Lokal politisk årskrönika 2012

Hänt i Värmdö
Året 2012 var rockadernas och skandalernas år i Värmdöpolitiken.

Kommunstyrelseordföranden Lars-Erik "Nallen" Alversjö kändes trött. Bloggen menade redan första kvartalet att han funderade på att lämna sin roll. Skandalen kring Värmdövalllen AB fick honom att fatta beslutet att lämna. Vilken roll han haft för skandalens uppkomst kommer vi sannolikt inte att få klarhet i.

Efterträdare blev den i vart fall erfarenhetsmässigt betydligt mera kompetenta Monica Pettersson. Tyvärr har hon fått en dålig start genom att inte se till att hon städat omkring sig. Hon är kvar som bolagsman i ett handelsbolag som bland annat bygger. Den andra bolagsmannen är maken Erik Pettersson. Honom och handelsbolaget ska hon öva tillsyn över. Det är klart att det inte fungerar. Om Pettersson ska bli långlivad med sitt uppdrag får maken avgå från sina tunga politiska uppdrag och fru Pettersson själv lämna handelsbolaget.

Marie Bladholm blev ny borgmästare. Bloggen vill påstå att det inte var tack vare sin far den erfarne och stridbare gamle borgmästaren i Stockholms stad. I stället var det nog mera trotts honom.

En ny tung viceordförandepost fick moderaten Elisabeth Dingertz. En det frågar sig om hon kommer att orka detta uppdraget. Allt klarare rykten talar om hälsoproblem.

Oppositionens starke man Lars Bryntesson insåg att det var svårt att bestämma i Värmdö. Demografin talar mot socialdemokratiskt styre på Värmdö. En hel det lättade majoritetsföreträdare hördes. Frågan är om man inte sätter kaffet i vrångstrupen här. Fru Annika Andersson-Ribbing kan nog bli en svår nöt att knäcka.

Majoriteten i Värmdö gjorde säkert många goda saker. Problemet är att man helt saknar förmågan att berätta om dem. Man klagar över att tidningarna inte vill lyssna eller ta in vad som skrivs. Om man ska kunna överleva krävs att någon kan berätta historien.

Några skandaler hanns med under året. De två stora var skolorganisationen och borgensskandalen kring företaget Värmdövallen AB. En annan var myglet kring Cirkus Cirkör.

Skolorganisationen kunde blivit en succéhistoria och politikerna hade fortsatt driva en bra process. Nu slutade man med det på halva vägen. Inte undra på att medborgarna blev både besvikna och ilskna.
Att ledande politiker på lösa grunder anmälde medborgare till polisen får sägas vara ett av de absoluta bottennappen under 2012.

I stället fick politikerna ett folkinitiativ att ta hänsyn till. Nu jobbar medborgare för att man ska folkomrösta om saken.

Skandalföretaget Värmdövallen AB fick inte någon utökad borgen. Skälet var att man inte lämnat sanningsenliga uppgifter till kommunen. Den som inte gjorde sitt jobb var finanskommunalrådet Anders "Ankan" Bergman. Om han hade agerat lika försiktigt med kommunens egna pengar som med sina egna miljoninkomster skulle det aldrig blivit någon skandal.

Precis före jul skulle kommunen rycka ut och rädda skandalföretaget Värmdövallen AB genom att köpa dess byggnader. Dåliga underlag och dåligt förarbete gjorde att så inte blev fallet. Den ansvarige politikern Anders "Ankan" Bergman kvalitetssäkrade inte. Om nu barnen drabbas är det han som bör ställas till ansvar. Det bästa är om bolaget Värmdövallen AB äntligen går i konkurs.

Något besked om Villeroy & Boch kommer att finnas kvar i Värmdö fick man inte. Det är helt beroende av om man får loss pengar genom en försäljning av den gamla fabrikstomten. Förmodligen blir det inget säkert besked i frågan före år 2014.

Kommunen var på köphumör och köpte vindkraft och Gustavsbergs hamn bland annat. Skattebetalarna skuldsatte sig med cirka 300 miljoner kronor ytterligare.

2013 kan bli ett riktigt bra år lokalpolitiskt. Då krävs det att de styrande börjar hantera förändringsprocesserna och börjar hushålla med medborgarnas pengar.

En antydan till årskrönika för 2011

2011, länk blev året då Norge blev drabbat. Det var en terrorist. Han var inte som det brukar av utländsk härkomst. Det var en "vanlig" infödd Norsk terrorist. Den 22 juli kommer för alltid att ristas in historien då terrorn fick fäste i Norden. Attentatet var avskyvärt, som all terror är. 77 oskyldiga fick sätta livet till.

Fokus har varit på personen Anders Behring Breivik och det  fruktansvärda han gjort. Samtidigt finns det en kontext och ett sammanhang. Det är Norge. Ett samhälle som på många sätt beskrivits ensidigt positivt. På samma sätt som RAF, Rote Armee fraktion i Västtyskland under 1970 till 1990-talet inte uppkom ur tomma intet gjorde inte Anders Behring Breiviks avskyvärda handling det heller. I Västtyskland hade man självinsikten att våga ifrågasätta samhällets roll. I Norge däremot är det tyst.

Den Norska terrorattacken uppkom i ett samhälle där snabba beslut och "shortkuts" är kultur. Ett samhälle där "sprinter"-nyheter och insatser uppskattas i stället för långsiktighet och analys.

Forskning är  en andra klassens sysselsättning, medan "eliten" bara består av elitidrottsmän. Denna viktiga förutsättningen för det avskyvärda har inte kommit fram. Fenomenet Anders Behring Brevik har uppkommit i ett sammanhang. Han är en produkt av ett samhälle som inte bara är det öppna fina samhälle som Jens Stoltenberg och andra talat om.
Först när man ser detta finns en verklig möjlighet till att förstå och försonas. Sedan är det en helt annan sak att statsminister Jens Stoltenberg, länk, länk, rättmätigt blivit landsfader. Han klarade en närmast omöjlig uppgift. Det hedrar honom.

10 år med Euron. Det är faktiskt bara ett politiskt projekt.
I dag skulle man kunna tala om en okunnighetens triumf. Vem som helst inser att bästa sättet att hantera en stor risk är att låta ett mycket stort antal hantera den. Framförallt var det ett enormt stort antal företag som var och en fick ta en valutarisk som gjorde det. I dag är det 17 regeringar som ska hantera samma risk.

Det säger sig själv att risken för felaktiga beslut och ödestigra konsekvenser är större genom de 17 (regeringarna) än genom miljoner beslutsfattare. Euron sätter marknadsekonomins riskallokering mot politikens. Här visar det sig alltid marknaden klokare än politiken. Greklands fusk och sannolikt andras skapar inte bättre odds för att detta projekt ska lyckas. Den grandiosa katstrofpunkten är euroobligationer. Då ska en hantera 17 nationers risk. Ingen behöver ta ansvaret. Låt oss för Europas och EUs skull hoppas att denna vansinniga idé aldrig blir verklighet.

Världens tidigare mest framgångsrika parti, socialdemokraterna i Sverige fick den 25 mars 2011 en ny ledare. Många medlemmar talade om att "vi måste tillbaka till 40%", länk. Denna syn vilar på okunnighet. I själva verket ligger socialdemokraterna på en rimlig nivå. Mellan 25-30% ligger socialdemokraterna på i övriga Norden. En svensk socialdemokrati som inte gör det bättre än omvärlden längre får inte fler röster än i omvärlden. Så enkelt är det faktiskt.

Att sedan  nedgången varit fylld av teater är kanske en nödvändighet. Katastrofernas Sahlin efterträddes av katastrofernas Juholt, länk. Efterträdaren till just Juholt kommer inte att lyfta socialdemokratin till 40%. Kanske en bit över 30%.

Ett antal ledande och styrande ansiktena i Arabvärlden byttes ut. Fler står på tur. Ledare som förknippats med stabilitet och diktatur föll. Om detta blir till det bättre eller till det sämre kommer visa sig under 2012.

Bilföretaget SAAB gick i graven, i vart fall för stunden. Det var inte företagsledningens fel. I stället var fallisemanget i mångt och mycket advokaternas. En av de tungt ansvariga var den så kallade rekonstruktören Guy Lofalk. Med över 54 miljoner på fickan borde han ha gjort det lagen ställde krav på. Det gjorde han inte. I stället gjorde han en massa annat, som han inte borde gjort.

Slutsatsen av SAAB affären blir en fråga om advokaters särställning. Är det dags att avskaffa ett av vårt lands sista skråväsenden och i stället låta marknaden välja de som är mest lämpade?
-Var finns självsaneringen? Inte hörde man fru generalsekreteraren i advokatsamfundet Anne Ramberg inleda granskning på av Guy Lofalk eller advokatfirman Lindahl.
Hade man gjort det hade förtroendet för advokaterna varit högre.

Två svenska journalister, Martin Schibbye och Johan Persson blev dömda till 11 års fängelse. Oskyldigt dömda, i vart fall delvis. Samtidigt är det intressant att inte media har granskat dessa journalisters bakgrund mera. Carl Bilds av medierna kritiserade hållning visar i stället på professionalism och realism.
Dessa journalister har en mera problematisk bakgrund än vad media refererat. Det är säkert en av förklaringarna till de hårda straffen. De rättfärdigar inget, men gör den Etiopiska regeringens handlande mera förståeligt.

2011 blev året då konstrasterna mellan Göteborg och Stockholm blev än mer tydliga. Landets andra stad förmådde inte ta sig ur katastrofträsket. I stället byttes chefer ut på löpande band och korruption närmast stämplades i pannan på ledande tjänstemän i Göteborgs stad, länk.
Det socialdemokratiska ledarskapet i Göteborg ställs mot Alliansledarskapet i Stockholms stad. Visst är det skillnad att ha vinden i ryggen jämfört med i ansiktet. Samtidigt finns det ingen anledning att skaffa sig en extra fläkt för att öka motvinden. I verkligen är sannolikt inte Göteborg riktigt så dåligt som det framstår och Stockholms stad lite sämre än bilden som ges.

Den 5 oktober 2011 dog en ikon och en verklig samhällsförändrare. Då somnade Steve Jobs, Apples grundare och chef stilla in. Få människor har på samma sätt förändrat vardagen för hundratals miljoner, kanske miljarder människor. Han var långt från managementlitteraturens idealledare. I stället förenade han vision och detaljarbete. Det förtröstandfulla är att framgångsrika ledare inte skapas av forskare. De uppstår med fel, brister  i ett sammanhang. Steve Jobs var med och kontrollerade på kodnivå samtidigt som han förverkligade visioner. En i sanning renässansmänniska har gått ur tiden.

2011 blev på många sätt saknadens och katastrofernas år.
Låt oss hoppas att 2012, länk blir ett i sanning bättre år.

Andra medier: Aftonbladet, Expressen

Ett försök till årskrönika 2008

År 2008 kännetecknades att det gick i ett rasande tempo. Det gällde vare sig det gick framåt eller bakåt. 

Desa två meningar är för mig en god sammanfattning av året 2008.

 

Under första halvan av året växte ekonomin så det knakade. Det fanns moln, men de var få som brydde som om dem. Under andra halvan av året lärde vi oss snabbt ord som sub prime, Fannie Mae och Freddie Mac. På någon månad förvandlades 2008 fort till tvärstoppets år.MAY DAY blev uttrycket. Det blev krisernas år. Fort skulle räddningsplaner sättas i verket. De som fick stöd var banker, finansinstitut och bilindustri. 

Ett bolag som däremot inte räddades var Lehman Brothers som ansökte om skydd från sina fordringsägare den 14 september. Från detta datum var det ett motto som gällde i affärsvärlden. Det var "Cash is king".

Vad vi vet om åtgärderna är att de är oprövade. Dess mera långtgående konsekvenser kommer vi att få veta först i efterhand. Vi kommer att börja se facit under 2009 och 2010. De kan ta ännu längre tid innan vi kan göra ett riktigt bokslut över åtgärdernas effekt.

Många har jämfört 2008 års åtgärder med Roosevelts New Deal. Stimulansåtgärderna som Roosevelt genomförde gjordes när den offentliga sektorn bestod av någon enstaka procent av ekonomin. Nu står den i de flesta fall för hälften av ekonomin. 

Då fungerade stimulansåtgärderna bra. Kanske fungerar de i dag också. Det finns anledning av sätta upp ett varningens finger. Det finns risk för baksmälla av stimulanserna och räddningsktionerna. 

Kenynes plockades i vart fall fram ur garderoben 2008.

En sak vet vi säkert. Bankerna behöver i framtiden inte vara oroliga för att ta oproportionerliga risker. Staten rycker ut. Inte bara det. Staterna rycker ut. Nästan hela världens regeringar rycker ut. 

Marknadsekonomin fungerar när det finns en tydlig koppling mellan risk vid en tidpunkt och den avkastning, negativ eller positiv som förväntas vid en senare tidpunkt. Tar man bort förlustrisken försvinner på sikt självbevarelsedriften hos marknadsaktörerna. 

Det är vad man gjort med banker och kreditinistitut. På ett sätt kan man säga att regeringen införde ett sorts socialbidrag för banker, utan inkomstprovning. För mig är denna tanke absurd. Att den blev verklighet gör det inte mindre absurt.

Oljepriserna gick upp till 147 dollar per fat och föll tillbaka till under 40 dollar per fat i slutet av året. På kort sikt är detta bra. På längre sikt innebär det att nödvändiga investeringar i exploatering uteblir och att priserna när de väl vänder uppåt blir ännu högre. Flera viktiga ekonomier behöver högre oljepriser än i dag. Om oljan stiger i pris kan paradoxalt nog efterfrågan på andra produkter öka.

Sannolikt kommer vi att se oljepriser under 2009 som kommer att ligga en bit över 70 dollar per fat. 

Två namn för året var presidenterna Nicolas Sarcozy och Barack Obama.

Sarcozy har vaknat upp till att bli en av Franrikes mest socialistiskt inriktade presidenter. President Mitterand socialiserade Frankrikes banker på 1980 talet. Han seglade i vart fall under korrekt flagg. Nu gör en konservativ president samma sak. Det skiljer inte mycket mellan Mitterands politik och Sarcozys.

Någon har sagt att han är energisk. Allt fler börjar tala om fort men fel när det gäller Sarcozy politik.

Barack Obama besegrade först Hillary Clinton i en gastkramande politiks thriller. Sedan besegrade han John McCain i en långt mindre spännade valkampanj. Vad Obama lyckades med var att använda internet för mobilisering. Han förde upp talarkonsten som ett sätt att skapa image. 

Vad som kommer att bli hans politik återstår att se. Det finns risk för handelshinder och begränsad frihandel i kölvattnet av alla stimulanser.

På kort sikt har han skapat ett hopp genom sina ord. På lång sikt krävs det rätt åtgärder för att hoppet inte ska slockna.

USAs problem är strukturella huvudsakligen. Krisen kunde blivit verktyget för att ändra den strukturen. 2008 var inte året man tog chansen till förändring av den. Jag är tveksam om 2009 blir året för strukturförändringar.

I Sverige motionerade Camilla Lindberg om att Sverige ska införa en integritetsbalk. En ros för det initiativet.

Starten på året för integriteten blev bra. Integritetskommittén la fram ett förslag som kunde blivit något bra.

Sedan dog det.

I stället schabblade regeringen bort möjligheterna till att förstärka de traditionella liberala friheterna.

FRA, IPRED och Teledatalagringslagen är tre steg ut i det totalitära styrets träsk. Här har regeringen ett stort förtroendeunderskott.

Yvigast är folkpartiet som i ena polen har den förtjänstfulla Camilla Lindberg och i den andra mörkrets mästare Johan Pehrsson. Den senare har försökt piska in sanna liberaler till att rösta för FRA lagen. 

Kära Örebroare gör er av med honom som er riksdagsledamot till nästa val.

För de två ledande socialdemokraterna Göran Persson och Anitra Steen blev det hem till gården. Persson blev från sommaren allt mer frikostig i att blanda sig i inrikespolitikens dagsfrågor. Annars är han allt mer politiskt isolerad.

En annan obehaglig trend var PPP. Medarbetare som i efterhand Pissade På Persson. Det är underligt att det gör det nu och inte när det krävdes. Det blev som en märklig rit för att få vara vid maktens köttgrytor. 

Heder åt Erik Åsbrink som avgick när galoscherna inte passade. Det gjorde han redan 1999.

I socialdemokraternas ledning inleddes leken var finns kompassen? 

Åt vilket håll ska vi gå och med vem? 

Mona Sahlins strategi ifrågasätts. Som det är nu ser det ut som om hon blir en parentes som ledare. 

I kulisserna väntar både rörelsens män och kvinnor på sin tid. Får se hur länge Göran Johansson håller fingrarna borta. Inte som partiledare men som tungan på vågen.

Fredrik "isflaket" Reinfeldt har räddats av krisen. Firma Borg & Reinfeldt har blivit regeringens krisankare. De har hjälpt till att skapa bättre opinionssiffror för regeringen. Risken med att Borg har tystat Mats Odell är att det kommer att skapa spänningar mellan kristdemokraterna och moderaterna.

Själv får jag tacka för att allt fler läser min blogg. 

Som mest var det 1.860 unika besökare under en vecka. 

Efter 368 inlägg under året får man säga att mina meningar är etablerade i bloggosfären.

Ett bättre  Nytt 2009 på er Allesammans!

Andra bloggar: tisdagstema, HAX