Centerpartiet, liberalism eller nyliberalism och Örebro

Så stod hon äntligen i talarstolen länk, Annie Lööf, kvinnan som varit med om en av de mest vitala idédebatter ett politiskt parti har haft i modern tid. I och för sig har debatten mest varit i motvind.
Lööf talade mindre om vad hon vad gillade i programmet. I stället talade hon om vad hon inte var, länk.

I grund och botten är programgruppens misstag retoriska och en fråga om bristande kommunikation. Ord som plattare skatt skulle formulerats som lägre marginalskatt.
Fri invandring skulle formulerats som arbetskraftsinvandring för välfärdens skull.
Slopad skolplikt skulle problematiserat vem som är ansvarig för barnens utbildning - staten eller föräldrarna.
I fråga efter fråga har man valt ett språkbruk som har stuckit ut.
Kanske var det medvetet i värsta fall var det utan eftertanke. Det slog fel.
I det korta perspektivet är liberalerna i centern på reträtt. I det lägre perspektivet är det mera tveksamt med liberalerna i partiet.

Talet var ett av Lööf bättre. Kanske saknade det en kovändning i EU frågan. Det hade varit ett genidrag att återgå till att bli mera EU kritisk för att skapa momentum. EU kritiken och decentralisering är siamesiska tvillingar.
Nu valde Lööf att sjunga glesbygdens lov och vara lite försiktigt storebrorskritisk. Pragmatism upphöjdes till konst. Hon menade att centern utfört mycket i svensk politik. Det må vara sant, men sannolikt har man genomfört allt för lite av den egna politiken. Det är ett stort problem.

Bland kommentarerna kring anförandet talar SvDs Göran Eriksson i en kolumn om att Annie Lööf måste ta konflikt med moderaterna, länk. Ett exempel på detta är att småpartierna vill i motsats till moderaterna höja taket i a-kassan, länk.

P J Anders Linder menar att Annie Lööf hittills klarat sitt elddop, länk. DNs Maria Croft menar att Annie Lööf inte kommer med något nytt och att hon distanserade sig från förslaget till idéprogram, länk.

Nu är fokus på centerpartiet. Först när nästa opinionsundersökning kommer får partiet en uppfattning om man lyckats eller ej. Sannolikt kommer idédebatten att ha vissa positiva konsekvenser på lite längre sikt.

Som talare och medial person har Annie Lööf vuxit.
Hon framstår i dag som mera trovärdig än bara för några månader sedan. Om detta räcker för att lyfta partiet vet vi inte.

Inte heller vet vi om centerpartiet får några framgångar i regeringsarbetet att peka på för att öka sin trovärdighet.

Ett  nytt moln på himlen som seglat upp under de senaste dagarna är Telia. En av orsakerna till att skandalen blev möjlig var Maud Olofssons bristfälliga styrning av de statliga bolagen. Frågan är om centerpartiet kan freda sig från den kritik som kommer att drabba partiet här?

Motståndare till allt liberalt

Hänt i Värmdö
Värmdöcentern är som bekant motståndare till det nya idéprogrammet för centerpartiet.
Det lilla lokala centerpartiet talar om det i termer av nyliberalism.
Inte bara programmet ska stoppas. De som varit med och arbetat med programmet ska stoppas.
De som har liberala åsikter bör enligt Värmdöcentern rensas ut.

Det verkar som om Värmdöcentern får sin politiska inspiration från Pyongyang och Nordkorea.
Med tanke på att Värmdöcentern innehåller ett antal personer vänsterkanten är detta inte underligt. Att man dessutom hyser någon- långt ut på högerkanten också, är en pikant detalj.
Man står i vart fall eniga mot alla ideér som har liberal förankring.
Det spelar ingen roll och det är ny-, gammal- eller modern- liberalism det är frågan om.

Även yttrandefrihet verkar vara ett främmande begrepp.
I vart fall gick man i indignerade ordalag till storms mot partiets förstanamn på listan, Henrik Paulsen. Eftersom han skrivit sin partibeteckning i en debattartikel menade en av partiets tre partisekreterare att han först skulle bett om lov.

Vad gäller partisekreterare är numera Värmdöcentern fullt i klass med det gamla kommunistpartiet i Sovjet. Man har en förste, en andre och en tredje partisekreterare. Alla tre betalda av Värmdö kommun, dvs skattebetalarna

Att ingen av dem verkar så förtrogen med ord och deras betydelse verkar inte  bekymra. Man kan till exempel inte skilja på att bordlägga och ajournera.

De församlade verkade mena herr Paulsen på klassiskt kommunistiskt maner borde göra avbön. Huruvida herr Paulsen gör det verkar osäkert.

Förslaget till idéprogram vill man glömma. Genom att inte publicera det på den lokala hemsidan verkar man tro att ingen kan läsa det. Även här verkar läget i Nordkorea inspirera. Att Sverige har ett fritt internet där var och en kan ladda ned programmet verkar inte ha förmedlats till den lilla skaran på mötet.

Vid sistlidna medlemsmöte den 23 januari i år var man hela åtta (8) personer.
Man kan undra hur dessa människor tänker kring representativitet?

FRA shopen öppnar igen

Regeringen meddelade i samband med riksmötets högtidliga öppnande att man kommer att lägga fram ett förslag som ger säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen möjlighet att beställa signalspaning av FRA, länk,  länk, länk. Detta innebär att den så kallade FRA shopen öppnar igen.
Förslaget har väckt stort motstånd. Bland annat datainspektionen och advokatsamfundet har kritiserat förslaget. Det gör att vanliga hederliga svenskar kan övervakas i onödan. Yrkesgrupper som journalister och advokater riskerar att inte kunna leva upp till sin meddelarskydd/tystnadsplikt. Ett klart brott mot Sveriges grundlagar.

I den så kallade FRA kompromissen ingick att FRA shopen inte skulle öppnas igen. Nu sker detta genom en överenskommelse mellan moderater och socialdemokrater. Många liberaler talar om svek. Även bloggen håller med.

Refktioner efter ett politiskt möte

Hänt i Värmdö

Det gamle kommunalrådet KG Lindeberg i Lund undervisade denna bloggs skribent som ung om ordförandens plikter. Den första var oväld. Han brydde sig inte ens om att översätta ordet. För honom var det en självklarhet att alla som sysslade med offentliga värv visste ordets innebörd. Däremot höll han en längre utläggning om oväldens praktiska konsekvenser för den som leder ett möte och riskerna av att inte utöva oväld.

Efter ett möte i dag på kvällen förstår jag att detta begrepp inte är allmängods hos alla som leder möten. I vart fall inte i Värmdö kommun.

Ett opartiskt förhållningssätt. Ibland översatt i vitter stil. På många sätt detsamma som att undvika att använda härskartekniker. Det är A och O för en ordförande. Den som känner att han eller hon inte klarar det kan i stället sätta nedanför podiet. Då har man friheten att med liv och lust inte bara utnyttja retorikens möjligheter. Kravet på oväld är borta. I stället kan man etablera sitt välde.

Vad som är trist är att människor som kallar sig liberala inte ens försöker hålla god min i elakt spel. Antipatier och sympatier ska inte förmedlas från podiet. Om man gör det är det lätt att man sår vind och skördar storm.

Balans på slak lina för centern

Under många år ändrade Maud Olofsson framgångsrikt centerpartiets profil.

 

Ökenvandringarna tillsammans med Olof Johansson och Lennart Dahléus som varade mellan 1987 och 2001 fick sitt nödvändiga slut. Opålitligt borgerlig kan man karaktärisera den perioden. 

Under den nya delen av den Mauderata perioden fanns något fräsht och intressant, men i längden räcker det inte med att bara tillhöra Alliansen. Det krävs något mer. Tydlig liberalism utan allt för stort sneglande på socialliberala värderingar är ett möjligt spår för ett framgångsrikt framtida centerparti.

Samtidigt laddar vänsterfalangen om. Börje Hörnlund och den gamle nejgeneralen till allt framåtskridande Hans Lindqvist försöker vrida utvecklingen tillbaka. Officiellt som en borgerligt parti men åsikter om tyglad marknad och orealistisk miljöpolitik förskräcker. Borgerliga tankar har dessa herrar svårt att tänka. Sådana personer som dessa lär säkerställa att centerpartiet inte ens kommer in i riksdagen. De förtjänar att lyfta sin pension och dra sig tillbaka och njuta av livet. Enda skälet för att fortsätta engagera sig skulle möjligen vara girighet, ren pekuniär eller den som kännetecknas av dem som inte vågar släppa greppet.

Å andra sidan finns många spännande liberaler inom centern. Fredrick Federley, Magnus Andersson, Annie Johnsson och Stockholmsdistriktets ordförande,  Per Ankersjö representerar centerns hopp. Här finns tydliga och liberala tankar. Det är inte framförallt marknaden som ska tyglas utan storebrors ambitioner att inskränka i medborgarnas liv.

Maud Olofsson är det i sig inget fel på. Däremot har hennes ledarstil utvecklat sig till att allt mer bli den ensamma ledaren i partiet. Å andra sidan förknippas hon med allt för mycket av eftergiftspolitik i regeringen.

Väljarbarometern häromdagen, länk visar att det är dags att vända blad för centern. Det krävs ett nytt ledarskap och en ny ledare.  

Lokal alkoholdebatt på gång i Värmdö?

Hänt i Värmdö

Det svenska systembolagets vara eller inte vara är ett ständigt återkommande debattämne. En som blandat sig i den debatten är Värmdös kommunstyrelseordförande, Lars Erik "Nallen" Alversjö, rapporterar tidningen Mitt i Värmdö i förra veckan.

Det är bra att kommunalpolitiker engagerar sig i rikspolitiska frågor. Dessutom är det viktigt att man använder sin lagstadgade rätt och prövar gränserna. Det är viktigt att diskutera alkoholmonopolets vara eller inte vara. Frågan som hör ihop med detta är gårdsförsäljning av alkohol är också viktig.

Alversjö är nämligen en av många som stämt staten för att få tillbaka sin privatimporterade öl från Tyskland. Anledningen till att storebror konfiskerat Alversjös öl är att någon svensk alkoholskatt inte betalts. Det måste man göra om man inte personligen för in den i Sverige. Sådan är lagen nu. Det vill Alversjö ändra på.

Det som förvånar bloggen är att Alversjö kliver fram som aktivist först efter valet i denna fråga. Det hade varit intressant och viktigt att få en debatt om både alkoholpolitiken och liberalism i den lokala valkampanjen.

Om Alversjös motiv däremot bara är att han ville ha sin favoritöl med honung och inte vill betala de extra kronorna för ölskatt blir det mera bekymmersamt

Uppvaknande kring plattare skatter

Plattskatt är något som vi kommenterat här på bloggen tidigare, länk. Inställningen är klar från bloggen sida. Det är bra med plattskatt. Bloggen ser det som en viktig rättvisereform med mera platta skatter. Dessutom har sådana reformer många positiva dynamiska effekter.

Nu verkar även en del "nya moderater" vakna till liv i frågan. Det är nästan som man hör ett eko av de "gamla moderaterna". Det är positivt. Moderater som tävlar i grenen SM i socialdemokrati glömmer lätt bort de negativa effekterna av höga marginalskatter.

Ett av de stora problemen i skattesystemet är värnskatterna. De skapar orimliga marginaleffekter, men ger obetydligt till statens kassa. Man talar om intäkter på strax under 5 miljarder per år.

I en debattartikel i SvDs brännpunkt ansluter sig nu den moderata riksdagsledamoten Isabella Jernbeck till centerns syn på att det krävs plattare skatter, länk.

Man kan inte annat än hålla med P J Anders Linder i Svenska Dagbladet som skriver, länk: "Utmärkt att även moderater börjar kvickna till i denna viktiga fråga. Inget ont om jobbskatteavdragen, men det åtgärdar inte att Sveriges har världens högsta marginalskatter för folk med medelhöga och höga löner och sänder signalen att vi är ett ogint och framgångsfientligt samhälle."

Centerpartiet: frihetspartiet

I en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet skriver CUFs förbundsordförande, Magnus Andersson om att centern måste fokusera på frihetsfrågorna, länk, länk.

I artikeln står bland annat: "I sin rädsla för att framstå som att man splittrar regeringen har Centerpartiet blivit synnerligen rädda för att driva opinion och beskriva de åsikter som skiljer Centerpartiet från övriga allianspartier. När FRA, klimatpropositionen och energiöverenskommelse blev verklighet försvarade man dessa som stora vinster. I sin iver att visa ansvarskänsla klev man utan att blinka fram och försvarade sjukförsäkringsreformen när andra regeringsmedlemmar duckade. Och de frågor där man vågat stå ut har varit små och sällan ideologiskt drivna."

Magnus Andersson sammanfattar sig bild av ett livskraftigt Centerparti så här:

"Framtidens Centerparti försvarar enskilda människor i varje läge, man försvarar däremot aldrig myndigheter som institution. Det kräver att man klarar av att vara samhällskritisk och måla upp en bild om hur framtiden kan se ut."

Ett av de stora hoten mot centerpartiet är rädslan. Den kan innebära att stöta sig med regeringskollegor och med allianspartners lokalt. Att våga visa vad en liberal politik innebär i verkligheten är skapar framgång. Det kommer att innebära att man trampar på en eller annan om tå, men det är det värt. Alternativet är nämligen mycket sämre.

Plattskatt

I en debattartikel i dagens SvD, länk skriver liberalerna Camilla Lindberg och Jan Rejdnell om att Sverige bör införa plattskatt.

Debattörerna sammanfattar idén bakom på följande förtjänstfulla sätt: "Vi måste få ett rättvisare och enklare skattesystem med införande av en platt skatt vilket leder till lägre kostnader för att ta in skatten. Tillämpat på svenska förhållanden kommer platt skatt leda till att skattesystemet förenklas avsevärt, det blir överblickbart och därtill att de flesta formerna av skatteplanering försvinner. Framförallt försvinner de stora och kostsamma transfereringssystemen. Onödig byråkrati och onödiga regler försvinner. Inkomstomvandling från arbete till kapital blir mindre intressant om skattesatserna är ungefär desamma. Platt skatt leder till sänkt marginalskatt för alla inkomsttagare och förutsätts stimulera till högre utbildning genom att progressiviteten i skattesystem".

Man avslutar artikeln på följande instruktiva och inspirerande sätt:

"Med platt skatt menar vi idédebattörer att alla inkomster oavsett inkomstslag beskattas med en och samma skattesats. En uppsjö av undantagen och särregler slopas. Samma skattesats på den första som på den sista intjänade kronan."

Det är bra att fler uppmärksammar denna enkla och viktiga rättvisereform. Hittills har Magnus Andersson, ordförande i Centerns Ungdomsförbund varit en bland få som drivit frågan.

Platt skatt är en av de viktigaste liberala rättvisereformerna.

Det är dessutom riktigt god centernpolitik.

Andra bloggar: Magnus Andersson

Året som gått

Så har 10 blivit 11. Minusgrader har blivit till plus. Bloggen har fått vila och dess skribent också. En välbehövlig sådan. Det lilla har fått lov att vara det stora. Däremot har det stora fått bli så stort så det inte går att greppa. Nu är det dags att sammanfatta något av det som hände anno 10.

Förra årets största nyhet blev ett nytt sätt att förmedla nyheter, wikileaks. Budskapet har spritts: Makthavare i alla länder, förenen eder, mot detta intrång. Samma tungor och pennor har varnat för att effekten av att makten har blivit naken blir ett mera slutet samhälle.

Då har man inte insett att samma system som kan övervaka många oskyldiga och kränka deras integritet i jakten delar av promillen har som uppgift att koncentrera information på ett ställe. Denna informationskoncentration kommer att göra det lättare att klä av makten i fortsättningen.

Förr fanns informationen kanske fysiskt i olika i rum, oftast i olika pärmar och nästan alltid på olika ark. I dag finns de på samma disk. Tag dig dit och du får allt i stället för en pusselbit.

Terrorister har vi fått se på nära håll. En oskuld har kanske Sverige blivit av med. Inte förhindrades deras illgärningar av sofistikerad elektronisk övervakning på internet. Däremot hade den kanske förhindrats genom att hålla ett vakande öga över det öppna som sker på nätet i olika sociala medier.

Ett terrordåd som ingen får vetskap om är meningslöst. Nästan alltid kommer det signaler om att något är på gång i förväg. Så var det även denna gång, i Sverige. Terrordåd är alltid avskyvärda, men det får aldrig hindra oss från att alltid försvara det öppna samhället.

En regering vann valet och en lite annorlunda skapades. Egentligen blev det mest fokus efteråt på förlorarna. De var fler än vinnarna.

Fredrik Reinfeldt gör sannolikt sin sista hela period som statsminister. Därefter är det dags för vaktombyte. Först då finns det ett möjlighetens fönster för förlorarna.

Det tidigare statsbärande partiet har i sina processer blivit så fina i kanten att man förlorat mycket av öppenheten. Det vara interna och hemliga processer. Så var det möjligt att göra förr.

I de dagar då riksbanken fastställde diskontot en gång om året. I ett informationssamhälle däremot fungerar det inte. I dag är det inte längre möjligt. Att bli socialdemokratisk ordförande är inte liktydigt med att förr eller senare bli statsminister. I stället är det fråga om att bli en god och omtyckt förlorare, fram till möjlighetens fönster öppnas och det för det tidigast om 4 år.

I Europa och världen skulle det stimuleras ur en kris. Världens största kissa i byxan övning kan det beskrivas som. Visst värmde det ett kort tag, men sedan blev det rejält blött.

I USA var det bankerna som vajade. I Europa är det staterna och för den delen USA som nation och dess delstater också. Marknaden hade taget obetydligt längre på sig att reparera krisen än politikerna. I många länder spenderade politiker pengar som man inte har och kanske ännu värre sannolikt aldrig kommer att få. Så vitt man inte använder sin egen sedelpress.

Denna jättelika kisspöl har skapat en förlorad tilltro till nationerna som låntagare. Gud bevare oss för klåfingringa politiker. Bland de värsta fann vi i Gordon Brown, Nicolas Sarkozy, Barack Obama och det fanns många fler.

Vi får hoppas på ett gott nytt liberalt 2011!

Andra medier: Aftonbladet, Expressen

Andra bloggar. Christopher Kullenberg, Humanistbloggen

Utvärdera Riksdagen 2010-2014 genom att se om friheten ökat

Tyvärr har det stiftats och stiftas nya lagar som inkränker friheten för de enskilda medborgarna. Det är ett av de stora hoten mot vårt demokratiska samhälle. Därför publicerar bloggen översikten över övervakningslagarna som en permanent bild. Läs översikten och begrunda!

Klicka på bilden så kan du läsa mer

Ett bra sätt att utvärdera Riksdagen 2010-2014 är att se hur många övervakningslagar som tagits bort. Det är ett bra sätt att öka friheten.

Verkliga liberaler värnar individens frihet!

Andra bloggar: Rick Falkvinge, minimaliteter

Programförklaring för MÅRTENSSONS MENINGAR ver 1.1

Tack för synpunkter, per telefon och på mail. Interaktivitet var ordet. Här kommer den uppdaterade versionen av programförklaringen eller ver. 1.1.

Tack !

MÅRTENSSON

Bloggen frågar inte om lov först.

Bloggen speglar en syn på politik och mänskligt samspel som kännetecknas av öppenhet. Bloggen vill medverka till att skapa ännu mer öppenhet i varje ögonblick.

Det sker genom att berätta om vad som sker i den stora och lilla världen. Bloggen värnar den lilla människan och granskar den stora.

Denna blogg ger makten återkoppling. Bloggen väljer själv formen för den. Exempel på detta är att presentera fakta och kombinera det ibland lättsamt och ibland tungsint, med ironi, humor och satir.

Att trampa makten på tårna är en självklarhet. Det sker genom att visa på beslut och beteenden som gärna hålls hemliga eller otydliga. Makten kommer ofta att reagera negativt på att bli granskad ibland avslöjad. Medborgarna vet att ju högre makthavaren skriker om att bloggen varit orättvis, dess mer finns att granska.

Bloggen är en motvikt till det ”kamraderi” som mellan makthavare som ibland felaktigt kallas empati eller omsorg dem emellan. Denna blogg känner till ordet empatis verkliga innebörd, nämligen att sätta sig in i en annan människas situation som är helt annorlunda än ens egen. Vi slår vakt om ord och att de används så att de inte urvattnas eller att innebörden förvrids av makten.

Makten får bättre förutsättningar att fatta goda beslut när den bli granskad och satt i perspektiv. Hot om att tysta eller frysa ut är en signal om att gå vidare i granskning, inte att stoppa.

En klassisk förebild för bloggen är Lars Johan Hierta. Bloggen försöker gräva och analysera, plocka fram underlag och fakta så att människor själva kan ta ställning. Denna bloggs skribent har läst Vilhelm Moberg och strävar i hans efterföljd efter att häckla makten, utan att snegla på personlig vinning.

Denna blogg förbehåller sig precis som Emil Zola rätten att anklaga när något är fel.

Bloggen vill utforska gränserna för god ton och smak med respekt om den lilla människans integritet. Bloggen har en liberal grundton och är förankrad i centern.

Öppenhet, yttrandefrihet, transparens, personlig integritet, modern och rättvis upphovsrätt, intellektuell allemansrätt är några honnörsord för bloggen.

Denna blogg undersöker och granskar makthavares motiv ur den lilla människans perspektiv. Är de till gagn för de många små som bildar det stora samhället eller har det sin rot i olika former av egoism?

Denna blogg förmedlar Mårtenssons meningar, från det inre och yttre, med utblick nationellt, internationellt och kosmiskt. Bloggen är subjektiv och strävar efter att hålla hög integritet både stilistiskt, intellektuellt och filosofiskt, ideologiskt och inte glömma fakta.

Bloggen ger utrymme för att vara öppen och interaktiv

Andra bloggar: Copyriot, Strandh, ChristopherKullenberg, jmw, FarmorGun,

Andra medier: Svd,

Medborgarna är inte en samling offer som ska tas omhand

Annie Johansson skriver om kärnan i liberalismen, tron på den egna förmågan, länk. Det får inte förväxlas med egoism. I stället är det en fråga om att människan, individen har förmågan att ändra sitt liv.

Människan är inte ett offer - den är en agent i sitt eget liv.

I allt väsentligt har människan möjlighet att göra egna val.

Detta är motorn i en dynamisk ekonomisk utveckling. Idén som statlig stimulans liknar doping. Det ger kortsiktiga effekter, men de långsiktiga kan bli förödande.

Liberalism främjar faktiskt verklig empati och solidaritet

Om det sedan är Lotta på Bråkmakargatan, Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga som ska vara förebilden kan vi diskutera.

Jag tror att dessa tidiga litterära förebilder tilltalar oss på olika sätt, men de visar alla på att vi kan, vi har möjligheten.

De är viktiga för att inte förlora tilltron.

Andra medier: DN,

Andra bloggar: Opassande, weconverse, jmw,

Programförklaring för MÅRTENSSONS MENINGAR

Bloggen frågar inte om lov först.

Bloggen speglar en syn på politik och mänskligt samspel som kännetecknas av öppenhet. Bloggen vill medverka till att skapa ännu mer öppenhet i varje ögonblick.

Det sker genom att berätta om vad som sker i den stora och lilla världen. Bloggen värnar den lilla människan och granskar den stora.

Denna blogg ger makten återkoppling. Bloggen väljer själv formen för den. Exempel på detta är att presentera fakta och kombinera det ibland lättsamt och ibland tungsint, med ironi, humor och satir.

Att trampa makten på tårna är en självklarhet. Det sker genom att visa på beslut och beteenden som gärna hålls hemliga eller otydliga. Makten kommer ofta att reagera negativt på att bli granskad ibland avslöjad. Medborgarna vet att ju högre makthavaren skriker om att bloggen varit orättvis, dess mer finns att granska.

Bloggen är en motvikt till det ”kamraderi” som mellan makthavare som ibland felaktigt kallas empati eller omsorg dem emellan.

Makten får bättre förutsättningar att fatta goda beslut när den bli granskad och satt i perspektiv. Hot om att tysta eller frysa ut är en signal om att gå vidare i granskning, inte att stoppa.

En klassisk förebild för bloggen är Lars Johan Hierta. Bloggen försöker gräva och analysera, plocka fram underlag och fakta så att människor själva kan ta ställning. Denna bloggs skribent har läst Vilhelm Moberg och strävar i hans efterföljd efter att häckla makten, utan att snegla på personlig vinning.

Denna blogg förbehåller sig precis som Emil Zola rätten att anklaga när något är fel.

Bloggen vill utforska gränserna för god ton och smak med respekt om den lilla människans integritet. Bloggen har en liberal grundton och är förankrad i centern.

Öppenhet, yttrandefrihet, transparens, personlig integritet, modern och rättvis upphovsrätt, intellektuell allemansrätt är några honnörsord för bloggen.

Denna blogg undersöker och granskar makthavares motiv ur den lilla människans perspektiv. Är de till gagn för de många små som bildar det stora samhället eller har det sin rot i olika former av egoism?

Denna blogg förmedlar Mårtenssons meningar, från det inre och yttre, med utblick nationellt, internationellt och kosmiskt. Bloggen är subjektiv och strävar efter att hålla hög integritet både stilistiskt, intellektuellt och filosofiskt, ideologiskt och inte glömma fakta.

Bloggen ger utrymme för att vara öppen och interaktiv

Centern + Piratpartiet = Sant ?

Dags att slå samman centern och piratpartiet för att få ett starkt liberalt block.

Det är mitt förslag i en debattartikel på politikerbloggen, länk.

I vart fall behövs det ett starkare liberalt parti i Sverige.

Ett sammanslaget centerparti och piratparti skulle kunna bli ett sådant.

Andra bloggar: Ulf Bereld, Henrik Alexandersson, Oscar Swartz, Deepedition, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Hanna Wagenius, Fredrik Sneibjerg,

Andra media: Aftonbladet, Expressen, Svd, Dagen,

Sensation: DN publicerar liberalt budskap på ledarsplats

Ibland blir man glad när man läser en tidning. Så var det för mig och Henrik Alexandersson när vi läste huvudledaren i Dagens Nyheter i går, länk:

Där skrev man:

"Teknikutvecklingen bjuder ständigt nya möjligheter att övervaka människors liv. Statens uppgift är inte att i namn av säkerhet och folkhälsa driva på integritetskränkningarna. Politikernas uppgift är att hålla emot. Bara extremt allvarliga problem ska få mötas med extrema metoder, och då bara om de är väldigt mycket effektivare än andra åtgärder.
Att få leva sitt liv i oövervakad ro är en grundläggande mänsklig rättighet."

Ett liberalt budskap från DN.

Det är i sig ett stort budskap.

Senaste opinionsundersökningen: Centerns partiledning bör utöva självrannsakan

United Minds och Aftonbladet presenterade i går en ny väljarbarometer, länk.

Det parlamentarisk läget om väljarbarometern blir valresultat är en mardröm för varje blivande regeringsbildare. Ett av resultaten är två nya partier i riksdagen. Piratpartiet, med 4,2% och Sverigedemokraterna med 4,1%. Dessa två partier tävlar då i samma division som centern och kristdemokraterna. Alla dessa partier ligger i närheten av 4% spärren. 

Folkpartiet och vänstern är snäppet större.

För centerns del finns anledning till självrannsakan. EU valet blev en katastrof.

Målet om att bli ett parti som kommer att få 15% av rösterna är avlägset. 

Lars Weinehalls kommentarer till det allvarliga läget indikerar förträngning.

Partiledningen med Maud Olofsson idkar inte på något sätt självkritik. Det är dags för det. Att centern är ett parti som slår vakt om entreprenörsandan i samhället är bra. Tyvärr har inte Maud Olofsson levererat tillräckligt med resultat för att göra detta trovärdigt. Det är en av förklaringarna till att centern bestraffas i väljarundersökningen.

I frågorna om integritet och modern upphovsrätt är det så kallade öppenhetsprogrammet, länk utmärkt. Hade det förverkligats till större del än vad som skett och använts som rättesnöre av riksdagsgruppen hade läget för partiet sett ut på ett helt annat sätt. Det räcker inte att ha bra åsikter, man måste visa att de genomförs. 

Även här är centerns problem brist på leverans.

Partiledning och partistyrelse lyssnar inte tillräckligt på gräsrötter och liberala företrädare. Fortfarande verkar man hålla fast vid mål som inte är realistiska. Det är inte bra för partiet. Det krävs realistiska mål för att skapa resultat. Omöjliga mål sänker en organisations prestationförmåga. 

För Maud Olofsson personligen kommer ett fasthållande av 15% målet innebära att hon får avgå om partiet får samma valresultat som förra riksdagsvalet. Även förändringar uppåt på 1-2% kommer att tolkas som bakslag. Det är bättre att revidera målen nu och tända partiapparaten i stället för att göra det under galgen.

En mycket klarare politik i integritetsfrågorna är nödvändig. En viktig marering vore om Centern ställer sig bakom ett upprivande av FRA-lagen. I övriga integritetskränkande lagstiftningsfrågor måste ansvariga politiker tydligt och klart säga nej till sådan lagstiftning.

Den enda av de ledande partiföreträdarna som verkar ha förstått allvaret är EU parlamentarikern Lena Ek. Hon är i dag ett mera gångbart namn är Maud Olofsson vad gäller integritetsfrågorna och modern upphovsrätt.

I fildelningsfrågorna bör centern omgående deklarera att man vill ha förändringar i IPRED lagen. En synkronisering av patent- och upphovsrättens skyddstider bör också föreslås.

 

Fildelning för privat bruk måste vara legaliserat före valet. 

Initiativet till detta ska komma från centern.

Det är inte centerns program det är fel på det är civilkuraget att stå upp för centerns hjärtefrågor inom liberala kärnområden som har med nätet att göra som saknas. 

Sedan bör partiledningen gå ut och deklarera en realistisk målsättning om vad partiet ska åstadkomma i valrörelsen 2010.

Då finns förutsättningarna för att centern på nytt blir ett framgångsparti.  

Andra bloggar: Mina moderata karameller, Rick Falkvinge, Farmor Gun, Erik Hultin, Badlands hyena,

Tack till Markus "Lake" Berglund

Almedalen: Sneibjerg snurrar och snubblar.

Fredrik Sneibjerg är ordförande för folkpartiet i Värmdö. Han kommenterar en av mina bloggposter på sin egen blogg, länk. Om Fredriks hövding, ordförande Björklund skulle varit Fredriks lärare i nettikett skulle Fhan fått icke godkänt. 

Varför?

Fredrik kommenterar och diskuterar men länkar inte till mitt inlägg. Det hör till god ton om man för en diskussion i bloggosfären.

Fredrik stället frågan: "Det spelar ingen roll om gemene man bryr sig om detta spektakel?

Nej, vi blir påverkade vare sig man bryr sig eller ej. Det beror inte på mig, men det beror på att press, radio, tv och sociala medier bestämt sig för att Wisby är utgångspunkten under denna vecka. Sedan kan var och en välja att förhålla sig till detta. Tyvärr är det så att det betyder inget om man bryr sig eller ej. Alla får däremot förhålla sig till Almedalsveckan. Fredrik Sneibjerg har valt och sitt och muttra i Värmdö. Det är också ett sätt att förhålla sig till Almedalsveckan.

Fredrik Fortsätter: "Även Herr Mårtensson konstaterar i sin blogg att Almedalen är ganska energilöst.

Åk därifrån då?"

Min. MÅRTENSSONS roll är att bevaka vad som sker i Almedalen. Mina läsare av bloggen har bett mig göra det. 

Upplevelser och handling kan vara två olika saker. Så är det för mig också. Precis som man inte lämnar en film som är obehaglig bara för att den just är det. Det kan finnas ett budskap i den som är viktigt. Ta Thomas Videbergs film: "Festen". Den är obehaglig. För den skull lämnar jag inte salongen jag sitter kvar. På samma sätt är det med min reflektion om energilösheten. Det berättar om något. Därför är den viktigt att utforska. Det gör jag på ort och ställe.

Under centerpartiets dag var det kvinnor i fokus. Det var bra. Det som saknades var markeringar om integritet och upphovsrätt av Maud Olofsson. Det var inte bra. 

Att Magnus Andersson vill väcka debatt om de liberala krafterna i Sverige ska liera sig i ett parti är bra. Han skriver om detta i Expressen, makthavare.se och på sin egen blogg, länk. 

Kvalitéen i förslaget däremot kan diskuteras. Risken med det förslag som CUF presenterar är att vi får ett kvantitativt liberalt parti. Det krävs kvalitet också. Tyvärr finns det både inom centern och folkpartiet medlemmar och företrädare som inte kan betraktas som speciellt liberala. Det är ett stort problem.

Magnus Andersson och väcker en viktigt debatt om hur liberalismen ska bli starkare i Sverige. Lösningen däremot, är jag inte övertygad om ännu.

Andra bloggar: Johan Ingerö, Arvid Falk, knuff,

Johan Ingerö: lite för snabbt och för ytligt

Johan Ingerö problematiserar konservatismen i en bloggpost, länk.

Han inleder med följande konstaterande: "För mig är inte konservatismen en egen ideologi." Om man ser konservatismen ur ett historiskt perspektiv är detta helt fel.

Den moderna konservatismen finner sina ideologiska rötter hos Edmund Burke som levde 1729-1797. Begreppet konservatism är något yngre och myntades på 1700-talet av Francois-René de Chateubriand.

Liberalismen uppstår också under 1700 talet. Bland dess andliga fäder kan nämnas: Adam Smith, 1723-1790, Jeremy Bentham, 1748-1832, John Stuart Mill, 1806-1873.

Utvecklingen av den unga liberalismen är på många sätt en reaktion på konservatismen. Liberalismen problematiserar och löser en del av de problem som konservatismen inte lyckats lösa. På samma sätt är den något senare socialismen en reaktion på både konservatism och liberalism. Sett ur ett historiskt perspektiv blir därför Johan Ingerös betraktelse missvisande, vilket är synd. Det hade varit intressant om han hade varit lite mera noggrann i sin research inför sin bloggpost.

Slutsatserna hade fått en helt annan trovärdighet då.

Ingerö fortsätter:"Mer representativ - tyvärr - är den liberalism som exempelvis Folkpartiets kvinnoförbund står för, senast i form av helgens utspel om tvångskvoterad föräldraledighet".

Det stämmer heller inte. Detta förslag är inte ett liberalt förslag. Det är mer ett socialistisktiskt eller konservativt inriktad förslag. Problemet är i stället att folkpartiet många avseenden lämnar en mera klassiskt inriktad liberalism och blir förespråkare för helt andra idéinriktningar. Det är viktigt att framhålla. Det blir en besvärlig glidning om man söker omdefiniera liberalismen utifrån de förslag som kommer från olika partier. Idéologin däremot är något lättare att kondensera. 

Johan Ingerö tar sedan upp kristdemokraten Ebba Bush som ett exempel på en tilltalade konservativ politiker av i dag. Han ställer Bush mot följande uttalande: "Här har vi den direkta motsatsen till radikalens reflexmässiga krav på regler, förbud, åtgärder, insatser och allt vad det kallas." 

Ingerö för in ett nytt begrepp i sin diskusson radikalen. Detta begrepp är inte satt i ett sammanhang varför det blir nästan omöjligt att veta vad Ingerö menar. Begreppet radikal kräver som jag ser det en kontext. Den skulle kunna vara liberal, konservativ eller socialistisk. Då får Ingerös mening en mening.

Det finns stråk i Johan Ingerös bloggpost som är tankeväckande, men tyvärr är det allt för lite av sammanhang och fakta bakom det han skriver. Debatten är viktig så jag hoppas han kommer tillbaka mera påläst och stringent, vilket han allt som oftast brukar vara.

Andra bloggar: Mattias Svensson, Johan Norberg, Tradition och fason,

Är Sneibjerg höger eller vänster?

Hänt i Värmdö

Fredrik Sneibjerg funderar över en väljarundersökning i en bloggpost, länk.

Fredriks första reflektion är: 

"På Värmdö har en nyligen publicerad opinionsundersökning stoppat en extra pinne i brasan på 2 partier och deras representanter. Tyvär har vår lokala tidning (NVP) i sin vishet valt att inte publicera denna undersökning på nätet. Det kan jag bara beklaga eftersom det hade varit både bra och lärorikt att kuna visa er dessa siffror"

Såvitt jag förstår är skälet till att NVP valt att vänta med publiceringen att det fanns osäkerhet kring om den var statistiskt tillförlitlig. Nu verkar det som om man inte fått några korrigeringar och trots tveksamheterna valt att publicera undersökningen. Väntan är inte stategisk utan källkritisk. Det tycker jag hedrar NVP och är inte att beklaga.

Det andra inlägget är lite mer förbryllande:

"Flera olika representanter för dessa 2 partier, Centern och Kristdemokraterna, har visat fram sina fötter. Det kommer det ena utspelet efter det andra vissa är bara konstiga andra är faktiskt riktigt vettiga. Det verkar som om elden under deras kollektiva rumpor har övergått från ett pyrande till en öppen låga.

Att dom använder olika toner, olika danssteg och till och med så förskräckligt som olika dansbanor skrämmer."

Jag konstaterar att herr Sneibjerg gillar en del av vad centern tycker och annat förstår han inte eller också gillar han det inte. 

När det gäller metaforen med dansbanorna verkar det som om den blivit honom övermäktig. Den är så tung så att den nästan förvandlas till en meteor i stället. 

Opinionsbildning sker på många olika arenor. Det är självklart att den som behärskar de flesta blir en vinnare. Det kan vara skrämmande. När det gäller valet av dansbanor gäller det att finnas på dem som når flest, med högst kvalitet. Där vet jag att centern har en bra strategi för de nya medierna. Det är en viktig "dansbana" för att använda herr Sneibjergs terminologi.

Fredrik Sneibjerg fortsätter: "Jag anser att en allians/förening som denna i Värmdö är till vissa delar som att likna vid ett äktenskap, ibland är det lätt att "vara ihop" ibland är det svårt. Mest av allt anser jag att man skall hålla ut, i detta fallet tills tiden är ute. Vår allians i Värmdö gäller fram till valnatten 2010, sen är allt öppet igen.

Om några i denna alliansen väljer att hoppa, mer eller mindre öppet, i säng med andra partners under pågående "period" så visar det mer på deras moral än någon form av framsynthet. Det visar också hur mycket deras löften är värda.

Det finns representanter för Centern som på ett alldeles uppenbart sätt angriper Alliansen, och därmed sitt eget parti, ofta. Jag har alltid haft en undran varför inte dessa personer "angriper" oppositionen lika hårt som de angriper Alliansen? Jag har inte fått svar på denna frågan. Det kanske är så att "de andra" inte gör lika mycket fel, i deras ögon, som Alliansen gör? Det kan vara så, men är man då inte i fel parti? Borde man då inte vara hos "de andra"?"

En allians som Allians för Värmdö har som syfte att skapa ett politiskt innehåll som främjar en positiv utveckling för Värmdö och dess invånare. Jag ser att innehållet är viktigare än formen eller strukturen.

När jag kritiserar företeelser som företrädare för Alliansen skapat är det inte strukturen jag kritiserar utan dåliga beslut eller förslag till beslut. Ett exempel på detta är när Peter Bondesson ville avskaffa resursskolan. Detta är god socialdemokratisk politik. Det tycker jag inte Alliansen ska göra. Man ska bedriva borgerlig politik. Även Peter Bondesson måste kunna skilja på höger och vänster. 

Om han inte kan det rekommenderar jag ett inköp av sk kaptensstrumpor. Den ena är grön och den andra är röd. Om den strumpa som är grön anbringas på den fot som är rakt under den hand man hälsar med så blir det lättare med nästa strumpa.

För mig finns det ingen anledning att kritisera innehållet i socialdemokraternas politik, eftersom jag inte delar den. Jag kan kritisera effekterna av den. Ett exempel på kritik är min bloggpost om miljöpartiet och resursskolan. Om vi inte kan diskutera om vad innehållet i en borgerlig politik är öppet blir vi ganska lika gamla öststatsdiktaturer. Liberalism är transparens och öppenhet. Det är värderingar som centern och folkpartiet står för, hoppas jag. Den som vågar föra en öppen debatt om politikens innehåll och tar intryck från väljarna tar demokratin på allvar.

Herr Sneibjergs syn på sängen, dess funktion och när den blir ett näste för synd berättar mer om hans moraluppfattning än om politiken som centern för i Värmdö. 

En allians som är enig om de grundläggande frågorna tål att olika partier profilerar sig i detaljfrågor. Problemet är att Alliansen allt för ofta är dåligt handlingskraftig och allt för ofta låter sig styras från håll som borde ta styrning i stället. 

Ett annat problem är att man ibland driver socialdemokratiska hjärtefrågor i stället för god borgerlig politik. Här gäller det att kunna skilja på höger och vänster.

Det är större problem än Sneijbergs sängkammarkverulans.

Andra artiklar om Värmdö: länk, länk, länk