På väg mot stupet

I USA närmar man sig nu "the fiscal cliff".
Ännu så länge har man inte funnit en lösning som gör att de automatiska bromsarna och skattehöjningarna inte slår till. 3% minskad BNP väntar, kanske mer.

De Amerikanska politikernas ovilja att hitta lösningar för landet verkar närmast grundade i en sorts "to big to fail" syndrom. Långivarna kommer alltid att vara förlåtande, menar man.
Det trodde man om raring-instituten också fram till USA förlorade sin AAA rating.
Det skedde så sent som den 6 augusti 2011 då ratingföretaget Standard & Poor sänkte USA kreditstatus till AA+, länk. Skälet var att man inte såg att USA förmår lösa sina statsfinansiella problem med budgetunderskott och ökande skuldbörda. Politikerna klarar inte sitt jobb var budskapet.
Det är slutligen att komma överens. Utsikterna den gången för betyget var negativa. Det innebär en sannolik ytterligare sänkning inom 18 månader.

Den första sänkningen påverkade inte USAs upplåningskostnader. En andra sänkning kommer sannolikt att bli något mera kännbar.

Under de sista dagarna innan misslyckandet blir ett faktum kastar nu president Obama in ett nytt förslag som ska rädda medelklassen från skattehöjningar, länk.
Det är inte sannolikt att det kommer att vinna framgång. John Boehners förslag, plan B fick inte tillräcklig förankring.

Nu deppar konsumenterna. De är rädda för att spendera, länk. Enligt Reuters/Ipsos rör det sig om 17% av Amerikanerna som spenderar mindre på grund av fiscal cliff.

En lösning i form av en icke lösning kan bli resultatet återigen. Politikerna skjuter upp problemet på samma sätt som när man konstruerade fiscal cliff. Det kan ske för tidsgränsen nås på nyårsafton eller strax därefter.

Polariteten i den Amerikanska politiken är så stark att en effekt av budgetlåsningen redan nu kan bli att Obama blir närmast handlingsförlamad, "lame duck". Det brukar vanligen inträffa under de två sista presidentåren under en andra mandatperiod.
Utsikterna för USA ser inte ut att vara goda.

Valresultatet i Japan

Spökekonomin Japan har haft val. Det blir återigen LDP; Liberaldemokraterna som tar majoriteten i parlamentets underhus, länk. Tillsammans med sina koaltionspartners kan nu partiet bilda regering.
Man får 294 ledamöter av 480 platser i underhuset.

Valet får mer ses som en signal om att väljarna vill ha bort den sittande regeringen än att man vill ha LDP. Det blir det gamla gardet som kommer tillbaka. Ny premiärminister lär bli Liberaldemokraternas ledare och den tidigare premiärministern. Shinzo Abe.

En nation som så länge behövt genomgripande reformer kommer inte att få det.
Möjligen kommer man att på syntetisk väg söka minska värdet på valutan, yenen. Det kan temporärt stärka konkurrenskraften gentemor länder som Korea och Tyskland.
Det kan i bästa fall förbättra underskottet i handelsbalansen på kort sikt.
Långsiktigt krävs genomgående reformer för att skapa konkurrenskraft.

Japan har inte på något sätt genomfört reformer av strukturell karaktär. I stället fortsätter man i allt väsentligt som tidigare. En låg ränta gör att nationen allt mer dras ned under ett skuldok.
Med kärnkraftskatastrofen för något år sedan bli även energiförsörjningen ett tema. De tankar som funnits på att skrota kärnkraften kommer med stor sannolikhet inte att genomföras. I dag är 2 av 50 kärnkraftsreaktorer i drift.

Gränstvisterna med Folkrepubliken Kina blir allt allvarligare.
Det kan resultera i ett närmande med regeringen i Taipe. Samtidigt kommer man sannolikt att söka återupprätta starkare band med USA. Dessa stördes av konflikterna kring USAs baser i landet.

Detta sker samtidigt som krafter i Japan kräver upprustning.
Stabiliteten i denna del av världen är på allvar hotad. Det är inte bara en regional konflikt. Den riskerar att ge konsekvenser för hela världen. Att det närmast pacifistiska Kina nu i vart fall delvis kommer att rusta upp står klart.

inte som någon överraskning

Den som lever över sina tillgångar tar alltid en risk. Det gäller även nationer.

USA är inget undantag. Diskussionen om när USAs kreditbetyg kommer att sänkas har förts bland ekonomer under en längre tid. Det har varit spekulationer fram till nu om när det kommer att ske. Förhandstipsen var tidigast år 2013. Nu meddelar ratingföretaget S&P att man ändrat utsikterna för USA kreditrating till negativa. Det innebär att chansen för sänkt kreditbetyg inom två år är minst 33%, länk.

En enstaka budgetöverenskommelse kommer int att ändra detta.

Nu krävs en sanering av USAs finanser. Det kommer att kräva uppoffringar. Nya grepp måste tas. Att man går från tanke till handling kommer att ta tid. Frågan är bara om man reagerar innan kreditbetyget är sänkt.

Bloggen är mycket tveksam till det

Obama, inför state of the union talet

Ekonomen Paul Krugman reflekterar över president Barack Obama i en kolumn i the New York Times i går, länk, länk.

Han noterar att presidenten inför sitt state of the union tal meddelat att presidentens rådet för ekonomisk återhämtning har bytt namn. Numera heter det: rådet för arbete och konkurrenskraft. Namnändringen ger närmast associationer till Fredrik Reinfeldt eller forna tiders socialdemokrati. Som ny ordförande i rådet har han rekryterat GE chefen Jeffrey Immelt. Presidenten hoppas att denna rekrytering ska ge stjärnglans åt hans politik. Det börjar ju dra ihop sig till återvalskampanj.

Skälen till namnbytet på rådet kan vara många. En av dem är säkert att försöka tvätta bort den stämpeln som presidenten fått av att vara mot företagen. Samtidigt pekar det på en insikt. USA håller sakta men säkert på att förlora konkurrenskraft. Både genom sin oförmåga att lösa sina strukturella problem och att andra länder, framförallt i öster blivit så mycket mera framgångsrika.

Krugman menar att det kan ligga ett tankefel bakom namnändringen. Det är inte längre så att det som är bra för företagen är bra för Amerika. Med globala företag blir intressena allt mer motstridiga. USAs problem har att göra med den finansiella krisen och hur man löste den. Den har väldigt lite med företagen att göra.

Den stora risken kanske är att konkurrenskraft enligt president Obama skapas genom öka de offentliga utgifterna. Då är både presidenten och USA ute på en riktigt farlig väg.

Wikileaks skapar publicistisk och journalistisk historia

Bloggen får understundom kritik för att den uttrycker sig kärnfullt om lokala och iland rikspolitiker. En milt satirisk ton har bloggen själv rubricerat stilen som.

Andra av bloggens läsare är märkbart roade och kommer med glada tillrop.

Nu har wikileaks.org, länk publicerat hur USAs diplomater ser på olika politiker. Dessa rapporter är såvitt bloggen förstår inte i första hand till för att roa.

De är till för att vägleda i utrikespoltiska beslut. Kvaliteten på materialet är högst varierande. Material var inte tänkt att nå offentligheten.

I Sverige kommenteras läckorna av flera tidningar, länk, länk, länk.

Det som sägs och skrivs i slutna rum i politikens och diplomatins nivåer tål sällan ljuset. Förtal och lögner kan lätt upphöjas till fakta och sanning när det inte granskas utanför trånga kretsar. När hemlighetsmakeriet får växa ohämmat skapas en okultur. Det är denna som wikileaks låtes solens strålar belysa.

Reaktionerna på att materialet är publicerat är mycket varierande. Carl Bildt är av lätt insedda skäl orolig för konsekvenserna av att materialet blivit offentligt, länk.

Bloggen noterar att wikileaks utför en viktigt uppgift. Genom att tydliggöra att allt material kan bli offentligt sker en självsanering av vad som skrivs i rapporter även i de hemligaste av rum. Här skapas en effekt inte bara i USA, utan i hela världen.

Den grävande journalistiken ändrar också ansikte. Den blir inte längre bara lokal.

"Wiki" visar att den kan bli global på ett helt annat sätt än i papperssamhället.

Man visar också att det finns andra umgängesformer inom journalistiken än att bara kommentera och avstå från att publicera för att inte skada relationer till makthavare.

En av de stora förtjänserna är att "wiki" tydliggör att det finns möjlighet att bara publicera grundmaterial som kan kommenteras och analyseras av andra. Det vi ser är ett nytt journalistiskt arbetssätt som hållet på att växa fram.

Det kräver andra typer av skydd för dem som verkar på nätet och det kräver en annan typ av upphovsrätt. "Wiki" är ett viktigt bidrag i det fria ordets samtal.

Sedan erkänner även bloggen att det finns problematiska aspekter av det som sker, men det är faktiskt marginalföreteelser.

Första steget mot en sjukvårdsreform i USA taget

Senaten finansutskott godkände i dag på kvällen Barack Obamas förslag till sjukvårdsreform. Därmed ser det ut som om USA och dess president tagit ett steg närmare att lyckas med de ingen president lyckats med på 100 år, länk.

Alla är nog överens om att en reform behövs, frågan är vara hur den ska vara konstruerad. Röstsiffrorna blev 14 för och 9 mot. Den republikanska senatorn Olympia J. Snowe röstade med demokraterna.

Andra bloggar: the Huffington Post, Politico

Obama agerar styrelseordförande i GM

Nu börjar det snurra till rejält i USA rapporterar e24.se, länk. Barack ger Rick sparken rapporterar bloggen politico, länk. 

Argumenten om att han aktivt varit med om att skapa krisen är bestickande. Forfarande bör det finnas en klar bodelning mellan vad en stat ska göra och vad företagen och dess ägare har för ansvar. 

Efter de statliga bonusutbetalningarna i AIG ska nu den nya administrationen visa tänderna. Första offret blir bilindustrin. Det verkar som om administationen praktiserar en psykologisk kontakt- eller försvarmekanism som kallas projektion. 

I potten ligger 16,6 miljarder dollar. General Motors vill ha de pengarna för att överleva. Bolaget har redan tidigare fått 9,4 miljarder dollar. Det är en mycket tveksam metod att staten på detta sätt bli bilfabrikant. Ett konkursförarande enlig chapter 11 skulle sannolikt vara mycket mera kostnadseffektivt. 

Genom den Amerikanska statens insatser snedvrids konkurrensen. Bolag som Toyota och BMW har betydande verksamhet i USA. Dessa bolag diskrimineras och de "inhemska" bolagen får gigantiska förmåner.

Någon liberal våg ser vi inte i USA. 

Det är riktigt att Wagoner avgår som koncernchef för GM. Däremot borde det varit ägarna som tagit det steget. Nu tar staten över ägaransvaret. Det ger fel signaler.  Vi kan närmast beskriva detta som en dålig form av gammal socialdemokratisk näringspolitik. 

Heder åt Olofsson, Borg och Reinfeldt som vågar ta sitt ansvar.

Andra media: SvD, DI, Aftonbladet, DN,

Sammanfattning av det politiska läget i USA i dag

Bloggen politico ger en kort och humoristisk sammanfattning av det politiska läget i USA den 3 februari.

Landskamp mellan Canada och USA

Fareed Zakaria, kolumist i tidningen Newsweek skriver en intressant krönika i veckans nummer.

Han jämför Canadas och USAs ekonomier och finanssystem.

Canadas finanssystem är världens friskaste. USAs rankat som nummer 40 och Storbritannien nummer 44.

Canadensiska banker har en dollar i eget kapital för 18 lånade dollar (1:18). I USA är förhållandet 1:26. Enligt Zakaria är förhållandet i Europa 1:61 i genomsnitt. Skrämmande och upplysande tal. Canada har inget bankstödsprogram. Inga banker har gått i konkurs där.

Huspriserna är ned 12% i Canada och 25% i USA.

Zakaria perkar på viktiga förklaringar till att Canada klarat sig bättre än USA. 

En viktig faktor är synen på risk i Canada jämfört med i USA. I Canada finns inga incentives för att överkonsumera . Det fanns(finns) det i USA på exempelvis bostadsmarknaden. 

Den Canadensiska statsbudgeten har haft överskott de senaste 12 åren. Man har också hanterat många av de strukturella problemen inom ekonomin som pensioner och hälsovård. Dessutom tillåter Canadensiska lagar att den mest intressanta arbetskraften lätt får arbetstillstånd.

När hela världen förstatligar och gör alla medborgare till medborgare i socialistländer avstår Canada. De gigantiska tillskott till ekonomin som finansministrarna ger börjar snabbt höja temperaturen i ekonomin. Tyvärr får inte de som varit oförsiktiga ta ansvaret för sin handlingar. Risken att det socialistiska ekonomiska experimentet ger en rejäl baksmälla om några år är högst sannolik. Just nu är budskapet pissa i byxorna känn värmen och tänk inte långsiktigt.

Sunt ekonomiskt tänkande och liberala förutsättningar för ekonomin är helt centrala. Då kan ekonomin växa uthålligt. Det är bra att liberala värderingar vinner starkare fäste i Sverige.

Regeringen måste agera mer liberalt också.

Barack Obama bör inte vara Alliansregeringens förebild. Stephen Harper i Canada vore kanske mera intressant att studera? 12 miljarder  canadensiska dollar till förbättrad infrastruktur kan vara ett skäl.

Det finns fler än den Amerikanske presidenten som borde lära av exemplet Canada.

Maud Olofsson är en av dem.

Andra bloggar: Erixon, Ankersjö, Oscar Fredriksson, Federley, Annie Johansson

Välkommet beslut av Obama

President Barack Obama har beslutat att stänga Guantanmolägret.

Åtgärden kommenteras av den satiriska bloggen the Onion, the Huffingtonpost och Politico

Telefonen är kvar men den snabba kommunikationen försvinner

Bloggen politico.com berättar att Barack Obama får behålla sin Blackberrytelefon. Däremot är det slut på att kommunicera med AOL Instant Messaging och Google Chat.

Huvudskälet är säkerhetsrelaterat. Dessutom ska elektronisk kommunikation bevaras för eftervärlden. Det finns en oro för att den ska vara allt för ledig och att allt för mycket av arbetet i vita huset ska bli offentligt. 

Det en president skrivit i en chatkonversation kan bli offentligt. Det verkar inte den nya administrationen våga. Officiellt är huvudregeln är att presidentens dokument ska offentliggöras 5 år efter det han lämnat sin post.

En annan orsak är tradition. En president ska skyddas mot omvärlden och tvärt om. Att tekniken i vita huset ligger långt efter spelar säkert också en viss roll. 

Konflikten om öppenhet och snabbhet i kommunikation vi ser i samband med Obamas makttillträde leder till eftertanke. Kommunikationen var en av de saker som Obama vann valet på. President Bush ökade den hemliga sfären i vita huset. I flera fall på ett mycket oroande sätt. Nu fanns möjligheten att med kraft ändra på det. Chansen att ta med sig modern teknik som underlättar öppenhet verkar Obama missa.

Som president kommer han helt naturligt att bli avskärmad på helt annat sätt än tidigare. Frågan är om inte den teknologiska utvecklingen måste flytta in hos presidenten också. Det kan vara dags att fundera över på vilket sätt en nytillträdande president mera aktivt och snabbt kan kommunicera med sitt folk och sina väljare. 

I Sverige har vi motsvarande problem vad gäller det folkvalda. Umgänget med väljarna går inte i takt med teknologins möjligheter. Här missas många möjligheter. I bland undrar jag till och med om viljan saknas.

Att sedan den kontakten kanske måste bevaras är sin sak. Vi har bytt ut vanan att skriva pappersbrev till att skriva elektroniskt. 

Det börjar bli hög tid att skapa system som gör det omöjligt för förtroendevalda att förstöra sin elektroniska post. Det är en del av att försvara offentlighetsprincipen.

Pappret ersätts med elektronik. Det skapar nya val i politiken. Det är dags att diskutera dem och dess konsekvenser.

En miljon i bidrag då har du ett problem. En miljard, då har staten ett problem

Arianna Huffington, liberal debattör på bloggen the Huffington Post ställer frågan varför media inte tagit reda på vad som skett med stödmiljarderna. Ni vet pengarna som Amerikanska staten pumpar in i banker och finansinstitut. 

Ingen har ännu så länge kunnat förklara hur man valt ut de som ska administrera systemet! 

Vilken kompetens de har för detta verkar man heller inte veta. I vart fall är det de fyra amerikanska investmentbankerna, Goldman, Blackrock, Wellington och PICO som fått ansvaret. Det är oklart om de får betalt för jobbet eller om de kan ta betalt för jobbet.

Amerikanska riksrevisionen (GAO) säger att man inte har kontroll över hur pengarna använts, rapporterar Washington Post. Det saknas nämligen kontrollsystem för detta.

Kritiken mot stödpaketet vara att man inte visste hur pengarna skulle komma att användas. Att Hank Paulsen, finansministern hade svårt att förklara gjorde inte saken bättre. Nu verkar hela hanteringen utveckla sig till en möjlig skandal.

Det finns ett gammalt uttryck som säger om du lånar en miljon av banken har du ett problem. Om du lånar 100 miljoner har banken ett problem. 

På samma sätt verkar det vara med bidrag. 

Om du får 100.000 i bidrag har du ett problem med att förklara hur du använt pengarna. Om du får 3 miljarder då har staten ett problem.

Det är skrämmande att kontrollen är så dålig av ett paket som omfattar 700 miljarder dollar.

Det är skattebetalarna som betalar.

Andra media om bidrag: e24.se

Andra bloggar: tokmoderaten, FMSF presidiebloggen

Utsedd av en mutkolv, är man trovärdig då?

Hur ska jag göra för att komma in i USAs senat? 

Den frågan ställer sig säkert Roland Burris.

Han är utsedd att vara senator efter Barck Obama för Illinois. 

Han har bara ett problem. Han är utsedd av den minst sagt tvivelaktive guvernören Rod Blagojevich. 

Guvernören försökte sälja senatsplatsen till högstbjudande, men blev upptäckt av den federala polisen. Trots brottsmisstankar, åtal har Balgojevich vägrat avgå som guvernör. Han hann också utse Burris till senator. Nu undrar man i senaten om man ska godkänna honom. Hans trovärdighet med en sådan utnämning är ju minst sagt tveksam. 

I går var det blankt nej. I dag verkar han tas in i värmen.

Huffington Post, rapporterar.

Grodornas mästare har talat, igen

Barack Obamas vicepresident Joe Biden är van att skapa rubriker. 

Nu göra han det igen, rapporterar bloggen politico.

För det första kritiserar han sin chef, den tillträdande presidenten Obama för valet av  Leon Panetta till CIA chef. Han tycker att senatens underrättelseutskott skulle tillfrågats först.

Sedan berättar han om sitt reseschema till Irak och Pakistan. Det skulle varit hemligt på grund av terrorriskerna. Hans rådgivare hade munkavle, men chefen talade bredvid mun.

Joe Biden kommer att skapa fler rubriker. Han är grodornas mästare

Castro och USA slår ett slag för fri distribution

Ett antal brev av Hemmingway läggs ut på nätet, rapporterar the Times och DN. Enligt de båda tidningarna är det 3.000 brev från andra världskriget som nu läggs ut. Hemmingway var ubåtsjägare på den tiden. Publiceringen är ett gemensamt projekt mellan hör och häpna, den Kubanska staten och USA. 

Upptiningen av relationerna mellan USA och Kina skedde med hjälp av pinginslag. Den här gången verkar vägen gå via Hemmingway på nätet. Kubanerna fann ett tillfälle i att man firade 50 årsdagen av revolutionen.

Nu väntar alla spänt på att Raol Castro och Barack Obama kommer att mötas personligen.

Innan dess tror jag att vi får se ett möte mellan utrikesminister Hillary Clinton och Casto.

För modligen suktar Bill redan efter äkta Havannacigarrer.

Initiativet visar två saker. Den ena att det händer saker mellan USA och Kuba. 

Det andra är hur man väljer att främja intresset för en av 1900 talets största författare. Man väljer inte varianten att ge ut en bok med breven. Man väljer nätet och att alla ska få fri tillgång till breven. Detta är en annan syn på upphovsrätten än vad Beatrice Ask ger uttryck för när hon presenterade IPRED lagen, enligt DN. Budordet där var att pirater skadar människor. Så resonerar tydligen inte ledande kulturbyråkrater i USA och på Kuba. Deras beslut är väl förmodligen enligt Ask bara ett "sorts lekkammar perspektiv".

Jag  kan inte annat än hålla med Oscar Swartz som i en bloggpost säger att ""piraterna" inte skadar andra människor mer än andra strukturomvandlingar." På andra sidan står Alexander Bards påstående om att ungdomarna mördat kulturen. Det har de enligt honom gjort genom fildelning. Begreppet mord har genom Bard blivit ganska utslätat. För egen del kan jag tycka att det är beklagligt. För det andra kan man undra vilken sorts liberalism som nämnde Bard företräder. 

I grunden för debatten om upphovsrätten ligger en syn på hur skapande uppstår. I den ena polen finns synen på upphovsmannen som en deprimerad ensling som skapar. I den andra finns en syn på skapande som något som sker i ett sammanhang. En bild av att skapande är ett sorts samskapande. I denna senare finns de Kubanska och Amerikanska kulturbyråkraterna. Jag tror att de de därför väljer att släppa breven helt fria och inte tal betalt för dem i bokform.

Något att tänka på för minister Ask, kanske.

En vital syn på medborgerliga fri- och rättigheter

En första lite större storm har brutit ut kring Barack Obama, rapporterar Politico. 

Bakgrunden är att alla som är tillfrågade och accepterar en nominering till ämbeten i den nya administrationen ska fylla i en 63 frågors enkät. 

Fråga 59 rör om kandidaten har vapen. Genast har vapenlobbyn vaknat och blåser till strid. 

En som tar det från det humoristiska hållet är den demokratiska representanthusledamoten Tim Ryan. Han säger: "Given the behavior of the vice president under the last administration, you may want to know these things." Hans ser frågan som en "Better-safe-than-sorry-measure". Ryan syftar på att Dick Cheney var med om en skjutolycka som berodde på hans oskicklighet med vapen.

För andra är det en fråga om att respektera det andra tillägget i konstitutionen. Det säger: "A well regulated militia being necessary to the security of a free State, the right of the People to keep and bear arms shall not be infringed". Texten är från den 21 september 1789 och var resultatet av en mångårig och omfattande debatt. Den ratificerades och blev en del av konstitutionen 1791. Rättigheten för fria män att bära vapen har sina rötter i 1200 talets England.

Rätten att bära vapen har prövats av den Amerikanska högsta domstolen vid ett flertal tillfällen. Senast i juni i år.

Vapenlobbyn i USA ser rätten att bära vapen som en del av den liberala friheten. 

För oss i Europa finns det anledning att reflektera över den liberala frihetens innehåll.

Vad är det viktigaste fri- och rättigheterna för oss som lever just nu 2008? 

Vad vapenlobbyn inte gör är att jämföra behoven i vår tid med behoven hos den enskilde när tillägget skapades. Behovet av skydd ser väldigt olika ut. Trots detta håller man fast vid att rätten till egna vapen är en oskiljaktig del av en liberal konstitution. 

Å andra sidan har inte den Amerikanska konstitutionen tagit in tillägg om liberala, medborgerliga fri- och rättigheter på internet. Det kommer säkert men det kommer att ta tid. Mycket lång tid. 

I Sverige bör vi se till att de medborgerliga rättigheterna uppdateras med förändringar i värderingar och den tekniska utvecklingen. Vi ligger långt efter där. Det visar både FRA och IPRED debatten.

Andra bloggar om detta: Same but different, satmaran, djingis, opassande och Hax. 

Ett mail betyder så mycket

Arianna Huffington skriver att hon blev förvånad över att hon fick mail från Barack Obama i måndags. Arianna är grundare av världens förmodligen mest lästa politiska blogg, the Huffington Post. Hon undrade vad massmailet skulle innehålla för uppmaning eller önskan. Vilken politisk kampanj skulle hon nu stödja med pengar?

Till sin förvåning såg hon att mailet uppmanade till att stödja offren för bränderna i Califonien, antingen som volontär eller med pengar. 

Vi har sett att Obamas mailkontakter är extremt effektiva, till exempel för insamlingar. 

I slutet av augusti när orkanen Gustav orsakade stora skador i Texas erbjöd sig Obama att göra en hänvisning på sin sida till röda korsets, enligt tidningen Newsweek. Han förtydligade: är ni säkra på att det finns kapacitet att ta emot besökarna? Röda korset svarade ja. Efter 15 minuter hade deras hemsida brutit samma på grund av allt för många besökare.

Anledningen till uppmaningen att hjälpa har Obama själv angett under sin kampanj: "we saw time and again that when ordinary people act together, they can make a huge difference."

Obama följer upp vad Martin Luther King sa: "The ultimate measure of man or woman, is not where he stands in moments of comfort and convenience, but where he stands at times of challenge and controversy."

Den övertygelsen förtjänar förtjänar respekt. 

The winner is...

Barack Obama vandrar vidare till Vita huset. Han har fått ett starkt mandat. 

DN och Svd rapporterar.

Han är en kommande starkt karismatisk president. 

Första uppgiften för det Amerikanska samhället är att hålla honom vid liv hela mandatperioden och längre. En upplevt "liberal" och en verkligt färgad president har ett besvärligt säkerhetsläge. Här gäller det för secret service och CIA att till varje pris säkerställa att USA inte får ett nytt nationellt trauma. 

Arianna Huffington, USAs ledande elektroniska tidningsutgivare, skriver att alla Amerikaner har anledning att jubla. Skälet till detta är att USA har sett framåt och lagt Bush-tiden bakom sig med detta klara mandat. 

Hon jämför Michelle Obama med John F. Kennedy. Likheten i budskapet om att alla måste jobba hårdare slår henne. Arianna sätter sin tillit till att den retoriska förmågan. Den kan göra underverk för att plocka fram det bästa i ett mycket besvärligt läge för USA. Ett retoriskt ledarskap a la Churchill kan göra underverk. Det är inte bara ett starkt kort. 

Vänder Obama USAs nedåtgående trend och tar landet ur kriserna blir han en av de allra största. Utmaningarna är mycket stora, både kortsiktiga och långsiktigt strukturella.

Valet av Obama är som Arianna skriver en spegel av USA. Amerikanerna är i hög grad protektionister och inte så mycket frihandelsvänner. USA har fått en liberalare president än Georg Bush, men inte en liberal president. Det är värt att hålla i minne.

I Europa är lyckan ännu större än i USA. Undersökningar talar om att han har ett så starkt stöd som 80% av folket. Här finns den största risken för "hope hangovers". Från ledande politiker i Europa finns en stark önskan att USA ska bli ett ekonomiskt lokomotiv. 

Ekonomins tidvatten rinner öster ut. Europa kommer att få se mindre hjälp än vanligt från USA för att få fart på sina ekonomier. Vi Européer måste själva göra jobbet.

Utrikespolitiskt innebär Obama i Vita huset en välbehövlig och välkommen kursändring. 

De neokonservativa får nu packa sina väskor. Saknaden av dessa kommer att bli ytterligt begränsad. Irak och Afganistan äventyren kommer nu att avvecklas. Det kommer på sikt att skapa en säkrare värld.

Metoderna som Obama använt i valkampanjen har vi all anledning att titta närmare på. Där har han bevisat att han är nyskapare. Bloggare, interaktivitet och gräsrotsmobilisering är något som många har anledning att lära sig mycket mer om. 

Är det politiksa ledarskapet av samma kvalitet har vi möjligheten få många positiva överraskningar. Annars blir det tyvärr många negativa.

Rothstein talar i nattmössan

Nyliberalismens död förkunnas av Bo Rothstein i en debattartikel på brännpunkt i Svenska Dagbladet. Rothstein hävdar att "Bakom finanskrisen i USA står avsaknaden av en nordisk välfärdsmodell". 

Mycket skitsnack ska man höra av en professor, men detta är för mycket.

Rothstein hävdar att låga skatter, svaga regleringar, stora inkomstskillnader och en minimal välfärdspolitik är USAs modell. Problemet är att det inte är USA han beskriver. Det är delar av USA. Man saknar inte svaga regleringar på finansområdet. Tvärt om är det otympliga regleringar på finansområdet som är ett av de stora problemen för USA. Detta har framkallat krisen. Dessutom hänger finanskrisen i hop med USAs strukturella utmaningar som vi skrivit om i en tidigare bloggpost.

Nej, ett av de stora problemen är de regleringar som infördes av president Georg Bush i juli 2002. Regleringarna samlades i en lag uppkallad efter sina upphovsmän: Sarbanes-Oxley. 

Den var svaret på brister i redovisning och etik i företag som Enron, Worldcom och Tyco International. Syftet var lovvärt. Man skulle kunna lita på företagens redovisningar och internkontroll. 

Effekten var förödande. Den skapade en byråkrati och stelbenthet i företagen som la grunden till dagens finanskris. Kostnaderna för att att följa lagen blev enorma. Genom att transparensen skulle vara så omedelbar blev frestelsen stor att skapa instrument som var svåröversiktliga. Efter några år sprang kontrollörerna i SEC i kapp uppfinnarna på investmentbankerna. När marknaden började svaja under hösten var bankerna tvungna att redovisa instrumenten till bråkdelar av det bokförda värdet omedelbart. Ryktesspridningen kom i gång. Spiralen kunde inte stoppas. Fötroendekrisen blev ett faktum. 

Med en annan och bättre anpassad lagstiftning skulle behovet av att uppfinna instrumenten varit mindre. När väl krisen kom skulle det funnits olika möjligheter att redovisa värdena. Ryktesspridningen skulle blivit mindre.  

Europeiska företag hade redan tidigare flytt USA som finansiellt centrum. Det blev för byråkratiskt att lyda under SECs kontroll. London fick en renässans som finansmetropol. 

USA klarade inte att reformera lagstiftningen. Allt detta skedde tack vare Sarbanes-Oxley Act.

Det är något helt annat än vad Bo Rothstein påstår

Nyttig amerikansk blogg för FRA motståndare

I FRA debattens kölvatten pratas det mycket om vad som sker i USA på underrättelseområdet. En blogg som beskriver det är FAS (Federation of American Scientists). Bland många intressanta bloggposter kan nämnas en om att senaten antagit en lag om att minska mängden hemligstämplat material. 

En annan bloggpost talar om felsatsningarna inom underrättelsesektorn som har kostat amerikanska skattebetalare 10 tals miljarder dollar i onödan. Senatorer börjar reagera på detta. Problemet är bara att man inte får veta om det eftersom felsatsningarna är hemligstämplade.

Vi har säkert samma problem i Sverige, också i FRA. 

Hur många miljarder har vi plöjt ned i onödan i underrättelsesatsningar som slagit fel?