
Det finns två biografier som Svensk public service inte gjort TV biografier över och som borde gjort samtidigt som dem över Palme och Stenbeck. Det är männen som gjorde att Stenbeck vågade.
Den ene är Gösta Bohman och den andre Thorbjörn Fälldin.
Genom valet av Fälldin blev centern ett trovärdigt borgerligt parti. Under Gunnar Hedlund hade partiet varit ett utpräglat taktikparti. En annan viktig fråga som centern för in i Svensk politik är decentraliseringstanken. Beslut fattas bäst av dem som är närmast besluten.
Palme-eran hade centraliserat successivt. Kommunsammanslagningarna är ett av exemplen på detta. Det finns många fler.
Bohman hade successivt kommit med närmast systemkritik mot det svenska samhället.
De kollektiva lösningarna var inte alltid de bästa.
MBL, LAS och sist men inte minst löntagarfonderna angav riktningen för den fortsatta samhällsutvecklingen.
Väljarna hade allt mera fått upp ögonen för moderaterna. I 1976 års riksdagsval får moderaterna 15,6% av rösterna. Partiet ska öka sin väljarandel under hela 1970-talet.
I valet 1976 får Centern 24,08% av rösterna. Folkpartiet fick 11,06% av rösterna.
I den berömda valdebatten i Scandinavium i Göteborg 1976 talades det mindre om kärnkraft och mer om vilket samhälle Sverige skulle ha.
Thorbjörn Fälldin var tydligt med att han tog avstånd från det socialistiskt-demokratiska samhälle som Sverige hade fått under 44 år av socialdemokratiskt styre.
I stället ville Fälldin ha ett mera liberalt samhälle, länk, länk, länk där medborgarna fick mer av makten i egna händer. Att Palme från och med denna debatt var på defensiven var klart. Han skulle vara så under resten av sitt politiska liv.
Vad som sällan belysts mera tydligt tidigare var att Fälldin och Bohman ideologiskt låg varandra. Folkpartiledaren Per Ahlmark lågt klart närmare socialdemokratin i sitt tänkande.
Inför valet 2014 är det dags att fundera på fokus för staten.
-Är det att främst att skapa förutsättningar för tillväxt och därefter att fördela eller är det främst fördela och sekundärt att skapa förutsättningar för tillväxt?
Valet står mellan Alliansen och de socialistiska partierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar