Nuders våta blick

Pär Nuder kommer med lösningen på finanskrisen i Sverige. Den är enkel. Regeringen ska tillkännage att man inte kommer attt sälja Nordea. Bra eller hur?

Ett litet problem bara. Det fungerar inte. Erfarenheten är att företag drivs mera effektivt som privata än som statliga. Nordea är inget undantag från denna regel.

Nuder pekar på att lagarna spelar roll för hur det har gått i USA. Det är helt riktigt. Finanssektorn i USA har skadats av att förutsättningarna för verksamheten inte har reformerats i takt med marknaden. USAs finansmarknad har sedan länge varit den som har skapat sämst förutsättningar lagligt sett. Sverige är i en mycket bättre situation här. Vi har en lagstiftning som är modern och främjar effektivitet på marknaden.

Politikens roll i näringslivet måste vara att sätta upp spelregler som främjar effektivitet och genomsynlighet. Politiken ska inte rädda aktieägare. Akiteägare som satsat fel ska förlora sina pengar. Däremot ska man skydda och understödja (och ibland begränsa) utveckligen av systemen.

Att en typ av banker, investmentbankerna har varit undantagna SECs (USAs finansinspektion) tillsyn visar på detta. Det är egentligen dessa banker som allra mest hade behövt dem. Nu finns inga banker som inte är under SECs tillsyn längre. Alla har (frivilligt) ställt sig under SECs tillsyn. Det är bra.

Vad marknaden behöver nu är tid för att återställa förtroendet. Långsiktiga spelregler som främjar effektivitet och genomsyn. Däremot behöver man inte klåfingriga politiker

Exit Bildt

Carl Bildt är som bekant vår utrikesminister sedan 2006. 

Enigt välunderrättade källor går vi nu in i det sista året med Bildt i den rollen. 

I samband med att han tillträdde lovade Fredrik Reinfeldt  honom att verka för att Bildt blir den höge representanten för GUSP, eller i dagligt tal, "EUs utrikespolitiske talesman". 

På den posten efterträder han i så fall Javier Solana. I sämsta fall ska han bli EU kommissionär och efterträda Margot Wallström, enligt Reinfeldt löfte. 

Valen hålls i juni nästa år och sedan formas den nya kommissionen och det nya EU parlamentet.

Carl Bildt hade från 1995 olika internationella uppdrag på Balkan. 

Först som medlare i den jugoslaviska kriget. Han var med och förhandlade fram Daytonavtalet under november 1995. Det avtalet undertecknandes 14 december samma år. I avtalet stipulerades att det internationella samfundet skulle utse en "hög representant" som skulle övervaka genomförandet av avtalet. Denna post hade Carl Bildt från avtalets undertecknande och fram till 1997. 

Carl Bildt var efter detta tungt meriterad. Han hade avgått som partiledare i augusti 1999. 

Han ville nu ha ett nytt tungt internationell uppdrag. USA blockerade detta. Han hade trampat Amerikanerna på tårna. Uppslag kom fram, men överallt satte USA stopp. I stället fick han en tämligen obetydlig roll som medlare av Kofi Annan. Surt tyckte räven och Bildt ännu mer.

Därefter inleder han en karriär som styrelseproffs. Lyckas mycket väl. Hade inte Svenskar varit så avundsjuka hade man applåderat. Under denna period ökade han sin personliga förmögenhet med mellan 25-40 miljoner kronor. Imponerande gjort. 

När han återkom till politiken efter valet 2006 har det lagts honom till last. Det resonemanget tycket jag är mycket tveksamt. Det är självklart att det framgång ska vara meriterande även inom politiken. Problemet är att vi i Sverige inte har en modell för oberoende förvaltning av aktier och värdpapper för höga politiker.De måste skiljas från sitt inflytande över den när de har ett offentligt uppdrag. Hade vi haft det hade Bilds aktier och optioner inte varit något problem.

Hans arbetsmetoder på utrikesdepartementet är omstridda. Ledande tjänstemän säger sig inte sällan sakna direktiv utan får läsa på bloggen i stället. I någon mån är det kritikvärdigt. Samtidigt är Bildt nytänkare. Han använder nätet för opinionsbildning på ett sätt som ingen politiker i sin generation i Sverige. 

UD som organisation har nog en del att lära av sin chef där. Metoderna kan kanske förfinas, men det finns möjlighet för lärande här 

Det som däremot börjar bli ett problem är att Carl Bildt har lärt sig läxan från förra gången. När man ska ha ett internationellt uppdrag måste gilla en. Nu måste alla tunga länder i EU gilla Carl Bildt. Han flörtar med fransmännen genom att stötta Lissabonfördraget ganska tufft. 

Land efter land försöker han att charma. Nu står de Baltiska länderna och Polen på tur. 

Genom ett agerande i olika sakfrågor som inte är grundläggande fel, men som hela tiden verkar påverkas i marginalen av hans mål om nytt jobb börjar Carl Bilds integritet kunna ifrågasättas.

En lysande ideell politisk karriär håller på att bli personligt opportunistisk. Det finns en risk att Carl Bildt i sitt regerande först tillgodoser Carl Bilds personliga intressen och sedan Sveriges. Det är illa. Då kan hans trovärdighet snabbt urholkas.

Ceasars hustru får inte misstänkas.

Obama är inte vald till president

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter hyllar Barack Obama.

Svenska Dagbladets  Martin Gelin skriver från konventet i Denver. Tonen i bloggen är mycket positiv. Han verkar vara en av dem som dragits med i Obama vågen. Den politiska analysen lyser nästan helt med sin frånvaro. Det blir mer ögonblicksbilder från ett sorts Kiviks marknad. Inte kvalificerad journalistik precis. 

Gelin tar en poäng när visar på en person som borde uppmärksammas mer, Montans guvernör Brian Schweitzer. Han talar om att lösa problem i samhället i samförstånd och ger konkreta exempel hur han har gjort. Han 

vågar också ta upp USAs energi och klimatproblematik. Förnyelsebar energi blir i hans mun något viktigt.

Mona Sahlins intellektuella prestationer på newsmill bloggen är i klass med Svenska Dagbladets. Hennes bloggrapporter är hittills ytliga och utan analys.

Dagens Nyheter rosar Obama och samtidigt väntar man på Barack Obamas stora tal. Ledarsidan på DN är något mer nyanserad. Där ser man att det kommer att bli en öppen fråga om vem som i slutändan tar hem spelet, Obama/Biden eller McCaine och hans vicepresidentkandidat.

Primärvalskampanjen födde fenomenet Obama. Egentligen var det Hillary Clintons nonchalans som gav Obama ett stort utrymme. Hon hade ett gigantiskt övertag i början av kampanjen och var dåligt fokuserad. Det är mer hennes brister än Obamas talanger som skapade valresultatet. 

Allt eftersom har Obama presenterat ett budskap som älskas i Europa men som inte riktigt får den stora acceptansen i USA. Obamas retorik är lysande, men räcker den? Han saknar ett riktigt hemvist, blir ofta opportunist och det kan straffa sig.

Valet av Joe Biden, en man med lång erfarenhet och med kontakter i världen har hyllats här i Sverige. Baksidan är att mannen har en tunga som glappar och grodorna vandrar i bland fram med hastigheten på en Tysk autobahn. Hillary Clinton som vicepresident hade sannolikt limmat ihop partiet på ett helt annat sätt.

18 miljoner väljare fick Hillary Clinton i primärvalen. Obama fick något fler röster, men inte radikalt många fler. Under konventet lyckades hon inte övertyga sina supporters att rösta på Obama direkt. Först efter att hon hade agerat valdes han med acklamation. Detta var med stor sannolikhet inget planerat arrangemang. Om det var det så var det korkat. Det visar på ett parti som ännu inte än enat och som kan få svårt att mobilisera i den hårda och smutsiga kampanj som väntar. Fördel demokraterna finns i sättet att använda internet som kan vara det som avgör valet till slut.

USA står i en utförsbacke om man inte lyckas vända utvecklingen. De stora strukturella problemen har lämnats olösta under Bushs regeringstid. Om USA ska kunna vända utvecklingen krävs mer frihandel. Där är det fördel McCaine. På energiområdet är det fördel Obama. 

Vi vet inte om någon av kandidaterna har kraften göra det Gordiska hugget vad gäller strukturfrågorna.

Utrikespolitiskt kommer ett USA under Obama att se till att de neokonservativa får packa sina saker och lämna det politiska inflytandet. Under McCaine är det mera osäkert vad som sker.

Obama är ännu så länge inte ens i närheten av att vinna presidentvalet. Det har tyvärr inte nått fram i svenska media. Vi är allt för fokuserade på ett demokratiskt liberalt parti. Moderater, centerpartister, folkpartister och socialdemokrater håller på Obama. Varför? Hans politik vet vi lite om och på de områden han har presenterat sig har det blivit förändringar under galgen.

Han har flyttat sig till den Amerikanska politiska mittfåran och den ligger lång till höger om den Svenska. USA är sedan flera decennier kristet värdekonservativt. Det är möjligt att man något försiktigt drar åt det liberala hållet, men det återstår att se.

Hittills är det fler frågor än svar i den Amerikanska presidentvalskampanjen.

Newsmill kan vara början på en ny trend

Man kunde ha räknat ut det, radarparet Proventus och Bonnier står bakom bloggen Newsmill.

Proventus ägare Robert Weil har näsa för affärer och han har en lidelse för demokrati. När han nu satsar tillsammans med Bonnier är det inte första gången. Senaste gången jag kommer ihåg var när ett dotterbolag till Proventus såg till att Bonnier fick kontroll över Tv4.

Det är också ett första synligt bomärke som Jonas Bonnier sätter som  koncernchef för Bonniers. Månne, har Bonnierfamiljen producerat ännu en ledare med näsa för vart mediemarknaden går.

Efter att ha missat Metrotåget under Bengt Brauns ledarskap verkar man inte längre se bara hot mot de existerande tidningsinnehaven genom denna nätsatsning. 

Nätet är ju precis som Metro unikt genom sin distributionsform.

Ur medieinvesterarens perspektiv är säkert Newsmill intressant läsning. Man räknar med 100.000 unika besökare per vecka, enligt Vassa Eggen. Investeringen för detta är en bråkdel av vad det kostar med ett nytt magasin med den räckvidden. Mediet Newsmill är interaktivt det skapar nya möjligheter ut annonsörens perspektiv. För det är annonsörerna som ska finansiera kalaset på lång sikt. 

Idén med seminarier för företag är inte nydanande, de stora kvalitets tidningarna i Storbritannien och USA har gjort det länge. Även om det inte är nytt så skapar det en rejäl ekonomisk uppsida i det här projektet.

Samhällsdebatt som vågar och sticker ut hakan har förutsättningar att nå ut. Gyllenhammar och Zandén visade vad som sker om man vågar. Det är också något som skiljer nätet från papperstidningen, tonen. Den är rakare, tuffare och mer utmanande på nätet. Ofta blir papperstidningen allt för bekväm i uttryck och åsikt. Om det stämmer att artikeln om mannen nådde 25.000 unika besökare visar det på potentialen.

Risker finns och man undrar hur lång tid Lagercrants och Nilsson har på sig för att skapa lönsamhet, alternativt nå 100.000 unika besökare per vecka. Erfarenhet och kontakter har de så det är inga oprövad kort.

Fungerar detta tror jag vi kommer att se fler satsningar i bloggosfären från Bonniers och kanske Proventus. Då blir Bonnier verkliga nydanare på ett sätt som det var länge sedan vi såg.

Nuder är inte krönikör - han bloggar

Enligt vanligen välunderrrättade källor ska den sedan i våras stumme före detta finansminstern Per Nuder börja tala. Han gör det från USA och forumet blir newsmillbloggen. 

Nuder följer sin vapendragare Persson i fotspåren. Denne återfick ju de politiska talförmågan för någon månad sedan. Nuder ska enligt Newsmills radarpar Leo Lagercrantz och PM Nilsson skriva om USA valet från ett ekonomiskt perspektiv.

Undrar om Nuder höjer sin stämma för att få ett toppjobb inom eller utanför en sannolikt kommande socialdemokratisk regering?

Om man bortser från personen Nuder så börjar ett nytt mediemönster ta form. Den viktigaste debattplattformen är inte längre debattsidorna i de stora rikstidningarna. Inte heller får man bra genomslag längre som krönikör i någon tidning. Utgångspunkten är numera nätet. 

Bloggen som plattform påverkar resten av mediavärlden. Interaktiviteten skapar ett snabbare debattformat. Det vi ser är att ribban har sänkts för att kunna göra sin röst hörd. Det är bra. 

Vi kommer nog inte att få se några nya dagstidningar i det närmaste, men vi kommer att få se fler elektroniska medier. 

Vi har redan sett flera lanseringar.

Ekonomisajten e 24 är i dag en viktig konkurrent till Dagens Industri.

Politikerbloggen fångar uppmärksamheten lika mycket som Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor. Newsmill skriker högt i bloggosfären och har förutsättningar att bli ett viktigt och välbesökt debattforum.  Blocket.se är en guldgruva som annonssite för norska Schibsted.

Vissa klagar över att antalet socialdemokrater som bloggar från Demokraternas partikonvent för Newsmills rälning. Jag tror att socialdemokraterna börjar inse styrkan i de elektroniska medierna. Ines Uusman doktrinen om att "internet är en modefluga" håller på att ersättas av en elektronisk kampanj- och debattstrategi. 

Om vi ska vara rättvisa mot henne så var det en rubriksättare i Svenska Dagbladet som skapade det snart bevingade citatet den 12 maj 1996. Uusman ifrågasatte om det planlösa surfandet på internet skulle fortsätta.

På högersidan finns flera vassa fristående skribenter. Flera av dem formar åsikter som mycket snart borde omvandlas till texter i partiprogram.

När får Alliansen mod att försöka att samla dem för att utveckla den borgerliga kommunikationen, debatten och politiken? 

Papperstidningen är inte död. Den håller bara försiktigt på att ändra form. Kommenterande, fördjupande och med en känsla av lyx kan den säkert överleva, men kanske inte i det dagliga formatet. Mediapolitiken måste följa med utvecklingen.