Debatt om socialdemokraternas program: Tyst som i graven

Socialdemokraterna håller på att utarbeta ett nytt partiprogram, länk. Ett förslag har sänt ut. I media har inte mycket skrivits om detta. SvD är en av de få tidningarna som kommenterat, länk.

Bloggen kan inte annat än konstatera att man undrar om man är i samma universum när man jämför vad Stefan Lofven säger och vad som står i programförslaget. Den borde uppmärksammas.

Ny opinionsundersökning

Så var det dags för en ny opinionsundersökning, länk.
Den här gången är det DN/Ipsos, länk som publicerar. Både kristdemokraterna och centern är under 4 procentspärren.
Ett parti som kräver stödröster är ett stort problem för regeringen Reinfeldt.
Två partier gör att regeringen sitter löst. Det är närmast ett olösligt problem.

Socialdemokraterna minskar. Sannolikt beror detta på att man nu presenterar lite av vad man vill göra. Det är sällan ett framgångskoncept. I tystnaden ökar varje stort parti. När man presenterar politik däremot sjunker väljarstödet. En märklig, men tydlig sanning.
Detta drabbar nu socialdemokraterna. Socialdemokraterna under Mona Sahlin märkte detta tydligt. En tyst Sahlin, var opinionsmässigt ett bra Sahlin. Det var först sedan hon presenterat förslag som hon ifrågasattes. I socialdemokraterna är dessutom den inre oppositionen den besvärligaste opinionsmässigt. Det är den som drar igång mediadreven.

Socialdemokraterna gjorde enligt dem själva ett katastrofval 2006, med 34,5% av väljarstödet.
2010 beskrev man samma katastrof, men nu på nivån 30,66%.
Sannolikt kommer 2014 års val om partiet är "framgångsrikt" hamna mellan 30 och 35%.
En socialdemokratisk statsminister stödd av miljöpartister och vänstern kommer att ha det svagaste väljarstöd någon socialdemokratiskt ledd regering haft. Det är paradoxen socialdemokratin går mot.

Miljöpartiet är nu uppe strax under rekordsiffrorna, länk i opinionsundersökningarna. Partiet lyckas bättre i undersökningar än när det verkligen gäller.
Sverigedemokraterna är uppe i 5,8%.
Båda dessa partier finns egentligen inte i mittenfåran. De har funnit sina nischer.
Båda partierna kan hamna uppåt 10%.

I politikens mitten är det numera så trångt att det mer liknar ett svart hål. Partierna närmast sugs in där. Alliansregeringens budget verkar mer vara ett sätt att omöjliggöra för socialdemokraterna att behålla sina ståndpunkter. Vem som är slösa och spara av socialdemokrater om moderater blir mer en tillfällighet.

Ett parti som rimligen borde ge upp kampen om mitten är centern.
Ska man överleva krävs:
1) att man går åt höger ut och driver tydligt liberala frågor och
2)  levererar lösningar på högerkanten i den liberala fåran.

Partiet har allt för mycket talat om vad man vill göra. Leveranserna har blivit för små och kompromisserna för stora. Partiet har ett trovärdighetsproblem i många dimensioner.

En ny stabschef finns nu vid Annie Lööfs sida, Magnus Andersson. Han har kvalifikationerna för att kunna lyfta centern ur krisen. Frågan är bara om partiet internt är moget för de förändringar som Lööf/Andersson kan vilja presentera.

Centern är illa ute. Kanske till och med värre ute än kristdemokraterna. Det är svårare för centern att få moderata stödröster i dagens läge än kristdemokraterna. För att få stödrösterna krävs en tydlig trovärdig liberal linje. Det skulle kunna attrahera en del moderata röster på högerkanten.

Kristdemokraterna har levererat. Problemet i deras fall är: till vem och varför?

Man har flörtat med snart sagt alla konservativa grupperingar. Samtidigt är den naturlige kristdemokratiske kärnväljaren en något äldre man eller kvinna stabilt förankrad i kristenheten, oftare på den frikyrkliga kanten.

Som tydligare profilerat pensionärsparti på samma värdemässiga grund skulle partiet också ha framgång. Problemet verkar vara att partiledningen inte riktigt vill satsa på det säkra och kanske tråkiga kortet. Vem minns inte kristdemokraternas mycket underliga valaffischer förra valet?

Jan Björklund överlever kanske till 2014 års val. I annat fall lär han få byta jobb efter nästa val. Partiet känns trött, men har överlevt som skolparti.

För moderaterna blir valet 2014 mer en fråga om hur bra eller dåligt det går för andra partier. Samtdigt tar den moderata ledningen det säkra före det osäkra och startar en maratonmobilisering nu, länk. Någonstans runt 30% av väljarna lär lägga sin röst på partiet. Det spelar inte så stor roll vad man gör.
Det gäller i stället att undvika katastrofer.

Socialdemokraterna medlemmar i den dubiösa socialistinternationalen, förklara!

Nu är snart den socialdemokratiska partiledningen på plats. I Sydafrika för att stödja Mona Sahlin. Uppdrag: se till att Mona Sahlin blir ledare i socialistinternationalen, länk.

Organisationen är en brokig samling av partier, mer eller mindre löst associerade, länk. En del kan man undra vad de har för syn på demokrati. Som bekant var Hosni Mubaraks parti medlemmar fram till han störtades, utan att internationalen reflekterat över detta.

Carin Jämtin talar om själva organisationen internationalen som odemokratisk, länk. Trots att internationalen fungerar dåligt har den haft en överrepresentation av nordiska generalsekreterare. Faktiskt är den nuvarande generalsekreteraren den första icke euroeen. Frågan är hur man ska tolka detta.

Socialistinternationalens generalsekreterare

• Julius Braunthal, Österrike (1951-1956)
• Bjarne Braatoy, Norge (1956-1957)
• Albert Carthy, Storbritannien (1957-1969)
• Hans Janitschek , Österrike (1969-1976)
• Bernt Carlsson , Sverige (1976-1983)
• Pentti Väänänen, Finland (1983-1989)
• Luis Ayala, Chile (1989-present)

Organisationen, Socialistinternationalen är en organisation som är utomordentligt tveksam.
Att ingå i den är inte en helt självklar fördel.

Man kan faktiskt ifrågasätta socialdemokratin bara på grund av detta medlemskap. Vänsterpressen har varit ute och kritiserat Carl Bildt för närmast varenda "think tank" han har varit med i.

Det börjar bli dags för socialdemokratin att sopa rent framför egen dörr.
Argumentet att man ska förändra inifrån klingar ganska ihåligt. 

Ny opinionsundersökning

Ny opinionsundersökning från Aftonbladet/United Minds, länk.

Rubriken är inte oväntat kris för Reinfeldt i Aftonbladet.
Samtidigt är det ett helt annat faktum som blir tydligt:
Sverigedemokraterna ser ut att bli vägmästare även efter valet 2014. Sannolikt starkare än 2010.
I denna väljarundersökning får partiet 8,4%. Då är man faktiskt tredje största parti i Sverige.

Den väsentliga frågan blir i stället hur kommer socialdemokraterna och moderaterna att ställa sig till sverigedemokraterna och deras politik när ett valresultat är klart på valnatten 2014?

Demoskop visar opinionsläget

Demoskop, länk och tidningen Expressen publicerade häromdagen en ny väljarbarometer.

Resultaten är som följer (förändringar sedan april mätningen):

S:    35,5 +1,4%
V:     5,7  -0,8%
MP: 10,2 +0,7%

M.  30.1 +0,2%
F:      4,7 -0,5%
C:      4,8 +0,6%
KD    3,4 +0,3%

SD     4,6 -2,0%

Trenden står sig. 2/3 av väljarna finns hos socialdemokrater och moderater. Sannolikt kommer partierna över tid att bli jämnstora. I vart fall ju närmare valet 2014 vi kommer.

Kristdemokraterna är sedan länge "tristdemokraterna". Hur de ska klara sig kvar i riksdagen återstår att se. Det var länge sedan några siffror indikerade fortsatt liv i riksdagen. Som det nu ser ut verkar ett valkretsmandat möjligt inte mer.
Såvida inte Jesus eller snarare farbror Alf kommer tillbaka från Bryssel och leder partiet.
I annat fall är det nog kört.

Folkpartiet, centern, vänstern och sverigedemokraterna är femprocentspartier. Inte undra på. De syns knappt.

Jan Björklund riskerar att bytas ut om inte något sker i opinionsmätningarna. Folkpartiet är inte uthålliga med sina ledare. Finn fel och fort ut är mottot där.

Annie Lööf måste både visa att hon är liberal och får igenom förslag för att kunna vända trenden. Annars kommer partiets vänsterflygel att ta över makten, vilket försvagar Alliansregeringen.

Miljöpartiet ligger kring 10%. Här finns det kommande valets vågmästare. Det block man väljer kommer att bilda regering.

Alliansregeringen sliter med att väljarna är trötta på dem. Inte nödvändigtvis för att man för en dålig politik. Nej, det är mera så att nyhetens behag är över. Så länge man är de enda som måste visa korten, rent politiskt är detta också en nackdel.

Socialdemokraterna kan bara kritisera. Det ger poäng. Man har hittills inte visat några kort. Så kommer det att fortsätta. Alla vet att det är ett vinnande koncept.

Fortfarande kan mycket hända. -Valet är ju först 2014.

Åsikternas extreme make over

Socialdemokratin har i vår presenterat två extreme makovers.

Den första är naturligtvis fackbasen Stefan Löfven. Den bistra och mustiga samshällkritiken har försvunnit. I stället är det en lågmäld och ganska ointressant, men saklig debattör som kliver fram. Svenska Dagbladet skildrar fenomenet i en artikel i dag, länk.
Om Rut avdraget sa han tidigare: ”Medan de som har råd får gräsmattan klippt, nybonade golv och assistans med sitt barbequeparty så får våra medlemmar ta smällen.”
Numera är han för Rut.

Den andra är Thomas Östros som lämnar riksdagen, länk för att bli vd för bankföreningen, länk.
Tidigare mot bonusar och numera för, länk.

Det är underligt hur fort det svänger

Är höger höger eller i själva verket vänster?

Alliansregeringen har varit en succé. Fyra år vid makten gav mersmak och väljarna ville ytterligare fyra år.
Från början var det fyra ganska jämspelta partners. Allt eftersom den moderata framgångssagan utvecklat sig har man blivit allt mer dominerande. Det har också skapat problem. I dag står folkpartiet, centern och kristdemokraterna, länk för 16-17% av väljarstödet medan moderaterna står för 30-33%. Det skapar behov av att synas och kreera mindre kriser.

Med undantag för den första tidens ministerturbulens har Alliansregeringen haft vinden i ryggen. Opionsmässigt såg det besvärligt ut under Mona Sahlins tysta period. När hon väl började presentera sin politik vände snabbt opinionen henne och socialdemokraterna ryggen.

Nu är vi tillbaka till en ny socialdemokratisk tyst period. Opinionen rosar detta, länk.
Genast utbryter panik. En del av farhågorna är befogade och andra är rena hjärnspöken.

Utrymmet i politikens mitt blir med de utveckling vi nu ser extremt trångt. Ibland verkar det som om enbart socialdemokrater vill driva borgerlig politik och enbart moderater vill driva socialdemokratisk politik. Moderaterna ställer sig ibland till vänster om socialdemokraterna. Det skapar interna problem inom partiet. Strategin riskerar att underminera ytterligare en Alliansvalseger 2014.

Ett av korten som Fredrik Reinfeldt kommer att spela är en regeringsombildning, länk, länk. En chansning, som kan gå hem.

Sannolikt får man vänta sig ett betydligt tuffare och kompetent motstånd från socialdemokraterna i valet 2014. Detta kombinerat med en viss naturlig trötthet med den sittande regeringen blir en utmaning. Mobilisering kommer att bli nyckelordet för valet 2014. De partier som lyckas mobilisera blir vinnarna. Det innebär också att sociala medier kommer att öka i betydelse. Genom dem skapas mobilisering.

2014 års val kommer också att avgöras av var ekonomin befinner sig. En förnyad global kris ger regeringen fördel och stark ekonomi kommer göra väljarna mera benägna att pröva något nytt.

Förnyelse av politiken och budskapen krävs dessutom. Moderaternas vänstervinglande, länk är ett oroväckande tecken.
Å andra sidan fungerar det inte att agera som folkpartiet gör. Man blir allt mer det uttjatade partiet. Miljöpartiet vill lyfta in kärnkraften i valet 2014. Nu säger man mer eller mindre öppet att det block som säger mest nej till kärnkraft får deras gunst. Det är en utmaning både för socialdemokratin och för Alliansen speciellt moderaterna.

Väljarna vill ha en politisk karta som ät lätt att förstå. Det ska vara lätt att skilja höger från vänster. Miljöfrågorna är jokern.
Integritetsfrågorna är ungdomarnas frågor. Här finns inget parti som fångat upp dessa strömningar.

Med start i Almedalen till sommaren kommer vi att veta hur budskapen och politiken kommer att börja formas. Ännu så länge är alla prognoser om en valutgång på riksplanet bara vilda fantasier.

Den här gången är kompetensen större på båda håll. Ingen bör underskattas.
Väljarna tar ställning till den politik som presenteras. Här har Alliansen hittills lyckats bäst.

Nya opinionsundersökningar

Nu kommer en ny opinionundersökning, länk, länk, länk, länk.
Föga förvånande ökar socialdemokraternas partisympatier med alliansen minskar. Kraften i socialdemokraternas uppgång är stark. 9% på två månader. Lite starkare än man kunde ana.
Uppgångar till följd av partiledarbyten är legio för socialdemokratin. Både Håkan Juholt och Mona Sahlin hade sådana. Samtidigt är det värt att komma ihåg att en partiledare för ett stort parti som håller tyst  får bättre opinionssiffror än den som kommunicerar ett budskap.
Både Mona Sahlin, under sin första tid som partiledare och Carl Bildt, under sin tid i Kosovo visar på detta. Vad som sker uthålligt är det intressanta. Vi vet ännu så länge väldigt lite om vilken politik som socialdemokraterna har.

Samtidigt är det en smula oroande att regeringen inte riktigt ser allvaret. Gårdagens lagrar är inte detsamma som framtidens segrar. Det gäller även för regeringen att presentera uthålliga lösningar på dagens problem. Ungdomsarbetslösheten är ett av dessa problem. Integritetsfrågorna och skatterna är andra viktiga frågor där regeringen inte levererat tillräckligt.

Socialdemokraterna har faktiskt en än svårare uppgift. Deras budgetförslag i vår kommer att visa på om de har en långsiktigt förmåga att utmana regeringen. Regeringen lägger sin vårproposition den 16 april. Efter detta vet vi mer om vilka frågor som kommer att skilja blocken åt och hur opinionen reagerar på detta

Feminist javi(s)(s)t ?(!)

Så var det dags för den nye socialdemokratiske ledaren Stefan Löfven, länk,  länk att göra det obligatoriska tillkännagivandet: Jag är feminist, länk, länk. Genom denna rit åtnjuter mannen någon sorts syndernas förlåtelse.

En annan ledande socialdemokratisk feminist är den tidigare ordföranden och numera säteriägaren Göran Persson, länk. Han är också feminist. Frågan är om någon man i politiken i dag har möjlighet att vara något annat än feminist?

Samtidigt verkar man underförstått anta ett den korrekta motpolen till feminism är manschauvinism. Det vill säga synen att mannen är överlägsen kvinnan. Det är en lingvistiskt felsyn. En mera adekvat motpol är i stället maskulinism, länk. 

Poängen med att sätta polariteter maskulinism-feminism mot varande är det i grunden finns en syn om de båda könens lika värde.Både feminism och maskulinism förespråkar lika politiska, ekonomisk och sociala rättigheter för män/pojkar och kvinnor/flickor. Det innebär lika lön och vårdnad om barn, skyldigheter och rättigheter i samhället.

Det som gör bekännelsen från Persson och Löfven, länk, länk besvärlig är att de sannolikt inte riktigt vet vad de bekänner sig till. Feminismen är som bekant ingen enhetlig rörelser. Denna blogg föutsätter att ingen av herrarna är anarkafeminister. Samtidigt har de ett behov av att tona ned sig tydlighet som män.
Ja, de är starka och drivande. Det behöver inte betyda att de saknar empati eller också kan vara svaga.

Däremot blir bekännandet till feminismen mera en sorts devalvering av fenomenet mannen.

Det finns biologiska och miljömässiga faktorer som utveckar mans- och kvinnoroller, problem och möjligheter. Det är tur att medicinen sakta men säkert börjar undersöka speciella kvinnliga sjukdomstillstånd som inte bara är spegelbilder av mannen. Självklart ska män och kvinnor inte ha olika lön för lika arbete.

En värld full av feminister blir inte en bättre värld. Det blir en värld som saknar den naturliga motpolen, maskulinismen. Läs gärna den mycket underhållande boken, Egalias döttrar som på ett humoristiskt sätt problematiserar maskulinism och feminism.

Att vi börjar få allt fler manliga feminister är inte ett hälsotecken. Det visar i stället på att män i ledande ställning inte bejakar sin manlighet. Hade de sagt sig vara maskulinister hade de i stället framstått som trovärdiga.

Misshandlade kvinnor visar på att samhället är grymt, länk. Förövaren är ofta en man. Oförsvarligt, hemskt och det krävs att man gör något åt det. I en värld där unga pojkar allt oftare växer upp utan nära goda manliga förebilder minskar förutsättningarna för att eliminera våldet. I vårdnadskonflikterna är reptilhjärnans reflex hos domarna att en olämplig kvinna ofta är lämpligare än en lämplig man att tilldömas vårdnaden, om nu gemensam vårdnad är omöjlig.

Oskyldiga män har lättare att dömas för misshandel genom dubiösa anmälningar från en kvinna.

Jag påstår inte att män är offer för ett partiarkat. Däremot tror jag att ett jämställt samhälle kräver förståelse och insikt om den komplexa problematiken bakom. Det löses inte genom att nya manliga ledare bekänner sig till en sorts diffus feminism. Här krävs den mer av insikt och trovärdighet för att bli trovärdig. 

Ur led är tiden...

Då är det klart. Stefan Löfvén blir ny partiledare, länk.
Oklart hur länge.
Oklart med vilket mandat.
Oklart vad medlemmarna tycker om valet.
Oklart vad medlemmarna vill.
Mycket är oklart.

Bara en sak är helt klar socialdemokratin är inte en medlemsstyrd organisation. Det är en organisation som styrs av en liten grupp människor som har en mycket tveksam förankring bland gräsrötterna.

Socialdemokratins ledning är representanter för representanter för representanter för representanter. I hur många steg är oklart. Detta ger inte begreppet folkrörelse liv, länk. Det visar på att folkrörelsen i sin gamla form har överlevt sig själv och det är det sätt som valet av Löfvén gått till på ett tydligt exempel, länk på detta.

Personen Löfvén är lämpad och kunnig. Det är inget fel på honom. Måhända saknar han tillräcklig karisma. Han har tagit på sig ett uppdrag där förväntningarna är närmast orimliga. Sannolikt lär han bara bli en mycket temporär lösning. Det trista i detta är att IF metall förlorar en god ordförande efter detta. Socialdemokratin egentligen inte lärt sig något av Juholt perioden.

Att Sven Erik Österberg får come back som gruppledare är heller inte oväntat. Han lär inte skära några lagrar genom det uppdraget. Det saknas helt enkelt utstrålning. Han är en svag motsvarighet till Mitt Rimney. Signalen i partiet genom att välja Österberg är att knivar i ryggen lönar sig. Det är högst tveksamt om denna värdering är bra att implementera i partiet.

Sannolikt står vi nu inför en fördjupad kris inom socialdemokratin. Partiet kommer att känna av den nedre opinionsmässiga lägsta punkten på under 20%. Samtidigt växer både vänstern och miljöpartiet och kommer att ligga i intervallet 10-15%. Tre  närmast jämnbördiga parter. Gör man bra ifrån sig i valet 2014 finns risk för en dansk upprepning. Socialdemokratin gör sitt sämsta val på 100 år och tillsätter statsminister, paradoxalt.

För alliansregeringen är läget svårt. Hur ska man kunna kommunicera resultat om allt medieutrymme går åt till att skildra socialdemokratins kris. De sociala medierna, nya former för opinionsbildning och en mera ideologiskt färgad politik kan vara byggklossar i ett framgångsrecept. Nu gäller det att höras i mediebruset!

Kristdemokraterna verkar ha fångat upp gamle pastor primarius (kyrokoherde i Storkyrkoförsamlingen) i Stockholms bevingade ord: "de kristna är ofta de styggaste". Med partivänner som kristdemokraterna har behövs inga politiska ovänner.

Som ledare är Hägglund död, måhända inte hjärtdöd. Det krävs ett ledarskap som bejakas av minst 80% av medlemmarna, gärna mer. Hägglund har kanske 50-60%. Om fader Alf stiger ned från sin tron i Bryssel hägrar 10% i valet 2014. Annars lär partiet löpa stor risk att sitta på avbytarbänken under perioden 2014-2018.

Politik i Sverige 2014 handlar inte om visioner det handlar om kris i olika visioner. 

(s): om att se sig som vinnare även om man är förlorare

Då skedde det som var nödvändigt inom socialdemokratin. Scenografin vara noga uttänkt.
Den hade bara ett problem. Det saknades trovärdighet, länk.
Först förkunnar Carin Jämtin, länk att ledarna i verkställande utskottet har förtroende för den store ledaren. Klockan 23.00 samma dag meddelar samma partis kansli att den store ledaren ska hålla pressträff nästa dag klockan 15.00. Det lär inte finnas någon med minst normalbegåvning som inte tror att detta var överenskommet in i detalj. Det hade kanske fungerat i Nordkorea, men det fungerar inte i Sverige 2012.

Scenografin var hämtad från en flydd tid. Då det var möjligt att kontrollera information. Synen på väljarna eller individerna som väljer vittnar om en märklig människosyn. Känslan för inte tankarna i till jämlikhet och lika värde. Nej, i stället finns en liten grupp som vet bättre. Man undrar verkligen om sympatisörer och väljare vill ingå i ett sådant sammanhang, med den synen.

Så avgick då Håkan Juholt som ledare någon minut över tre. Klockan 16.30 håller organisationen presskonferens. Det som bli tydligt är den socialdemokratiskta självbilden. Detta är ett parti som inte räknat med något annat än framgångsrik.
Någon plan B finns inte om det skulle gå illa.
Nu går det dåligt för socialdemokratin. Några regler finns inte för en situation som denna. De flesta andra regelsystem, som stadgar och avtal tar just upp "worst case". Det finns nämligen med som ett alternativ, om än mycket oönskat.
Genom synen på sig själv som vinnare, länk
i varje läge blir socialdemokratin hänvisad till någon sorts representanter för representanterna. Dessa är långt borta medlemmar och väljare. Dessa ska nu, med nästan den gamla tidens statliga övermakt sätta upp regler för vad som ska ske. Reglerna kommer säkert formuleras mer utifrån taktiskt strategiska utgångspunkter än med primär omsorg om demokratin.
Även detta är tragiskt.

När man talar om rörelsen eller folkrörelsen från socialdemokratins ledande företrädare och hävdar speciella förutsättningar klingar det ålderdomligt och förlegat. Världen och även socialdemokratins medlemmar och sympatisörer har närmast fri tillgång till information. Det borde även ledningen inom socialdemokratin tänka på. Processerna måste skapas med utgångspunkt för de förhållanden som gäller i dag, länk,

Det finns en viktig kärna i begreppet folkrörelse, men den är väl dold inom socialdemokratin. Nu gäller det för socialdemokratin att inse att man är ett vanligt parti, ett bland andra. Man är inte förmer än andra partier.

Jämlikhet början med synen på sig själv i förhållande till den egna omgivningen. Utan att socialdemokratin ändrar denna kommer krisen att förvärras. Då räcker det inte med hur många partiledarbyten som helst. Spelreglerna inom partiet måste vara formulerade så att det är förutsägbara.
Socialdemokratin har en mycket lång väg att vandra innan man blir ett trovärdigt parti.

Att som så många leta externa syndabockar leder ingen vart, länk.
Nästa steg för det sargade partiet är sedan att formulera en modern politik, länk.  

Landshövingsämne söker län

Håkan Juholt fyller 50 år i år. Den 16 september är det dags.
I morgon talar allt för att han meddelar sin avgång i ett köpcenter i Oskarshamn, länk länk.

Denne Juholts far hette Karlsson och bytte namn. Kanske hade det varit lättare för Håkan att heta Karlsson.

Håkan Juholt var under perioden 1984-90 ledamot av SSUs förbundsstyrelse.
Från 1994 sitter Håkan Juholt i riksdagen.
Fokus i Juholts politiska gärning har varit försvarspolitiken. Där har han ofta uppfattats som konstruktiv och kompetent.

Han har både hunnit med att vara biträdande partisekreterare och tillförordnad partisekreterare.  Efter Mona Sahlins avgång som partiledare dök han upp som valberedningens förslag till ny partiledare. Den 25 mars 2011 blev han socialdemokraternas ledare. De första månaderna gick allt som på räls. Avslöjandet om att Juholt tagit emot mer bostadsersättning från riksdagen än vad han haft rätt till gjorde honom i medias ögon till en ond man.

I ett försök att bli en god man medverkade han i talkshowen Skavlan den 1 december 2011, länk.
Hans framträdande blev inte den förändrade succén. I stället blev det en veritabel katastrof. Linn Ullman blev på många sätt den som visade på Juholts dåliga sidor. Efter detta reste sig aldrig Julholt.

Den 20-21 januari 2012 sammanträdde socialdemokratins verkställande utskott. Där kom man sannolikt fram till att Juholt måste avgå. Han blev inte röjsågen.
I stället visade han på att SSUs konflikter har fortplantat sig upp i moderpartiet.
Världens bästa socialdemokrater finns inte längre i Sverige. Därför belönar inte väljarna dem bättre. Man är numera ett vanligt socialdemokratiskt parti. 20-30% är intervallet och resten är upp till resultat, men det har man fortfarande intre förstått i partiet.

Nu väntar en ny valprocess.
Man får hoppas att den blir bättre än den förra

Kompetens ställs mot missnöje

Motsvarande mer än hela Malmös innevånare har lämnat socialdemokraterna. 1,7 gånger antalet innevånare i Göteborgs innerstad har lämnat socialdemokraterna. Halva Stockholms innerstad har lämnat socialdemokraterna.
Vi talar om 350.000 väljare som lämnat socialdemokraterna. Detta borde kallas för en monumental kris för det parti som en gång var sannolikt världens mest framgångsrika, i en demokrati.

Ledaren, "kulbon" Håkan Juholt klamrar sig krampaktigt fast.

Moderaternas ledare och statsministern, Fredrik Reinfeldt får imponerande 34,4% av väljarsympatierna. Miljöpartiet får 12,3%. Allt enligt senaste SIFO undersökningen, länk.

Svenska väljarförändringar just nu handlar om ett mycket kompetent största regeringsparti och om missnöjet med socialdemokratin.

Frågan är hur länge socialdemokraternas verkställande utskott håller Juholt bakom ryggen?
-Går gränsen här, vid 25, 25 eller 23%.

I en villa nordost om Stockholms innerstad sitter samtidigt en tidigare finansminister och funderar.
-Det är kanske dags nu? 

Håkan "Hoffa" Juholt

Mannen som kom in från kylan är nu på väg ut i kylan igen.

Han har varit biträdande partisekreterare och gästspelat som partisekreterare. I värmen har han bara varit korta stunder. Resten har han varit outsiderna. Mannen i kylan.

Håkan Juholt är inte helt olik Göran "Mys eller Buffel" Persson, rent personlighetsmässigt. Problemet är att han blivit Håkan "Hoffa" Juholt. Det är framförallt två saker som skapat det.

Den ena är att SSU splittringarna och konflikterna nu har vuxit in i partiet. Det är en problematik som inte Persson hade.

Det andra är att Juholt satt sig över regler. Han har kraftigt överträtt olika regler för en politiker. Det är snubblande nära att åtal väcks. Uppläggningen av utredningen med förhör i stället för skrivbordshandläggning talar för detta.

En annan pikant aspekt av denna affär är att den inte är "placerad" av politiska motståndare. Den kommer från Juholts egna. Banerförare är Aftonbladet, med de kopplingar man har in i socialdemokratin. Om Juholt inte själv avgår i helgen lär ett pärlband av nya avslöjanden komma. Vi närmar oss med hög hastighet punkten där Juholt blir helt omöjlig som ledare för socialdemokratin.

Hans eftermäle lär bli parentesen.

Nu väntar en längre period av strider och politisk förlamning inom socialdemokratin. Det vi ser nu kan mycket väl vara början till en klyvning av socialdemokraterna i två partier.

Länkar: DN, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Viktor Tullgren, Kent Persson, Erik Laakso,

Fotnot: Jimmy Hoffa var en amerikansk fackföreningsledare, länk. Försvunnen 1975 och dödförklarad 1982. Hans metoder var tvivelaktiga. Många skulle säga maffiainspirerade. Hans vandel var mycket tveksam. En annan svensk bufflig fackföreningsledare var transports tidigare ordförande Hans Eriksson. Han fick tillnamnet "Hoffa" av en del motståndare. Tvingades avgå 1980.

Bilderna föreställer: Hans "Hoffa" Eriksson, Håkan "Hoffa" Juholt och Jimmy Hoffa

Juholt efterträder Bodström som socialdemokraternas överste opportunist

Då har Håkan Juholt varit socialdemokraternas ordförande i lite drygt 50 dagar. Bilden av en politiker som tar för sig blir allt klarare.

Thomas Bodström hävdar att det var Juholt var den som låg bakom kuppen mot Mona Sahlin, länk, länk länk. Bilden av maktmänniskan Juholt klarnar också. Han är på samma sätt som Göran Persson en sorts lokal/regionalpolitiker som inte tillhört etablisemanget. Samtidigt blir ett annat drag hos Juholt klart. Han är politisk opportunist. Det är uppenbarligen en stark politisk drivkraft. Därigenom blir han politiskt en sorts blandning av just opportunisten Bodström och maktmänniskan Persson. Det är upplagt för att svenska folket kommer ha starka sympatier och antipatier för Juholt.

Ett konkret exempel hans politiska agerande är Libyenfrågan, länk. Först är det nej till fortsatta svenska militärinsatser. Antagligen tror han sig kunna charma vänsterväljare. När det inte ger resultat svänger han åt andra hållet. Då blir det ja till militära insatser i Libyen och ännu mer av militära insatser.

Undrar om väljarna uppfattar detta som egenskaper hos en framtida statsminister?

Bloggen är tveksam

Nej är ingen bra skapande strategi

Att säga nej till reformer som skapar fler jobb är ingen bra strategi. Moderaternas partisekreterare Sofia Arekelsten visar på att socialdemokraterna inte har ett eget offensivt program för att skapa jobb, länk.

Nej till:

• sänkt restaurangmoms
• RUT-avdraget
• halverad arbetsgivaravgift för ungdomar

Skapar inte nya jobb.

Ode till en föreslagen partiledare

Socialdemokratin agerar som en gammal postorderhandel

Hur ska man beskriva socialdemokraternas process att finna en ny ledare, länk, länk, länk ? Många talar om politikerna som en sort åsikternas gårdfarihandlare, men de är modernare än så.

Socialdemokraterna likar mycket den gamla sortens postorderföretag. Det kommer en katalog med begränsat urval. Är du inte nöjd med det får du välja något annat ställe att köpa på. Du har som kataloginnehavare nästan inget inflytande på vad som finns i katalogen. Det som väljs ut är vad du kan köpa. Vare sig mer eller mindre. Valen ur katalogen sker i det tysta hemma. Man väljer och sedan kommer varan om många veckor. Det krävs mycket för att man skickar tillbaka en vara som man är missnöjd med.

Vad socialdemokraterna inte verkar ha uppmärksammat är att postorderförsäljning finns nästan inte längre. Nu är det internet som gäller. Kunden kan välja i princip vad man vill. Dessutom kan man se hur andra valt och vad de tycker om sitt val. Klagomål och lovord finns tillgängliga för alla. De styr valprocesserna.

Problemet är att socialdemokratin inte verkar han insett att internet kommit för att stanna i opinonsbildningen. Då kan man inte agera som en gammal postoderhandel.

Socialdemokratin: inte nu, inte nu, inte nu, inte nu men...

Nu är det 17 dagar kvar till socialdemokraternas extrastämma. Där ska man välja ny partiledare. Ännu så länge vet ingen vem valberedningen kommer att föreslå.

De så kallade interna processen är inget annat än ett exempel på misskötsel av ett parti, länk. I en representativt uppbyggd demokratisk organisation måste representanterna ha tid för att själva kunna värdera olika alternativ. Den process som socialdemokratin nu genomför är en sorts "black box" modell. Först när resultatet är klart presenteras det. Implicit är det då bara för representanterna att acceptera det man kommit fram till.

Vad det är frågan om är inget annat än ett otidsenligt och odemokratiskt sätt att välja ledare.

Öppna processer är den moderna demokratins livsluft. Här har socialdemokratin mycket kvar att lära.

Det som blir allt tydligare är att socialdemokratin håller på att förlora demokratisk kredibilitet, länk. Krisen är nog djupare än vad många trodde.

Socialdemokraterna stakar ut kursen

Socialdemokraterna har lagt ut kursen för hur man ska komma ur krisen, länk. Receptet heter höjda skatter och beskatta nya områden.

Alliansen har fått draghjälp inför nästa valrörelse.

Tack, snälla socialdemokratin!