måndag 10 maj 2010

Skolpolitikerna i Värmdö är värre än romarna i Asterix

Hänt i Värmdö
I Asterixböckerna leker de romerska soldaterna hela havet stormar. Asterix, Obelix och lilla Idefix tittar ofta förundrat på denna föreställning. I Värmdö kommun har denna lek adopterats av produktionsstyrelsen och utbildningsnämnden. De båda nämnderna leker att det finns en stol för lite. Ingen av nämnderna vill att den saknade stolen ska finnas hos just deras nämnd.

Effekten har blivit att produktionsstyrelsen har skickat ett förslag till kommunstyrelsen om hur just deras nämnd vill att man ska höja kvaliteten och resultaten i Värmdö skolor. Utbildningsnämnden å sin sida har skickat ett annat förslag till kommunstyrelsen om hur man ska höja kvaliteten och resultaten i Värmdö skolor. Eftersom kommunstyrelsen inte har några pengar att genomföra något av förslagen måste denna gå till fullmäktige för att få pengar.

Nu har det gått så långt att stolleken eller hela havet stormar har resulterat i att de stora politiska skillnaderna finns mellan å ena sidan utbildningsnämndens ordförande Peter Bondesson å ena sidan och hans partikollega Anders Bergman å andra sidan. Dessa båda herrar är numera så oense att de knappt talar med varandra.

På samma sätt ser det ut inom moderaterna där Elisabeth Dingertz som håller med Peter Bondesson är sur som ättika på Hans Ove Görtz som håller med folkpartisten Anders Bergman. Som om detta inte vore nog lyckades häromveckan ordföranden i utbildningsnämnden och ordföranden i produktionsstyrelsen inte hålla sams med sin opposition. Så nu råder någon form av allas krig mot alla.

För att komma tillrätta med situationen har gruppledarna i fullmäktige för Allianspartierna beslutat sig för att åka runt i Värmdö skolor. Man går i praktiken från dubbelkommando till trippelkommando. Vad dessa gruppledare har i form av kunskap som gör dem lämpliga att genomföra denna eriksgata har inte gått att utröna för bloggen.

Bloggen å sin sida menar att vad som nu sker är rena snurren.
Nu gäller det för barnens, elevernas skull och för de anställdas skull att man skapar enighet mellan produktionsstyrelsen och utbildningsnämnden om en vettig åtgärdsplan. Den bör lämpligen innehålla både analys utvärdering och förstärkning av lärarinsatser specialdestinerade för att åtgärda läsproblem tidigt.

Sedan måste det politiska käbblet läggas åt sidan. Nu gäller det att nå breda politiska lösningar över de så kallade blockgränserna.

Sist men inte mist bör alla nu inse att det är dags att avskaffa dubbelkommandot på skolområdet. Det krävs illa kvickt att det skapas en politisk nämnd, en högste ansvarig tjänsteman för skolan. Då blir det det möjligt att göra något bra. Dagens djupförsök på människor med dubbel organisation fungerar inte. Det är lika bra att inse. Nu räcker det inte med att inse. Det gäller att handla!

söndag 9 maj 2010

Reflektioner över vem som bär det politiska ansvaret för oljekatastrofen

I USA pågår debatten om vilken av presidenterna Bush och Obama som har mest skuld för BP s stora oljeutsläpp. Ekonomen Paul Krugman menar i en kolumn i the New York Times, länk, att Bush är mest ansvarig. Att myndigheterna i USA och främst the Mineral Management Service inte har ställt tillräckligt hårda krav för att undvika denna typer av katastrofer verkar klart.

Krugman ger följande exempel: "It failed to require a backup shutdown system that is standard in much of the rest of the world, even though its own staff declared such a system necessary. It exempted many offshore drillers from the requirement that they file plans to deal with major oil spills. And it specifically allowed BP to drill Deepwater Horizon without a detailed environmental analysis."

I en värld där oljan inom 2-3 år kommer att vara en underskottsprodukt finns det risk för att säkerheten och miljökraven kommer att bli åsidosatta. Här gäller det i stället att i mycket större utsträckning än i dag att harmonisera kraven mellan olika nationer. Globalt måste kraven bli hårdare.

Att riskerna vid utvinning på över 1500 meters djup är större än på mindre djup var ingen nyhet redan innan den nuvarande katastrofen.

Andra medier: SvD

Först stimulanser och sedan finanskris. Det kunde man förutsett.

Politikens nya finanskris ökar i styrka. Efter att ha försökt linda verkningarna av den förra krisen har nu politikerna skapat en ny. Den är i vart fall kraftigt förstärkt genom den ohämmade stimulanspolitik man fört.

Länder som redan haft stora budgetunderskott har inte kunnat stå emot. Effekten har blivit en ny kris kris, som kanske är värre än den förra. Denna måste redas ut utan inblandning av allt för mycket politiskt kapital. Tvärt om kommer nu sannolikt åtstramningar mitt i den delvis konstgjorda och delvis reella uppgången.

Att politiken skyller på finansmarknaderna är skrämmande. Marknaderna agerar bara domare. Osäkerhet och förmodade lögner ger högre priser på kapitalet. Förutsägbarhet och sanning ger lägre priser på kapitalet. Man kan inte skjuta domaren bara för den inte har förtroende för politiken.

Att stabiliseringspakten har satts åt sidan två gånger i Europa gör att den inte framstår som trovärdig. Det är ganska enkelt. Första gången var det Frankrike och Tyskland som för egna nationella syften ville sätta den åt sidan. Andra gången var efter den Amerikanska finanskrisen som var undanflykten.

Så här har politikerna agerat i de olika länderna:

Storbritannien hade 2008 ett budgetunderskott på 5,9%. För 2010 förväntas ett underskott på 13,5%.

Frankrike hade 2008 ett budgetunderskott på 4,1%. För 2010 förväntas ett underskott på 8,6%.

Tyskland hade 2008 ett budgetöverskott på 1,2%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,6%.

Italien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,6%. För 2010 förväntas ett underskott på 5,3%.

Spanien hade 2008 ett budgetunderskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 11.6%.

Sverige hade 2008 ett budgetöverskott på 3,0%. För 2010 förväntas ett underskott på 3,0%.

I siffrorna ovan menas med budgetunderskott som procent av BNP.

Detta är skrämmande siffror. Någon måste betala dessa ofinansierade åtgärder. Frågan är vem?

I verkligheten hade en stor del av dessa länder inte råd till stimulanser. Trots detta valde politikerna i många länder att köra nationernas ekonomier i botten för att vara med i stimulanstävlingen. Stimulanspolitiken förvärrade läget för länderna som redan var i kris. Att en del av dem dessutom fuskat gör inte situationen bättre.

Bloggen har varnat för effekterna av den förda stimulanspolitiken tidigare ibland annat följande bloggposter: länk länk, länk. Vi ser som en effekt av denna stimulanspolitik svagare nationer.

Förhoppningsvis blir effekten ännu striktare regler för budgetdisciplin. Under en konjunkturcykel bör nettot vara absolut lägst noll och helst ett överskott. I många av länderna ovan var det många år sedan man redovisade överskott i statens finanser.

Denna kris är framför allt politikens kris. Det vore klädsamt om även EUs finansministrar insåg detta och inte skyllde ifrån sig.


fredag 7 maj 2010

Gränsdragningsstriderna i Stockholms län: Ska vi byta gubbar med varann?

Hänt i Värmdö
Nu råder full geografisk förvirring inom moderaterna. Var börjar egentligen Värmdö? Vilka delar av Stockholm tillhör Värmdö? Var slutar Stockholm? Redan tidigare visste vi att i vart fall kommunfullmäktiges ordförande Per Naess anser att Kungsholmen är en del av Värmdö.

Sannolikt hänvisar han till ett hemligt appendix till freden i
Brömsebro 1645. Det var inte bara så att Danmark avträdde Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ödsel till Sverige. Halland fick Sverige på prov under trettio år. Tullfrihet i Östersund ingick också i överenskommelsen.


I de hemliga delar som Naess hänvisar till innebar freden också tull-
frihet mellan Stockholm och Värmdö fram till och med den 2 januari 2006. Ser man noga efter så finner man att den 3 januari 2006 infördes de så kallade trängselskatterna. Så det kan ju ligga något i detta. Detta kan också förklara varför moderaterna är oeniga om det är rätt eller fel med bropeng på Skurubron.

Dessutom överfördes området från Norr Mälarstrand till och med Bergsgatan till Värmdö enligt den hemliga delen av fredavtalet. Den plats där stadshuset nu ligger undantogs. Så när kommunfullmäktiges ordförande i Värmdö låter även sin hustru och mobiltelefon officiellt bo på Berggatan är detta inget problem. Detta är delar av Värmdö, numera kommun.

Å andra sidan visar det sig att Herrviksnäs inte är en del av Värmdö. I vart fall inte om man får tro kommunfullmäktiges ordförande i Stockholm, Bo Bladholm. Enligt ABC nytt bor han där, länk. Hans egen uppfattning är att han bor i Stockholm. Så vi får väl anta att Värmdös gränser är mer oklara än vad i vart fall bloggen trodde.

Nu erbjuder dessa båda herrars geografiska förvirring inga större problem för den händige. Bo Bladholm skulle kunna bli kommunfullmäktiges ordförande och borgmästare i Värmdö. I utbyte skulle Per Naess kunna bli kommunfullmäktiges ordförande och borgmästare i Stockholm. Vad är problemet? Båda är moderater, de är ganska lika varann och ganska lika i ålder.

Bytt, bytt kommer inte igen!

Andra artiklar om Värmdö: NVP, NVP,

Brittiska valet: jaha?

Folket har sagt sitt i Storbritannien. Just nu har har de konservativa säkrat 292 platser i underhuset, labour 251 och liberaldemokraterna 52. Övriga partier har hittills fått 27 platser. Det återstår 28 mandat att förmedla. Största parti blir de konservativa, men de får inte majoritet,

Liberaldemokraternas Nick Clegg spelade ut det första kortet i dag. Han anser att tories ska få första chansen att bilda regering. Motivet är officiellt att de är största parti.

Uppgiften är inte lätt. David Cameron är ledare för ett konservativt parti som är EU-skeptiskt och som inte vill reformera valsystemet. Nick Cleggs liberaler står för motsatsen. Det är således enklare för honom att nå en uppgörelse med Gordon Brown än med tories. Att spela ut detta enkla kort nu vore dock politiskt självmord. Clegg satsar i stället på att kunna pressa Cameron hårt.

Att finansmarknaderna önskat ett tydligt besked är inte att ta miste på. Nu skapas en regering som inte kommer att bli långlivad, länk. Några krafttag för att komma tillrätta med den finansiella krisen kommer inte heller att tas.

Andra medier: Expressen, Aftonbladet

tisdag 4 maj 2010

Rödgrön skattepolitik: En vinnare får över 1,2 miljarder

Om vi tittar på vilka som påverkas av de rödgrönas politik så är störste vinnaren Stefan Persson, huvudägare till HM med en förmögenhet på 121 miljarder. Han skulle betala 1,21 miljarder i sparskatt eller förmögenhetsskatt. Nu slipper han undan med 52 miljoner. Ett skatteklipp på 1,205 miljarder. Inte illa. Klart att grabben kommer att rösta rödgrönt.

Några som bor i Sverige och som också tjänar på socialdemokraternas politik är: Antonia A:xson Johnsson, 39 miljarder, Finn Rausing, 38 miljarder. Lottie Tham, 17,5 miljarder och Dan Sten Olsson, 17 miljarder, Bertil Huldt, 14 miljarder och Fredrik Lundberg, 12 miljarder och 9 andra miljardärer tjänar på denna reform. Märkligt nog inte den socialdemokratin närstående Carl Bennet som hamnar på 5,1 miljarder, strax under gränsen på att tjäna på reformen.

Ingvar Kamprad, 450 miljarder, inte heller Hans Rausing 62 miljarder behöver bry sig om vad de rödgröna gör. De är båda skattskrivna i Lausanne i Schweiz.

Om vi tittar på "vanliga miljardärer" så är 41 av 106 bosatta utomlands. En inte obetydlig del av dessa har bosatt sig i Schweiz. Varför man gjort det är inte så svårt att förstå. Det är de svenska sparskatterna som är boven i dramat. Vad detta inneburit i form av utflyttade arbetstillfällen är svårt att överblicka, men det är med säkerhet tusentals jobb som försvunnit på detta sätt.

Problemet för alla utom för Stefan Persson som numera tillhör ett särskilt skattefrälse (om de rödgröna vinner valet). Vad bland annat Stinsen, Lars Ohly är orolig för är följande enkla sammanhang. Stefan Persson äger huvudsakligen aktier i H & M. De står i dag i 473 kronor stycket. Snart kommer en utdelning på 16 kronor per aktie. Det ger en direktavkastning på 3,3%. Om staten tar en tredjedel av detta blir faktiskt direktavkastningen för Persson 2%. Ganska måttligt kan man tycka.

För lite skulle många säkert tycka. Effekten skulle om Persson skulle vara tvungen att betala full förmögenhetsskatt att han antingen skulle flytta utomlands eller att han var tvungen att ta ut högre utdelning. Det skulle öka risken i företaget. Sannolikheten för att Hennes & Mauritz anställer minskar, även om man inte helt slutar anställda. På marginalen blir däremot effekten ganska stor.

Sedan kan man tycka att det är ganska märkligt att de rödgröna kommer med ett begränsninngsförslag för sparskatten på 52 miljoner kronor. För att få denna skatt krävs en förmögenhet på 5,2 miljarder. Över detta beskattas inte besparingarna. Detta är vad jag kallar rödgrön fördeliningspolitik

Analysen bakom förslaget är felaktig. Sveriges sysselsättning skapas inte lägre av dessa superrika. I stället är det företag med upp till 50 anställda som står för den största sysselsättningstillväxten. De är dessa som nu ska sparbeskattas. På samma sätt som man vill skydda Stefan Persson från de negativa effekter av sparskatten borde man värna vanliga hederliga entreprenörer. En del av dem har sett sina besparingar växa till miljoner. Denna typ av förmögenhetstillväxt är bra för samhället. Den skapar jobb.

Bloggen kan inte se någon annan råd för de rödgröna. Lägg detta förslag i soptunnan.
Till väljarna måste budskapet bli välj ett Alliansparti - för jobbens skull.

Bloggen har använt Veckans affärers sammanställning på miljardärer för 2009, länk som underlag för bloggposten. I verkligheten kommer förmögenheterna skattemässigt att vara lägre beroende på, skattemässiga schabloner och hur framgångsrik personerna varit med skatteplaneringen.

Andra medier: Expressen, DN,

måndag 3 maj 2010

Skuggbudgeten: ett resultat av Stinspolitiken

Det har pågått en debatt om vilket statsskick Sverige ska ha. Republikaner har ställts mot monarkister. Om Sverige får en rödröd förlåt rödgrön regering går vi in i ett nytt parlamentariskt styre. Vi kommer nämligen inte att få ett Prinsstyre. Däremot kommer vi att få ett Stinsstyre.

På något annat sätt kan man inte tolka saken när man läser vänsterpartiets skuggbudget, med stöd av socialdemokrater och miljöpartiet, länk. Socialdemokrater och miljöpartiet har tidigare sagt sig vara företagar- och entreprenörsvänliga. I denna budget gör man sitt bästa för att ta bort de ekonomiska incitamenten för dem som lyckas. För dem som sparat i företag eller fastigheter införs en sparskatt, populistiskt kallad förmögenhetsskatt. Omfördelning är modeordet, men skapar det verkligen välstånd för samhället?

Låt oss ta ett konkret exempel.
Vi kallar henne för Ulrika. Hon bor i Stockholm Hon är dotter till en socialdemokrat. Ulrika har ett hus med ett taxeringsvärde på 5 miljoner och hennes företag har ett förmögenhetsvärde på 4 miljoner. I lön tar Ulrika ut 1 miljon kronor per år. I företaget som Ulrika äger arbetar 16 personer.Vilka effekter får en valvinst för socialdemokraterna för henne?

1. Socialdemokraterna vill höja kommunalskatten i Stockholm med 70 öre och landstingsskatten med 17 öre. Det ger en ökad skatt per år med cirka 8.500 kronor för Ulrika.
2. Jobbskatteavdragets sista del försvinner. På det förlorar Ulrika cirka 20.000 kronor per år.
Totalt har nu Ulrika förlorat 28.500 per år eller 2.375 per månad.
3. Förmögenhetsskatten ger en ökad skatt på cirka 45.000 per år, eftersom Ulrika inte har några lån.
Totalt ökar Ulrikas skatt med cirka 73.000 per år eller 6.000 kronor per månad. Det ger en marginaleffekt på cirka 10% procentenheter.
Om Ulrika ska bibehålla sin levnadsstandard får hon då öka sina inkomster. Sannolikt blir det genom ökad aktieutdelning. Det kan göra att företaget är sämre rustat i en lågkonjunktur. Därför kanske Ulrika passar på att säga upp 1-2 personer.

Om de anställda tjänar 300.000 kronor vardera motsvarar detta cirka 150-170.000 i förlorade kommunalskatter för samhället. Staten förlorar också ett antal 10.000 kronor på detta. Till detta kommer minskade momsintäkter för samhället.
Vad kommer Ulrika att fokusera på? Sannolikt hur hon ska minska sin skatt. Egentligen borde hon fundera på hur hon skulle utveckla sitt företag.

Resultatet blir kanske att Ulrika säljer firman. Med dessa pengar på fickan lämnar hon Sverige, kanske hittar hon en annan företagare att dela sitt liv med och de gör gemensam sak.

Är denna politik bra för jobben och Sverige?
Är detta politik som är företagarvänlig?
Resultatet blir ju att de framgångsrika i större utsträckning funderar på att lämna Sverige. De mindre framgångsrika bor kvar.

Detta är en Stinspolitik.
Stinsen säger sig ha blivit bara vänsterman. I själ och hjärta är han fortfarande kommunist. Det som ska lösa sysselsättningsproblemet är inte det privata näringslivet. Det är den offentliga sektorn. Det märkliga är att både socialdemokrater och miljöpartiet låter honom styra. Att de gör det är mig en gåta.

Frågan är om Svenska folket verkligen vill ha Stinspolitik?
Ulrika i mitt exempel får betala cirka 73 000 kronor extra om året för Stinspolitiken.
Jag tror att hon kommer att rösta på Alliansen precis som jag kommer att göra.

Andra medier: SvD