Teknikföretag - pest för marknaden eller är det något annat som sker?

Miriam Olsson Jeffery bloggar i SvD  om vad som händer i Silicon Valley, länk.
De publika marknaderna dvs aktiemarknaderna är enligt de intervjuer hon gjort inte intresserad av att investera i teknik. Med teknik förstås i detta fall ny sådan och ofta relaterad till internet. Kanske har Olsson rätt eller också håller man på att ändra fokus inom gruppen teknikföretag.

Vi ser stora förändringar i synen på vilka företag som är morgondagens vinnare bland teknikföretagen.. Bloggen har länge talat om att Apple har nått sin topp. Nu visar detta sig på allvar. I och med I-phone 5 verkar både investerare och kunder leta efter alternativ. Det kommer att bli spännande om det blir Google eller Microsoft som kommer att bli de nya stora vinnarclusterna. Om det blir Microsoft kommer detta självklart att innebära en renässans för Finska Nokia.

En av det som marknaden letar efter är annonsföretagen som har förmågan att öka lönsamheten för tidningar på nätet. Kanske hittar man inte denna utan det blir mobilen som blir den stora intäktskällan i stället. Mobilen verkar ju allt mera utveckla sig till en värdehandling för både konsumenter och producenter i ett vidare perspektiv.

Med en aktiemarknad som kanske repar mod med realmarknaden går i djup kris kan mycket spännande hända 2013.

Banker ska vara kulturellt smakneutrala

Debatten kring yttrandefriheten är inte bara en fråga om media, länk, länk, länk, länk, länk.
Sveriges radio rapporterar om att bankerna gör kontroll av sina kunder så att de inte sprider "olämpliga texter" och förmedlar "olämpliga" produkter, länk. Man agerar kulturpolis.
Med olämpligt kan förstås litteratur med erotisk anstrykning, film och litteratur som skildrar våld och till exempel sexleksaker.

Det är oproblematiskt att banker stänger av kunder som driver brottslig verksamhet. Kulturmoral är däremot något som banker inte ska bedöma.

Det blir det bekymmersamt om en liten affär som säljer sexleksaker inte kan få betalt för att banken vägrar förmedla en betalning. Når det gäller apoteket som också säljer liknande produkter händer ingenting. Bankerna snedvrider konkurrens.

Lika illa är det att bankerna har infört giftskåp för litteratur. Nu med ett så stort giftskåp att hela affären stängs är helt befängt. Banker har ett ansvar för att svara smakneutrala. Det duger inte med att påstå att företag i USA med en annan moralsyn ska styra, länk.

Det är bra att Svenska Dagbladets Peter Gudmundsson säger nej till banker som censorer, länk.

Detta är första steget från bankerna. När kommer de att bestämma vilket godis kunderna får köpa?
Smakpoliser av alla de slag betackar vi oss för.

En stilla duns, ett eko bara från förr?

Olika tider har vissa kännetecknande ljud. För dem som vuxit upp på 60 och 70 talen finns ett som bloggen särskilt minns och det tidningsbudets.
-Alltid för tidigt när man ville sova och alltid för sent när man ville läsa.
Dunsen på golvet eller bilen med bilradion på högsta volym utanför.
Tidningsbudet eller tidningsutbäraren hade sin självklara roll i samhället. Han eller hon var kulturbärare i många avseenden.

Det började med CNN och en man som hette Turner. 1991 visade kanalen hur snabb en TV kanal kunde vara att förmedla nyheter. Numera spelade det ingen roll var i världen det skedde. Att kanalen funnits sedan 1980 talet har de flesta glömt. Här började en ny kultur som på sikt kunde hota tidningsbudet.

Sedan kom tidningen metro, i vart fall i Stockholmstrakten. Första gången var den 14 februari 1995. Det var ett än tydligare hot mot den härskande kulturen.
Man kunde faktiskt läsa tidningen utan att få den hem i lådan.

Ytterligare ett antal år senare kom nätet och till slut, bloggarna. Det var inte längre självklart att journalisterna var först med nyheterna. Andra kunde vara snabbare.

Papperstidningens död har det talats om de senaste 20 åren.
Den har levt och överlevt. Precis som hotet om vargen som aldrig kommer tas byn på sängen när den verkligen dyker upp.

Svenska Dagbladet visade häromveckan att papperstidningen, i vart fall, den nyhetsförmedlande riskerar att vara inne i en dödskamp. Nätet vinner.
Svenskan konkurrerar ut DN på nätet. Intäkter från tidningen slussas över till nätet. Problemet är bara att intäkterna på nätet är 10% av vad de var i papperstidningen.

Nu kommer Svenskan snart att vara utan egen sportredaktion.
Kulturdelen flyttar in hos nyheterna, länk.
Näringslivsdelen lever kvar, men med nätet som mer av fokus. Detta är andra neddragningen på Svenskan med 20- 25% på mindre än 2 år, länk, länk.

Tidningens vinst i år verkar vara lika med presstödet. Som i sin tur ständigt minskas och det är väl i och för sig riktigt. Inom något år lär inte Svenskan vara en sjudagarstidning.
-Frågan är hur många dagar i veckan den kommer att ges ut?
En tjockare tidning till helgen lär det bli. Sedan är det mer en frågesport om vilka dagar som försvinner.

Att DN kommer att vara tvungen till neddragningar är också klart. Mer av synergier mellan Expressen och DN måste plockas fram. Chefredaktören som president i egen republik kommer att försvinna även hos Bonniers. Kanske Sydsvenskan hinner före med nästa stora förändring?

Det finn anledning att vara en smula nostalgisk. Tidningsbudet lär snart vara utrotningshotat. Däremot finns det all anledning att acceptera och faktiskt glädjas över utvecklingen på medieområdet. Konsumenterna och läsarna är vinnarna. Det har blivit mer och bättre nyhetsförmedling och djupare analyser genom den tekniska utvecklingen.

Om 50 år minns ingen ljudet av tidningen i lådan eller motorljudet från tidningsbudet. 

Debatten om FRA lagen tar ny fart

Nu är debatten i full gång kring att återöppna FRAs underrättelsehop. Svenska Dagbladet, länk rycker ut till regeringens försvar och den oförtröttligt arbetande juridikdoktorn Mark Klamberg lägger på sin blogg begreppen tillrätta i en mycket bra bloggpost, länk.  Läs gärna Marks bloggpost.

Schibsted rustar för kriget om Sverige

Shibsted grupperar styrkorna till slaget om Sverige. 

Den norska medikoncernen Schipsted bildar ett svenskt övergripande bolag, rapporterar Svd. Ny koncernchef blir Raoul Grünthal. Han kommer att assisteras av den gamle medieräven Gunnar Strömblad, som byggde upp Aftonbladet. Strömblad blir arbetande styrelesordförande. Tillsammans är de en duo som kan utmana Jonas Bonnier om mediemakten i Sverige. 

Svenska Dagbladet och Aftonbladet står för den huvudsakliga verksamheten för Schibsted i Sverige. Hälften av svenska delen av Metro äger man också. Till detta kommer web-tv, nättidningar och andra on-linetjänster. Idén med att skapa ett holdingbolag i Sverige har säkert att göra med den fortsatta förvärvsstrategin. 

Antingen måste man öka ägandet i Metro eller också måste man sälja vidare. Sannolikt ligger en strukturaffär om hörnet. Trots dementier snickrar säkert Strömblad/Grünthal på en lösning hur Schibsted ska förvärva majoriteten av Metro-koncernen. Då kan en börsnotering av de Svenska verksamheterna av Shibsted vara ett led i kapitalförsörjningen. 

Schibsted kan också vara intresserade av fler web baserade mediaverksamheter när konjunkturen vänder uppåt. 

Det börjar bli dags för strukturaffärer i den Svenska mediasektorn. De gamla klenodernas tid är förbi. Lönsamheten för DN, Svd, Aftonbladet och Expressen är i avtagande. Värdet ligger i varumärkena. Nu får affärsutvecklarna finna nytt innehåll för dem,  Sedan  kommer de att tjäna som fasader och entréer för  de nya verksamheterna. Integrationen med bloggar, web-tv är framtiden. Frågan är bara hur de lönsamma gränssnitten kommer att se ut. För att komma fram till det måste man vara beredd att köpa en del lotter. Det kommer att bli en del nitar, men de som lyckas kommer att bli desto mera framgångsrika.

Andra medier: Resumé, Resumé, DN,

ar:

Normer eller lagar

Sanna Rayman, ledarskribent på Svd höll ett föredrag på temat: 

Normer - bryt dem själv.

Föredraget arrangerades av Frihetsfronten.

Ett av exemplen var att homosexuella. Normen är heterosexualitet. 

De homosexuella blir faktiskt inte sedda genom att normen står i vägen. 

Många normer eller normerat tänkande har den nackdelen att individen inte möts. Å andra sidan är normen en förenkling som vi behöver för att förenkla tillvaron.

En av Sannas poänger var det egna ansvaret. 

Ur liberal synvinkel blir hanteringen av normer en fråga om hur du hanterar dem. Du kan välja att bryta mot dem. Du kan också välja att följa dem.

Där ligger en valfrihet. 

Alternativet är att så ofta som möjligt upphöja normen till lag. Effekten av det är att det egna ansvaret minskar. 

Normen följer och skapar samhällsutveckling. Lagen däremot är mera stel. Den hamnar inte sällan i konflikt med människors moral och livssyn. Först i efterhand ändras lagen. Normen däremot är dynamisk. Den går i takt med tiden. Normen kan ifrågasättas och förändras av medborgarna själva. Bara genom att följa eller inte följa skapas en dynamik. Den möjligheten saknar lagen.

Normer eller lagar? 

I många fall är det en fråga om ett liberalt eller socialistiskt förhållningssätt. 

Det avgör hur samhället ska byggas.

Omsorgen om äldre måste utgå från det friska

Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm gör självkritik i en brännpunktsartikel i dagens Svenska Dagbladet. Hans skriver att de äldsta i vårt samhälle får i snitt 10 (tio) läkemedel om dagen. En fjärdedel av de äldre sväljer direkt olämpliga mediciner. De mänskliga lidandet ökas därigenom av vården i stället för tvärt om. Dagens Nyheter väckte förtjänstfullt debatten häromdagen. Som jag kommenterade i en tidigare blogpost är felmedicineringen "Vår tids ättestupa".

Som Holm säger i avslutningen av sin artikel så är det här inte bara en fråga för sjukvårdens experter. Det är en prioriteringsfråga i samhället. Hur ska de äldre leva i vårt samhälle. Vilken livskvalitet är de värda? 

När politikerna kommer in och beslutar gör man det oftast från ett sjukvårdsperspektiv. Attityden är att antingen är man frisk eller också är man sjuk. Stämmer det?

En viktig riktning inom hälsovetenskapen är salutogenesen, läran om det friska. Dess uppgift är att samla kunskap om de faktorer som håller oss friska. Forskningsområdet är litet. Ännu mindre än den forskning som sker om effektiv läkemedelsbehandling av äldre. 

Jag tror att vi måste lära oss mycket mer om vad som skapar hälsa hos äldre. Perspektivet måste ändras från antingen sjuk eller frisk, till att se begreppen frisk och sjuk på en en ändlig linje. Där går den ena riktningen mot mera frisk och den andra mot mera sjuk. En som beskriver det här förhållningssättet är salutogenesens upphovsman, den Amerikanske socialmedicinaren, Aaron Antonovsky. 

Samhällets uppgift och allas vår uppgift som har äldre i vår närhet är att bidra till att de äldre kan röra sig i riktningen mot mera frisk. 

Debatten om hur de äldre mår måste ha sin utgångspunkt i det friska och inte som idag i det sjuka. Men då måste vi satsa mer på att få kunskap om vad som ökar hälsan. Det vet vi allt för lite om.

Plattitydmaskinen flyttas

Ibland är Sveriges kulturdebatt mest lik ett besök hos Disneys jultomte på julafton. Målarfärgen är rutig och svartvit. Precis likadant är det med kommentarerna till Johan Stäel von Holsteins avgång från kulturrådet som rapporteras av DN, svd.se, och Svenska Dagbladet.

Att utse en outsider i kulturrrådet var inte fel. Man måste våga pröva något nytt. Att sedan satsningen var ett misslyckande kan vi konstatera. Von Holstein har visat sig vara en plattitydmaskin av guds nåde. Ett uttryck som jag sett i Norge är "Innan du använder munnen skruva på huvudet".

Man önskar att Holstein både hade lyssnat till det och hade tagit intryck av det. Erfarenheten från internetvärlden hade kunnat var något värdefullt. Det var bara fel person.

Den svenska kulturdebatten är mycket svart-vit. På Svenska Dagbladet huserar de kulturkonservativa. I Dagens Nyheter häckar däremot de de som säger sig vara kulturradikala. I verkligheten är de lika kulturkonservativa båda två. All förändring av ramarna bemöts med ett Kainsmärke i pannan. Diskussionen kan på sin höjd röra vilken ökningstakt anslagen ska ha. 

Däremot diskuteras estetikens uttrycksformer med elitistiska förtecken.  

Debattkotteriet är ibland skrattretande. Det nyliberala perspektivet som talar om mer privat finansiering och med en tveksamhet till vad kulturen tillför betraktas som Sverigedemokraterna i invandringspolitiken. Det är illa. 

Von Holstein stod för ett sådant perspektiv. 

Jag är inte anhängare Holsteins åsikter.

Däremot måste kulturdebatten breddas. Fler tvivlare till kulturen måste få komma in i finrummen. Frågor om marknad måste också få en plats. 

Det är inte en allvarlig sjukdom att ha en bred publik.

Nämndemännen behöver kunna mer

Maria Abrahamsson tar upp problemen med tyckande i domstolarna i dagens Svenska Dagbladet. Aftonbladet refererar också domen i en artikel.

Utgångspunkten är ett våldtäktsmål där lekmannadomarna (nämndemännen) har överröstat den utbildade domaren på tveksamma grunder. De skäl som lekmannadomarna har framfört för att frikänna i målet är inte grundade på lagen. I stället för man enligt Abrahamsson fört ett känslomässigt resonemang. Hon tar upp en viktigt problem.

För kort tid sedan hade vi problem med nämndemän i det sk Arbogamålet. I det fallet var i vart fall en domare inte opartisk och refererade hemliga uppgifter före domen var avgiven.

Tilltron till domstolsväsendet är central för tilltron till samhället. Rättvisa domar säkerställer att medborgarna inte tar rätten i sin egna händer. I våldtäktsmålen börjar man misstänka att pricipen "ett nej är ett nej" inte har förståtts av nämndemännen.

Den korta utbildning som nämndemännen har är ett problem. I dag är den cirka en vecka. Utbildningen borde vara väsentlig längre och återkommande. Dessutom bör man har ett system med nämndemän med mindre och mer kvalificerade nämndemän. 

De mindre kvalificerade nämndemännen skulle kunna mål upp till en viss straffsats. Deras utbildning skulle dock vara minst ett par månader.

De mer kvalificerade nämndemännen skulle ha en viss specificerad nämndemannautbildning och vidareutbildning, med erfarenhet av att döma ett visst antal år.

Det borde inte vara något problem att ha en befordringsgång för nämndemän. Det har man för de professionellt utbildade domarna. Det är dags att höja rättssäkerheten genom att höja kvalitén på nämndemännens kompetens. 

Höjd kompetens för nämndemän krävs nu annars äventyras rättssäkerheten.