Mediebaroner och bildirektörer i samma båt

Att papperstidningens kris är en generationskris visste vi. Faktum är att de ändrade läs- och konsumtionsvanorna för media var väl kända redan i slutet av 1990 talet. Ändå gjorde man nästan ingeting för att möta de förändrade mönstren. Den tekniska utvecklingen gjorde sitt för att rita om mediekartan. Prenumeranter på papperstidningar tenderar allt mera att bli om inte en nära döden upplevelse så en sorts pensionärsförening.

Det började med att yngre hoppade till den tidning där man fick till lägst pris och använda text TV. Nu är det är nätet som är informationskällan för dem som är födda 1970 och yngre. Nättidningar, siter och sociala medier presenterar nyheterna och bär allt mer reklambudskapen, länk. Det gör inte längre papperstidningen.

Kommentarer och fördjupningar läser man fortfarande i pappersform även om tekniken även här ändrar mönstren. Det viktigaste för medielandskapet är att konsumenten är beredd att betala för innehållet här. Så är det inte med nyheterna.

Tidningsföretagen ändrar trots detta inte affärsmodellerna. De fortsätter att producera tidningar som i allt väsentligt ser lika dana ut som för 10-15 år sedan. Än värre som ingen vill ha, vare sig annonsörer eller läsare. I stället ropar man på publicistiskt statligt omställningsstöd. Brösttoner som att "annars hotas demokratin hörs". Sanningen är en annan. Man är för lite förändringsbenägen och innovativ från medieföretagens sida. Dessutom verkar man inte se att ett paradigmskifte som detta kräver risktagande.

Det som kanske är mindre känt är att bilindustrin börjar få en parallell utveckling med mediedinosaurerna. Bilen har sedan minst mitten på 1900 talet var statussymbolen nummer ett. Bilindustrin har tjänat de pengar som är möjligt på denna trend.

Nu kommer en gerationsutmaning även för bilindustrin. Krisen är alltså inte bara konjunkturbetonad. Den yngre generationen ser inte bilen längre som en statussymbol. Det är inte ens en självklarhet att ta ett körkort. I stället får vi en allt starkare urbaniseringstrend bland yngre.

Centralt i städer är bilar i vägen. De är dyra att förvara. Nya modeller för att använda bilen går från att vara marginalföreteelser till att bli "mainstream". Ett sådant exempel är bilpoolerna. Bilar blir transportredskap med lägre status än avancerade mobiler och olika former av portabla datorer. Det skapar ytterligare marknad för billigare bilar från framförallt Korea och Kina.

Bilbolagsdirektörerna är i allt väsentligt tekniker, ingenjörer som kommer från en helt annan generationskultur. De verkar inte se trenden. Generationshotet mot den Europeeiska bilindustrin börjar bli tydligt,
I första läget är det mellanprisbilar utan tydlig identitet som berörs.
I ett längre perspektiv kommer dessa trender även att nå premiumsegementet.

Att bildirektörer ropar på stadsstöd för att lösa sina problem är vi vana vid. Frågan är bara vilka argument man kommer att använda denna gång?

Andra medier: SvD, Dagens Media, Dagens Industri, Affärsvärlden

Papperstidningen kris: dags för mera presstöd?

Ett ledarstick i Aftonbladet förvånar, länk. Problemet som målas upp i denna ledare av Karin Pettersson är tidningsmediernas kris. Lösningen däremot är mycket förvånande. Det krävs mera presstöd.
Att en tidning, på ledarplats i en börsnoterad koncern med norska och amerikanska ägare förespråkar detta är minst sagt underligt.

Papperstidningen försvinner långsamt bort. Det är mycket en generationsfråga. Äldre läser papper. Yngre läser på nätet. Personer som är födda i slutet av 1970 talet har svårt att förstå papperstidningens fördelar. Det är nätet som gäller. Samtidigt blir den långsamma döden för papperstidningen ett ekonomiskt problem för de etablerade tidningarna. Om intäkterna på nätet är en femtedel, en tiondel eller en tjugofemtedel vilket en del hävdar är en akademisk fråga. Det går inte längre att göra tidning i dag som för fem eller tio år sedan. Kostnaderna är för höga. I detta läge menar Karin Pettersson att det krävs statligt stöd, presstöd. I annat fall kommer den tredje statsmakten att försvinna, menar hon.

Tidningar i vilken form de än befinner sig har högst trovärdighet som oberoende. Presstödet är en väg att inte vara oberoende. Därför är det tidningarnas eget ansvar att finna affärsmodeller som fungerar. Papperstidningsbranschen kommer att vara en krisbransch under lång tid. Den som däremot kombinerar rätt innehåll och distributionsform med rätt bemanning kommer att vara en vinnare på mediemarknaden. Det kan aldrig staten göra. 

Almedalen 2012, arrangemanget

Då har fyra partiledare talat i Almedalen. Själva arrangemanget är större än någonsin. Det verkar som om antalet besökare inte ökat i år.

Fokus har för länge sedan lämnat partierna och deras politik. I stället har det blivit opinionsbildarnas, lobbyisternas, organisationsföreträdarnas, vdarnas och festarnas mecka.
Att veckan fyller sin funktion är klart. Här finns alla inom opinionsbildning. Här sluts kontakterna som blir till avtal. Marknaden är här. Man möts, köper och byter här. Precis som i gamla tider. Det är bara föremålen som ändrats.

Varje båtlast för mellan 1200 och 1500 människor till eller från Gotland. De flesta av dessa åker till Almedalens aktiviteter. Till detta kommer upp till 500 bilar, per tur. Varje båtlast levererar omsättning till Gotlandsbolaget på minst 300.000 inklusive moms. I många fall mycket mer.

För vissa restauranger står Almedalsveckan för 25% av årsomsättningen. Lokaler i universitet och på andra ställen kostar den här veckan summor som får en att baxna. 100.000 kronor per dag kostar en av de mest populära uteplatserna att hyra.Trädgårdar kan kosta från 30-000 kronor per dag och uppåt, att hyra.  Hotellrummen är betydligt dyrare än i Stockholms innerstad under veckan. Lägenheter i Visby innerstad kan lätt kosta flera 10.000 tals kronor denna vecka. Så det ekonomiska värdet av veckan är svårt att underskatta.

Arrangemanget är inte ett sammanhållet arrangemang längre. Det har fragmenterats. Till en ökande mängd arrangemang är det enbart särskilt inbjudna som är välkomna. På sitt sätt strider det kanske mot andan i arrangemanget. Samtidigt har det närmast blivit en nödvändighet i takt med att veckan blivit allt större.

För media blir detta juli-veckan utan nyhetstorka, länk, länk, länk, länk, länk.

För politiken är kanske det viktigaste att människor som sällan eller aldrig lyssnar till partiledarna och vad de har att säga närmast tvingas lyssna. 30-45 minuter med start klockan 19.00, vanligen. Detta har i sig ett mycket stort värde.

Lite ändringar har skett i strukturen. Stefan Löfvén håller sitt tal klockan 15.00 på lördagen. Göran Hägglund har dragits årets nitlott. Klockan 11.00 på söndagen ska han locka folket att lyssna, Kanske i konkurrens med ett kyrkobesök.

Längden på arrangemanget fungerar inte längre. Söndag till och med söndag är för långt. Här måste arrangörerna  göra något.

Media är samlade på i två platser, när man inte finns i sina egna kyffen. Tidningarna eller gammelmedia håller till i universitetets lokaler. Bloggarna har sitt newsroom arrangerat genom Almega, på bloggplats H12 på Wisby Strand.

Större eller mindre nästa år?
60/40 att det blir ännu lite större.

Lätt att överskatta media och underskatta sociala medier

På flygresor får i vart fall denna bloggs skribent möjlighet att läsa både böcker och sina favorittidskrifter. En av dem är definitivt Foreign Affairs. I senaste numret stod bland annat en mycket tankvärd artikel om sociala medier, länk, skriven av professor Clay Shirky.

Han skrev artikeln före vad som hände i Tunisien och i Egypten. Den har lite av en profetisk ansats även om den inte är som när Paul E. Erdman förutsåg att shahen av Iran skulle störtas i boken the Crash of 79 redan 1976.

Samtidigt visar artikeln på några av de grundläggande mekanismerna för hur vad internet och mobiltelefon skapar. Det gör att artikeln på många sätt förklarar processerna i samhällsomstörtningarna i dessa båda länder.

Det är lätt att överskatta effekterna av media generellt, menar Shirky. Däremot underskattar man generellt verktyg som gör att människor kan organisera sig och koordinera sig lokalt. Datorer är överskattade medan mobiltelefoner är underskattade.

Han hänvisar till sociologerna Katz och Lazarsfeld som menar att massmedia i sig inte ändrar människors sätt att tänka. I stället är det en tvåstegsraket. Först förmedlas idéer och åsikter via media. Sedan kommer den viktigaste processen när dessa idéer förs vidare som ett eko bland vänner, familjemedlemmar och kollegor. Det är i detta senare stadium som opinioner skapas.

Vad de nya medierna gör är att de skapar vad militärerna kallar för ett "delat medvetande". Man kan gå från att förstå situationen till att veta vad andra gör i denna situation. Det gör att man bland annat har mycket snabbt att göra något gemensamt.

Detta är lärdomar som både kan omsättas globalt, nationellt och lokalplan.

Ljumt intresse för EUs vardagsarbete hos traditionella medier

Henrik Alexandersson, länk filosoferar om varför framförallt de traditionella medierna inte bevakar EU med någon inlevelse. Under ett kort tag av EU-valet och Sverige som EU-ordförandeland såg det annorlunda ut. Trots det stora inflytande som EU har på svensk lagstiftning så skrivs det lite.

Papperstidningen med sin elektroniska upplaga verkar inte ha råd att ha en korrespondent där nere där det händer. I det fall man har en korrespondent verkar den inte speciellt produktiv.

Vad som återstår är bloggar och sociala medier. En som bevakar EU framförallt ur integritets- och frihetsperspektiv är just nämnde Alexandersson. Några av EU parlamentarikerna skickar också elektroniska budskap, tyvärr med mycket varierande periodicitet.

Jag kan hålla med Alexandersson om att fokus dessutom är märkligt hos de traditionella medierna. Det är i stort sett enbart storpolitik som bevakas. Här finns en lucka eller om man så vill en möjlighet.

En sak är dock klar. Utan bloggosfären skulle läget varit mycket sämre.

Underlag för dig som ska välja läkare i Hudiksvall

Så här skriver den danska tidningen Extrabladet om den omskrivna läkaren i augusti år 2006, länk som bloggen refererat till i en tidigare bloggpost, länk:

"Kirurg på rædselsturne

Johanne Brandborg Krogh, ortopædkirurg, ukendt opholdssted Sverre Quist | Thomas Gösta Svensson - 16:00 - 05. aug. 2006 Kig godt efter navnet Johanne Brandborg Krogh næste gang, du skal under kniven på et sygehus. Den danske kirurg har nemlig fået et hav af så alvorlige klager i Sverige og Norge, at Sundhedsstyrelsen nu har besluttet at sætte den kvindelige kirurg under skærpet tilsyn herhjemme. I Sverige har Johanne Brandborg Krogh modtaget seks klager om lægesjusk, mens de norske sundhedsmyndigheder har kendskab til 22 sager. Det drejer sig blandt andet om patienter, der efter hofteoperationer fik forskellig benlængde. Det har ført til, at Johanne Brandborg Krogh ikke længere må fungere som kirurg på norske sygehuse. Hun må dog fortsat godt skære løs i Danmark, selv om hun nu er under skærpet tilsyn. Ekstra Bladet kunne således tidligere på året afsløre, at Johanne Brandborg Krogh arbejdede som kirurg på Bornholm Centralsygehus. Hun blev dog fyret, da sygehusdirektøren læste om hende i avisen. Der er ingen der ved, hvor skandalekirurgen befinder sig i dag." Som vi ser av referatet har Danska tidningar publicerat namnet. Även Norska tidningar har publicerat namnet. Här är ett exempel från Stavangeravisen, länk: Sverige:I Norge er hun anmeld 42 ganger "Dansk skandale-lege jobber i Sverige Den danske kirurgen Johanne Brandborg Krogh har fått seg jobb på sykehus i Hudiksvall i Sverige. Legen fikk sparken i Norge etter hun er dømt for feilbehandling av 29 pasienter i 42 klagesaker, som er norsk rekord. Hun kom til Norge etter en rekke skandaler i hjemlandet. Men det ser ikke ut til at ledelsen ved sykehus følger med i hva som skjer i andre nordiske land. Johanne Brandborg Krogh hadde laget en rekke feil på pasienter i Danmark da hun fant det smartest å søke seg til Norge og norske sykehus. Her har hu klart å bli innklaget for 42 tilfeller av feilbehandling. Pasientskadeerstattninger på over 10 millioner er utbetalt på grunn av legens feil. Og mer kan det bli. Etter å ha satt norsk rekord i feiilbehandlinger er nå kvinnen ansatt ved et sykehus i Sverge. Der påstår ledelsen at de ikke ante om alle hennes feil, i følge NRK og bt.dk" Bloggen tycker det är viktigt att diskutera när namn ska publiceras och inte. Varför väljer svenska tidningar att inte publicera namnet? Detta är värt en ordentlig debatt tycker bloggen. Misstankar är en sak, men konstaterade fel och domar är en annan. Borde inte patienter och blivande patienter ha rätt att välja den läkaren man upplever som mest kompetent? Vilken roll är då gammelmedia beredda att spela för att vara både informativa och pressetiska? Andra bloggar: SvD

Reellt kundval i vården

Nu visar det sig att Hudikvallsborna med omnejd har svårt att veta vilken kvalitet man får på sina kirurgiska ingrepp, länk, länk.

En läkare som i Norge förbjudits operera gör det i Hudiksvall. Braskande rubriker talar om olika felgrepp. Vi talar om 17 prickar och kostnader för patientförsäkringen i Norge på över 13 miljoner.

Är en sådan person lämplig att fungera som ortopedkirurg?

De flesta svarar nog nej på den frågan.

Gammelmedia publicerar inte namnet på doktorn. Det borde vara det minsta man kunde begära. Det måste vara möjligt att göra medvetna val när man opereras. Gammelmedia lever inte upp till sin roll.

Visst finns det ett integritetsmoment i denna fråga. Samtidigt verka utelämnandet av namnet närmast ske reflexmässigt. Vi behöver en debatt om när det finns ett stort allmännintresse och berättigat behov av publicerade namn och när det inte finns.

Patienterna vill ha ett reellt kundval. Det borde de få hjälp med även i detta fall.

Andra medier: Expressen, Aftonbladet,

Den onödige Alex Schulman

I en artikel i Dagens Nyheter ställer Alex Schulman frågetecknen kring bloggen, dess inflytande och behovet av den, länk.

Han ifrågasätter om bloggarna sätter agendan för samhällsdebatten. Tesen är att gammelmedia gör det. 

Att det finns 60.000 aktiva bloggare viftar Schulman bort med en axelryckning. 

60.000 nya opinionsbildare det är ganska enormt. Att sedan de olika sociala medierna stöttar varandra och skapar en enorm genomslagskraft verkar inte bekomma herr Schulman.

Vi vet att mediekonsumtionen har förändrats. De yngre lägger allt mindre tid på sk gammelmedia eller papperstidningen om man så vill. I stället lägger de tid på sociala medier. Detta verkar nämnde Schulman inte heller bry sig om.

Om 5% av svenskarna dagligen läser bloggar kan man fråga hur många som läser tidningarnas debatt och ledarsidor. Det är sannolikt inte fler än 5%. Som jämförelse kan nämnas att antalet medlemmar i de politiska partierna är cirka 1% av befolkningen. Åsiktsbildning och debatt utövas av ett litet fåtal. Det bloggosfären har gjort är att bredda den gruppen något. 

Detta är i sig lovvärt.

Att debatten om integritet engagerar människor visar om inte annat EU valet. Fildelning och FRA frågan gjorde att nästan 8% röstade på piratpartiet. Det motsäger Schulmans påståenden.

Om Schulman kan man säga att han är onödig. Det är inte bloggosfären. Har behöver gammelmedia för att sprida sitt budskap och bygga sitt varumärke. 

Gammelmedia och bloggosfären drar däremot ömsesidig nytta av varandra.

Andra bloggar: Utsikt från höjden, bloggtidningen,

Morfars gamla skrivmaskin använder jag inte för att skriva med

Den som känner sig hotad gör märkliga saker. I går kväll var det Jan Guillou som kände sig hotad av bloggosfären. Per Åke Olsson kommenterar den debatt han var med i, länk. 

Farmor Gun kommenterar också debatten, länk. I studion satt PM Nilsson och den från bloggosfären kände Mymlan.

Guillou talar nedsättande och arrogant om bloggosfären. Det gör han ofta om olika företeelser och det blir bra. Den här gången blev det bara plumpt. 

Sanningen är att han representerar en utdöende skara. Den typ av utrotninghotad yrkesgrupp som en gång de välbetalda typograferna tillhörde. De strejkade, stoppade pressarna och gjorde allt för att stoppa utvecklingen. 

I dag finns det journalister som vare sig förstår eller använder sig av bloggosfären. Denna speciella ras kommer att dö ut. Det kan vara så att papperstidningen och elektroniska media kommer att leva sida vid sida. Det kan också vara så att papperstidningen som dagligt nyhetsmedium försvinner helt. 

I stället ser vi sannolikt en utveckling som går åt en kommenterande och fördjupande journalistik distribuerad på papper. 

Man läser av olika skäl. Ibland är det språkdräkten som är central. Ibland är det informationen i sig. Självklart kommer journalisten alltid vara den som skriver väl. Det räcker inte med att skriva väl i dag. En del journalister i gammelmedia är inte hungriga längre. De jagar inte nyheterna och arbetar inte tillräckligt hårt för att få till reportagen. Dessa är hotade av bloggarna. Vem vill ha en lågpresterande journalist, när det finns högpresterande researchers i bloggosfären?

Om gammelmediajournalisten och bloggaren är lika hungriga vinner sannolikt journalisten, givet att distributionen är tillräcklig snabb. 

Bloggande tidningar kommer vi ser mer av. Däremot är det inte säkert att det kommer att bli lika intressant för bloggare att börja ge ut papperstidningar.  

Visst kan jag titta på min morfars vackra gamla skrivmaskin. 

Den är just vacker, men jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda den till vad den var tänkt för.

Andra media: Fokus,

Fotnot: Jan Guillou är född 1944. Han är 65 år i år.

DNs nya slogan: vi silar mygg och sväljer kameler

Vad är ett journalistiskt scoop? 

För DN verkar det vara att även bloggare ibland får betalt för sin publicistiska gärning. Mycket suspekt speciellt i ljuset av att bloggare också är människor, länk. Någon gång kan det finnas en PR-byrå med i bilden. Att journalister får månatligt ersättning, ofta kallat lön verkar däremot vara helt i sin ordning. Detta trots att lönen ofta härstammar från annonsintäkter.

Som uppslagsverket wikipedia.org mycket riktigt anmärker i en artikel "Webbtidningarnas ankomst har gjort att scoopets betydelse har minskat, eftersom en tidning som är ensam om en nyhet  förr hade ett drygt dygns försprång, medan andra tidningar idag snabbt kan citera dem".

Det avslöjande som Rick Falkvinge, länk gjorde genom överdirektören vid FRA Anders Wik klassar DN uppenbarligen som vardagsmat. Personligen tycker jag den bedriften är värd stora journalistpriset. 

Wik förklarar i samtal med Falkvinge tydligt vilken typ av lagbrott det är FRA utför och varför det är ett lagbrott. Andra myndigheter som försvaret hade påstått att FRA fortlöpande har brutit mot grundlagen. Dittills hade det inte gått att få bekräftat. Nu erkänner FRA genom sin näst högste tjänsteman.

Det länge sedan avslöjandet gjordes. Det skedde den 31 maj 2008.

Att FRA sedan 1976 brutit mot grundlagen tar DN uppenbart med en axelryckning. Det är inget att följa upp.

Varför har ingen ställts till ansvar? Varför pågår ingen förundersökning mot de ansvariga?

Innan jag har ställt frågan är svaret givet. DN sysslar inte med den typen av journalistik. Den har man överlåtit till bloggosfären. Inte undra på dess framgång. Thorbjörn Larsson, tidningens chefredaktör som skulle rycka upp DN ur träsket har låtit tidningen falla allt djupare ner i det.

Trist tycker jag

Fotnot: Konstgjorda gräsrötter kallades i min ungdom för asfalt. Det asfalten skapade kallades öken. DN verkar placera sig på kartan.

Andra bloggar: Deepedition, Christian Engström, ScaberNestor, Opassande, Lakes lakonismer, Ledarbloggen,

Andra media:Dagens media,

Darwinismen tar död på IPRED så småningom

Per Gudmundsson säger i dag i Svd att youtubiana på ledarbloggen är en medveten flirt med läsarna. På frågan om detta inte är stöld säger han "alla skribenter lånar ideer då och då".

Ja så är det. 

Gudmundsson har en dynamisk inställning till upphovsrätten. Han förstår hur skapande går till. I skärningspunkten mellan att publicera och ta del av det som redan skapas föds kreativiteten. Där skapas det något nytt. Mindpark pekar på vad som håller på att hända inom mediabranschen.

Motsatsen är de som vill bygga murar kring skapande. Där ser man inte att skapande är samskapande. Här finns IPRED lagens anhängare och fildelningsmotståndarna.

En del av motståndarna är säkert personlig osäkra på om de har kvar kraften att skapa. I stället för att se skapandets utmaning och process önskar de stagnation. De önskar säkerhet och trygghet. Ropen på hjälp kallas allt för långt gående upphovsrätt.

IPRED lagen är föråldrad redan när den blir lagtext. Det finns redan möjligheter att undvika att hamna i lagens garn. Är det kriminalitet eller är det kreativitet?

En ökad andel kreativt material som blir allmänt tillgängligt och fritt skapar mervärden. Både för dem som skapar förlagorna och för dem som skapar nytt utifrån förlagorna. I själva den processen skapas nya affärsmodeller.

Bland de mest militanta förespråkarna för en statisk syn på upphovsrätt ser vi förlagsbranschen. Genom att söka maximera värdet på de upphovsrätter man har i dag hoppas man skapa intäktsmaximering. Sanningen är att genom detta fokus på det man har i dag, det som skapats i historien får man inte del av potentialen. Den ligger i dag och i morgon.

Framtiden hänger intimt samman med nya affärsmodeller som inser att distribution av kreativt material är mer än cdn och finfördelade timmerstockar.

Ingen kunde för tre år sedan ana att USAs mest lästa politiska blogg skulle ha ha 21 eller 22 miljoner unika besökare på en vecka. Bloggen heter Huffington Post. 

Dinosaurerna dog förmodlingen inte ut från en dag till en annan. Det tog en viss tid. I historiens ljus en väldigt kort tid. Det är något som man ser först i efterhand. 

Elektronisk distribution är morgondagen. Det är den nya livsformen. Den håller på att sakta men säkert utkonkurrera pappret och cdn. Det saknas pusselbitar för att processen ska bli fullständig. De kommer att skapas. En ny struktur bygger sig själv. 

Döden för papperstidningen och boken bygger på tanken om en struktur som påminner om den som är. Att tänka helt utan förebild går nästan inte. Förändring och skapande är en sorts evolution. Den finns en sorts mediamarknadens Darwinism. Den är rå och brutal. Den ger livsrum till det nya. 

Livskraften ligger i distribution som kräver lägre trösklar och som är mer effektiva. Det är lätt att inse att omvägen om en oljekälla, ett stålverk och en tall kräver mer energi än en elektrisk impuls. Resultatet blir i båda fall bokstäver som formar ett budskap.

IPRED lagen främjar slöseri och hindrar nytt.

Vi behöver inte den och dess föråldrade tänkande.

Vi behöver ett dynamiskt sätt på utveckling och upphovsrätt