Ny opinionsundersökning

IPSOS och Dagens Nyheter publicerar en ny opinionsundersökning i dag, länk. 

Socialdemokraterna går framåt och moderaterna backar. Gapet mellan blocken ökar. 47,7 för de rödgröna mot 41,1 för alliansen.

Sverigedemokraterna är tredje största parti och får 10,2%.

Centern ligger under fyra procent och riskerar att inte komma in i riksdagen. Mars kommer att bli en viktig månad för både partiet och dess ledare Annie Lööf. Just nu är chansen 50/50 att hon tvingas lämna partiledaruppdraget innan sommaren. Maramömötet blev ingen framgång för henne. En allt för stormig stämma kommer att säkerställa att partiet inte kommer in i riksdagen. Ett parti som gynnas av krisen i centern är kristdemokraterna som har ökat sina chanser väsentligt att hålla sig kvar i riksdagen.

Den stora frågan kring 2014 års val är och kommer att bli om Sverigedemokraterna blir vågmästare och vem i så fall väljer att stötta.

Läs även gärna på martenssonsmeningar.se, länk

Pettersson sitter kvar till 2018

Hänt i Värmdö
I ett samtal med bloggen dementerar kommunstyrelsens ordförande Monica Pettersson att hon kommer att lämna sitt uppdraget efter valet 2014.

Monica Pettersson säger till bloggen att hon kommer att kandidera till kommunfullmäktige vid valet 2014 och därigenom räknar hon med att sitta kvar på sin post om koalitionen vinner valet 2014.

Bloggen tackar för klarläggandet.

Fördelning eller tillväxt främst - Det är frågan?

Sverige var landet som under flera decennier på 1900-talet var dopat.
Den ekonomiska utvecklingen var mer baserad på att andra länder hade mycket sämre förutsättningar än Sveriges egen styrka på marknaden.
Sveriges produktionsapparat var helt intakt efter andra världskriget. De flesta länderna i Europa hade kraftigt skadade produktionsapparater och stort fokus på återuppbyggnad.

I detta läge leder socialdemokratin vårt land. Sveriges framgång har egentligen liten koppling till framgången för socialdemokraterna. Det skulle vara intressant att få detvetenskapligt belyst om de socialdemokratiska regeringsinnehavet under 44 år var en tillgång eller hinder för att bygga det rika Sverige.

Efter kriget är det inte svårt för Sverige att exportera. Behoven är närmast omättliga. Med Amerikanska återuppbyggnadspengar fanns också medel att betala för de svenska varorna.

I Sverige blir fokus under 1950, 1960 och 1970 talen i allt väsentligt på hur man ska fördela de värden som skapas. Det finns helt enkelt inte behov av att tala om hur man skapar tillväxt och därigenom jobb. I mitten av 1970 talet blir effekterna av världens mest utvecklade omfördelningssystem tydliga. Marginalskatterna är 77-80%. I några extremfall över 100%. Trots detta reagerar inte makten direkt. Man försvarar status quo.

Sverige är samtidigt ett slutet land. Pengar kan inte utan statens tillstånd föras ut och in ur landet. Jordbruket är högt subventionerat. Konstruktionen finansieras med bland annat höga tullmurar. Sverige har jämfört med omvärlden mycket höga matpriser.

I TV apparaten kan Svenskarna se program som är producerade enbart av den Svenska statstelevisionen. Inga andra program går att se. I andra länder i Europa finns det konkurrens på detta område.
På område efter område är det staten som väljer för medborgarna.
Svenskarna själva är inte myndiga att göra valen, om man får tro staten.

Två män, båda födda på Östermalm och med starka influenser från USA har präglat Sverige under andra delen av 1900 talet. Den förste, född 1927 och den andre 1942. Det är 15 år mellan dessa båda herrar. Den förste skapade många av systemen. Den andre ifrågasatte många av dem.

Händelsen att göra TV-biografier över både Olof Palme och Jan Stenbeck ser ut som en tanke.

Den 31 december 1987 startar Jan Stenbeck en TV kanal sändningar i London.
1988 hotar Maj-Britt Theorin entreprenören Stenbeck med fängelse och dryga böter för att han startat TV sändningar som kan ses av Svenskar i Sverige.

Mobiltelefonin släpps fri i Sverige och det är Jan Stenbeck, igen.
Den tredje TV kanalen, TV4 även här ligger  Jan Stenbeck bakom.
Tidningen Metro var inte Stenbecks idé. Samtidigt, när Bonniers inte trodde på idén gjorde Jan Stenbeck det. Stenbeck utmanade samhället med låg valfrihet. Han satsade och vann.

Det finns två biografier som Svensk public service inte gjort TV biografier över och som borde gjort samtidigt som dem över Palme och Stenbeck. Det är männen som gjorde att Stenbeck vågade.
Den ene är Gösta Bohman och den andre Thorbjörn Fälldin.

Genom valet av Fälldin blev centern ett trovärdigt borgerligt parti. Under Gunnar Hedlund hade partiet varit ett utpräglat taktikparti. En annan viktig fråga som centern för in i Svensk politik är decentraliseringstanken. Beslut fattas bäst av dem som är närmast besluten.
Palme-eran hade centraliserat successivt. Kommunsammanslagningarna är ett av exemplen på detta. Det finns många fler.

Bohman hade successivt kommit med närmast systemkritik mot det svenska samhället.
De kollektiva lösningarna var inte alltid de bästa.
MBL, LAS och sist men inte minst löntagarfonderna angav riktningen för den fortsatta samhällsutvecklingen.
Väljarna hade allt mera fått upp ögonen för moderaterna. I 1976 års riksdagsval får moderaterna 15,6% av rösterna. Partiet ska öka sin väljarandel under hela  1970-talet.
I valet 1976 får Centern 24,08% av rösterna. Folkpartiet fick 11,06% av rösterna.

I den berömda valdebatten i Scandinavium i Göteborg 1976 talades det mindre om kärnkraft och mer om vilket samhälle Sverige skulle ha.

Thorbjörn Fälldin var tydligt med att han tog avstånd från det socialistiskt-demokratiska samhälle som Sverige hade fått under 44 år av socialdemokratiskt styre.

I stället ville Fälldin ha ett mera liberalt samhälle, länk, länk, länk där medborgarna fick mer av makten i egna händer. Att Palme från och med denna debatt var på defensiven var klart. Han skulle vara så under resten av sitt politiska liv.

Vad som sällan belysts mera tydligt tidigare var att Fälldin och Bohman ideologiskt låg varandra. Folkpartiledaren Per Ahlmark lågt klart närmare socialdemokratin i sitt tänkande.

Inför valet 2014 är det dags att fundera på fokus för staten.
-Är det att främst att skapa förutsättningar för tillväxt och därefter att fördela eller är det främst fördela och sekundärt att skapa förutsättningar för tillväxt?

Valet står mellan Alliansen och de socialistiska partierna. 

Reinfeldt kan inte göra det omöjliga samtidigt sitter han i "pole position"

Statsminister Fredrik Reinfeldt sa det självklara på moderaternas framtidsdagar, länk.
Att vinna ett val tre gånger i rad är en enorm prestation. Som statsminister är Fredrik Reinfeldt den mest framgångsrike borgerlige politikern i modern tid. Detta faktum är lätt att glömma bort. Det innebär inte att Fredrik Reinfeldt kan göra det omöjliga. Kraven på honom är närmast osannolikt höga.

Samtidigt finns det ett antal faktorer som faktiskt talar för Reinfeldt som vinnare i det tredje valet i rad.
P J Anders Linder pekar i en ledare på att Stefan Löfven tvingas in åsikter som han egentligen inte företräder, länk.

Här är några av skälen till att Reinfeldt sitter kvar som statsminister:

1. Socialdemokraterna har hittills inte konkretiserat sin politik. Det skapar utrymme for besvikelser hos väljarna när man väl talar klartext. Ju längre man väntar, desto närmare valet kommet besvikelserna.
2. Kriser gynnar alltid den sittande regeringen. Väljarna premierar kontinuitet framfor experiment. 2014 blir sannolikt ett år som präglas av krisåret 2013.
3. Ett oönskat vågmästarparti ökar sannolikheten för att den sittande regeringen sitter Även om sverigedemokraterna är i blåsväder just nu talar mycket för att de får närmast osannolika 12-18% i valet 2014. Regeringsformen gynnar alltid sittande statsminister. Detta lär Reinfeldt kunna nyttja till sin fördel.
4. Borg och Reinfeldt är svensk politiks mest förtroendefulla varumärke.
Löfven och Andersson är ett oprövat kort
5. De "rödgröna" måste ha stöd av vänstern för att överhuvudtaget reflektera över att bilda regering. Det kommer att kräva så stora uppoffringar av Löfven att han kan tvingas avstå från att bilda regering. Politiken måste vara möjlig att genomföra utan att begå politiskt självmord. 

Ny opinionsundersökning

Ny opinionsundersökning från Aftonbladet/United Minds, länk.

Rubriken är inte oväntat kris för Reinfeldt i Aftonbladet.
Samtidigt är det ett helt annat faktum som blir tydligt:
Sverigedemokraterna ser ut att bli vägmästare även efter valet 2014. Sannolikt starkare än 2010.
I denna väljarundersökning får partiet 8,4%. Då är man faktiskt tredje största parti i Sverige.

Den väsentliga frågan blir i stället hur kommer socialdemokraterna och moderaterna att ställa sig till sverigedemokraterna och deras politik när ett valresultat är klart på valnatten 2014?

Är höger höger eller i själva verket vänster?

Alliansregeringen har varit en succé. Fyra år vid makten gav mersmak och väljarna ville ytterligare fyra år.
Från början var det fyra ganska jämspelta partners. Allt eftersom den moderata framgångssagan utvecklat sig har man blivit allt mer dominerande. Det har också skapat problem. I dag står folkpartiet, centern och kristdemokraterna, länk för 16-17% av väljarstödet medan moderaterna står för 30-33%. Det skapar behov av att synas och kreera mindre kriser.

Med undantag för den första tidens ministerturbulens har Alliansregeringen haft vinden i ryggen. Opionsmässigt såg det besvärligt ut under Mona Sahlins tysta period. När hon väl började presentera sin politik vände snabbt opinionen henne och socialdemokraterna ryggen.

Nu är vi tillbaka till en ny socialdemokratisk tyst period. Opinionen rosar detta, länk.
Genast utbryter panik. En del av farhågorna är befogade och andra är rena hjärnspöken.

Utrymmet i politikens mitt blir med de utveckling vi nu ser extremt trångt. Ibland verkar det som om enbart socialdemokrater vill driva borgerlig politik och enbart moderater vill driva socialdemokratisk politik. Moderaterna ställer sig ibland till vänster om socialdemokraterna. Det skapar interna problem inom partiet. Strategin riskerar att underminera ytterligare en Alliansvalseger 2014.

Ett av korten som Fredrik Reinfeldt kommer att spela är en regeringsombildning, länk, länk. En chansning, som kan gå hem.

Sannolikt får man vänta sig ett betydligt tuffare och kompetent motstånd från socialdemokraterna i valet 2014. Detta kombinerat med en viss naturlig trötthet med den sittande regeringen blir en utmaning. Mobilisering kommer att bli nyckelordet för valet 2014. De partier som lyckas mobilisera blir vinnarna. Det innebär också att sociala medier kommer att öka i betydelse. Genom dem skapas mobilisering.

2014 års val kommer också att avgöras av var ekonomin befinner sig. En förnyad global kris ger regeringen fördel och stark ekonomi kommer göra väljarna mera benägna att pröva något nytt.

Förnyelse av politiken och budskapen krävs dessutom. Moderaternas vänstervinglande, länk är ett oroväckande tecken.
Å andra sidan fungerar det inte att agera som folkpartiet gör. Man blir allt mer det uttjatade partiet. Miljöpartiet vill lyfta in kärnkraften i valet 2014. Nu säger man mer eller mindre öppet att det block som säger mest nej till kärnkraft får deras gunst. Det är en utmaning både för socialdemokratin och för Alliansen speciellt moderaterna.

Väljarna vill ha en politisk karta som ät lätt att förstå. Det ska vara lätt att skilja höger från vänster. Miljöfrågorna är jokern.
Integritetsfrågorna är ungdomarnas frågor. Här finns inget parti som fångat upp dessa strömningar.

Med start i Almedalen till sommaren kommer vi att veta hur budskapen och politiken kommer att börja formas. Ännu så länge är alla prognoser om en valutgång på riksplanet bara vilda fantasier.

Den här gången är kompetensen större på båda håll. Ingen bör underskattas.
Väljarna tar ställning till den politik som presenteras. Här har Alliansen hittills lyckats bäst.

Politikens utmaning: väljarna känner ingen politisk identitet

Synovate har publicerat en ny opinionsundersökning, länk, länk.

Moderaterna ångar på och har numera 35,2% av rösterna. Socialdemokraterna däremot har drygt 28% av väljarsympatierna. Kristdemokraterna skulle hamna utanför riksdagen med 3,8%.

Det vi ser nu är att trenderna fortsätter från valet, med undantag för Sverigedemokraterna som går kraftigt tillbaka.

Politiken blir lätt en opinionsmässig sifferexercis. De relativt snabba förändringarna som skedde under förra mandatparioden kan komma att upprepas. Här ligger en av politikens stora utmaningar. Medborgarna känner inte längre någon politisk identitet. Anders Lindholm. vd för undersökningsföretaget Demoskop problematiserar detta i en understreckare, länk i DN den 17 oktober. I artikeln säger han bland annat: "I början av oktober ställde Demoskop följande fråga till 1.000 röstberättigade svenskar: ”En del människor har en politisk identitet. Är det något av följande du anser stämmer in på dig?” Svaren fördelade sig enligt följande:

• Liberal 27 procent
• Socialdemokrat 23 procent
• Socialist 8 procent
• Konservativ 6 procent
• Nationalist 2 procent
• Inget av dem/vet ej 34 procent

Att en tredjedel av väljarna saknar ideologisk grund indikerar hur stor del av väljarkåren som inte heller har en tydlig partipolitisk hemvist. Bland dem under 30 år är hälften utan ideologi. Osäkerheten understryks ytterligare av att inte heller anhängare till de enskilda partierna har någon större grad av enhetlighet i sin ideologiska övertygelse."

Samtidigt blir skillnaden mellan partierna allt mindre. Moderater och socialdemokrater tävlar om att vara det bästa "arbetarpartiet". Vi kan också tala om att dessa partier genomför SM i socialdemokrati. Cirka 60-65% av väljarna deltar i denna tävling. På ett sätt man man säga att åsikterna hos väljarna inte har förändrats så mycket. Det är bara partierna som företräder dessa åsikter som skiftar.

Vad de gamla politiska ideologierna innebär är sannolikt okänt för det stora flertalet. Inte heller känner medborgare ett intresse för att engagera sig i partipolitiken. I detta spektrum ligger de stora utmaningarna inför valet 2014. Det kommer att bli frågorna som väcker engagemang som avgör valet.

Glöm inte heller att vi 2014 kommer att ha två val nära inpå varandra, Europaparlamentsvalet i juni och riksdagsvalet i september. Detta kommer att skapa spännande effekter.

Andra bloggar: Per Ankersjö, Johan Westerholm, Markus Berglund

Andra medier: SvD

Valet 2010 med utblick åt 2014 års allmänna val

Några reflektioner kring riksdagsvalet 2010 och utblick till 2014 års val.

Vi kan jämföra valresultatet i Sverige med det i Norge förr ganska exakt ett år sedan Så här refererar wikipedia resultatet, länk. Stortingsvalet hölls söndagen den 13 september och måndagen den 14 september 2009.

Det finns en hel del att lära av exemplet Norge för Svenska politiker.

I Sverige som i Norge finns ett antal småpartier. Huvuddelen av dessa ligger mellan 5-6%.

Denna utveckling har man kunnat se sedan flera val i Norge.

Arbeiderpartiet fick 35,3% jämfört med socialdemokraternas 30,6%. Det finns två viktiga förklaringar till de båda partierna olika storlek. En av dem är självklart en ledarfråga. En annan är att Norge har en mycket stark regionalpolitik. I Sverige finns en motsättning mellan landsbygd och storstad. Socialdemokraterna i motsats till arbeiderpartiet måste positionera sig på stads-landsbygdsskalan. Socialdemokratin valde att positionera sig som ett landsbygdsparti. Det var ett strategiskt felgrepp. Frågan är om socialdemokratin har förmågan att utöva den självkritik som krävs för att inte bli ett 25% parti i nästa val?

Fremskrittspartiet, länk har sympatimässigt gått igenom två cykler. Från 1973 till 1989 ökade man från 5% till 13%. Under mellanperioden mellan dessa val pendlade partiet mellan utplåning och 4,5%. Från 1993, då man hade 6,3% har man ökat till 22,9%.

Partiet har utvecklats till att bli ett konservativt populistiskt parti som vill spendera mera av oljepengarna i budgeten. Samtidigt är partiet kritisk mot vad man kallar "dagens liberale innvandringspolitikk". Då ska man veta att denna är mycket restriktiv redan.

Under hela partiets historia i stortinget har de andra partierna inte velat ha med det att göra. Här finns en lärdom för Sverige. Exkludering ökar basen för den här typen av partier. Det finns betydande potential för Sverigedemokraterna om inte de etablerade partierna agerar klokt. Det finns erfarenheter från både Norge och Danmark att lära av.

Inte minst missslyckad intregrationspolitik borde vara mementon för Svenska politiker.

En annan oroväckande faktor i Norge är ett valdeltagande på 65%. Detta är en signal som har risk att fortplanta sig till Sverige

Ett svagt höyre, med ett svagt ledarskap gör partiet i Norge till ett 17% parti. I Sverige har Fredrik Reinfeldt fört moderaterna till att vara nya och visat på ett gott ledarskap. Det har gjorts framgångsrikt. Dessutom har han lyckats vinna SM i socialdemokrati i två val. Det är smått otroligt. Samtidigt ligger här en risk att partiet idégods utarmas.

Inför nästa val står moderaterna inför att Reinfeldt gör sitt sista val eller har han redan avgått. Här står partiet inför en stor utmaning, att hitta en efterträdare och representerar både kontinuitet och förnyelse samtidigt. Detta kommer att bli ene rejäl huvudvärk.

Jan Björklund tappade fart på upploppet. Han fick vare sig en Westerbergeffekt eller vara Lejonkung. Han är de facto en förlorare i sitt första val som partiledare. Det gör att prognosen för att han överlever som partiledare till nästa val är låg.

Skolfrågan som röstmagnet håller på att förlora sin attraktionskraft. Samtidigt är firma Borg-Reinfeldt en av de stora hoten mot att vara ett 7% parti. Någon draghjälp inför nästa val med att ha styrt Göteborg verkar inte bli fallet. Folkpartiet har nog blivit taget på sängen över förlusten på upploppet. Om partiet inte ska få ett katastrofval 2014 behövs en strategi för att hitta en ny profilfråga.

Centerpartiet har procentuellt minskat med 17%, trots en betydande återhämtning i valrörelsens spurt. Det vi ser i Centern är att partiet har 7,6% av valmanskåren i kommunerna jämfört med 9,08% i valet 2006. Detta visar att partiet håller på att minska sin lokala förankring.

I Stockholms län är trenden annorlunda kommunfullmäktigevalet 2006 fick partiet 4,08%, vilket var en i det närmaste fördubbling från valet 2002 . I 2010 års val får partiet 4,7% i kommunfullmäktigevaletn i Stockholms län. Centerpartiets öde kommer i allt större utsträckning att avgöras i Stockholms län. Liberala frågor och frihetsfrågor, kombinerat med entreprenörsfrågorna kan vända den negativa trenden. Det ligger minst 1-1,5% av väljarkåren inom detta segment, kanske mer. Samtidigt som lokala storstadsfrågor är centrala i ett framgångskoncept. Lidingö är ett exempel på detta. Maud Olofsson har av allt att döma gjort sitt sista val som partiledare.

Miljöpartiet har hamnat i ett mardrömsläge. Ledande företrädare kan säkert utbrista i orden: en sån seger till och vi är förlorade. I riksdagen är man mycket starkare, men utan reella påverkansmöjligheter, på kort sikt. I Stockholms stad finns man inte med och styr.

I Göteborg däremot har partiet en av sina stora chanser att visa var man går för i lite större skala. Den planerade generationsväxlingen av språkrör kommer sannolikt också att påverka partiet negativt. På kort sikt är utmaningen om man ska vara grön på röd botten eller grön på blå botten?

Kristdemokraterna har fört ett av valets märkligaste valkampanjer. Få har lyckats fånga essensen i budskapen. Då ska man i ärlighetens namn säga att en del av dem var riktigt bra. Snarare är det valet av byrå som förbryllar. Kristdemokraterna borde sända en affisch med byråns chef stirrande på en kalkon.

I det längre perspektivet har partiet en utmaning och möjlighet i sverigedemokraterna. Konservativ mera populistisk politik kommer att attrahera stora väljargrupper och då framförallt de äldre. Lyckas partiet här finns många intressanta följdeffekter. Det innebär också att det främlingsfientliga inslaget med automatik får mindre inflytande.

Vänstern har sin största utmaning i en åldrande valmanskår. Samtidigt har man cirka 5% av väljarkåren, närmast vad som än händer.

Denna betraktelse utgick från de negativa förtecknen. Det känns faktiskt lite positivt när så många andra försöker vrida till mer eller mindre krystade positiva tolkningar till sin egen fördel.

Andra medier: Opassande, Kent Persson, Högbergs tankar