Ny opinionsundersökning

IPSOS och Dagens Nyheter publicerar en ny opinionsundersökning i dag, länk. 

Socialdemokraterna går framåt och moderaterna backar. Gapet mellan blocken ökar. 47,7 för de rödgröna mot 41,1 för alliansen.

Sverigedemokraterna är tredje största parti och får 10,2%.

Centern ligger under fyra procent och riskerar att inte komma in i riksdagen. Mars kommer att bli en viktig månad för både partiet och dess ledare Annie Lööf. Just nu är chansen 50/50 att hon tvingas lämna partiledaruppdraget innan sommaren. Maramömötet blev ingen framgång för henne. En allt för stormig stämma kommer att säkerställa att partiet inte kommer in i riksdagen. Ett parti som gynnas av krisen i centern är kristdemokraterna som har ökat sina chanser väsentligt att hålla sig kvar i riksdagen.

Den stora frågan kring 2014 års val är och kommer att bli om Sverigedemokraterna blir vågmästare och vem i så fall väljer att stötta.

Läs även gärna på martenssonsmeningar.se, länk

Ny opinionsundersökning

Missnöjet med de etablerade politikerna sprider sig i väljarkåren. Enligt tidningen metros senaste väljarbarmeter i samarbete med Yougov får Sverigedemokraterna hela 12,5%, länk.
Trots 45,8% för en splittrad rödgön opposition skulle man inte kunna bilda regering. Alliansen får 41,3% av rösterna.

För Fredrik Reinfeldt, länk är den långa tiden vid makten en utmaning.
Han måste förnya både varumärket Alliansen och Moderaterna.
Väljare är alltid tveksamma till att välja samma regering tre val i följd.
Kanske är det något med tilltalet som också måste förändras, länk.

Å andra sidan lyckas inte oppositionen övertyga. En socialdemokrati som är tyst som en mus lär inte blir mer attraktiv när man berättar om sin politik. 30%, mycket mer lär det inte bli.

Det är upplagt för att valresultatet 2014 ritar om den politiska kartan i flera dimensioner.
Orsaken lär vara Sverigedemokraterna.
Om man får 10 eller 15% av rösterna lär vara en akademisk fråga.
Väljarnas val av Sverigedemokraterna är mera mot något än för något

Nytt skatteutjämningssystem förändrar förutsättningarna

Det rör sig i frågan om införandet av ett nytt skatteutjämningssystem länk, länk.
Ett nytt system har krävs av bland annat sammanslutningen Sveriges Kommuner och Landsting.
 Idén är att systemet bättre ska avspela förhållandena i samhället nu och de utmaningar som olika kommuner har. Ett förslag presenterades av en enig parlamentarisk utredning. Trots detta har det tagit tid innan förslaget lämnat regeringens bord. Idén är nu att riskdagen ska ta ställning till ett förslag i höst.
Nu har regeringen presenterat sitt förslag som just nu remissbehandlas. Förslaget innebär stora förändringar för många kommuner.

I Stockholms län blir de stora förlorarna Järfälla, Lidingö och Sollentuna. Dessa kommuner förlorar mer än 1.000 kronor per innevånare och år. Nacka förlorar 391 kronor per innevånare.

Den största vinnaren är Norrtelje som vinner hela 1.313 kronor per innevånare.
Andra stora vinnare är Nykvarn, Vaxholm och Södertälje med strax under 1.000 kronor per innevånare i utjämning per år.

För Värmdö  kommuns del innebär förslaget 718 kronor per medborgare och år. Fullt genomfört blir intäktsökningen för Värmdö kommun 28 miljoner per år.

Förslaget är tänk att införas stegvis.
Förändringen ska inte bli större än 250 kronor per medborgare och år.

Senaste SIFO undersökningen

Senaste SIFO undersökningen, länk visar som vanligt på kris för centern och kristdemokraterna.
De rödgröna leder över alliansen. Som vanligt ser vi också en stigande trend för sverigedemokraterna. Riksdagen kommer av allt att döma få en regering som har sverigedemokraterna som vågmästare.

Förändringar i omvärlden som en fördjupad ekonomisk kris kan snabbt förändra spelplanen.
Det viktigaste är trots allt vilken politik tänker sig de tre omaka partierna, som kallas rödgröna föra? Socialdemokraterna har inte visat sina kort. Än mindre har man gjort det tillsammans.

Man har anledning att fundera över hur dyrt vänstern kommer att sälja sig.
Priset kan bli så högt pris att det finns ett regeringsalternativ, en fortsatt Alliansregering. I fortsatt minoritet (givet att SIFO siffrorna står sig).

Infrastruktursatsning från regeringen

Då kom regeringens infrastruktursatsning, länk, länk, länk, länk, länk. Äntligen säger många.
Det blev en östlänk med snabbtåg från Stockholm till Linköping blir det.
Precis som de rödgröna tar man inte totalgreppet och bygger ända ned till Malmö, synd.

Dubbelspår mellan Göteborg och Borås är ett steg i rätt riktning, precis som de rödgröna föreslog. Samtidigt är en höjning av hastigheterna till 250 kilometer i timmen för lite. Det krävs minst hastigheter på 350 kilometer i timmen för att göra tåget riktigt konkurrenskraftigt. Höghastighetståg krävs.

Satsningen på järnvägar där folk faktiskt åker är ett sundhetstecken. Här skiljer sig Alliansregeringen från tidigare socialdemokratiska regeringar och de rödgröna.

Att permanenta höjningen av anslaget till järnvägsunderhåll är också bra. Tågets trovärdighet måste stärkas. I dag är den på en allt för låg nivå. Socialdemokraterna satsade på nya spadtag, men missade underhållet. Man får hoppas att det nu kan göra att tågen inte betraktas som en del av Svenska Spel utan att Sj kan börja kallas för urverket i stället.

Demoskop visar opinionsläget

Demoskop, länk och tidningen Expressen publicerade häromdagen en ny väljarbarometer.

Resultaten är som följer (förändringar sedan april mätningen):

S:    35,5 +1,4%
V:     5,7  -0,8%
MP: 10,2 +0,7%

M.  30.1 +0,2%
F:      4,7 -0,5%
C:      4,8 +0,6%
KD    3,4 +0,3%

SD     4,6 -2,0%

Trenden står sig. 2/3 av väljarna finns hos socialdemokrater och moderater. Sannolikt kommer partierna över tid att bli jämnstora. I vart fall ju närmare valet 2014 vi kommer.

Kristdemokraterna är sedan länge "tristdemokraterna". Hur de ska klara sig kvar i riksdagen återstår att se. Det var länge sedan några siffror indikerade fortsatt liv i riksdagen. Som det nu ser ut verkar ett valkretsmandat möjligt inte mer.
Såvida inte Jesus eller snarare farbror Alf kommer tillbaka från Bryssel och leder partiet.
I annat fall är det nog kört.

Folkpartiet, centern, vänstern och sverigedemokraterna är femprocentspartier. Inte undra på. De syns knappt.

Jan Björklund riskerar att bytas ut om inte något sker i opinionsmätningarna. Folkpartiet är inte uthålliga med sina ledare. Finn fel och fort ut är mottot där.

Annie Lööf måste både visa att hon är liberal och får igenom förslag för att kunna vända trenden. Annars kommer partiets vänsterflygel att ta över makten, vilket försvagar Alliansregeringen.

Miljöpartiet ligger kring 10%. Här finns det kommande valets vågmästare. Det block man väljer kommer att bilda regering.

Alliansregeringen sliter med att väljarna är trötta på dem. Inte nödvändigtvis för att man för en dålig politik. Nej, det är mera så att nyhetens behag är över. Så länge man är de enda som måste visa korten, rent politiskt är detta också en nackdel.

Socialdemokraterna kan bara kritisera. Det ger poäng. Man har hittills inte visat några kort. Så kommer det att fortsätta. Alla vet att det är ett vinnande koncept.

Fortfarande kan mycket hända. -Valet är ju först 2014.

Är höger höger eller i själva verket vänster?

Alliansregeringen har varit en succé. Fyra år vid makten gav mersmak och väljarna ville ytterligare fyra år.
Från början var det fyra ganska jämspelta partners. Allt eftersom den moderata framgångssagan utvecklat sig har man blivit allt mer dominerande. Det har också skapat problem. I dag står folkpartiet, centern och kristdemokraterna, länk för 16-17% av väljarstödet medan moderaterna står för 30-33%. Det skapar behov av att synas och kreera mindre kriser.

Med undantag för den första tidens ministerturbulens har Alliansregeringen haft vinden i ryggen. Opionsmässigt såg det besvärligt ut under Mona Sahlins tysta period. När hon väl började presentera sin politik vände snabbt opinionen henne och socialdemokraterna ryggen.

Nu är vi tillbaka till en ny socialdemokratisk tyst period. Opinionen rosar detta, länk.
Genast utbryter panik. En del av farhågorna är befogade och andra är rena hjärnspöken.

Utrymmet i politikens mitt blir med de utveckling vi nu ser extremt trångt. Ibland verkar det som om enbart socialdemokrater vill driva borgerlig politik och enbart moderater vill driva socialdemokratisk politik. Moderaterna ställer sig ibland till vänster om socialdemokraterna. Det skapar interna problem inom partiet. Strategin riskerar att underminera ytterligare en Alliansvalseger 2014.

Ett av korten som Fredrik Reinfeldt kommer att spela är en regeringsombildning, länk, länk. En chansning, som kan gå hem.

Sannolikt får man vänta sig ett betydligt tuffare och kompetent motstånd från socialdemokraterna i valet 2014. Detta kombinerat med en viss naturlig trötthet med den sittande regeringen blir en utmaning. Mobilisering kommer att bli nyckelordet för valet 2014. De partier som lyckas mobilisera blir vinnarna. Det innebär också att sociala medier kommer att öka i betydelse. Genom dem skapas mobilisering.

2014 års val kommer också att avgöras av var ekonomin befinner sig. En förnyad global kris ger regeringen fördel och stark ekonomi kommer göra väljarna mera benägna att pröva något nytt.

Förnyelse av politiken och budskapen krävs dessutom. Moderaternas vänstervinglande, länk är ett oroväckande tecken.
Å andra sidan fungerar det inte att agera som folkpartiet gör. Man blir allt mer det uttjatade partiet. Miljöpartiet vill lyfta in kärnkraften i valet 2014. Nu säger man mer eller mindre öppet att det block som säger mest nej till kärnkraft får deras gunst. Det är en utmaning både för socialdemokratin och för Alliansen speciellt moderaterna.

Väljarna vill ha en politisk karta som ät lätt att förstå. Det ska vara lätt att skilja höger från vänster. Miljöfrågorna är jokern.
Integritetsfrågorna är ungdomarnas frågor. Här finns inget parti som fångat upp dessa strömningar.

Med start i Almedalen till sommaren kommer vi att veta hur budskapen och politiken kommer att börja formas. Ännu så länge är alla prognoser om en valutgång på riksplanet bara vilda fantasier.

Den här gången är kompetensen större på båda håll. Ingen bör underskattas.
Väljarna tar ställning till den politik som presenteras. Här har Alliansen hittills lyckats bäst.

Regeringen på fildelarjakt

Regeringen vill göra det enklare att jaga fildelare på nätet, länk.
Operatörerna ska bli skyldiga att lämna ut ip-adresserna för alla typer av brott.
Tidigare krävdes det fängelse i straffskalan för att ip-adresserna skulle kunna lämnas ut.
Regeringen försöker rättfärdiga förslaget  genom att man vill komma tillrätta med nätmobbingen. I sig en vällovlig tanke, men det verkliga skälet är fildelarna.

Idén om att tvinga nätoperatörerna att lämna ut ip-adresserna påminner om att ge polisen rätt till telefonavlyssning generellt.

En Alliansregering kan bättre än så här 

Exit Högfors

Så har Högfors snart gjort sitt i politikens centrum. Maud Olofsson ska ha all heder av att hon placerade centern på sin naturliga plats i borgerligheten. Däremot kunde hon mycket tydligare markera och driva centerfrågor i regeringen. Hon bär ett inte obetydligt ansvar för att centern kravlar runt 4-procentspärren.

Samtidigt gör partiet ganska mycket för att ytterligare försämra opinionssiffrorna. Man börjar diskutera om partiet ska ingå i alliansen eller ej. Det borgerliga hemvistet borde vara en självklarhet. Samtidigt måste man bli tuffare och mera framgångsrik i att nå framgång. I fråga efter fråga har man kompromissat bort sig. Det straffar väljarna.

Hade man till exempel skött korten rätt i FRA frågan hade aldrig piratpartiet skapats. Vi talar om mellan 1-2,5% av väljarkåren.

Den blivande partiledaren Annie Johansson har förutsättningar att lyckas bättre i väljaropinionen än Maud Olofsson. Samtidigt måste hon hålla rent mot vänster i partiet. ÅsaNissemarxisterna får inte vädra morgonluft. Då är partiet definitivt dött.

Tveksamheterna kring centern tillhörigheter öppnar möjligheterna för miljöpartiet och för statsministern. Genom centerns velande kan miljöpartiet vara på väg in i regeringen. För statsministern öppnar det möjligheter. Från minoritet till majoritet. Vad som nu krävs är kanske lite tid.

Socialdemokraterna stakar ut kursen

Socialdemokraterna har lagt ut kursen för hur man ska komma ur krisen, länk. Receptet heter höjda skatter och beskatta nya områden.

Alliansen har fått draghjälp inför nästa valrörelse.

Tack, snälla socialdemokratin!

Kort reflektion kring valresultatet

Alliansen regerar vidare.

Det är en stor fjäder i hatten till partiledarna i Alliansens partier. Den stora vinnaren är naturligtvis Fredrik Reinfeldt. Med 30% är hans parti de nya moderaterna i det närmaste lika stora som socialdemokraterna. Det är en bedrift. Det är bara att gratulera.

Den som tappade farten på upploppet var Jan Björklund. Han nådde nästan ända fram. Devisen för honom blir plus blev minus. Sannolikt är han inte partiledare nästa gång det gäller.

Under rubriken ett stort minus blev ett litet återfinner man herr Hägglund och fru Olofsson. De har gjort det mycket bättre än vad man kunnat förvänta sig.

Ett annat parti som fått det tungt på upploppet är miljöpartiet. 7,2% är en framgång jämfört med förra valet, men det är en enorm utförsbacke jämfört med toppnivåerna i början av året.

Mona Sahlin har inte klarat testet. Om en Göran Persson med 35,2% var en katastrof för socialdemokratin vad är då en Mona med 30,9% ? Nu följer en tid inom detta parti med självrannsakan. Det är inte bara Mona som kommer att avgå. Det är horder av "rådgivare".

Maud Olofsson har klarat första ronden, men hon bör finna ett annat jobb. Det krävs en liberal förnyelse inom hennes parti. Den är hon inte kvinnan att leda.

Hägglund däremot kan ha förutsättningarna att överleva ett val till. Om Gud vill!

Herr Åkesson ska inte diskrimineras för sina åsikter. Han ska få samma insyn som om han vore sympatisk. Ju mer korrekt man behandlar honom desto mindre av en risk blir han. Däremot ska och behöver man inte applådera honom.

Nej till bilistmobbing - Ja till miljöbilspremie

Valrörelsen i riket och lokalt utmålar ofta bilisterna som miljöbovar. Detta stämmer inte. Dessutom är bilen för många redskapet för att skaffa sig frihet. Det kan vara i valet av bostadsort. Det kan vara för att upptäcka. Det kan finnas många aspekter i denna frihet.

Nu lanserar Alliansen en miljöbilspremie

Det är Centerpartiets förslag om en ny miljöbilspremie, ”supermiljöbilspremien”.

Förslaget innebär att en premie införs på 40 000 kr till konsumenter som köper en bil som släpper ut högst 50 gram CO2/km. Premien är teknikneutral.

Centerpartiet vill jaga utsläppen, inte bilisterna eller bilarna.

I ett pressmeddelande säger Andreas Carlgren: "Politiken ska ställa kraven, men inte välja teknik. Vi ska sätta upp den långsiktiga ambitionen och spelreglerna, men utvecklingen under vår ribba sker bäst genom marknadsekonomins förmåga till innovationer, nytänk och teknikutveckling."

Andra medier: Ekot, DN

Andra bloggar: Magnus Andersson, Annie Johansson

Lagändringen om preskriptionstider: Det goda får inte bli det bästas fiende

Sanna Rayman reflekterar över lagändringen om preskriptionstid i en kolumn i Svenska Dagbladet, länk. Att avskaffandet av preskriptionstiderna för brott begångna före första juli tas bort är retroaktiv lagstiftning. Det är illa att Beatric Ask återigen avviker från rättssäkerhetslinjen i Svensk politik. Sedan är det precis som Sanna skriver: avskaffandet av preskriptionen för vissa typer av brott är helt riktig.

Ask är tyvärr en minister som gång på gång visar att hon inte hör hemma i laget. Hon borde bytas ut snarast mot en justitieminister som inte bär på sjukdomen rättsröta.

Andra bloggar: Rick Falkvinge, Mark Klamberg

Onsdagens lackmuspapper

På onsdag får vi reda på om riksbanken höjer räntan med 0,25%. Allt fler initierade bedömare tror att man gör så, länk.

Om man gör det är detta ett bevis på att vändningen är tillräckligt stark för att klara en viss nedkylning. Räntehöjningen på onsdag bli i så fall den första i en ganska lång serie av ökningar.

Tyvärr är ränteökningarna ett kvitto på en ekonomisk politik som lyckats. Det hade varit roligare om det hade varit tvärt om.

Vi får hoppas att Stefan Ingves får tillfälle att höja räntan även efter valet.

För att vara säkra på det krävs det att Alliansregeringen sitter kvar. Den är den enda som för en ansvarsfull ekonomisk politik. Skattehöjningar är inget framgångsrecept för att höja verkningsgraden i samhällsmotorn.

Andra medier: Dagens Nyheter, Sveriges Radio

Den politiska kartan ritas snabbt om

Opinionskartan förändrar sig snabbt. Den som för något år sedan talade om att moderaterna skulle vara Sveriges största parti hade blivit närmast idiotförklarad. Nu visar allt fler opinionsundersökningar att detta är verklighet. Senast är det Aftonbladet/United minds som visar på detta i en opinionsundersökning som refereras av Svenska Dagbladet i dag, länk. Den visar på 29,9% för moderaterna och 28,8% för socialdemokraterna. Samtidigt placerar sig sverigedemokraterna i riksdagen.

Det är inte svårt att förstå att socialdemokraterna är skakade. Det verkar inte som om man har en strategi som man följer. Snarare verkar det som om man skjuter vilt åt alla håll.

Ett parti som man försöker skjuta på är centerpartiet. Man ondgör sig över Maud Olofsson och partiets omprofilering, länk. Idén om att skjuta hårt på centern verkar inte vara förankrad i någon form av logiskt tänkande. Flödena mellan dessa partier är närmast obefintliga. Så det enda man åstadkommer är välkommen uppmärksamhet för centerpatiet.

De partier man lättast kan få röster från är miljöpartiet och moderaterna. Där har man redan givit upp hoppet om att vinna kampen. Trovärdigheten saknas i kontakten med Reinfeldt och miljöpartiet har man lierat sig med. Socialdemokraterna befinner sig nu i en hopplös återvändsgränd.

Vi närmar oss ett läge där läget efter valet blir en fråga om lim. Vilken av blocken har den starkaste sammanhållningen? Genom att bjuda in vänstern har det röda blocket lättast att spricka.

Om man inte vill ha ett extraval omgående måste något av blocken locka över ett parti för att kunna regera. Sverigedemokraterna har nämligen ritat om kartan. Det räcker inte längre med det egna blocket om man inte vill samarbeta med sverigedemokraterna, vilket båda blocken har deklarerat att man inte vill göra.

Ett alliansblock som stärker miljöprofilen med centern och miljöpartiet i vagnen tilltalar säkert många svenskar. Ett sådant alternativ skulle också eliminera vänsterns skattechock. Ingen skatt för förmögna och lägre fastighetsskatter är attraktivt för många. Med byte av språkrör i miljöpartiet ligger ett sådant scenario inom möjligheternas ramar.

Efter valet kommer vi att ha tre kategorier partier. De stora, dvs socialdemokraterna och moderaterna runt 30% strecket. Vilket som blir störst är en öppen fråga.

Ett mellanstort 9-10% parti i form av miljöpartiet. Resten är småpartier med 5-6% av rösterna.

Med ett valresultat som innebär att Alliansen fortsätter regera, ensamt eller med miljöpartiet kommer vi att se två partiledarskiften. Exit Mona och Maud ligger redan nu i korten. Inom socialdemokratin kommer ledarfrågan att ta lite tid att reda ut. Några självklara kandidater finns inte. Inom centern finns en sannolik kandidat och det är EU-parlamentarikern Lena Ek.

Vi går en spännande höst till mötes, men först kommer en gastkramande Almedalsvecka.

Andra bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson

Återhämtningen går bättre än förväntat

Återhämtningen i ekonomin går fortare än vad experterna trott, länk.

Arbetslösheten var i maj 8,8% mot förväntat 8,9-9,3%. Siffran är en nedgång sedan maj förra året med 0,1%. Jämfört med april månad i år var nedgången 0,2%.

Trots detta är 434.000 arbetslösa. Av dem är 175.000 heltidsstuderande som sökt arbete.

Siffrorna visar tydligt att vi har en regering som gör ett bra jobb. Betydligt bättre än den skattehöjande oppositionen skulle ha åstadkommit.

Prioriteringen av jobben och entreprenörsandan i samhället ger resultat

Andra bloggar: Markus Berglund

Valrörelsen 2010

Svenska Dagbladet skriver om att väljarna bestämmer sig allt senare, länk. Så många som 58% av väljarna bestämde sig i valrörelsen sig vid 2006 års val.

Lojaliteten med partierna minskar också. Numera är det bara 31% som identifierar sig som anhängare till ett parti. Samtidigt säger sig en miljon kunna tänka sig byta block, länk. Moderaterna verkar ha störst attraktion på socialdemokratiska väljare som vill byta block.

Det här visar att trots alla opinionsundersökningar under året är det fortfarande slutspurten som gäller. Vi kommer också att se mycket mer av kannibalism mellan alliansens partier ju närmare valet vi kommet. Det drar ihop sig till en mycket spännande valrörelse.

Ett steg i rätt riktning

Alliansen gör det lättare för medborgare att få reda på i vilka register man finns skiver SvD, länk. Det är bra. Dessutom ska det bli lättare för en enskild att få skadestånd från staten om man blivit kränkt i sin personliga integritet. Detta är också bra.

Dessa förslag är i rätt riktning. Dock krävs mycket mer från Alliansregeringen för att stärka den enskildes integritet. Bloggen väntar på mer

Nej till Ask

Johan Ingerö är kritisk mot justitieminister Beatrice Ask i en bloggpost, länk.

Hans argument är både enkelt och mycket övertygande:" Vi har blivit sittande med en justitieminister som säger sig vilja motarbeta grunden för västerländsk rättsuppfattning, att man är oskyldig tills motsatsen bevisas."

Det Johan Ingerö säger borde vara en självklarhet. Slutsatsen är också självklar. Hon bör avgå.

Asks skötebarn IPRED-lagen är ytterligare ett argument för att Alliansen måste få en ny justitieminister. En som sätter rättssäkerhetsfrågorna i fokus. En som inte är rädd för internet. Det krävs en ny minister som ser juridiken som ett samhällets ingenjörskonst och vågar förnya upphovsrätten så att det skapas fler jobb.

Några reflektioner kring friheten

Frihet har i vart fall två bottnar. En botten är de positiva friheterna, dvs rättigheterna att kunna utöva sin medborgerliga rättigheter. Å andra botten har vi den negativa friheten. Den har att göra med avsaknad av ofrihet, våld eller hot om våld.

De inskränkningar som skett under de senaste åren har till som del haft att göra med att den negativa friheten har minska. Mark Klamberg resonerar så här med utgångspunkten från debatten kring FRA debatten, länk: "I frihetsbegreppet ligger också att medborgarna ska skyddas från alltför omfattande och godtyckliga ingrepp från staten."

När det gäller de positiva friheterna diskuterar Klamberg så här: "Ibland, men inte alltid, krävs det beskattning för att garantera frihet. Jag tycker allas rätt till utbildning är det bästa exemplet."

Rasmus diskuterar utifrån ett jobbperspektiv, länk: Friheten för alla dem som har ett jobb tack vare jobbpolitiken - och som hade haft det ännu värre i finanskrisens spår om inte om hade varit.

Friheten för universiteten, dess studenter, lärare och ledningar med minskad politisk styrning.

Exemplen är många, och kanske inte alltid så högtflygande som de ord biskop Thomas än gång diktade, eller det som Smith och Tocqueville har skrivit. Men nog så verkligt i människors vardag. Frihet innebär ökade möjligheter för var och en att förverkliga sig själva. Sådan frihet står inte på något sätt i motsats till trygghet, tvärtom.

Rasmus fokuserar också på möjligheten att välja: "Friheten för patienter och omsorgstagare som får fler vårdgivare att välja mellan och kan välja den vård och omsorg som passar dem bäst, för de som arbetar ivård och omsorg och får fler potentiella arbetsgivare att välja mellan, och för dem som vill och kan starta och expandera tjänsteföretag i välfärdssektorn."

Alliansregeringen har varit framgångsrika i att öka friheten genom större valfrihet. Den del av friheten som har att göra med jobb som har också regeringen varit framgångsrik i att förverkliga.

Tyvärr har ofriheterna ökat. Där är exemplen bland annat FRA-lagen och IPRED lagen. Nu gäller det för Alliansregeringen att öka de negativa friheterna framförallt på nätet och inom upphovsrättens område. En frihet som jag tidigare talat om som jag skulle önska tydligare manifesterad är den intellektuella digitala friheten eller friheten på nätet.

Andra bloggar: Helen Törnqvist, Per Ankersjö, Annie Johansson, Magnus Andersson