Papperstidningen kris: dags för mera presstöd?

Ett ledarstick i Aftonbladet förvånar, länk. Problemet som målas upp i denna ledare av Karin Pettersson är tidningsmediernas kris. Lösningen däremot är mycket förvånande. Det krävs mera presstöd.
Att en tidning, på ledarplats i en börsnoterad koncern med norska och amerikanska ägare förespråkar detta är minst sagt underligt.

Papperstidningen försvinner långsamt bort. Det är mycket en generationsfråga. Äldre läser papper. Yngre läser på nätet. Personer som är födda i slutet av 1970 talet har svårt att förstå papperstidningens fördelar. Det är nätet som gäller. Samtidigt blir den långsamma döden för papperstidningen ett ekonomiskt problem för de etablerade tidningarna. Om intäkterna på nätet är en femtedel, en tiondel eller en tjugofemtedel vilket en del hävdar är en akademisk fråga. Det går inte längre att göra tidning i dag som för fem eller tio år sedan. Kostnaderna är för höga. I detta läge menar Karin Pettersson att det krävs statligt stöd, presstöd. I annat fall kommer den tredje statsmakten att försvinna, menar hon.

Tidningar i vilken form de än befinner sig har högst trovärdighet som oberoende. Presstödet är en väg att inte vara oberoende. Därför är det tidningarnas eget ansvar att finna affärsmodeller som fungerar. Papperstidningsbranschen kommer att vara en krisbransch under lång tid. Den som däremot kombinerar rätt innehåll och distributionsform med rätt bemanning kommer att vara en vinnare på mediemarknaden. Det kan aldrig staten göra. 

En stilla duns, ett eko bara från förr?

Olika tider har vissa kännetecknande ljud. För dem som vuxit upp på 60 och 70 talen finns ett som bloggen särskilt minns och det tidningsbudets.
-Alltid för tidigt när man ville sova och alltid för sent när man ville läsa.
Dunsen på golvet eller bilen med bilradion på högsta volym utanför.
Tidningsbudet eller tidningsutbäraren hade sin självklara roll i samhället. Han eller hon var kulturbärare i många avseenden.

Det började med CNN och en man som hette Turner. 1991 visade kanalen hur snabb en TV kanal kunde vara att förmedla nyheter. Numera spelade det ingen roll var i världen det skedde. Att kanalen funnits sedan 1980 talet har de flesta glömt. Här började en ny kultur som på sikt kunde hota tidningsbudet.

Sedan kom tidningen metro, i vart fall i Stockholmstrakten. Första gången var den 14 februari 1995. Det var ett än tydligare hot mot den härskande kulturen.
Man kunde faktiskt läsa tidningen utan att få den hem i lådan.

Ytterligare ett antal år senare kom nätet och till slut, bloggarna. Det var inte längre självklart att journalisterna var först med nyheterna. Andra kunde vara snabbare.

Papperstidningens död har det talats om de senaste 20 åren.
Den har levt och överlevt. Precis som hotet om vargen som aldrig kommer tas byn på sängen när den verkligen dyker upp.

Svenska Dagbladet visade häromveckan att papperstidningen, i vart fall, den nyhetsförmedlande riskerar att vara inne i en dödskamp. Nätet vinner.
Svenskan konkurrerar ut DN på nätet. Intäkter från tidningen slussas över till nätet. Problemet är bara att intäkterna på nätet är 10% av vad de var i papperstidningen.

Nu kommer Svenskan snart att vara utan egen sportredaktion.
Kulturdelen flyttar in hos nyheterna, länk.
Näringslivsdelen lever kvar, men med nätet som mer av fokus. Detta är andra neddragningen på Svenskan med 20- 25% på mindre än 2 år, länk, länk.

Tidningens vinst i år verkar vara lika med presstödet. Som i sin tur ständigt minskas och det är väl i och för sig riktigt. Inom något år lär inte Svenskan vara en sjudagarstidning.
-Frågan är hur många dagar i veckan den kommer att ges ut?
En tjockare tidning till helgen lär det bli. Sedan är det mer en frågesport om vilka dagar som försvinner.

Att DN kommer att vara tvungen till neddragningar är också klart. Mer av synergier mellan Expressen och DN måste plockas fram. Chefredaktören som president i egen republik kommer att försvinna även hos Bonniers. Kanske Sydsvenskan hinner före med nästa stora förändring?

Det finn anledning att vara en smula nostalgisk. Tidningsbudet lär snart vara utrotningshotat. Däremot finns det all anledning att acceptera och faktiskt glädjas över utvecklingen på medieområdet. Konsumenterna och läsarna är vinnarna. Det har blivit mer och bättre nyhetsförmedling och djupare analyser genom den tekniska utvecklingen.

Om 50 år minns ingen ljudet av tidningen i lådan eller motorljudet från tidningsbudet.