En stilla duns, ett eko bara från förr?

Olika tider har vissa kännetecknande ljud. För dem som vuxit upp på 60 och 70 talen finns ett som bloggen särskilt minns och det tidningsbudets.
-Alltid för tidigt när man ville sova och alltid för sent när man ville läsa.
Dunsen på golvet eller bilen med bilradion på högsta volym utanför.
Tidningsbudet eller tidningsutbäraren hade sin självklara roll i samhället. Han eller hon var kulturbärare i många avseenden.

Det började med CNN och en man som hette Turner. 1991 visade kanalen hur snabb en TV kanal kunde vara att förmedla nyheter. Numera spelade det ingen roll var i världen det skedde. Att kanalen funnits sedan 1980 talet har de flesta glömt. Här började en ny kultur som på sikt kunde hota tidningsbudet.

Sedan kom tidningen metro, i vart fall i Stockholmstrakten. Första gången var den 14 februari 1995. Det var ett än tydligare hot mot den härskande kulturen.
Man kunde faktiskt läsa tidningen utan att få den hem i lådan.

Ytterligare ett antal år senare kom nätet och till slut, bloggarna. Det var inte längre självklart att journalisterna var först med nyheterna. Andra kunde vara snabbare.

Papperstidningens död har det talats om de senaste 20 åren.
Den har levt och överlevt. Precis som hotet om vargen som aldrig kommer tas byn på sängen när den verkligen dyker upp.

Svenska Dagbladet visade häromveckan att papperstidningen, i vart fall, den nyhetsförmedlande riskerar att vara inne i en dödskamp. Nätet vinner.
Svenskan konkurrerar ut DN på nätet. Intäkter från tidningen slussas över till nätet. Problemet är bara att intäkterna på nätet är 10% av vad de var i papperstidningen.

Nu kommer Svenskan snart att vara utan egen sportredaktion.
Kulturdelen flyttar in hos nyheterna, länk.
Näringslivsdelen lever kvar, men med nätet som mer av fokus. Detta är andra neddragningen på Svenskan med 20- 25% på mindre än 2 år, länk, länk.

Tidningens vinst i år verkar vara lika med presstödet. Som i sin tur ständigt minskas och det är väl i och för sig riktigt. Inom något år lär inte Svenskan vara en sjudagarstidning.
-Frågan är hur många dagar i veckan den kommer att ges ut?
En tjockare tidning till helgen lär det bli. Sedan är det mer en frågesport om vilka dagar som försvinner.

Att DN kommer att vara tvungen till neddragningar är också klart. Mer av synergier mellan Expressen och DN måste plockas fram. Chefredaktören som president i egen republik kommer att försvinna även hos Bonniers. Kanske Sydsvenskan hinner före med nästa stora förändring?

Det finn anledning att vara en smula nostalgisk. Tidningsbudet lär snart vara utrotningshotat. Däremot finns det all anledning att acceptera och faktiskt glädjas över utvecklingen på medieområdet. Konsumenterna och läsarna är vinnarna. Det har blivit mer och bättre nyhetsförmedling och djupare analyser genom den tekniska utvecklingen.

Om 50 år minns ingen ljudet av tidningen i lådan eller motorljudet från tidningsbudet. 

Expressen på rätt spår

Jonas Forsberg skriver en bra ledarartikel om internet i dagens Expressen, länk.

Tänk den dag Peter Wolodarski på DN gör det. 

Vi får inte filtrera bort Marklund bara för att hon har och gör fel

Det krävs tydligen inte så mycket för att bli skribent i Expressen nuförtiden. Ett exempel på detta är Liza Marklund. Hon skriver en krönika med rubriken: "träng inte ut våra musiker", länk.

Artikeln är ett sammelsurium av halvsanningar, 100% iga lögner, en påstådd upplevelse av en musiker, med ett band och det Marklund förmått tänka ut på egen hand. Genom artikeln devalverar hon formidabelt; Expressen, sig själv och krönikörerna som yrkesgrupp.

Det kan vara bra för nämnde Marklund att förstå att distribution och lagring av musik är i förändring. CDn lanserades 1979. Den ersatte LP skivan som i sin tur ersatte... 

Sedan ett tag är det enklast och billigast att distribuera musik via internet. Lagring sker bäst på nätet eller på en hårddisk.

Att CD affärerna försvinner är inte märkligare än att möjligheten att byta häst på gästgiverierna försvann när bilen kom. Hela Marklunds hemmakokta resonemang till stöd för CDn vittnar om en brist på verklig och levande närvaro i samhället.

Hon summerar sina funderingar i tre punkter.

1. Vuxna människor måste förstå att man inte kan stjäla. 

-Ja, det är riktigt. Frågan är bara om det Marklund bevittnat är stöld. I det fall hon själv anför verkar det vara så att bandet själv lagt upp sin musik på fildelningssiten. De vill uppenbarligen göra reklam för sin musik genom att folk laddar ned den. Då är det i vart fall inte stöld. 

Frågan om hur upphovsrättskyddat material distribueras på nätet är mera komplicerat än att man kan säga att vi ser stöld här. Det kan vara det, men det behöver inte vara det. För det andra är det lämpligt att en lagstiftning om exempelvis stöld har förankring i människors rättsmedvetande. Har den inte det blir det besvärligare. Sist och slutligen måste en upphovsrättslagstiftning främja artister, konstnärlig och ekonomisk utveckling. Det visar faktiskt Marklunds egna små funderingar. Därför finns det många intressanta alternativ till dagens upphovsrättslagstiftning

2. Har hon en uppfattning att barn inte ska uppfostras i tidens anda utan till en tid som flytt. Intressant som provokation, men föga lämpligt. Det tror jag till och med Marklund själv inser.

3. Hävdar hon att internetleverantörerna måste bli poliser. Menar hon att Volvo och SAAB på samma sätt är ansvariga för lagsökningen av alla bankrånare där en bil av något av dessa bilmärken figurerat. 

Personligen anser jag att polisen är den som ska sköta brottsutredningar och domstolarna döma. Andra får kommentera och tycka, men där får det stanna.

Hon hänvisar till att om det inte hjälper kan man göra som kineserna och filtrera bort oönskade siter. Nu har Sverige något som heter medborgerliga fri- och rättigheter. Däribland finns något som kallas yttranderätt. Det ger alla och envar möjlighet att tycka. Även dem som torgför mer eller mindre korkade åsikter. Det ger till exempel Liza Marklund möjligheten att ostraffat tycka vad hon gör.  Vi ska inte filtrera bort vare sig the Pirate Bay eller Liza Marklund, trots att kineserna kan det.

 Andra bloggar: Enligt min humla, Johan Ingerö, Anna Troberg, Minamoderatakarameller, Promemorian, Hanna Wagenius, Opassande, Christian Engström,

Lejonkung får söka nya vägar

Dagens Nyheter spekulerar i dag om att Lars Lejonborg försvinner ur regeringen i oktober. Dagens skola talar om maktkamp. Expressen skriver också om Leijonborg i dag

Rockaden man beskriver verkar högst sannolik. 

Jag tror inte man kan tala om maktkamp. Det är enklare än så. Att sitta som folkpartiledare är att sitta i en katapultstol. Utlösningsmekanismen är mycket känslig. Nyss var det Lejonborgs tur. Taburetten i regeringen hörde samman med partiledarposten. Den är borta så nu åker taburetten också. Gångjärnen till svängdörrarna i ordföranderummet är välsmorda. Detta är folkpartiets ledningsfilosofi i praktiken.

Näste man ut är: Björklund. Undrar om han får sitta över valet?

Exit Bildt

Carl Bildt är som bekant vår utrikesminister sedan 2006. 

Enigt välunderrättade källor går vi nu in i det sista året med Bildt i den rollen. 

I samband med att han tillträdde lovade Fredrik Reinfeldt  honom att verka för att Bildt blir den höge representanten för GUSP, eller i dagligt tal, "EUs utrikespolitiske talesman". 

På den posten efterträder han i så fall Javier Solana. I sämsta fall ska han bli EU kommissionär och efterträda Margot Wallström, enligt Reinfeldt löfte. 

Valen hålls i juni nästa år och sedan formas den nya kommissionen och det nya EU parlamentet.

Carl Bildt hade från 1995 olika internationella uppdrag på Balkan. 

Först som medlare i den jugoslaviska kriget. Han var med och förhandlade fram Daytonavtalet under november 1995. Det avtalet undertecknandes 14 december samma år. I avtalet stipulerades att det internationella samfundet skulle utse en "hög representant" som skulle övervaka genomförandet av avtalet. Denna post hade Carl Bildt från avtalets undertecknande och fram till 1997. 

Carl Bildt var efter detta tungt meriterad. Han hade avgått som partiledare i augusti 1999. 

Han ville nu ha ett nytt tungt internationell uppdrag. USA blockerade detta. Han hade trampat Amerikanerna på tårna. Uppslag kom fram, men överallt satte USA stopp. I stället fick han en tämligen obetydlig roll som medlare av Kofi Annan. Surt tyckte räven och Bildt ännu mer.

Därefter inleder han en karriär som styrelseproffs. Lyckas mycket väl. Hade inte Svenskar varit så avundsjuka hade man applåderat. Under denna period ökade han sin personliga förmögenhet med mellan 25-40 miljoner kronor. Imponerande gjort. 

När han återkom till politiken efter valet 2006 har det lagts honom till last. Det resonemanget tycket jag är mycket tveksamt. Det är självklart att det framgång ska vara meriterande även inom politiken. Problemet är att vi i Sverige inte har en modell för oberoende förvaltning av aktier och värdpapper för höga politiker.De måste skiljas från sitt inflytande över den när de har ett offentligt uppdrag. Hade vi haft det hade Bilds aktier och optioner inte varit något problem.

Hans arbetsmetoder på utrikesdepartementet är omstridda. Ledande tjänstemän säger sig inte sällan sakna direktiv utan får läsa på bloggen i stället. I någon mån är det kritikvärdigt. Samtidigt är Bildt nytänkare. Han använder nätet för opinionsbildning på ett sätt som ingen politiker i sin generation i Sverige. 

UD som organisation har nog en del att lära av sin chef där. Metoderna kan kanske förfinas, men det finns möjlighet för lärande här 

Det som däremot börjar bli ett problem är att Carl Bildt har lärt sig läxan från förra gången. När man ska ha ett internationellt uppdrag måste gilla en. Nu måste alla tunga länder i EU gilla Carl Bildt. Han flörtar med fransmännen genom att stötta Lissabonfördraget ganska tufft. 

Land efter land försöker han att charma. Nu står de Baltiska länderna och Polen på tur. 

Genom ett agerande i olika sakfrågor som inte är grundläggande fel, men som hela tiden verkar påverkas i marginalen av hans mål om nytt jobb börjar Carl Bilds integritet kunna ifrågasättas.

En lysande ideell politisk karriär håller på att bli personligt opportunistisk. Det finns en risk att Carl Bildt i sitt regerande först tillgodoser Carl Bilds personliga intressen och sedan Sveriges. Det är illa. Då kan hans trovärdighet snabbt urholkas.

Ceasars hustru får inte misstänkas.

Grundlagen ska skydda bloggare från EUs dumheter

EU parlamententet förbereder lagstiftning om bloggar och bloggare som bland annat innebär registrering av bloggare och deras åsikter. 

Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Kritiska röster har hörts från bland andra Henrik Alexandersson i blogposterna; EU och bloggarna: Att göra!, EU och bloggarna: Det blir reglering!. Christofer Fjellner skrev i Expressen ett kritiskt inlägg om dessa EU direktiv. Svenska Dagbladet ledarblogg kritiserade också direktivet. I dagens Aftonbladet finns ytterligare en artikel i ämnet.

När det gäller direktivets tillämpning så strider det mot svensk grundlag vilket jag kommenterat tidigare i bloggposten Registrering av bloggare.

För svenskar och Svenska bloggar ska enligt mitt förmenande inte dessa EU lagar tillämpas. Anledningen till detta är den så kallade "so lange principen". Principen innebär att EU rätten står över svensk lag "så länge" den inte strider mot Svensk grundlag. Principen tillkom efter ett avgörande i EU domstolen mellan Tyskland och EU (ref: Ulf Bernitz: EU rättens grunder, 3 upplagan sid.  75). I samband med grundlagsändringen 2002 när man gjorde det möjligt att riksdagen kan överföra beslutanderätt till EU om det inte strider mot Svensk grundlag.

Detta innebär inte att vi på något sätt ska mildra kritiken mot tokerierna. Det innebär ytterligare ett argument för de EU parlamentariker som strider mot direktivet. 

700.000 advokater kan inte ha fel

700.000 advokater kan inte ha fel. Rådet för advokatsamfunden i EU ställer sig nu bakom kritiken mot FRA lagen, enligt Advokatsamfundet. Invändningarna är framförallt två:

-den äventyrar advokaters tystnadsplikt, eftersom FRA kan lyssna,

-det krävs inget domstolsbeslut för att spana på svenskar.

Dessutom menar man att lagen hindrar export av juridiska tjänster över gränserna i Europa.

Det verkar som om man ser att lagen kan vara ett hot mot den fria rörligheten av tjänster inom unionen. Det är ett mycket intressant argument som inte kommit fram i debatten tidigare.

Mot den bakgrunden:  Är FRA lagen  förenlig med EU rätten? 

Sverige diskriminerar ju faktiskt de som utnyttjar rörligheten inom unionen. 

Det vore  mycket intressant att veta vad en av Sveriges mest kända EU experter Ulf Bernitz anser om detta.

Sveriges Advokatsamfund och dess generalsekreterare Anne Ramberg har redan tidigare varit start kritisk till FRA lagen, men nu sprider sig kritiken och oron i Europa mot lagen.

När ska regeringen på allvar lyssna.

Två folkpartister som däremot har tänkt till är Camilla Lindberg och Agneta Berliner som vill inrätta en specialdomstol som ska avgöra vilken information FRA ska få ta del av. De vill också ha en parlamentarisk utredning för att skapa en bra lösning för signalspaning. Deras artikel i gårdagens nummer av Expressen refereras av Henrik Alexandersson.

Vad gäller regeringen som helhet undrar man. Krävs det att man ser hur många väljare som möter upp den 16 september på demonstrationen mot FRA lagen, för att man ska göra något konstruktivt.

Vem ska ut på bilden?

Vet inte om Expressen har koll på vilken regering vi har. 

En person ska nämligen ut på bilden av regeringen. 

-Helt riktigt. 

-Mikael Odenberg har faktiskt avgått som försvarsminister, men han finns kvar på bilden av regeringen som inleder artikeln.

Det är kanske dags att toppa Expressens lag med någon som vet vem som är med. 

Årets bild från Harpsund hade fungerat bra.