Norsk advokat om FRA lagen och teledatalagringsdirektivet: Sverige är den sista Sovjetstaten

Teledatalagringsdirektivet är ett direktiv som strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, rapporterar Svd. I vart fall om man får tro den norske Juristen Jon Wessel-Aas. Han kritiserar Sveriges bristande respekt för de mänskliga rättigheterna och den personliga integriteten. Wessel-Aas artikel har rubriken: "Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna". Wessel-Aas är inte vem som helst.Han är ordförande i den norska avdelningen av den internationella juristkommissionen som övervakar de mänskliga rättigheterna.

Hans kritik mot Sverige påminner om vad Björn Rosengren en gång sa om Norge. 

Wessel-Aas  använder i stället följande ord: (i min översättning) "den inofficiella byteshandeln med underrättelsematerial som sker (genom FRA lagen och teledatalagringsdirektivet, min anmärkning) för tankarna obehagligt nära ett totalitära statsskick, speciellt när sådana formellt sett isolerade arbetsmetoder kombineras och sätts i system". 

På ren svenska säger han att Sverige den sista Sovjetstaten.

Kritiken riktar framförallt in sig på kombinationen av FRA lagen och tillämpningen av teledatalagringsdirektivet. Mycket riktigt säger han att konsekvenserna kan bli att Sverige systematiskt övervakar Norska medborgare. 

Wessel-Aas är av uppfattningen att dessa lagar kommer att prövas av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Denna domstol är en helt annan än EU-domstolen. 

Europadomstolen för mänskliga rättigheter prövar om länder följer konventionen om mänskliga rättigheter och har inget med EU att göra.

Wessel-Aas är av den uppfattningen att Sverige kommer att bli fälld i en sådan domstolsprövning.

Andra bloggar: Mark Klamberg

Fildelning igen

Christian Engström i piratpartiet refererar en artikel av Jan Myrdal i Expressen. 

Myrdal i sin tur refererar till Edenman och Palme. Dessa två myntade begreppet "kulturell allemansrätt". Palme vet väl de flesta vem han var.  Ragnar Edenman var ecklesiastikminster, en den tidens utbildnings-, kyrko- och skolminister. Han hade det jobbet från 1957-67 och efterträddes av Olof Palme.

Detta om historien.

Den rent kommersiella motsvarigheten till upphovsrätten är patenträtten.

Patentet ger möjlighet till ensamrätt för en uppfinning under ett begränsat antal år. Detta är vanligtvis 20 år från det att man sökte patentet. I utbyte mot ensamrätten publicerar den myndighet som utfärdat patentet idéen så att alla kan ta del av den. Rättigheten kan den som äger patentet utnyttja genom att själv tillverka och sälja en vara eller tjänst. Det finns också möjligheten att licensiera ut tekniken till andra och får en royalty.

Patenträtten har två syften.

1. Att säkerställa att en uppfinnare får betalt för sin uppfinning.

2. Att nya idéer blir allmänt kända så att utvecklingen stimuleras.

I kommersiella sammanhang anser man inte sällan att patent är ett hinder för spridning av en produkt. Därför strävar man ofta efter att skapa en kombination av att göra uppfinnen känd och skapa en standard av delar av den och att patentera andra delar av den.

Upphovsrätten har stärkts på senare år, patenträtten har förblivit relativt orörd. I dag gäller upphovsrätten 70 år efter det att upphovsmannen dött.  Upphovsrätten regleras på lite olika sätt för olika typer av verk.

En intressant skillnad är möjligheten att kopiera ur en bok i några få exemplar för enskilt bruk. Detta är inte tillåtet vad gäller dataprogram, eller elektroniskt lagrad musik och film.

I debatten har mycket handlat om upphovsmännens rätt. I teorin vanligen musikerns eller upphovsmannen till en film och dennes monopol på verket. Alla brukare ska betala en licensavgift för att köpa verket. Monopolsituationen gäller i praktiken minst 100 år, givet att det som är upphovsman lever 30 år efter det att verket publicerats. 

Är det en rimlig tid? Jag tror att de flesta inte tycker det.

I verkligheten är det sällan upphovsmannen som äger rättigheterna. De är ofta sålda på en andrahandsmarknad. Ägarna är oftast förlag eller filmbolag. Ändringar av upphovsrättslagstiftningen kommer därför framförallt att slå mot ett bolag och inte mot upphovsmännen. 

Fildelning som jag ser det är i de allra flesta fall en fråga om kopiering för enskilt bruk. De som fildelar kommersiellt och för egen vinning kan definitivt straffas. 

Då gäller det att sanktionerna inte är kraftigare mot "fildelningsförbrytarna" än mot andra typer av brott. Även en fildelare ska ha rätten till att vistas på internet, trots sin "förbrytelse". Rätten att utnyttja internet är för mig en del av de mänskliga fri- och rättigheterna.

När Beatrice Ask talar om att IPRED lagen blir mildare genom att den inte är retroaktiv anpassar hon bara lagen till vanlig rättspraxis. I grunden har inget förändrats. En del av det riktigt osmakliga har skalats bort. Inte allt.

Fildelning har precis som att skapa standarder det goda med sig att verk sprids. 

Det främjar utveckling och välstånd. Balanspunkten mellan utveckling och ekonomisk trygghet för upphovsmannen ligger fel i dag. Det finns allt för lite av en kulturell allemansrätt i dag.  

Därför måste IPRED lagen stoppas.

Andra inlägg: Karl Sigfrid, Hagwall, Mina moderata karameller, Magnus Andersson, Per Ankersjö, HAX, Farmorgun, DN, Rick Falkvinge, Bloggtidningen, Mina moderata karameller och Opassande, 

En vital syn på medborgerliga fri- och rättigheter

En första lite större storm har brutit ut kring Barack Obama, rapporterar Politico. 

Bakgrunden är att alla som är tillfrågade och accepterar en nominering till ämbeten i den nya administrationen ska fylla i en 63 frågors enkät. 

Fråga 59 rör om kandidaten har vapen. Genast har vapenlobbyn vaknat och blåser till strid. 

En som tar det från det humoristiska hållet är den demokratiska representanthusledamoten Tim Ryan. Han säger: "Given the behavior of the vice president under the last administration, you may want to know these things." Hans ser frågan som en "Better-safe-than-sorry-measure". Ryan syftar på att Dick Cheney var med om en skjutolycka som berodde på hans oskicklighet med vapen.

För andra är det en fråga om att respektera det andra tillägget i konstitutionen. Det säger: "A well regulated militia being necessary to the security of a free State, the right of the People to keep and bear arms shall not be infringed". Texten är från den 21 september 1789 och var resultatet av en mångårig och omfattande debatt. Den ratificerades och blev en del av konstitutionen 1791. Rättigheten för fria män att bära vapen har sina rötter i 1200 talets England.

Rätten att bära vapen har prövats av den Amerikanska högsta domstolen vid ett flertal tillfällen. Senast i juni i år.

Vapenlobbyn i USA ser rätten att bära vapen som en del av den liberala friheten. 

För oss i Europa finns det anledning att reflektera över den liberala frihetens innehåll.

Vad är det viktigaste fri- och rättigheterna för oss som lever just nu 2008? 

Vad vapenlobbyn inte gör är att jämföra behoven i vår tid med behoven hos den enskilde när tillägget skapades. Behovet av skydd ser väldigt olika ut. Trots detta håller man fast vid att rätten till egna vapen är en oskiljaktig del av en liberal konstitution. 

Å andra sidan har inte den Amerikanska konstitutionen tagit in tillägg om liberala, medborgerliga fri- och rättigheter på internet. Det kommer säkert men det kommer att ta tid. Mycket lång tid. 

I Sverige bör vi se till att de medborgerliga rättigheterna uppdateras med förändringar i värderingar och den tekniska utvecklingen. Vi ligger långt efter där. Det visar både FRA och IPRED debatten.

Andra bloggar om detta: Same but different, satmaran, djingis, opassande och Hax. 

FRA lagen åter igen

Tidningsutgivarna är oroade över FRA-lagen, skriver SvDs ledarblogg. Därför bjuder tidningsutgivarna in till ett seminarium om FRA lagen med fokus på grupper som har tystnadsplikt.

Bra initiativ.

Nya intregritetskränkande lagar

Medan jag försöker debattera ökad öppenhet så har regeringen lagt fram en ny lag som återigen  inskränker yttrandefriheten. Förslaget är kallat "åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott". Beslut ska fattas av riksdagen i övermorgon den 22 oktober.

Som vanligt tar inte den nya lagen någon hänsyn till meddelarfrihet och källskydd. Den som är släkt med någon det spanas på kan också bli föremål för spaning. 

En del remissinstanser är kritiska till lagen som krititiskt kommenteras av Mark Klamberg. 

Enligt piratjanne är det en del i lagen som är okey. Annat i lagen är helt förkastligt. Den nya lagen är en revidering av "spionlagen från 1952. Den har använts för att hålla koll på extremister på höger och vänsterkanten och på miljörörelsen, enligt intensifierar. 

Det är tidningen Journalisten som satt bloggarna på spåren om denna lag. 

Opassande talar om att det börjar bli dags med en prinicipdiskussion om alla integritetskränkande lagar som kommer till. Jag håller med henne.

Jag håller med Henrik Alexandersson som undrar över vad gammelmedia håller på med. Tidningen Journalisten anklagar bloggarna för att inte hålla koll på vad som händer på integritetsområdet. 

Ska inte gammelmedia vara kontrollerande längre?

Det är dag för en mera transparent process i riksdagen så att förslag som detta inte blir lag.

Mer än ett gemensamt valmanifest

Vindarna var nära orkanstyrka i natt, skriver Svenska Dagbladet. Aftonbladet varnar till och med för snö och storm. 

Här ute i skärgården går det gäss på vattnet. Träden niger för vindens herre. Styrkan och förankringen prövas i naturen. Det är friskt ute och när jag kommer in i värmen känns den skönare än vanligt.

Vad som sägs om naturen kan också sägas om Alliansen. Svenska Dagbladet skriver att valet ska vinnas genom ett nytt valmanifest. Just för tillfället råder det lågtryck för alliansen i opinionsundersökningarna.

Idédebatten om hur finanskrisen ska lösas förs inte utan finess av bland annat Johan Norberg. 

PJ Anders Linder diskuterar vilken kapitalism vi ska ha utifrån Norbergs och Roland Poirier Martinssons debatt. De systemfrågorna bör Alliansens ledare också adressera.

I ett annan del av debattrummet diskuteras övervakning och medborgerliga fri- och rättigheter av opassande. En annan infallsvinkel på övervakning diskuterar Blogge Bloggelito. Jan Björklund erkänner FRA-lagens dåliga hantering i Dagens Nyheter.

Regeringen och Alliansen är svaga på idédebatt. Som många påpekat det. Att de frågorna inte behöver resultera regeringsförslag omedelbart är förståeligt. Däremot är det allvarligt att partiledarna inte profilerar sig i den debatten. 

Den här gången lär det inte räcka med att bara presentera ett gemensamt valprogram. Det krävs mer än en bild på en badtunna. 

En viktigt ingrediens i en sådan plattform är en offensiv politik kring medborgerliga fri- och rättigheter.

Utbyggnaden av infrastrukturen måste skyndas på. Privata finansieringslösningar måste till. Höghastighetståget mellan Stockholm och Köpenhamn måste förverkligas snabbt. Småföretagandet måste sättas i fokus. Plånboksfrågorna bör ställas mot kvalitetsfrågor. En gemensam miljöplattform måste till. Fler statliga verk måste sättas på listan för att läggas ned.

Det viktigaste är att Alliansen går från att vara reaktiv till att bli offensiv.

Sen måste vi inse att nästa val i mycket större utsträckning än förra valet kommer att bli ett personval.  Det ställer extra krav på kandidaterna. Det räcker inte längre att bara vara en god partiarbetare.

Förvirrat om övervakning i Svenska Dagbladet

Förvirringen får ett ansikte när en lektor i etik vid namn Susanne Wigorts Yngvesson blandar sig in i FRA debatten. Hon gör det i en artikel i dagens Svenska Dagbladet. 

Hon jämför lagstiftningen om övervakningskameror som faktisk skyddar den personliga integriteten med signalspaning. Bland annat ställs krav på att man annonserar om att man kameraövervakar. 

I FRA fallet är det faktiskt ett av problemen att det inte annonseras/meddelas den övervakade.

Artikeln vimlar av olika mer eller mindre väl genomtänkta resonemang som alla har det gemensamt att de är dåligt underbyggda.

Artikelförfattaren jämför människors användning av internet med FRA övervakning. Att lägga ut bilder på internet av sig själv i en grupp av något slag gör  människor av fri vilja. Den som är föremål för signalspaning från FRA är inte det av egen fri vilja. 

Den centrala frågan om samtycke och fri vilja och dess konsekvenser bortser artikelförfattaren och helt från.

Det är inte som artikelförfattaren påstår "formen som spelar roll". Det är hur stor den privata sfären blir för medborgaren.

Det är riktigt att övervakning är ett ämne som ständigt är aktuellt. Vilhelm Mobergs insatser på sin tid för medborgerliga fri- och rättigheter var och är viktiga. Det finns paralleller och det finns skillnader med den debatt Moberg förde.

Frågan om personens frihet versus samhällets inflytande över individen är dock en ständigt pågående process. Medborgerliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet. 

De måste försvaras vid varje tidpunkt.

FRA lagen kan strida mot EU rätten

I FRA debatten har det väckts frågor om lagen är förenlig med Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Frågor om Europakonventionen om mänskliga rättigheter sorterar under Europarådet. Europarådet har inrättat en speciell domstol som kallas Europadomstolen som prövar sådana frågor.

När jag i min blogpost talar  den fiktive Björn Rosengren och den diskriminering ha utsätts för jämfört med sin kompis Göran Persson är det inte utifrån perspektivet mänskliga rättigheter. Min utgångspunkt är att han diskriminerats från EU perspektivet och att detta ska prövas av den speciella domstol som EU har som kallas EU domstolen. En helt annan domstol.

I artikel 12.1 i EU fördraget förbjuds diskriminering på grund av nationalitet. Enligt praxis kan den åberopas av enskilda medborgare. I detta fall är det en fråga om att FRA lagen strider mot fördragsbestämmelserna om fri rörlighet genom att vara diskriminerande. 

FRA signalspana på Björn eftersom han har utnyttjat sin rätt som EU medborgare och bor i ett annat EUland. Det har inte Göran.

Man brukar i sådana fall också åberopa fördragsbestämmelserna om lagharmonisering. artiklarna 93 och 94 i EU fördraget. Dessa två artiklar i EU fördraget har till uppgift att citera den främste experten på EU rätt i Sverige, professor Ulf Bernitz ord: "att säkerställa den gemensamma marknadens upprättande och funktion. De har alltså till uppgift att främja den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital." 

 

Diskriminering på grund av nationalitet (som mellan hemlandet och annat EU land) är normalt inte tillåten. Eventuellt kan sådana undantag medges av säkerhetsskäl.  Sannolikt borde FRA lagen för att vara förenlig med EU rätten undanta all trafik i kabel inom EU. 

Hur FRA går till väga tekniskt och vilket lagstöd man har för att spana på Björn har 

Mark Klamberg förtjänstfullt rett ut. 

I fallet med Björns diskriminering är det sannolikt så att man inte kan hävda att han är mer samhällsfarlig (om han nu är det) i Storbritannien är i Sverige.

Det borde därför vara viktigt att få FRA lagen prövad av såväl Europadomstolen som av EU domstolen. 

Klargörande om FRA lagen

I dagens Svenska Dagbladet finns en intressant artikel om FRA lagen. 

Den är skriven av juristerna Clarence Craford och Gunnar Strömmer. 

De har gått igenom de två ganska nya domar som finns hos Europadomstolen om signalspaning. Domar mot Storbritannien och Tyskland.  

Enligt juristerna återstår 9 punkter att åtgärda för att lagen ska kunna godkännas av domstolen. 

Bra då vet Tolgfors och Reinfeldt vad som gäller.

När det gäller brottsmisstanke är det inte ett krav för Europadomstolen. Samtidigt är det ett nationellt krav i Sverige. Centerns förslag har tillgodosett opinionen på denna punkt. 

Att vi har större rättssäkerhet när det gäller signalspaning än minimikraven i domstolen är väl en självklarhet.

  

Stolleken är bara en lek

Tänk vad kul det är att vara journalist i dessa dagar då det är halvtid för regeringen. 

Ett exempel är tidningen Expressen. 

Så kallade politiska kommentatorer får möjlighet att bygga sin egen regering. 

Vem ska ut och vem ska in verkar spelet heta. 

Som lek kan det ha sitt värde, men som politisk analys saknar det helt värde. 

Johan Ingerö däremot gör ett ambitiöst försök på sin blogg att analysera situationen för regeringen.

Han talar om att vissa naturliga reformer har uteblivit. Avskaffandet av filmcensuren är en av dem. Sven Otto Littorins kramande av arbetsrättslagarna är också ett bekymmer. Att Apoteket och att Bilprovningen inte är konkurrensutsatta och sålda är ett annat bekymmer. Invändningen mot regeringen att den gått till val på i många avseenden en socialdemokratisk politik är också ett stort bekymmer.

Konflikten mellan Maud Olofsson och Anders Borg om hur man skapar ett bra företagarklimat är ytterligare ett. Olofsson verkar gå i takt med opinionen, men inte Borg.

För att bedöma hur det går för regeringen är det bra sätt att se hur många politiska tjänstemän under statssekreterarnivån som lämnar sitt jobb. Det berättar mycket om självförtroendet i Rosenbad. Under den förra regeringen blev det strömhopp under den andra delen av mandatperioden. Sedan vet vi hur det gick.

Det som hade varit intressant att veta av de politiska kommentatorerna är vem som skulle knytas till regeringen som rådgivare. 

För egen del ser jag två områden där det behövs nya rådgivare.

Percy Barnevik kunna ge råd om en biståndspolitik som mer bygger på hjälp till självhjälp med sina erfarenheterna från Hand in Hand. 

Henrik Alexandersson, och  Per Ankersjö skulle kunna ge goda råd om medborgerliga fri- och rättigheter och personlig integritet. Regeringen måste utveckla dem och inte som nu göra tvärt om.