måndag 2 juli 2012

Några reflektioner om gammelmedia och Almedalen

Svenska Dagbladet ställer fenomenet Almedalen i politiken mot väggen, länk.
Naturligtvis kan man diskutera om Almedalsveckan är bra eller dålig.

Uppenbarligen anser allt fler organisationer, företag och myndigheter, länk att veckan spelar roll.
En ny rekordnotering på cirka 1.750 seminarier talar sitt tydliga språk. Att 17.000 personer beräknas vara med på veckan visar också på att det finns ett behov.
Måhända är detta behov mera kommersiellt än demokratiskt formulerat.

Att problematisera Almedalsveckan är viktigt.
Den visar tydligast av alla arrangemang i Sverige hur nära medier och beslutfattare befinner sig.
Skandalen som Storbritannien upplever och som sakta men säkert avslöjas kring familjen Murdoch visar på många obehaglia aspekter i samvaron.
Det finns många orsaker till varför utvecklingen gick överstyr. Traditionen för den engelska tabloiderna var en viktig faktor.

En annan som uppmärksammats mindre var att papperstidningen sakta men säkert förtvinar. I ett sådant läge bli tröskeln allt lägre för att journalistiskt gå över gränserna till det moraliskt acceptabla. Detta är situationen även i Sverige. Sannolikt kommer vi att se skandaler här som visar på att journalistiken är beredd att gå över gränserna för att tjäna pengar å sina allt mer pressade ägare.

Tidningsframställning är inte längre någon lönsam verksamhet.
Murdoch inser det och delar upp sin koncern. Papperstidningarna för sig och delarna som har potential för sig. Nästa steg blir att knoppa av papperstidningarna.
Bonniers i Sverige håller sakta men säkert på att dra sig bort från dagstidningsmarknaden. Under 2011 omsatte deras morgontidningar för 3,4 miljarder kronor och tjänade blygsamma 85 miljoner kronor, en resultatminskning med 27% jämfört med året dessförinnan.
Under 2011 sålde Bonnier också de sista av sina regionala morgontidningar.

I Göteborg som numera är papperstidningens svenska Mecka, delar familjen Hjörne upp sitt ägande. Huvuddelen samlas i det lilla bolaget Skäreleja AB, som numera kontrollerar 46% av kapitalet och 53% av rösterna i Sveriges störstad papperstidningskoncern, Stampen.
I årsredovisningen för 2011 förklaras detta med orden: "Orsaken till transaktion är att huvudägaren, familjen Peter Hjörne, velat deal upp aktieinnehaven i olika bolag beroende på syftet med innehaven."

Peter Hjörne behåller privat en cirka 21% av röster och kapital.  I Skäreleja är vinsten på 20,3 miljoner kronor. Av den delas 18,6 miljoner ut till aktieägarna.
Stampen omsatte 2011: 5,6 miljarder kronor och tjänade 298 miljoner efter skatt. Man hade en balansomslutning på 6 miljarder, efter försäljningen av sitt tidningshus i Göteborg.
Marginalerna är små även här och avkastningen är blygsam.
Om man hittar en internationell aktör som är beredd att köpa kommer man sannolikt att sälja. Problemet just nu är finansieringen.

I en marknad som denna måste någon granska granskarna. Här ligger problemet i Almedalen precis som i Stobrittanien. Denna granskare finns knappast.

Om 10 år är dagstidningen mycket mer en nätbaserad produkt. Kanske finns pappersutgåvan kvar i något utförande, som en helgtidning, t.ex. I stället kommer kommenterande magasin att kunna finnas kvar och få en blomstringstid för att i det längre perspektivet tyna bort. Några granskare av granskarna lär vi inte hitta då heller. Utmaningen kommer att vara densamma. Journalistik kräver en moralisk, etisk kompass. För att den inte ska riskera sättas ur spel krävs ekonomiska marginaler. I dag finns de knappast i papperstidningsbranschen.

Almedalen kommer att finnas kvar.
Fortfarande finns ett visst utrymme för att växa, markligt nog får man nog säga. Händelser som Almedalsveckan under nyhetstorkans juli, lär media, i vilken form den nu kommer att finna i, att vårdas ömt. Detta med sina stora fel och tillgångar.

Andra länkar: Martin Moberg,  JMW, HAX, Peter AnderssonMartin Moberg, Maria Abrahamsson Mikael Andersson, Mary X Jensen, SVT, SR, Anna Troberg

Inga kommentarer: