Om Marita Ulvskogs omdöme

Så här skriver den tidigare partisekreteraren Marita Ulvskog på sin twitter om Annie Lööfs tal:

"Ny talskrivare åt Annie Lööf? Hjälper tyvärr inte. Trovärdighet noll. Skulle funka i Top Model, inte i verkligheten."

Man kan undra vad Ulvskog menar med att det skulle funka i "Top Model". Är det ett uttryck för att hon känner sig avundsjuk på Lööfs utseende och rädd att bli föreslagen att vara huvudperson i Anna Skippers program: "Du är vad du äter".

För det är väl inte så att det bara är ett osmakligt och en oövertänkt tweet?

Som det är nu funderar man över Marita Ulvskogs omdöme.

Det skulle det vara på sin plats med en ursäkt offentligt från Marita Ulvskog.

Länk: DN, TV4, Expressen, Aftonbladet, SvD

Annie Lööf i Almedalen: Behövs centerpartiet?

Annie Lööf begick sitt första tal som partiledare i Almedalen, länk, länk, länk, länk, länk, länk, länk. Innehållet i talet var uppfriskande och självkritiskt. Samtidigt fanns det en miss-match mellan innehåll och utstrålningen hos talaren själv.
Det gjorde att talet saknade en del i trovärdighet eller kanske övertygelse.

Annie Lööf har mer att ge i talarstolen, men hon saknar ännu något. Finner hon detta "något" kan hon blomma ut och bli en vinnare. Om inte riskerar hon att bli ett sänke för centerpartiet.

En av de spännande delarna i talet var flirten med landsbygden. Det visar på att hon försöker att både skapa trovärdighet bland liberaler i storstad och i landsbygdssverige. En svår balansgång och en betydande utmaning. Här markerar hon en ny linje jämfört med Maud Olofsson.
Numera är det inte antingen eller. Det är både och som gäller för centerledaren.

Kritiken av alliansarbetet del 1.0 var viktig (och riktig).  Det behövs verkligen en version 2.0. Kritiken har förankring både bland vanligt folk och på borgerliga ledarsidor. Om man ska vara elak kan man säga att det är lättare för ett parti som inte är helgjutet borgerligt att framföra sådan kritik. Å andra sidan fångar hon en strömning hos väljarkåren som är viktig att inte negligera.

Sakligt sätt krävs det mer av Alliansen än vad den nu levererar för att få fortsätta regera efter 2014.

För Lööf som för företrädaren Maud Olofsson gäller att uppsåtet är gott. Frågan är bara om hon får utrymmet för att skapa sig själv trovärdighet. Annie Lööf måste få mer utdelning för att inte dö sotdöden som Maud Olofsson gjorde.

Vad som är obehagligt i förbindelse med talet är en del socialdemokraters mobbingtendenser mot Annie Lööf i sociala media. Detta kan paradoxalt nog bli en av hennes tillgångar. Agerandet från Marita Ulfskog och några andra kan mycket väl slå tillbaka. I ett sådant läge kan opinionen blir mer positivt inställd till Annie Lööf. Negativ "campaining will most likely back-fire".

Lite grand känns partiledartalen i Almedalen efter fem talare, som om "att i den blindas rike är den enögde kung". De svenska partiledarna är inga duktiga talare. Det är en stor brist.
En medioker Jan Björklund framstår nämligen som en lysande stjärna.
Det är nästan så att man saknar Håkan Juholt och för den delen Göran Persson och Gösta Bohman.

Svensk politik behöver mer av engagerande och underhållande talarkonst. För närvarande är detta en bristvara.

Almedalen: Bästa partiledartalet hittills

Veckans hittills bästa tal rent retoriskt levererade Jan Björklund, länk, länk, länk, länk, länk.
Dessutom framstod han som både närvarande och engagerad.

Samtidigt markerade han tydligt att folkpartiet är ett borgerligt parti. Genom talet placerade sig Björklund till höger om statsministern. Liberaler och gammelmoderater kunde nog bättre känna sig hemma i Björklunds tal än i Reinfeldts tal. Om talet var taktiskt korrekt återstår att se.
För första gången i Almedalen 2012 hölls ett partiledartal som inte hade kunnat inregistreras som ett verksamt sömnmedel.

Han placerar sig till höger om moderaterna när han kräver ett avskaffande av värnskatten. Samtidigt som han kommunicerar att Sverige och västvärlden håller på att konkurreras ut av österns länder. Det visar på insikt. Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft. Det är riktigt. Däremot är det mera tveksamt om ökad konkurrens kräver en statlig a-kassa.

Samtidigt var folkpartiets dag, en dag oordning. När det gäller a-kassan svänger folkpartiet till vänster. Alla ska betala samma avgift till kassan. Risken ska inte spela någon roll när det gäller a-kassan. Möjligen populistiskt korrekt, men flera steg till vänster. Folkpartiet redovisar inte heller var pengarna till denna reform ska tas.

Carl B Hamilton gjorde ett soloframträdande om Alliansen.
Han menar att det är dags för ett parti. En fråga som återkommer med jämna mellanrum. Som vanligt med fel taiming.

Inte heller denna gång lär det bli verklighet. Samtidigt kortsiktigt taktiskt korrekt. Det hade räddat Alliansen kvar som regering. I vart fall några opinionsmätningar framåt. I valet 2014 hade förslaget sannolikt inte skördat några lagrar.

Sanningen är att det behövs fler än ett uttryck för borgerliga och liberala värderingar.
Sverige är inte moget för ett tvåpartisystem.

I bakgrunden morrar samtidigt en del folkpartister. De vill se en ny folkpartiledare, Birgitta Ohlsson.
Talet kanske fick en del av dessa att tystna.

Almedalen 2012, arrangemanget

Då har fyra partiledare talat i Almedalen. Själva arrangemanget är större än någonsin. Det verkar som om antalet besökare inte ökat i år.

Fokus har för länge sedan lämnat partierna och deras politik. I stället har det blivit opinionsbildarnas, lobbyisternas, organisationsföreträdarnas, vdarnas och festarnas mecka.
Att veckan fyller sin funktion är klart. Här finns alla inom opinionsbildning. Här sluts kontakterna som blir till avtal. Marknaden är här. Man möts, köper och byter här. Precis som i gamla tider. Det är bara föremålen som ändrats.

Varje båtlast för mellan 1200 och 1500 människor till eller från Gotland. De flesta av dessa åker till Almedalens aktiviteter. Till detta kommer upp till 500 bilar, per tur. Varje båtlast levererar omsättning till Gotlandsbolaget på minst 300.000 inklusive moms. I många fall mycket mer.

För vissa restauranger står Almedalsveckan för 25% av årsomsättningen. Lokaler i universitet och på andra ställen kostar den här veckan summor som får en att baxna. 100.000 kronor per dag kostar en av de mest populära uteplatserna att hyra.Trädgårdar kan kosta från 30-000 kronor per dag och uppåt, att hyra.  Hotellrummen är betydligt dyrare än i Stockholms innerstad under veckan. Lägenheter i Visby innerstad kan lätt kosta flera 10.000 tals kronor denna vecka. Så det ekonomiska värdet av veckan är svårt att underskatta.

Arrangemanget är inte ett sammanhållet arrangemang längre. Det har fragmenterats. Till en ökande mängd arrangemang är det enbart särskilt inbjudna som är välkomna. På sitt sätt strider det kanske mot andan i arrangemanget. Samtidigt har det närmast blivit en nödvändighet i takt med att veckan blivit allt större.

För media blir detta juli-veckan utan nyhetstorka, länk, länk, länk, länk, länk.

För politiken är kanske det viktigaste att människor som sällan eller aldrig lyssnar till partiledarna och vad de har att säga närmast tvingas lyssna. 30-45 minuter med start klockan 19.00, vanligen. Detta har i sig ett mycket stort värde.

Lite ändringar har skett i strukturen. Stefan Löfvén håller sitt tal klockan 15.00 på lördagen. Göran Hägglund har dragits årets nitlott. Klockan 11.00 på söndagen ska han locka folket att lyssna, Kanske i konkurrens med ett kyrkobesök.

Längden på arrangemanget fungerar inte längre. Söndag till och med söndag är för långt. Här måste arrangörerna  göra något.

Media är samlade på i två platser, när man inte finns i sina egna kyffen. Tidningarna eller gammelmedia håller till i universitetets lokaler. Bloggarna har sitt newsroom arrangerat genom Almega, på bloggplats H12 på Wisby Strand.

Större eller mindre nästa år?
60/40 att det blir ännu lite större.

Ny blogg om och i Almedalen

Mårtenssons meningar lanserar en ny blogg om Almedalsveckan. RSS flöden från aktiva bloggar om och i Almedalen finns med på bloggen. Dessutom finns länkar till talen. En eller annan kommentar av Mårtensson från Almedalen kan heller inte uteslutas. Bloggen heter Bloggat om Almedalen, länk.

Några reflektioner om gammelmedia och Almedalen

Svenska Dagbladet ställer fenomenet Almedalen i politiken mot väggen, länk.
Naturligtvis kan man diskutera om Almedalsveckan är bra eller dålig.

Uppenbarligen anser allt fler organisationer, företag och myndigheter, länk att veckan spelar roll.
En ny rekordnotering på cirka 1.750 seminarier talar sitt tydliga språk. Att 17.000 personer beräknas vara med på veckan visar också på att det finns ett behov.
Måhända är detta behov mera kommersiellt än demokratiskt formulerat.

Att problematisera Almedalsveckan är viktigt.
Den visar tydligast av alla arrangemang i Sverige hur nära medier och beslutfattare befinner sig.
Skandalen som Storbritannien upplever och som sakta men säkert avslöjas kring familjen Murdoch visar på många obehaglia aspekter i samvaron.
Det finns många orsaker till varför utvecklingen gick överstyr. Traditionen för den engelska tabloiderna var en viktig faktor.

En annan som uppmärksammats mindre var att papperstidningen sakta men säkert förtvinar. I ett sådant läge bli tröskeln allt lägre för att journalistiskt gå över gränserna till det moraliskt acceptabla. Detta är situationen även i Sverige. Sannolikt kommer vi att se skandaler här som visar på att journalistiken är beredd att gå över gränserna för att tjäna pengar å sina allt mer pressade ägare.

Tidningsframställning är inte längre någon lönsam verksamhet.
Murdoch inser det och delar upp sin koncern. Papperstidningarna för sig och delarna som har potential för sig. Nästa steg blir att knoppa av papperstidningarna.
Bonniers i Sverige håller sakta men säkert på att dra sig bort från dagstidningsmarknaden. Under 2011 omsatte deras morgontidningar för 3,4 miljarder kronor och tjänade blygsamma 85 miljoner kronor, en resultatminskning med 27% jämfört med året dessförinnan.
Under 2011 sålde Bonnier också de sista av sina regionala morgontidningar.

I Göteborg som numera är papperstidningens svenska Mecka, delar familjen Hjörne upp sitt ägande. Huvuddelen samlas i det lilla bolaget Skäreleja AB, som numera kontrollerar 46% av kapitalet och 53% av rösterna i Sveriges störstad papperstidningskoncern, Stampen.
I årsredovisningen för 2011 förklaras detta med orden: "Orsaken till transaktion är att huvudägaren, familjen Peter Hjörne, velat deal upp aktieinnehaven i olika bolag beroende på syftet med innehaven."

Peter Hjörne behåller privat en cirka 21% av röster och kapital.  I Skäreleja är vinsten på 20,3 miljoner kronor. Av den delas 18,6 miljoner ut till aktieägarna.
Stampen omsatte 2011: 5,6 miljarder kronor och tjänade 298 miljoner efter skatt. Man hade en balansomslutning på 6 miljarder, efter försäljningen av sitt tidningshus i Göteborg.
Marginalerna är små även här och avkastningen är blygsam.
Om man hittar en internationell aktör som är beredd att köpa kommer man sannolikt att sälja. Problemet just nu är finansieringen.

I en marknad som denna måste någon granska granskarna. Här ligger problemet i Almedalen precis som i Stobrittanien. Denna granskare finns knappast.

Om 10 år är dagstidningen mycket mer en nätbaserad produkt. Kanske finns pappersutgåvan kvar i något utförande, som en helgtidning, t.ex. I stället kommer kommenterande magasin att kunna finnas kvar och få en blomstringstid för att i det längre perspektivet tyna bort. Några granskare av granskarna lär vi inte hitta då heller. Utmaningen kommer att vara densamma. Journalistik kräver en moralisk, etisk kompass. För att den inte ska riskera sättas ur spel krävs ekonomiska marginaler. I dag finns de knappast i papperstidningsbranschen.

Almedalen kommer att finnas kvar.
Fortfarande finns ett visst utrymme för att växa, markligt nog får man nog säga. Händelser som Almedalsveckan under nyhetstorkans juli, lär media, i vilken form den nu kommer att finna i, att vårdas ömt. Detta med sina stora fel och tillgångar.

Andra länkar: Martin Moberg,  JMW, HAX, Peter Andersson, Martin Moberg, Maria Abrahamsson Mikael Andersson, Mary X Jensen, SVT, SR, Anna Troberg

Åkesson i Almedalen

'Almedalsveckan har rullat igång igen, länk.
Den här gången inleder Sverigedemokraterna.

Att partiet inleder veckan visar också att man kommit in i politikens finrum. Det blir allt svårare och svårare att negligera partiet. Strategin med att isolera partiet verkar ersättas av något annat. Inte tydligt, men sakta men säkert.

Å andra sidan kan man an fråga sig varför det gamla kommunistpartiet, vänstern är mera rumsrent än sverigedemokraterna. Politiskt står de båda två partier för  en stor andel oacceptabla lösningar på samhällsproblemen. Detta underlåter man att tala om. Varför är vänster mer acceptabelt än höger?

I stället borde vi vara konsekventa och avvisa både  invandrarfientlig höger och vänstern. Inte genom att avstå från att hälsa på dem eller att mer eller mindre mobba dem. I stället ska vi ta debatten med dem. Det är viktigt att vi visar på de logiska och faktamässiga förutsättningarna för de oacceptabla förslagen.

Sverigedemokraternas lösning på Sveriges problem är att radikalt minska invandringen. Detta är självklart både obehagligt, felaktigt och förkastligt.

Vänsterns obehagliga, felaktiga och förskastliga samhällssyn innebär högre skatter för företag och högre inkomsttagare, gärna i kombination med större statlig inblandning i näringslivet. I sin yttersta konsekvens innebär vänsterns förslag ren konfiskation.

Båda de populistika inriktningarna måste bemötas och förslagen, lösningarna måste också bemötas. De är den enda långsiktiga lösningen. 10-12% av befolkningen befinner sig på de populistiska positionerna på invandrarfientlighöger och vänsterkanten.

Samtidigt måste man inse att ett parti vars grundläggande värderingar inte går att dela kan komma med förslag som är värda att pröva.

EU-skepticismen i sig är en sådan fråga, länk. I vart fall når det gäller utvidgandet till en gemensam valuta. Politikens förmåga att lösa problem har sin begränsningar. Det har Euroäventyret visat.

Farliga män, som Åkesson och Sjöstedt ska bemötas och man ska inte göra åtskillnad mellan dessa inriktningar i behandlingen av dem. De är oacceptabla var och en på sitt sätt.