Vinnare och förlorare på fildelning

Om man delar upp marknaden för musik i tre delar; skivbolagen, livemusikindustrin och upphovsrättsägarna visar det sig att det finns två vinnare och en förlorare.

Föga oväntat är det upphovsrättsägarna som är förlorarna. Artisternas intäkter har däremot ökat från 786 miljoner till 1 058 miljoner från år 2000 till förra året. Marknaden som helhet har ökat något. Marknaden i Sverige ligger kring 3,5 miljarder kronor.

Här har vi effekterna av fildelning. I vart fall om man får tro en forskningsrapport från KTH i Stockholm som refereras av SvD och DN. Samtidigt ser vi att fildelning har ökat och har aldrig varit större än nu, rapporterar DN.

Å andra sidan framhåller DN artikeln att "den tekniska utvecklingen gör också att fildelningen på sikt får mindre betydelse även om den fortsätter att växa. Spotify, Voddler och andra lagliga tjänster kommer så småningom att konkurrera ut en stor del av den olagliga fildelningen."

Nu gäller det för regeringen att inte låta upphovrästtföretagen ha en gräddfil i upphovsrättssammanhang. Det gäller att se till hela musikmarknadens bästa och inte ett särintresses bästa. Tyvärr är det som Magnus Andersson säger: "Centerpartiet har knappast stått upp för de idéer man gick till val på, men man har också blivit överkörda som ett glasspapper på en motorväg av sina kollegor i regeringen."

Att centerpartiet valt att ansluta sin webbplats till upphovsrättsmodellen Creative Commons är bra. Det är bara ett steg i rätt riktning. Det krävs en ny upphovsrätt som går i takt med marknaderna, samhället och tekniken. Det är bråttom att åstadkomma det.

Andra bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Anna Troberg, Centerpartiet,

Kan tre miljoner fildelare har fel?

Svenska Dagbladet rapporterar om att 3 miljoner svenskar fildelar, länk.

40% av svenskarna mellan 15 och 74 år fildelar enligt en undersökning man refererar till.

Facit är att IPRED lagen har gjort Svenskarna till ett folk av förbrytare.

Det börjar bli dags att stifta upphovsrättslagar som är förankrade i folks rättsmedvetande och inte bara i upphovsrättsindustrins.

I en brännpunktsartikel i SvD går bredbandbolagets vd Georgi Ganev till angrepp mot upphovsrättsindustrin, länk i samma ämne. Återigen ser vi att upphovsrättsindustrin har en verklighetsbild som inte överensstämmer med den som resten av Svenskarna.

Det börjar bli bråttom för regeringen att agera.

Andra medier: DN

Upphovsrätt: storebror har käkat anabola

Oscar Swartz reflekterar kring fallet med mannen som blev åtalsanmäld för att han länkade till en ishockeymatch vars rättigheter ägdes av canal plus, länk.

Frågan har åtminstone två aspekter, 

den ena är den tekniska och 

den andra är hur åtalet stämmer överens med människors rättsmedvetande.

Vad gäller den tekniska sidan har Kjellberg och Opassande rätt ut de frågorna. Följdfrågan är hur mycket kunskap måste man som enskild ha när man vistas på internet? 

Såsom detta rättsfall gestaltar sig verkar det krävas ganska stor teknisk kunskap för att veta om man begåt ett brott eller ej. Om lagstiftningen och lagföringen blir så komplicerad att förstå vad gäller om ett enkelt, vardagligt handgrepp är brottsligt eller ej har vi nått en farlig punkt. 

Lagstiftaren ställer i princip krav på alla medborgare att de ska kunna hela lagen. 

Självklart kan ingen hela lagen. Huvuddragen är lätta att förstå. Förr var det i de flesta fall enkelt för en medborgare att veta om det han eller hon gjorde var brottsligt. 

Nu verkar det som om denna översiktlighet försvinner. Effekten att det krävs att varje medborgare har en advokat med sig under dygnets alla timmar. 

Då görs den fattige till brottsling och den rike till den laglydige. 

Ett sådant samhälle förlorar fort i legitimitet. Denna utveckling måste uppmärksammas av lagstiftarna. Ett liv utan en advokat närvarande under dygnets alla timmar är en mänsklig rättighet. Ett samhälle som kräver detta är värre än Georg Orwells 1984. 

Storebror verkar ha käkat anabola steroider. Det måste var förbjudet för honom också.

Nästa perspektiv är hur brottsligt människor upplever länkning? 

De flesta har sannolikt ännu mindre förståelse för att detta är brottsligt än vad man har för fildelning. Redan fildelningen upplever människor inte som ett brott. 

Det skapar ytterligare ett problem. Rättsmedvetandet hos medborgarna måste gå i hyfsad takt med politikerna, lagstiftarna. Detta avstånd verkar öka. En av anledningarna är att politikerna i allt för liten utsträckning inte förstår att de försöker reglera människors livsstil. Genom att försöka kriminalisera hyfsat "normala" livsstilar blåser politikerna till en strid som man kommer att förlora.

Det kommande rättsfallet från Hudiksvalls tingsrätt borde vara en väckarklocka för den regerande Alliansen. 

Andra media: SvD, IDG, Aftonbladet, SvD

Andra bloggar: Mårten Schultz, jardenberg, satmaran, Mina moderata karameller, sagor från livbåten, Badlands hyena, Henrik Alexandersson, Magnus Andersson,

IPRED pengarna går inte till artisterna

IPRED pengarna går inte till artisterna rapporterar Henrik Alexandersson, länk. 

I vart fall inte om det blir som i Danmark.

Undrar varför den var så viktig att driva igenom då? 

Politiskt ansvar

Hanna Wagenius tycker att det måste utkrävas ett politiskt ansvar för IPRED lagen.

Någon måste avgå.

Jag kan inte annat än hålla med henne

Stoppa IPRED lagen

Det blir kosmetiska förändringar i IPRED lagen rapporterar Svd.

Regeringen har hävdat att man är tvungen att lagstifta mot fildelningen enligt ett EU direktiv.

Det är fel. HAX visar i en bloggpost på varför.

Att lagen är kontraproduktiv visste vi redan. Den är dessutom omodern redan när den läggs fram som Mina Moderata karameller påpekar. Det är många som delar Christian Engströms uppfattning om att lagen inte bara är dålig. Den är usel. Några kritiska infallsvinklar levereras av opassande.

En som kritiserar lagen från ett juridiskt perspektiv är Mårten Schultz.

För mig blir lagen ett hårt slag mot en av de grundläggande principerna i det liberala samhället. Det är bara staten som stå för den polisiära makten. Inga privatpoliser är tillåtnas.

Det andra stora invändningen är att lagen konserverar föråldrade affärsmodeller. Vinnarna är inte kreatörerna utan förlag och andra rättighetshavare. Därigenom hotar lagen både konstnärlig och kommersiell kreativitet.

Nu får vi se hur debatten kommer att gå.

Mycket talar för att lagen kommer att stoppas efter en mycket hård debatt.

Lagen gynnar inte regeringen

Kollektiv bestraffning

Anna Troberg berättar i en bloggpost om att Danmark stänger ned distributionssiten "The Pirate Pay". Anna berättar att hon nu inte kan distribuera sin roman i Danmark längre. Om IPRED lagen införs kan samma sak inträffa i Sverige.

I skolan genomförde fröken någon gång ibland kollektiv bestaffning, Oftast när hon inte visste vem som hade gjort något. Jag vet att min reaktion på denna typ av rättskipning redan då var stark.

The Pirate Bay ger möjligheter till olika typer av nedladdning. En inte obetydlig har gjorts möjliga genom att upphovspersonen själv har lagt ut materialet. Varför ska dessa personer drabbas av att inte kunna distribuera sin verk?

Ansvaret för distributionen måste ligga på någon annan än distributionssiten. Oavsett vad man tycker om fildelning eller ej måste sanktioner drabba rätt aktör. The Pirate Bay är inte en aktör som borde drabbas. Att stänga ned The Pirate Bay är en typ av kollektiv bestaffning som inte hör hemma i en rättstat.

Låt mig ta följande exempel.
En bank blir rånad. Rånarna kommer över en större summa pengar. Det visar sig att rånarna har använt en Volvo för att utföra brottet.
Vem ska staten staffa?

1. Biltillverkaren Volvo genom att de har gjort det möjligt för rånarna att ta sig till och från platsen. Volvos fabrik i Torslanda bör därför som straff stängas.
2. Rånarna som utfört brottet.

Genom stägningen av The Pirate Bay har den Danska staten beslutat att agera enligt punkt 1 i mitt exempel.

Orimligt eller hur?

Andra bloggar: Mina moderata karameller och Tomas sida

Upphovsrötan

Rasmus Fleicher skriver en intressant artikel i dagens Expressen om upphovsrätten som han kallar upphovrötan.

Den är läsvärd.

Per Ankersjös reflektioner i samband med filmen "låt den rätte komma in" är också läsvärda.

Utlys folkomröstning om fildelning

Fridholm skriver i en bloggpost att fildelning och upphovsrätt är två skilda problemområden. IPRED lagen innehåller för mig två prinicipiella legala komponenter. Sedan finns en stor mängd filosofiska och moraliska komponenter. De har att göra med, till exempel hur man bäst främjar utveckling och framåtskridande i samhället.

De två principella legala frågorna som jag ser det är:

1. Hur kan användare utnyttja sig av andra medborgerliga fri- och rättigheter när man hanterar upphovsrättsskyddat meterial? Hur kan man använda, förfoga över upphovsrättsskyddat material som köps? Hur begränsas min användning och distribution när jag använder olika överföringsmedium för privat bruk? 

Var finns balanspunkten mellan medborgerliga fri- och rättigheter kontra upphovsrättslagstiftningen? 

2. Vem har rätten att sköta lagföring av brott mot upphovsrätten? Framförallt kopplat till internet. 

När det gäller denna senare  frågeställning håller jag helt med Fridholm. En viktig invändning är obalansen. Där en påstådd fildelare blir David som ska slåss mot Goliath. 

Det är ingen annan än staten som ska rätten att ha en poliskår. Jag kan inte se något skäl till varför upphovsrättsägare ska särbehandlas. Det har heller inte presenterats några sådana skäl i debatten. 

Nästa steg kan ju bli att butiksägare blir åklagare vad gäller snattning. Vad sägs om att ICA utfärdar förbud för en snattare att sätta sin fot in någon av Sveriges ICA butiker. 

Snatterierna är ett stort samhällsproblem där staten har svårt att lagföra i den takt som det borde ske. ICA tycker säkert att man borde ha den rätten.

Tänk dig att en person som snattat i flera butikskedjor får förbud från flera olika butikskedjor. Den personen kommer då att tvingas att handla i något annat land. Rätten att handla är ju bevars inte skyddad i grundlagen.

Att moderaternas ungdomsförbund säger ja till icke kommersiell fildelning är bra.

Centerns ungdomsförbund och Magnus Andersson är mot IPRED lagen. Precis som de andra av alliansens ungdomsförbund. Det är också bra. Hanna Wagenius från centerns ungdomsförbund låter sig inte luras av att IPRED-lagen inte ska vara retroaktiv längre. 

Copy me happy visar på den intressanta frågeställningen om hur upphovsrättsinnehavarna ska spana.  Är det via dataintrång i privata datanät? 

Den gamle Myrdal verkar vara för fildelning på principiella grunder. Däremot skriver opassande om att den numera något äldre Guillou är mot. Detta trots att han fortfarande är något yngre än Myrdal. 

Det påstås att det är en liten grupp som är för fildelning. Beatices Ask och Jan Guillou framför den åsikten. 

För min del är slutsaten klar:

Utlys folkomröstning om fildelning: för eller emot!

Fildelning igen

Christian Engström i piratpartiet refererar en artikel av Jan Myrdal i Expressen. 

Myrdal i sin tur refererar till Edenman och Palme. Dessa två myntade begreppet "kulturell allemansrätt". Palme vet väl de flesta vem han var.  Ragnar Edenman var ecklesiastikminster, en den tidens utbildnings-, kyrko- och skolminister. Han hade det jobbet från 1957-67 och efterträddes av Olof Palme.

Detta om historien.

Den rent kommersiella motsvarigheten till upphovsrätten är patenträtten.

Patentet ger möjlighet till ensamrätt för en uppfinning under ett begränsat antal år. Detta är vanligtvis 20 år från det att man sökte patentet. I utbyte mot ensamrätten publicerar den myndighet som utfärdat patentet idéen så att alla kan ta del av den. Rättigheten kan den som äger patentet utnyttja genom att själv tillverka och sälja en vara eller tjänst. Det finns också möjligheten att licensiera ut tekniken till andra och får en royalty.

Patenträtten har två syften.

1. Att säkerställa att en uppfinnare får betalt för sin uppfinning.

2. Att nya idéer blir allmänt kända så att utvecklingen stimuleras.

I kommersiella sammanhang anser man inte sällan att patent är ett hinder för spridning av en produkt. Därför strävar man ofta efter att skapa en kombination av att göra uppfinnen känd och skapa en standard av delar av den och att patentera andra delar av den.

Upphovsrätten har stärkts på senare år, patenträtten har förblivit relativt orörd. I dag gäller upphovsrätten 70 år efter det att upphovsmannen dött.  Upphovsrätten regleras på lite olika sätt för olika typer av verk.

En intressant skillnad är möjligheten att kopiera ur en bok i några få exemplar för enskilt bruk. Detta är inte tillåtet vad gäller dataprogram, eller elektroniskt lagrad musik och film.

I debatten har mycket handlat om upphovsmännens rätt. I teorin vanligen musikerns eller upphovsmannen till en film och dennes monopol på verket. Alla brukare ska betala en licensavgift för att köpa verket. Monopolsituationen gäller i praktiken minst 100 år, givet att det som är upphovsman lever 30 år efter det att verket publicerats. 

Är det en rimlig tid? Jag tror att de flesta inte tycker det.

I verkligheten är det sällan upphovsmannen som äger rättigheterna. De är ofta sålda på en andrahandsmarknad. Ägarna är oftast förlag eller filmbolag. Ändringar av upphovsrättslagstiftningen kommer därför framförallt att slå mot ett bolag och inte mot upphovsmännen. 

Fildelning som jag ser det är i de allra flesta fall en fråga om kopiering för enskilt bruk. De som fildelar kommersiellt och för egen vinning kan definitivt straffas. 

Då gäller det att sanktionerna inte är kraftigare mot "fildelningsförbrytarna" än mot andra typer av brott. Även en fildelare ska ha rätten till att vistas på internet, trots sin "förbrytelse". Rätten att utnyttja internet är för mig en del av de mänskliga fri- och rättigheterna.

När Beatrice Ask talar om att IPRED lagen blir mildare genom att den inte är retroaktiv anpassar hon bara lagen till vanlig rättspraxis. I grunden har inget förändrats. En del av det riktigt osmakliga har skalats bort. Inte allt.

Fildelning har precis som att skapa standarder det goda med sig att verk sprids. 

Det främjar utveckling och välstånd. Balanspunkten mellan utveckling och ekonomisk trygghet för upphovsmannen ligger fel i dag. Det finns allt för lite av en kulturell allemansrätt i dag.  

Därför måste IPRED lagen stoppas.

Andra inlägg: Karl Sigfrid, Hagwall, Mina moderata karameller, Magnus Andersson, Per Ankersjö, HAX, Farmorgun, DN, Rick Falkvinge, Bloggtidningen, Mina moderata karameller och Opassande, 

Mer om fildelning

Professorerna i nationalekonomi, John Hassler och Per Krusell går ett steg längre i en bloggpost.De föreslår att all nedladdning för eget bruk ska bli fri. Ungefär som det var med kopiering av böcker förr. 

Deras resonemang utmynnar i frågan "hur vi ska få till regler som ger en bra avvägning mellan incitament att skapa och en effektiv användning av det som skapats".

En klok tanke i en klok bloggpost.

Industrin som vill så sönder spinnmaskiner

I industrialismens början försökte arbetslösa arbetare slå sönder spinnmaskinerna. De trodde att det var möjligt att hindra utvecklingen. De stoppade inte utvecklingen. Faktiskt fördröjde de inte ens utvecklingen. De ökade bara kostnaderna för utvecklingen. Nu är det inte arbetarna som är på krigsstigen. Det är upphovsrättsindustrin. 

Industrin skyller sina tillkortakommanden på fildelningen. Skivindustrins minskade intäkter beror inte på fildelningen, enligt politikerbloggen. Tvärt om menar vissa forskare. 

Upphovsrättsindustrin kommer att bli lika lite framgångsrik som arbetarna som slog sönder spinnmaskinerna. Det enda man kommer att åstadkomma är att kostnaderna för utvecklingen blir dyrare. 

Såväl upphovsrättsindustrin som arbetarna på 1800-talet bygger sina handlingar på en sak:

brist på kunskap.

Det är alltid farligt.

Du döms härmed till fördumning

Vilka straff är relevanta att ge för vilka brott? Vilken är straffets funktion?

Detta är två viktiga frågor som diskuterats av jurister och rättsteoretiker. Frågor om lag och rätt är också en viktig vattendelare mellan konservativa och liberaler. Nu får frågorna om brott och straff ett bredare allmänt intresse. Orsaken är fildelningslagen och hela synen på internet inom EU.

Här står flera viktiga principer mot varandra, som skyddsintressen för stater, upphovsrätt och medborgerliga fri- och rättigheter. Vad väger tyngst?

Ska det vara möjligt att stänga av människor från internet? I så fall för vilka brott?

En som diskuterar fildelning och avstängning från internet är Oscar Schwartz.  I fildelningsdebatten är folkpartiet och centern ganska tysta. Varför denna tystnad, när båda partierna säger sig ha en liberal värdegrund?

Är det verkligen rimligt att stänga av någon från internet? Andra typer av yttrande- och informationsfrihet är  skyddade genom grundlagar. Vi talar om dem som grundläggande mänskliga rättigheter. Varför talar vi inte på samma sätt om tillgången till internet?

Fildelning är inte mord. Fildelning är inte misshandel. Fildelning upplevs säkert av många som ett ganska lindrigt brott. För allt fler, framför allt unga framstår det inte ens som ett brott. Avstängning från internet framstår som ett medeltida straff. Du döms till tystnad och du döms till att inte kunna ta del av information. På ett sätt kan man säga att du döms till fördumning. En annan beskrivning kan vara att du får en kommunikativ husarrest.  Du tillåts muttra hemma, men du får inte tala offentligt. Jag kan inte se att denna typ av straff fyller någon funktion. Den enda funktion en lagstiftning som innebär att människor kan avstängas från internet är att påskynda en förändring av lagstiftningen om fildelning.

Med den passiva syn som liberalerna i riksdagen har ökar piratpartiets chanser att komma in i riksdagen. 

Det är dags att sätt in straffen för fildelning i ett bredare sammanhang om brott och straff.

Upphovsrätt och framåtskridande

Mark Klamberg skriver om fildelningsdebatten i en bloggpost i lördags.

Han ställer frågan om det går att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin "ges liknande befogenheter som polisen med .... sanktioner och skadestånd". Klamberg svarar själv att vi konsumenter och brukare måste respektera upphovsrätten och inte bruka material där upphovsrätten kränks. Dessutom måste industrin anpassa sig till ny teknik.

Det är en del av sanningen. Förhållandet att många människor fildelar visar att lagstiftningen är i otakt med människors rättsuppfattning. Det är i sig ett problem. Jag är inte säker på att anpassning som Klamberg föreslår är bästa lösningen i alla lägen. 

Rickard Falkvinge är klar över att det är polisen som ska vara rättsvårdande myndighet och inte industrin. Piratjanne pekar på att ett av problemen är att upphovsrättsindustrin är teknikfientlig. Genom att motsätta sig teknisk utveckling tror man att det ska var möjligt att skörda samma vinster som tidigare. Med den skillnaden att det som en gång var ny teknik, nu är gammal och i många fall föråldrad teknik. Det är en fåfäng kamp som man på sikt kommer att förlora.

Boktryckarkonsten har funnits sedan slutet av  800 talet. Den första boken vi känner till är den kinesiska Diamantsutran från 868. Den moderna västerländska boktryckarkonsten uppfanns av Johann Gutenberg cirka 1440. Upphovsrättslagstiftningen har sina rötter här. Vad som hänt efter Gutenberg har inte påverkat upphovsrättslagstiftningen i någon betydande grad.  Det är här problemet börjar

Upphovsrättslagstiftningen har övergått från att vara legitim och framåtsyftande till att bli ett problem. Den har tillkommit i en tid då dagens teknik inte fanns. Den utgår från tryckpressen och pappret som förmedlare. Lagstiftningen är på många sätt anpassad till att skydda affärsmodeller som fungerade i en annan teknisk kontext. I dag hindrar den både kommersiell och teknisk utveckling. 

Vi ska inte avskaffa upphovsrättslagstiftningen. Däremot ska vi uppdatera den så att den främjar affärsutveckling och konstnärlig kreativitet. På samma sätt måste vi hålla på gränserna frö vad staten ska sköta och vad marknaden ska sköta. När en avtalspart blir polis också uppstår det systemproblem.

Fildelningslagen är inte ett sätt att öka lagligheten. Den kommer att bli en inkörsport till ökad laglöshet. Exemplen från Danmark förskräcker. Där har det skapats en sorts upphovsrättslig utpressningsekonomi. Bevare oss för det.

Political Open Source Management del IV

Lyssnade på ett anförande av Camilla Lindberg i går. Det arrangerades av frihetsfronten. Camilla berättade bland annat om processen kring FRA lagen. Det var inte bara vackra beskrivningar av hur interndemokratin fungerar. Det blev mycket sagt om svek och kraftiga påtryckningar. Tyvärr är hennes beskrivning inte unik för folkpartiet. Många (säkert alla) partier bör tänka igenom hur man arbetar. Hela processen i från juni och till nu är en process som skett i stängda rum. 

Den demokratiska processen i riksdagen är till största delen en hemlig process. De interna processerna inom partierna och mellan dem är också hemliga. Det ger utrymme för enskilda människor att agera oärligt och oetiskt. Tyvärr blir det ett omfattande grävjobb för både tredje statsmakten, gammelmedia och fjärde statsmakten, bloggosfären att avslöja detta.

Vi kommer tillbaka till det som jag propagerat för här tidigare, Political Open Source Management. Det krävs en strategi för att införa POSM. På samma sätt som det krävs på den lokala politiska nivån krävs det på den högsta politiska nivån. Det visar Camillas föredrag.

Political Open Source Management kan i riksdagen innebära:

1. En ny syn på offentlighet i Riksdagen. Huvudregeln ska vara offentlighet. Om det inte finns mycket starka skäl för hemligstämpel, men det ska vara undantaget. 

Speciellt viktigt är offentligheten i utskottsmötena. Dessa möten bör i normalfallet vara direktsända över riskdagens web-tv.

 

2. Riksdagen bör tillsätta en grupp som praktiskt och handfast arbetar med att utveckla offentligheten i Riksdagens arbete. Denna grupp bör årligen rapportera om resultatet av sitt arbete.

3. Nya former för medborgarinteraktivitet bör utvecklas av riksdagen, lämpligen bör det arbetet ledas av gruppen som jag föreslår.

4. Arbetsformerna i de partier som är representerade i riksdagen måste öppnas upp. Jag hoppas att partierna av egen självbevarelsedrift börjar gå åt mera öppenhet. Målet bör vara att allt internt arbete är helt öppet och transparent. 

5. Om inte partierna själva gör det föreslår jag att man etablerar granskningsgrupper med representanter från fjärde och tredje statsmakten och fristående debattörer. Väljarna ska veta i vilken riktning det går med öppenheten inom de olika partierna. Här kan granskningsgruppen ge sådana underlag. Därigenom får vi en mera levande debatt kring öppenhet i politiken.

I debatten om fildelningslagen ser vi hur illa de slutna politiska processerna fungerar. Mina moderata karameller, Mark Klamberg, Opassande, Copyriot och Karl Sigfrid kommentar förtjänstfullt innehållet i lagen. Effekterna av lagen är dåliga i många dimensioner. Det är bra att det kommer upp till ytan. Hur lagen processas fram i riksdagen är också något som också bör granskas.

Tillbaka till ökad öppenhet. Jag hör redan orden. Det går inte. Det blir svårt. Det är inte prioriterat. Det är undanflykter. De har att göra med rädsla. Det kan vara en personlig rädsla och ett grupptryck eller en gruppkultur. All förändring möts av motstånd. 

Fördelarna är stora. 

Oaccepabela beteende och arbetsformer kommer att avslöjas. Det blir lättare för väljarna att se hur olika ledamöter agerar. För väljaren blir det lättare att kryssa in rätt kandidat till nästa val. 

Som det är nu är det ett litet antal ledamöter som  är offentliga. Deras handlingar granskas tuffare och de får mera positiv feed-back. Huvuddelen av ledamöterna vet vi ingeting om. Med ökad öppenhet blir det mycket mer politik på lika villkor. Detta är bara några perspektiv.  

Jag tar gärna emot fler synpunkter. Välkommen med dem!

Fildelare är pirater i dag - vad blir de i morgon?

Piratjägarlagen eller fildelningslagen - nu är bakgrunden publicerad av Piratpartiets Rick Falkvinge. Det är viktig, informativ, men inte rolig läsning.

Läs.

Vilka lagar accepterar folket?

Förr sa man skämtsamt att brotten mot staten var de allvarligaste. Efter att ha studerat regeringens förslag om fildelning börjar jag undra. Numera verkar piraterna på internet vara de värsta. 

Så som lagen om fildelning är utformad verkar man kunna jaga en hel generation. Lagen är så utformad trots att Fredrik Reinfeldt lovat motsatsen. Dessutom verkar vi få en polismyndighet som blir privatiserad för att jaga fildelare. Det är inte bra

Lagen har inte tillkommit för att EU har ett direktiv som tvingar oss att införa en sådan lag. Sverige kan om man vill införa en fildelningslag, men vi har inget krav på oss.

Låt oss tänka oss följande situation. Regeringen lägger fram ett förslag till hastighetsbegränsning på motorvägar. Max hastighet ska numera vara  60 kilometer i timmen. Låt oss fortsätta och anta att riksdagen antar lagen. 

Skulle detta förändra människors körbeteende? Nej jag tror inte att många skulle följa lagen. Visserligen skulle hotet om att bilen skulle konfiskeras om man körde för fort vara avskräckande.

Regeringen försöker lägga fram en lag som inte är förankrad i folks rättsmedvetande. Därför kommer folk inte att följa lagen. På samma sätt som man inte skulle acceptera en hastighetsbegränsning på motorväg på 60 kilometer i timmen.

På sikt undergräver den typen av lagar människors respekt för lagarna.

Många hävdar att vi måste skydda upphovsrätten. Ja det är riktigt. Däremot ska vi inte skydda gamla affärsmodeller. Lagarna om upphovsrätt är skrivna under en tid då internet inte var ett medium som förmedlade stora mängder information. Förr hade vi i Sverige en rätt att kopiera för enskilt bruk. En motsvarande rätt finns inte på internet.

Det finns stora risker att den nya fildelningslagen hindrar utvecklingen av mera effektiva distributionsformer. Kreativitet och utveckling hindras av den nya lagen. 

De som idag är det största anhängarna till lagen kan vara det som i verkligheten kommer att bli de största förlorarna om lagen införs.

Läs gärna Henrik Alexanderssons inlägg om detta i två bloggposter.