Banker ska vara kulturellt smakneutrala

Debatten kring yttrandefriheten är inte bara en fråga om media, länk, länk, länk, länk, länk.
Sveriges radio rapporterar om att bankerna gör kontroll av sina kunder så att de inte sprider "olämpliga texter" och förmedlar "olämpliga" produkter, länk. Man agerar kulturpolis.
Med olämpligt kan förstås litteratur med erotisk anstrykning, film och litteratur som skildrar våld och till exempel sexleksaker.

Det är oproblematiskt att banker stänger av kunder som driver brottslig verksamhet. Kulturmoral är däremot något som banker inte ska bedöma.

Det blir det bekymmersamt om en liten affär som säljer sexleksaker inte kan få betalt för att banken vägrar förmedla en betalning. Når det gäller apoteket som också säljer liknande produkter händer ingenting. Bankerna snedvrider konkurrens.

Lika illa är det att bankerna har infört giftskåp för litteratur. Nu med ett så stort giftskåp att hela affären stängs är helt befängt. Banker har ett ansvar för att svara smakneutrala. Det duger inte med att påstå att företag i USA med en annan moralsyn ska styra, länk.

Det är bra att Svenska Dagbladets Peter Gudmundsson säger nej till banker som censorer, länk.

Detta är första steget från bankerna. När kommer de att bestämma vilket godis kunderna får köpa?
Smakpoliser av alla de slag betackar vi oss för.

Läsvärt blogginlägg

Henrik Alexandersson bloggar tänkvärt om ett samhälle som håller på att bli allt mer korporativistiskt, länk. Det gäller på alla samhällsnivåer.

FRA: Även storebror måste följa lagen för att lillebror också ska göra det

Debattens vågor svallade höga för något år sedan om FRA-lagen. Det gällde de viktiga frågorna om integritet och hur mycket storebror verkligen måste veta om laglydiga "normala" svenskar.
En politisk kompromiss träffades kring övervakningen. En lag stiftades. Många var kritiska över att storebror skulle ta ett allt för stort steg i var mans vardagsrum. Inte utan relevant kritik och berättigade frågor drevs lagen igenom.

Nu visar det sig att FRA inte följer lagen, länk, länk. Den lag som ska sätta gränserna för just FRAs verksamhet, länk, länk. Hade det varit en enskild som gjort vad FRA nu gör som brott mot lagen hade denna något riskerat ett kännbart straff. Nu är det storebror själv som bryter mot sina lagar. Därför händer inget för lagbrytarna.

Tilltron till rättssamhället bygger på att myndigheterna inte kliver över de stängsel lagarna utgör. FRAs agerande är allvarligt, men tyvärr inte oväntat. Effekten är faktiskt att FRA skapar underlag för ett anarkistiskt klimat i samhället. Man skapar i stället för stabilitet faktiskt kalabalik. Om inte samhället själv följer sina lagar, varför ska då medborgarna göra det?

När det gäller den politiska överenskommelsen om gränserna för FRA vill nu moderater och socialdemokrater hand i hand bryta den, länk, länk. Storebror ska få veta ännu mer om medelsvensson. Till vilken nytta kan man undra.
Att få ännu mer storebror i vardagsrummet blir ett annat brott i trovärdigheten inför politiken.

Illa säger bloggen.

Det våras för integriteten II

Den idoge HAX skrev i går en bloggpost han kallade, "det våras för integriteten". 

Jag tycker att några aspekter fattades. Själv gick mina associationer i riktning Mel Brooks och hans filmer. 

Från 1968 till 1991 kom en strid ström "det våras för" filmer. 

Brooks drev hejdlöst med både filmgenrer och samhällsföreteelser. En del uppfattade honom som smaklös och burlesk. Jag kan inte säga att han var mer smaklös än den verklighet han drev med.

Nu verkar det som om HAX vill intressera Brooks för en ny film på svensk botten, 

"Det våras för integriteten". Det är ett bra initiativ. Med år 2008 i färsk minne ser vi att regeringen har skapat en sanslös drift med integriteten. Visserligen har en del människor börjat uppmärksamma fenomenet integritet. Resultaten av det regeringen har åstadkommit i detta hänseende överträffar allt samlat burleskeri som Brooks producerat. Så det börjar bli dags för filmen "det våras för integriteten", the directors cut.

Jag har själv arrangerat en del castings i Sverige inför filmen.

Sten Tolgfors blir en utmärkt slätrakad Hitler. Utan skrupler och med den fjunighet som Brooks plockade fram i det våras för Hitler är han en gjuten kandidat till rollen som den som inte bryr sig om hur folk har det och folk får det. Det viktiga är att genomföra fälttåget bort från integriteten, anser Tolgfors.

Rollförebilden Benito Mussolini blir det däremot svårare med. 

Först castade vi Fredrik Reinfeldt. Han har Benitos kala hjässa och på många sätt hans folklighet. Fredrik verkar dock inte riktigt passa för rollen. 

I utstrålning ligger han närmare Telly Savalas. Ni vet killen som gjorde privatspanaren Kojak. Det är helt rätt för Reinfeldt. Han har ett IPRED stuk som gör att han är som klippt och skuren för roller åt privatspanarhållet. Med en klubba i munnen är succén given.

Vi fick gå längre bort för att finna en man som skulle passa in i rollen. Så småningom castade vi Mikael Odenberg. Jag behöver inte säga annat att att den killen var helt rätt. Ingen kunde som Odenberg driva integriteten mot öken. Kroppshyddan inger respekt och han försvann fort efter de första slagen, så honom håller vi på. På något sätt är han också jovialisk ibland. Någon gång brusar han upp. Allra bäst gjorde han sig på på "Folk och Försvars" årliga seminarier. Själva försvaret blev så viktigt att det liksom inte blev så många värden kvar att försvara.

En annan som castade var Maud Olofsson. Det var inte helt lätt att finna en roll för henne. Många har sett henne som en "Blå Ängel". Hon passar mycket väl till att spela Marlene Dietrich. Med en röst som ofta blivit hes eller helt tyst i frågorna om integriteten fyller Maud väl ut rollen. Vägen tillbaka till att sjunga rent i integritetsfrågorna kräver en äkta liberal coach. Personen för den rollen har vi inte funnit ännu. 

En som också castade var Thomas Bodström. Det var en av de svåraste castings vi varit med om. Denne man började i en fotbollsscen helt plötsligt att spela med motståndarlaget. Det blev mycket snabba dribblingar som man inte kunde förstå. 

Enda gången han blev trovärdig var i en självutlämnande tolkning av Hoola Banoodlas, "Vem kan kan lita på?". Bodström med gitarr och åtsittande tshirt och ett glas öl framför sig är en given populistisk vinnare. Tro för all del inte för mycket av det han säger i blåsväder. En regissör får hålla honom tillbaka. Han vill synas överallt.

En annan sak vi upptäckte i samband med castingen är att det var lätt att hitta "the bad guys". Det var svårare att hitta "the good guys". Det manar till eftertanke. 

En scen som vi inte prövat är den klassiska. Den som sker i en glasad utanpåliggande hiss på hotell Fairmont i San Francisco. Folket sitter i hissen med IPREDlagar, FRA lagar och Teledatalagringsdirektivet. På utsidan försöker den del politiker klamra sig fast. 

Frågan är hur många som lyckas med det?

Andra bloggar: Bloggen Bent, Leo Erlandsson, Farmor Gun, Magnus Andersson, Ankersjö, Promemorian, Opassande, Erik Laakso, Bloggebloggelito, Rick Falkvinge, HAX

Gammelmedia: Aftonbladet,