Upphovsrätt: gammelprofessionella kulturproducenter skapar ett mentalt Jurassic Park

Anders Mildner reflekterar över att ett resultat av internet är att gränserna mellan professionella och amatörer suddas ut, länk. Vad är till exempel skillnaden på en bloggare och en journalist? Bakgrunden är en artikel av ett antal gammelprofessionella kulturproducenter, länk. Dessa har hämtat inspiration från PR byrån Westlander, länk.

En av förutsättningarna för den gamla typen av upphovsrätt var att det fanns en tydlig gräns mellan professionella kulturutövare och amatörerna. I själva verket var det en fråga om ett producent - konsumentsamhälle. Genom internet har den uppdelningen blivit obsolet.

I dag kan vi i stället tala om skapare i olika dimensioner, vi kan tala om medskapare, vi kan tala om interaktiva processer. Då blir också många av de upphovsrättsmodeller som samhället skapat obsoleta.

Tyvärr lyssnar politikerna allt för mycket på organisationer som försvarar en värld som inte längre finns. De som inspirerar regeringen i upphovsrättsfrågorna finns faktiskt i ett sorts mentalt Jurassic Park. Dessa dinosaurier håller på att dö ut.

Den upphovsrätt som samhället försvarar är död. Ändå tror jag vi ska ropa leve upphovsrätten. Den upphovsrätt vi talar om då är en annan typ av upphovsrätt. Exempel på detta är creative commons initiativet.

I dag är inte den viktiga skillnaden mellan amatörer eller professionella. Den viktiga skillnaden går mellan den som har inflytanden och de som inte har det. I en internetvärld är det mera komplex än att bara mäta antalet läsare. Det finns mycket fler dimensioner som avgör inflytandet.

Mildners slutsats är: "Lobbyister av Kulturskaparnas sort säger numera gärna att de vill inrikta sig på att ta fram bra tjänster som är användarvänliga och som har stort genomslag.

Men det är en extremt nedlåtande syn på entreprenörsskap om man tror att nya framgångsrika tjänster kan skapas i ett intellektuellt tomrum, totalt frikopplat från kunskap och kompetens om den kultur de är tänkta att verka inom.

Frågor som rör nya affärsmodeller för morgondagens kultur är extremt komplexa. Det finns inga givna svar.

Men det finns däremot två väldigt enkla råd att ge till nätverk som Kulturskaparna: Ni kommer aldrig att hitta ett system som ger er rimligt betalt om ni vill använda gamla affärsmodeller i en ny värld. Och ni kommer aldrig att hitta nya affärsmodeller om ni inte deltar i en intellektuell diskussion om hur dagens kultur skiljer sig från den gamla.

Kulturskaparna skriver att de vill vara en stark röst för kulturen i diskussionen om hur ord, bild och musik på nätet ska licensieras och finansieras.

Det är inte omöjligt att undertecknarna snarare bidragit till något som mycket väl skulle kunna betraktas som den slutliga självmarginaliseringen i debatten om dagens och framtidens kulturskapande.

Nu seglar därför en helt ny fråga upp på dagordningen: var och när skapas de nya grupperingar som kan ta över rodret när dagens medlemsorganisationer så uppenbart tappat förmågan att navigera i sin samtid?"

I sammanhanget kan det vara intressant att citera Rasmus Fleischer, länk. Han ser den debatt som pågår just nu kring upphovsrätten som en närmast teologisk debatt. Hans infallsvinkel är: "Uttrycket får här beteckna en dogmatisk hållning, där all kultur härrör från en Skapare (av de troende ofta benämnd “kreatör“). Precis som de bibliska kreationisterna anser man det vara skaparens privilegium att bestämma över sin skapelse. Men i stället för en enda Gud tror kulturkreationisterna på ett stort antal skapare, om än en liten minoritet av alla människor, vars gemensamma vilja är möjlig att representera och uttolka genom institutioner."

Det är lätt att hålla med både Mildner och Fleischer i deras slutsatser. Förhoppningen är bara att regeringen med justistieminsiter Beatrice Ask i spetsen inser att de manövrerat in sig i en återvändsgränd. De navigerar efter en karta med länder som inte finns.

Det är dags att använda verkligheten som underlag för beslutsfattandet.

På så sätt skapar vi ett dynamiskt kulturlivet. Så erkänner vi ett kulturliv som är entreprenörsinriktat.

Andra bloggar: Oscar Swartz: Fullmentatstraight, Satmaran, Tidningsliv

Ytterligare strid om IPRED lagen

Strider IPRED lagen mot EU rätten?

Den frågan kanske vi får svar på.

Nu har målet mellan Ephone och fem förlag om 27 ljudböcker nått ända upp till högsta domstolen. Ephone vill där att HD ber om ett förhandsavgörande från EU domstolen i Luxenburg om IPRED lagen strider mot EU rätten.

Inte nog med det Ephone hävdar att IPRED lagen strider mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Det drar i hop sig till intressanta prejudicerande domar.

Mycket talar för att IPRED lagen är ogiltig och måste skrivas om.

Fildelning: Över hälften av alla unga borde finkas in

40% av alla Svenskar är vaneförbrytare om man får tro en undersökning som är publicerad av undersökningsföretaget Mediavision, länk. Hela 60% av de unga erkänner att de är det.

Problemet är att de inte upplever sig vara förbrytare. Enligt undersökningsföretaget MMS ser det ut så här, länk: "Andelen som anser att det är stöld att ladda ned upphovsrättsskyddat material från Internet har till och med minskat från 38 % våren 2008 till 30 % i årets mätning. Bland männen mellan 16-25 år är det nu bara en av fem som anser att illegal nedladdning är stöld, en minskning från 28 % 2008." Därigenom blir problemet inte deras utan samhällets.

Överheten stiftar lagar som inte har legitimitet hos befolkningen. Vi talar alltså om ett demokratiskt systemfel. En liten del påtryckare lyckas leda den lagstiftande församlingen till lagar som saknar folkligt stöd. Hur man lyckas med detta vore intressant att undersöka.

Det vi talar om är naturligtvis fildelning och effekterna av IPRED-lagen.

Från antipiratbyrån är signalerna motstridiga. En undersökning man refererar till därifrån talar, länk om minskad fildelning. Samtidigt säger samma rapport: "- När vi jämför hösten 2009 med motsvarande period 2008 ser vi att konsumtionsminskningen från i våras består" . Något senare fortsätter man: "- Nedladdning är oerhört komplext. Mycket nedladdning uppstår på grund av att folk inte vill vänta på att filmer och serier ska bli tillgängliga på den svenska marknaden eller att filmerna inte längre finns tillgängliga i hyrfilmsbutiken. ". Henrik Pontén är inte nöjd. Han vill skärpa IPRED-lagen.

Idén är att kriminalisera fler Svenskar och den vägen tjäna pengar på rättsprocesser. Det ska ske i stället för att hans huvudmän i IFPI får krav på sig att att utveckla sina tjänster.

Detta är en dålig strategi.

Nu krävs det att politiken ser vart utvecklingen är på väg. Framförallt centerpartiet har en gyllene möjlighet att återställa medborgarnas förtroende för samhällets rättsskiping. Dessutom kan man visa hur modern kreativitet kan omvandlas till arbetstillfällen och ökad BNP.

Andra bloggar: Satmaran, Farmor Gun, Magnihasa, Infallsvinkel, Olof B

Upphovsrätten: Lyssna till kunskapen

Professonr Lawrence Lessig höll föredrag i dag för de riksdagsledamöter som ville lyssna, länk, länk. Tyvärr var det inte så många. Däremot var ett antal kunskaptörstande akademiker där. Det är i sig tankeväckande.

Budskapet från professorn var att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen gör barn till brottslingar. Ja, han menade att en hel generation kriminaliseras. Det måste det bli ett slut på det enligt Lessig. Man kan inte annat än att hålla med.

Centerpartisten Johan Linander vill ha en upphovsrättskommission. Det är bra. Förslaget är förresten en uppföljare av den motion som jag skrev till Centerns riksstämma i år och som bifölls, länk.

Nu gäller det att handla snabbt. Det gäller att en generation ska kunna känna tilltro till rättsstaten. Så är det inte i dag, men det räcker inte med det.

Som Rasmus Fleischer påpekar är upphovsrättslagstiftningen ett angrepp på en kultur. Denna är i sin tur ett resultat av att det är tekniskt möjligt att skapa variationer på ett tema mycket enkelt. Inte som det var förr när Bach skrev musik. Dessutom är variationen som Rasmus skriver mer än det underläggande. Något nytt har skapats.

Så här skriver Rasmus:

"Var går gränsen mellan kopiaoch remix?

Huvudet på spiken, eftersom Lawrence Lessig gärna kontrasterar “kreativ” remixkultur mot att “bara” kopiera. Utan att tveka svarade han att han vill se en “konservativ” (smal) definition av kopiering – vilket kan bli lite paradoxalt, kombinerat med ovan nämnda formel – och en “liberal” (bred) definition av remix. Inte alldeles ordagrant sade Lawrence Lessig:

Remix av en låt är att använda den på ett sätt som skapar någonting nytt, som inte bara handlar om den underliggande låten."

Låt oss hoppas att riksdagsledamöterna inte ska vara kulturmarodörer också.

Andra bloggar: Opassande, Copyriot,

Upphovsrätt: vem köper en liter mjölk för 160.000 kronor?

Kulturborgarrådet i Stockholm, Madelaine Sjöstedt ställer frågan om upphovsrättsindustrin har stämningar som ny affärsidé i en artikel i Svenska Dagbladet, länk.

Hon reflekterar över IFPIs uppskattningar om att förlusterna för skivindustrin som hänför sig till nedladdning uppgår till hisnande 6,4 miljoner miljarder kronor, givet de parametrar man använder i andra sammanhang. Genom denna kalkyl kommer man fram till den hisnande slutsatsen att förlusten för skivbolagen år 2008 var 30.000 gånger marknaden när den var som störst.

Är detta rimligt?

-Var och en inser att så inte är fallet.

Universal som är medlem i IFPI stämde i USA en fildelare på 675.000 dollar. Man ansåg att varje nedladdning representerar ett värde på 160.000 kronor per låt.

Är detta rimligt?

-Var och en inser att så inte är fallet.

Undrar om Arla anser att en liter mjölk också kostar 160.000 kronor. Min gissning är då att konsumtionen av mjölk kommer att minska en smula. För det kan väl inte vara så att det ligger en felberäkning någonstans? Om det rätta priset på både mjölken och filen är 160.000 kronor är mitt tips att marknaden kommer att efterfråga mindre av både mjölk och fil. Då kan omöjligt marknaden för det upphovsrättsindustrin äger vara den man påstår. Det börjar bli dags för att plocka in verkligheten i stället.

Vi har att göra med en grupp marknadsaktörer som inte anpassat sig ändrade marknadsförutsättningar.

Då det är självklart den enklaste affärsmodellen att tvångsförsälja sina rättigheter. Det gör man enklast genom domstol. Om man får acceptans för en värdering som inte har någon förankring i verkligheten kan man bevisa vad som helst. 160.000 kronor per nedladdning ska jämföras men mellan 7 till 9 kronor som man får betala på itunes för en nedladdning.

Det är skönt att Madelaine Sjösteds vaknat och reflekterar över rimligheten i en intressentgrupps resonemang. Nästa steg är att se om detta får konsekvenser inom hennes eget parti. Det är bara att hoppas.

Andra bloggar: Minamoderatakarameller, Sagor från livbåten,

IPRED lagen: Leif Pagrotsky vill infinka Lars Ohly

Leif Pagrotsky säger nu att socialdemokraterna inte ska riva upp IPRED lagen, länk. Annat var det inför EU valet då skulle Marita Ulvskog riva upp den. Pagrotsky säger att lagen kommer att ha kort livslängd och menar på något märkligt sätt att det är ett skäl för att inte riva upp den.

På den andra sidan av den röda rörelsen säger Lars Ohly att biblioteken ska utvecklas till att bli fildelningscentraler, länk. Ohly menar att staten ska satsa 300 miljoner årligen på detta projekt. Han menar också att fildelning är här för att stanna.

Nu har vi hamnat i den situationen att kommunisten Ohly fildelar och socialdemokraten Leif Pagrotsky bussar polisen på honom för detta.

Hur ska man då kunna regera tillsammans?

Personligen tycker jag att Ohlys förslag är värt att diskutera. Dessutom verkar han ha förstått att invånarna på internet inte bara kan trampas på. Det är värt en eloge

Andra bloggar: Copyriot, Jonas Morian.

IPRED lagen träder i kraft på onsdag: några tips till Beatrice Ask

Hur definierar man ett säkert land? 

Är det ett land där över häften av invånarna är poliser?

Är det ett land där alla som begått ett brott verkligen sitter i fängelse eller betalt sina böter för sina ogärningar?

Från den 1 april tar Sverige upphovsindustrin till hjälp för att spåra de värsta skurkarna och banditerna som finns, nämligen upphovsrättsbrottslingarna. IPRED lagen träder i kraft då. Sannolikt innebär detta att de polisiära resurserna i samhället förstärks kraftigt. Fortfarande är det långt till ett samhälle som har minst 50% poliser. Nu skulle denna brist i samhället kunna åtgärdas genom att upphovsrättinsindustrin i en stort upplagd annonskampanj uppmanar svenskarna till angiveri. Vi skulle då nå en "de facto polisnivå" som skulle imponera på varje diktatur med självaktning.

Dessutom har vi ett besvärligt gränsdragningproblem. Förberedelse och medhjälp till upphovsrättsbrott är straffbelagt. Det som används för att förbereda eller hjälpa till för att utföra dessa fasansfulla brott kan beslagtas. 

Var börjar förberedelsen och medverkan?

-Just det i hjärnan. Det börjar kansks bli dags att damma av de gamla lobotomeringskirurgerna. Sannolikt är 60-65% av den manliga befolkningen i åldern 15-55 år i riskzonen för att utsättas för dessa ingrepp om man tar lagstiftningen på allvar. 

Vad som sker om lagen helt sonika inte gör det möjligt att spåra en endaste en av dessa samhällsomstörtare och upphovsrättsterrorister vet jag inte. Lite pinsamt blir det allt.

Kanske skulle ett samarbete mellan FRA och upphovsrättsindustrin vara en möjlighet att hitta någon av dessa samhällsomstörtare. Terroristlagstiftningen borde rimligen också kunna användas för att hålla dessa brottslingar internerade utan rättegång under lång tid.

Ett system med proaktiva fängelsevistelser borde också prövas. Människor som är osäkra på sitt samvete och sina beteenden vid datorn borde kunna kräva att få sitta i fängelse innan brottet är lagfört. Detta system kunde då göra det möjligt att kunna tillgodoräkna sig redan avsutten fängelsetid mot de straff som i framtiden utmäts.

Eller är det dags för en lagstiftning som överensstämmer med folks rättsmedvetande?

Andra bloggar: Opassande, Scaber Nestor, Ipredia, JensO,

The Pirate Bay rättegången: åklagaren har hälften av åtalet kvar

Åklagaren i the Pirate Bay rättegången låter som en slogan för skattebetalarnas förening.

Han ändrar åtalsrubriceringen, så det blir hälften kvar, rapporterar Svd och Aftonbladet.

För skadeståndets storlek eller ett eventuellt straff spelar detta sannolikt en mindre roll. Däremot visar det med all önskvärd tydlighet att åklagaren befinner sig i ett gränsland eller en gråzon. Han saknar uppenbarligen kunskap om vad som skett tekniskt. Därför ser han sig tvungen att ändra åtalet när han missförstått tekniken. Rättsosäkerheten för de åtalade är stor. En åklagare som har svårt att förstå vad han åtalar för är inte någon speciellt god representant för en rättsstat. 

Åklagaren är uppenbarligen utsatt för starka påtryckningar att åtala. Det vilar en sorts "härtill är jag nödd och tvungen" över honom. 

Det blir ur rättssäkerhetssynvinkel besvärligt med en åklagare som inte förstår de bakomliggande tekniska sambanden. Det kan faktiskt vara så att åklagaren när han förstår vad som skett inte anser att ett brott är begånget. Då är gänget bakom the Pirate Bay utsatta för rättsövergrepp. I vart fall visar rättegången på att rättsosäkerheten är stor om man får tro referaten från rättegången.

Det största hotet mot the Pirate Bay gänget är de själva. På ett sätt är det överlägsna storebrors representant. Om deras överlägsenhet övergår till arrogans kan det göra det lättare att fälla dem. Å andra sidan är det kanske så att de önskar blir fällda. 

De kanske vill ta på sig rollen av martyrer. 

De håller redan på att bli vad Lars Johan Hierta var för utvecklingen av tryckfriheten på 1830 talet.

The Pirate Bay representerar framtiden och åklagaren beklagligtvis historien.

Andra bloggar: Oscar Swartz, HAX, Magnus Andersson, Hanna Wagenius, Jinges, 

IPRED: Rösta med fötterna

Farmor Gun gör ett bra svep över upphovsrättsdebatten just nu, i en bloggpost.

Jag ser att bloggkollegan Lars-Erik blivit liberal rebell. 

Bra, för vi behöver en liberal revolution. Då behöver vi liberala rebeller. 

Mikael G funderar på om det är dags för en köpbojkott av upphovsrättsmaterial i en bloggpost.

Det kan vara så att vad som återstår är att rösta med fötterna.

Rösta bort de som inte förstår att Sverige behöver vridas så att de traditionella liberala värdena kommer i fokus; integritet och medborgerliga fri- och rättigheter. Sveriges riksdag behöver fler liberaler i alla partier.

Välja bort produkter från musikindustrin är ett annat sätt att rösta med fötterna.

Varför inte?

Guillou förklarar varför

I går drog jag lite historiska paralleller mellan EU och Svenskt 1830-tal i en bloggpost. Utgångspunkten var upphovsrätt. Vi håller på att ta flera steg tillbaka. Vi kan faktiskt lära av hur man gjorde historiskt.

Promemorian ställer frågan varför de politiska partierna inte använder bloggosfären för att fånga upp nya idéströmningar. Vi läser att skivbolagen begränsar sportify, på e24. 

Tyvärr är nog förklaringarna ganska lika. 

Upphovsrättsindustrin vill inte ge upp sin starka ställning på sin marknad. På samma sätt vill inte gammelmedia och politikerna ge upp sin starka ställning på sin marknad. Utifrån det gemensamma intresset att försvara sin starka ställning mot en gemensam fiende har de blivit vänner. Allt enligt Jan Guillous tes om att med samma fiender är vi vänner.

Andra bloggar: Mina moderata karameller, Opassande, HAX,

the Pirate Bay rättegången

Christian Engström har gjort en föredömlig sammanställning av bakgrundsmaterialet inför the Pirate Bay rättegången, länk.

Nordkorea förebilden för Ifpi

The Pirate bay är ett spännande initiativ på nätet. Det är helt enkelt en distributionscentral. Man tillhandahåller en ny affärsmodell. Skulle den överleva är det ett hårt slag mot den konservativa upphovsrättsindustrin. 

Nu gör man allt för att knäcka the Pirate Bay.

I kampen mot uppstickaren hämtar man inspiration i ett så framåtsträvande land som Nordkorea. Man vill göra som den store ledaren Kim Jong-Il och blockera siter som inte är lämliga. Karl Sigfrid, Anna Troberg och Christian Engström är bloggar som kommenterar initiativet. Svenska Dagbladet ger bakgrunden i en artikel.

Byggnadsarbetarförbundet blockerade en byggarbetsplats i Vaxholm med känt resultat.

Ifpi placerar sig genom sina åtgärder i sammanhang som jag personligen ser som mindre hedrande. Frågan om fri rörlighet av varor och tjänster är inte bara en av de grundläggande rättigheterna inom EU. Det är inte bara fråga om fysisk rörlighet. Det är också frågan om virtuell rörlighet. Det är frågan om att slå vakt de tekniska och ekonomiska framsteg som internet skapat. I den mån Ifpi har synpunkter på visst material på the Pirate Bay borde man stämma de som gör förmedlar oönskat material. Nu skjuter man budbäraren.

På kort tid fungerar det. I det långa perspektivet gör man sig till förlorare

Upphovsrätt dödar

Niklas Lundblad skrev i går en insiktsfull debattartikel om upphovsrätten i Svd. 

Han beskriver vad jag närmast skulle vilja beskriva som informationsparadoxen. Tekniken skapar möjligheter och lagstiftningen täpper till samma möjligheter. 

Överföring, sammanställning, bearbetning och lagring av information kan med hjälp av dagens teknik göras till en mycket låg kostnad. Enorma informationsvolymer kan numera hanteras på mycket kort tid. Information är dock inte detsamma som kunskap. För att kunskap ska uppstå måste den sättas in i ett sammanhang. Det är här hindren börjar uppstå.

Om jag sitter och arbetar i en medicinsk databas måste jag för det första betala för att använda databasen. Det är i sig kanske mindre anmärkningsvärt. Dock är det så att redan denna första avgift sållar bort ett antal möjliga forskare. I nästa steg hittar jag en artikel som jag vill läsa. Den är naturligtvis skyddad av upphovsrätt så jag får betala för den också. Nu räcker det inte med en artikel för min forskning. Det krävs minst hundratals artiklar. Det genererar relativt stora kostnader. De stora forskningsinstitutionerna har har möjligheter till detta. Mindre och självständiga kan få det svårt. Kunskap och framsteg skapas inte sällan i sammanhang som är relativt små och utan stora resurser. Den nya tekniken kombinerad med upphovrätten skapar just nu stora problem. När de gamla biblioteken med vanliga böcker var den stora informationskällan var det lättare. Nu finns det "gates" med "gatekeepers" överallt.

Om jag inte betalar blir faktiskt kunskapsinhämtandet kriminellt. Lärande blir ett brott. Jag är mycket tveksam till om det är bra för samhället i stort. 

En av de  stora begränsande faktorerna för kunskapstillväxt är i dag upphovsrätten. 

Effekterna av patent och upphovsrätt blir ibland upprörande inom medicinens område. De extrema fallen för vad den skapar finns inom biotekniken. Behandlingar av allvarligt sjuka genererar royalties som gör att bara en begränsad andel av klinikerna kan använda de mest effektiva behandlingsmetoderna. Ett exempel på detta såg vi i samband med Aids behandlingen  i Afrika. Patentinnehavarnas krav på royalty tog bokstavlig talat livet av tusentals människor.

En diskussion om immaterialrätten (upphovsrätt och patenträtt) måste ta sin utgångspunkt i principer och effekterna av dessa. Den ordning vi har just nu är allt för starkt influerad av ekonomiska särintressen. Dessa får i takt med teknikens landvinningar allt större behov av att begränsas effekterna av dessa genom nya lagar. På så sätt minskas värdet av de tekniska landvinningarna. 

Upphovsmän ska tillförsäkras ersättning. Samtidigt måste avvägningen mellan deras skyddsintressen och samhällets skyddsintressen vägas mot varandra. Dessutom måste enskilda individers rätt till medborgerlig frihet och integritet skyddas mot både samhället och upphovsrättsinnehavarna. Dessutom måste lagstiftningen vara i harmoni med den teknik som finns tillgänglig.

I det sammanhagen är det bra att riksdagen bjuder in till hearings om upphovsrätten. Det krävs mer än en hearing. Det krävs bland annat mer fristående forskning om effekterna av immaterialrätten. 

Andra bloggar: opassande, Rick Falkvinge, Jens O, mina moderata karameller, Svensk myndighetskontroll,  HAX,  Magnus Andersson, Hanna Wagenius, 

Upphovsrättsindustrin slår vakt om hästdroskornas transportmonopol

Scaber Nestor diskuterar hur branscher i nedgång agerar i en bloggpost.

När marknaden blivit för svår att charma gäller annat. Det blir för tungt att skapa intäkter på marknaden. 

Regler är då något man ropar på. Speciellt en typ av regler är populära, lagarna. De ger skydd mot konkurrenter som är mera framåtsträvande. 

När lokomobilerna först kom till England krävdes en man med för flagga som gick framför. De hindrade på ett effektivt sätt en snabb marknadsacceptans. Man hade ett effektivt innovationshinder. Hästdroskornas monopol kunde under några år vara ohotat.

Om inte hindret sätter totalt stopp för nya och mera effektiva konkurrenter ger lagstiftning möjlighet att genom processer stämma de som för utvecklingen framåt. 

IPRED lagen är en utmärkt exempel på detta. Att lagen sedan enkelt kan kringgås av den som vill blir bara en pikant detalj. 

Fortfarande kommer upphovsrättsindustrin under många år att tjäna stora pengar på rättsprocesser. I ett längre perspektiv ligger den stora marknaden för den gamla sortens upphovsrättsägare här.

Ännu så länge har inte Ifpi och upphovsrättsindustrin begärt statligt stöd.

Det kommer att bli sista utvägen

Andra bloggar: Oscar Swartz, satmaran, Christian Engström, newsmill

IPRED: IFPI bygger Babels torn

Ifpi, den internationella upphovsrättsorganisationen har publicerat sin årliga digitala musikrapport. Rapporten påminner om en kärlekfull förklaring till mammutarna och deras vänner. En gång i tiden var detta något framåtsträvande och vackert. Nu är tiderna och klimatet helt förändrade. Då överlever inte dessa gamla djur och affärsmodeller längre. Man räknar imaginära förlorade intäkter.

Rapporten är anspråkfull och ställer kravet att betraktas som vederhäftig. Å ena sidan visar man på en ökad försäljning i digitala miljöer. Nedladdningarna hade 2007 ett värde på 3,7 miljarder dollar. Detta är en uppgång med 25%. Samtidigt säger man att 95% av all nedladdning är olaglig. Detta innebär att 3,7 miljader dollar är enbart 5% av värdet på den globala  marknaden. 

Om detta stämmer är nedladdningsmarknaden är värd hisnande 74 miljarder dollar. I Svenska kronor med dagens dollarkurs (8,38) innebär detta 620 miljarder svenska kronor. 

Är det någon som tror på det?

Inte jag i vart fall. Det motsvarar cirka hälften av Sveriges utlandsskuld. Sveriges samlade skatteintäkter var som jämförelse år 2007 726 miljarder kronor. 

För Ifpi är lösningen för att få hem dessa pengar enkel. Sätt hårdare press på internetserviceleverantörerna (ISP). Som en förebild visar man fram Frankrike.

Inte ens i de vildaste av fantasier kan man ta IFIPs beräkningar på allvar.

Undrar hur många tiotals miljarder i intäkter det genererat?

Medier som vidarebefodrat informationen borde funderat på källans trovärdighet.

Andra bloggar: Opassande, HAX, Oscar Swartz, Johan Ronstrom

Hela folket bör infinkas

Regeringen verkar intresserad av att få ett särskilt omnämnande av IFPI, den internationella upphovsrättsorganisationen. Med de de direktiv  som gavs till den sk polismetodutredningen ska man nu utreda om polisen även ska få rätt att jaga små fildelare, rapporterar Svd. 

Idén är att polisen ska få rätt att begära ut ip-adresser även vid upphovsrättbrott som har böter i straffskalan. I dag har polisen den möjligheten enbart om upphovsrättsbrottet ger minst 2 års fängelse. En av idéerna är att tillmötesgå kritiken mot att enskilda upphovsrättsinnehavare får rätt att jaga ip-adresser.

Frågan är var gränsen ska gå för att ip-adresserna ska kunna lämnas ut. 

Att sänka ribban så lågt som regeringen vill är  mycket olyckligt. 

Om förslaget ändå ska kunna genomföras får sannolikt en särskild upphovsrättspolis inrättas. Med den omfattningen fildelningen har i dag kommer det att behövas flera tusen poliser i den nya myndigheten. I annat fall blir lagen ett slag i luften, villket i sig vore bra. Respekten för lagarna däremot minskar om inte polisen har möjlighet att beivra brott. 

Nu har ju regeringen gjort ett undantag och ger upphovsrättsindustrin rätt att inrätta medborgargarden och privatiserar rättsskipningen, så det kanske inte spelar någon roll.

Någon gräns nedåt måste finnas för när man kan efterforska ip-adresser. 

Sedan måste reglerna inarbetas i IPRED lagen och vara översiktliga och tydliga. Här återstår mycket arbete innan man är framme vid ett förslag som kan anses rättssäkert och ha stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Så som man verkar lägga upp lagstiftningsarbetet verkar bestämmelserna hamna i olika lagar och gör rättsläget mycket svåröversiktligt.

Den principiella invändningen mot att kriminalisera fildelningen kvarstår självklart. 

Enligt vad Svd erfar är det inte bara omtanken om rättssäkerheten som ligger bakom polismetodutredningen. En annan och mycket mera allvarlig idé är att ge myndigheter som bedriver underrättelseverksamhet möjligheter att efterforska ip-adresser, uppgifter om vem som ringt vem och mailat till vem utan beslut av domstol. Detta är i princip att ge SÄPO mera långtgående kartläggningsmöjligheter av enskilda medborgare är vad FRA-lagen skulle ge.

När IB avslöjades en gång i tiden var upprördheten stor och det med rätta. Med det förslag regeringen nu lägger fram verkar det gamla IB mera som en söndagsskola. Integriteten blir ett minne blott med de befogenheter man vill ge SÄPO i utredningsdirektiven.

Vad sysslar egentligen regeringen med?

Andra bloggar: Frihet,fildelning&feminism, Hanna Wagenius, HAX, Mark Klamberg, Anders Mildner, minimaliteter

IPRED: § 56a och b, "Stasiparagraferna"

I dag är det dags att behandla §56a och § 56b i upphovsrättslagen (1960:729).

Om någon har gjort ett upphovsrättsbrott, medverkat i ett upphovsrättsbrott eller planerat ett upphovsrättsbrott är det möjligt att göra husrannsakan.

Det behöver inte vara konstaterat att man medverkat eller planerat ett upphovsrättsbrott. 

Det räcker med att "det skäligen kan antas"att så är fallet. 

Det innebär att kriterierna för husrannsakan vid upphovsrättsbrott är mycket lågt ställda, jämfört med andra typer av brott.

Lagstiftaren på så sätt att brott mot upphovsrätten är mycket viktiga. 

Brotten ska kväsas i sin linda. Rättsosäkerheten för den enskilde blir stor. Bara tanken på ideliga husrannsakningar kan få den starkaste att bryta ihop. 

Detta var en metodik som till exempel STASI i Östtyskland använde. 

Denna princip som föreslås kan inte förenas med en rättstat.

Det ställs inga krav på att den som yrkar på husrannsakan ska ställa säkerhet för den olägenhet intrånget innebär. 

Det kan ju faktiskt vara falskt alarm. 

På så sätt blir det ingen jämnvikt mellan upphovsrättshavaren och den "misstänke upphovsrättsbrottslingen".

I praktiken blir det dessutom möjligt för upphovsrättshavarna att få tillgång till enskildas hus utan att de vet om det. Lås dörren rejält för annars kommer skivbolaget på besök när du är borta.

Jag är inte stolt över att vara borgerlig när man läser lagförslaget. 

Andra bloggar: HAX, Rick Falkvinge, opassande, enligt min humla, scaber nestor, Christian Engström, opassande, jardenberg 

Gammelmedia: Aftonbladet, GP

Stoppa IPRED lagen

Det blir kosmetiska förändringar i IPRED lagen rapporterar Svd.

Regeringen har hävdat att man är tvungen att lagstifta mot fildelningen enligt ett EU direktiv.

Det är fel. HAX visar i en bloggpost på varför.

Att lagen är kontraproduktiv visste vi redan. Den är dessutom omodern redan när den läggs fram som Mina Moderata karameller påpekar. Det är många som delar Christian Engströms uppfattning om att lagen inte bara är dålig. Den är usel. Några kritiska infallsvinklar levereras av opassande.

En som kritiserar lagen från ett juridiskt perspektiv är Mårten Schultz.

För mig blir lagen ett hårt slag mot en av de grundläggande principerna i det liberala samhället. Det är bara staten som stå för den polisiära makten. Inga privatpoliser är tillåtnas.

Det andra stora invändningen är att lagen konserverar föråldrade affärsmodeller. Vinnarna är inte kreatörerna utan förlag och andra rättighetshavare. Därigenom hotar lagen både konstnärlig och kommersiell kreativitet.

Nu får vi se hur debatten kommer att gå.

Mycket talar för att lagen kommer att stoppas efter en mycket hård debatt.

Lagen gynnar inte regeringen