Vattenfall, en stat starkare än staten

Vattenfall är inte bara ett av statens mest värdefulla bolag. Det är en stat i staten. Det måste styras och granskas mycket omsorgsfullt. Arvet efter en av Sveriges starkaste politiker Lars G Josefsson inger inte stolthet. Mårtenssons meningar skriver om bolaget, länk.

Statliga företag

Den liberale debattören Johan Norberg har bloggat om statligt företagande på sin blogg kopplad till tidningen metro, länk. I sin iver att tävla om vem som är mest socialdemokrat har nu även moderaterna anslutit sig som kramare av statliga företag. Den seriösa kritiken mot statligt företagande som sådant är närmast borta.

Erfarenheterna från Vattenfall förskräcker, länk.
97 miljarder kronor, kontant av svenska folkets pengar satsades idet holländska företaget Nuon. Baksmällan gör att Vattenfall måste spara, länk.
Mellan 20-30 miljarder kommer den misslyckade satsningen att kosta, kanske mer. Det är värt att notera att Nuon affären inte var en engångsföreteelse den var ett led i idén om att Vattenfall skulle internationaliseras.

Här kan man ställa frågan:
 -Varför internationalisera statliga Vattenfall?

Det mest uppseendeväckande är att de politiker som godkänt beslutet antingen har tappat minnet eller verka fara med osanning, länk.
Det verkar ofta vara så att minnet hos en politiker är proportionell till beslutets framgång.
I samma sekund som ett beslut går från att vara bra till dåligt verkar en politikers minne närmast drabbas av en sorts mental hårddiskkrasch.
När det gäller populära beslut verkar det inte finnas några risker för minnesluckor.

När det gäller Vattenfall är sanningen är att den tidigare vd Lars G. Josefsson sällan eller aldrig utmanades av politiken. Maud Olofsson, de övriga av Alliansens partiledare och socialdemokraterna har uppträtt som vax i Josefssons armar. Han utsågs år 2000 till vd av statsminister Göran Persson. Internationalisering av Vattenfall var mer ett sätt att öka Josefssons egen personliga maktbas än att nå regeringars politiska mål eller avkastningskrav.

Risken för att personer som Josefsson får en allt för stor makt är relaterad till ett ägande som inte är tillräckligt affärsinriktat och som inte kan eller vågar vara tydligt. En Josefsson kan bara skapas i ett tjänstemannaföretag företrädesvis med staten som ägare.
Politiken är väljer ofta minsta motståndets lag som ägare. Det är sällan ett framgångsrecept.


Telias vidlyftiga och sannolikt olagliga affärer med diktaturstater förskräcker. Över två miljarder i mutor av skattepengar är självklart helt oacceptabelt.

Vattenfall har ett marknadsvärde på mellan 400-500 miljarder kronor. Det motsvarar lite under häften av den svenska statsskulden. Förra året avkastade detta bolag 3,8 miljarder. Det innebär blygsamma 1%.

Svenska staten ägde vid årsskiftet 2012/2013  1.614.513.748 aktier i Telia Sonera. Kursen per i slutet av januari år var 43,28. Det är cirka 70 miljarder kronor som finns i Telia av skattebetalarnas pengar. Under sista året har aktien backat lite över 6%.

Tillsammans representerar dessa innehav ett värde som motsvarar mer än hälften av den svenska statsskulden.

Den enkla frågan som Johan Norberg ställer är vilka pengar man är mest aktsam om.
-År det egna eller andras pengar. Tyvärr är det empiriskt baserade svaret enkelt. Det är de egna pengarna.

Staten som ägare i ett bland flera telecombolag framstår inte som logiskt grundad. I en tid när telefonin var analog och representerades av ett monopol fanns i alla fall en resonemangsmodell som för en hel del gick att förklara logiskt. I dag finn inga argument för staten som telecominvestor.

Vattenfall ska om bolaget ska vara statligt inte vara en internationell energiaktör. Man ska vara en aktör som maximalt driver verksamhet i Norden. Det mesta talar för att även Vattenfall ska säljas.

Statliga företag gynnar vare sig politiker eller skattebetalare.

Lars G. Josefsson talar med kluven tunga

Vattenfalls numera avgående vd Lars G. Josefsson borde ställas till ansvar för sitt handlande kring den borgen som han undertecknat för Vattenfalls verksamhet i Tyskland.

Konsekvensen i värsta fall är att Vattenfalls moderbolag har oinskränkt betalningsansvar vid en kärnkraftsolycka. Att sedan Josefsson anser att denna risk är försumbar är en helt annan sak. Det är styrelsens uppgift att avgöra detta. Ledamöterna i stryrelsen skulle kunnat besluta om denna allvarliga fråga när alla underlag fanns på bordet. Nu verkar inte så vara fallet. Det är återigen Josefssons ansvar.

Det bland annat Per Ankersjö visar med det youtubeklipp, länk han gjort är att Josefsson ger helt olika svar på hur ärendet har hanterats. Att anmäla Maud Olofsson till konstitutionsutskottet för det ena av de två svaren är mer än märkligt. Däremot borde styrelsen i Vattenfall undersöka om man ska vidta sanktioner mot Josefsson.

Vad gäller sannolikheter hänvisar jag till Tage Danielsson i ett klassiskt youtubeklipp nedan. Det är sedelärande. Något för nämnde Josefsson borde studera närmare.

Andra bloggar: Staffan Danielsson

Äntligen en öppning för att sälja Vattefall

Maud Olofsson öppnar för att sälja delar av Vattenfall, länk. Det är riktigt bra. Sedan är det bara att applådera Jan Björklund som också hoppar på tåget och också numera är öppen för en försäljning av Vattenfall. På bloggen har vi redan tidigare propagerat för en försäljning, länk.

Det kan vara klokt att göra en uppdelning lik den man gjorde kring statens skogar och skogsindustrier. En sorts Sveakraft bör därför skapas där verksamheter som är centrala för samhället behålls. Ett exempel på detta är kraftnätet. Här kan staten sedan dela ut koncessioner för olika kommersiella verksamheter på samma sätt som man gjort med radiofrekvenser. Nätet däremot behåller staten.

Andra bloggar: Per Ankersjö, Johan Westerholm, Magnus Andersson,

Dags att sälja Vattenfall

Magnus Andersson skriver i en bloggpost att staten borde sälja Vattenfall, länk.

På många sätt är det en briljant idé.

Vattenfall är inte ett bolag som borde vara ägt av staten. Dessutom verkar det som om det är dåligt styrt av ägaren, staten. Om det finns delar som staten inte önskar sälja är det bara att behålla dessa delar. En försäljning torde nästan halvera statens skulder.

Enligt Vattenfall själv ser finanserna ut så här, länk:

Vattenfalls tredje kvartal: Lägre resultat

• Nettoomsättningen ökade för det tredje kvartalet med 22,5% till 45 346 MSEK (37 016) och för niomånadersperioden med 19,0% till 140 002 MSEK (117 679).
• Rörelseresultatet minskade för det tredje kvartalet med 37,0% till 3 524 MSEK (5 591) och för niomånadersperioden med 4,6% till 22 265 MSEK (23 333).
• Periodens resultat efter skatt minskade för det tredje kvartalet med 74,9% till 622 MSEK (2 481) och för niomånadersperioden med 17,3% till 11 338 MSEK (13 708).

Förra året tjänade Vattenfall cirka 30 miljarder kronor. Det synliga egna kapitalet uppgick till cirka 140, 886 miljarder. Staten fick en aktieutdelning från Vattenfall på 6,9 miljarder för år 2008. Värdet på Vattenfall torde ligga över 500 miljarder. Genom att sälja Vattenfall halverar nästan staten sina skulder. De är i dag 1 109 miljarder kronor enligt Riksgälden, länk.

Andra medier: Sveriges Radio,

Vattenfalls huvudkontor

Jag kan inte låta bli att ta upp det. Det retar mig på något sätt.

Med bästa kontors- och affärsläge ligger huvudkontoret till statliga Vattenfall.

Adressen är: Sturegatan 10, mitt i Stockholm. Tvärs över gatan mot Telia, förresten.

Huvudkontoret låg tidigare i det långt mindre fashionabla Vällingby. Förklaringarna till flytten är säkert många och fantasifulla många. 

När kvartalsrapporten presenterades den 30 juli var det ingen som frågade. Rörelseresultatet var 6,3 miljarder på en omsättning på 35,3 miljarder. Inte illa.

För mig blir det en fråga om principer. Vattenfall ägs av Sveriges folk. Då måste ledningen vara sparsam och effektiv. Jag kan inte se att det vare sig är sparsamt eller effektivt att välja bland de sannolikt högsta hyrorna i Stockholm och Sverige. 

Maud Olofsson bör ge de statliga bolagen direktiv om att inte lägga sina huvudkontor på de bästa och dyraste lägena. 

Sparsamhet bör vara en dygd även i statliga företag. Eller hur Lars G Josefsson, vd på Vattenfall.