Sverigedemokraterna ökar i väljarsympatier, länk.
Det har framgått av den senaste tidens opinionsundersökningar.
I SvD försöker några statsvetare reda ut varför, länk.
De tre statvetarena är: Ulf Bjereld, Marie Demker och Jonas Hinnfors. De använder sin plattform som just statsvetare för att göra en politisk marketing, vilket inte på något sätt är fel. Deras uppfattning om partiet framgår klart. De har negativa förtecken.
Det som gör deras debattartikel problematisk är att de inte tydligt deklarerar sin förförståelse av sverigedemokraterna och att de inte markerar att detta inte är en vetenskapligt baserad artikel. Det är faktiskt en helt vanlig debattartikel. På något sätt försöker de rida på den vetenskapliga integriteten och ovälden.
Deras sätt att debattera är en av förklaringarna till varför sverigedemokraterna ökar. Debattörer är inte helt tydliga med sina syften. De tre kommer med ett inlägg om sverigedemokraterna som är rent politiskt. De har ganska begränsad vetenskaplig bas för sina yttranden. I stället förfasas de över sverigedemokraternas framgångar. På samma sätt agerar många ur det så kallade etablissemanget.
Man åberopar viss kompetens på ett område för att legitimera sitt avståndstagande. Detta tror man kommer att stoppa sverigedemokraterna.
Låt mig deklarera bloggens inriktning. Den sympatiserar inte med sverigedemokraterna. På liberal värdegrund menar vi att invandring främjar välstånd. Frihandel, fria rörelser av varor och människor gör att demokratin når fler och utvecklas. En betydande del av Sveriges välstånd bygger på invandrare eller barn och barnbarn till invandrare. Det finns anledning att vara mycket stolt över detta. Slutenhet i olika dimensioner har aldrig varit en framgångsfaktor. Detta är värdegrunden.
Nästa steg i debattartikeln är argumentet om att Sverige är bäst i världen när det gäller integrationspolitik. Det brukar underförstått innebära att man inte ska debattera denna. Detta är märkligt för att även detta politikområde har förbättringsområden. Att vilja förändra inom detta invandrings- och integrationspolitiken har varit detsamma som att vara emot. Det är i mångt och mycket ett medias och politikens ansvar att det blivit så. Detta senare är förmodligen en av de viktigaste framgångsfaktorerna för partier som sverigedemokraterna.
Statsvetarna är smartare än att falla i den fällan. De menar klokt nog att man ska debattera effekterna av den nuvarande integrationspolitiken. Vanligen är det underförstått tabu. I stället menar man att "det finns inget skäl att låta bli att diskussionen om integrationspolitiken handla om sverigedemokraterna". Problemet är många av de etablerade partierna låtit bli att debattera detta politikområde alldeles för länge. Det borde inte vara svårare att debattera detta än andra områden.
Genom underlåtenheten har sverigedemokraterna fått mera utrymme än vad man förtjänar.
Problemet är inte att det blivit trångt i politikens mitt, som debattörerna hävdar. Egentligen är inte invandrings- och integrationspolitik något som finns på politikens ytterkanter. Problemet är att diskussionerna varit närmast tabu.
Nu gäller det att ta denna debatt med och utan sverigedemokraterna.
Inte som en viktigare debatt. Inte som en mindre viktig debatt. Utan som en debatt som alla andra.
Det har framgått av den senaste tidens opinionsundersökningar.
I SvD försöker några statsvetare reda ut varför, länk.
De tre statvetarena är: Ulf Bjereld, Marie Demker och Jonas Hinnfors. De använder sin plattform som just statsvetare för att göra en politisk marketing, vilket inte på något sätt är fel. Deras uppfattning om partiet framgår klart. De har negativa förtecken.
Det som gör deras debattartikel problematisk är att de inte tydligt deklarerar sin förförståelse av sverigedemokraterna och att de inte markerar att detta inte är en vetenskapligt baserad artikel. Det är faktiskt en helt vanlig debattartikel. På något sätt försöker de rida på den vetenskapliga integriteten och ovälden.
Deras sätt att debattera är en av förklaringarna till varför sverigedemokraterna ökar. Debattörer är inte helt tydliga med sina syften. De tre kommer med ett inlägg om sverigedemokraterna som är rent politiskt. De har ganska begränsad vetenskaplig bas för sina yttranden. I stället förfasas de över sverigedemokraternas framgångar. På samma sätt agerar många ur det så kallade etablissemanget.
Man åberopar viss kompetens på ett område för att legitimera sitt avståndstagande. Detta tror man kommer att stoppa sverigedemokraterna.
Låt mig deklarera bloggens inriktning. Den sympatiserar inte med sverigedemokraterna. På liberal värdegrund menar vi att invandring främjar välstånd. Frihandel, fria rörelser av varor och människor gör att demokratin når fler och utvecklas. En betydande del av Sveriges välstånd bygger på invandrare eller barn och barnbarn till invandrare. Det finns anledning att vara mycket stolt över detta. Slutenhet i olika dimensioner har aldrig varit en framgångsfaktor. Detta är värdegrunden.
Nästa steg i debattartikeln är argumentet om att Sverige är bäst i världen när det gäller integrationspolitik. Det brukar underförstått innebära att man inte ska debattera denna. Detta är märkligt för att även detta politikområde har förbättringsområden. Att vilja förändra inom detta invandrings- och integrationspolitiken har varit detsamma som att vara emot. Det är i mångt och mycket ett medias och politikens ansvar att det blivit så. Detta senare är förmodligen en av de viktigaste framgångsfaktorerna för partier som sverigedemokraterna.
Statsvetarna är smartare än att falla i den fällan. De menar klokt nog att man ska debattera effekterna av den nuvarande integrationspolitiken. Vanligen är det underförstått tabu. I stället menar man att "det finns inget skäl att låta bli att diskussionen om integrationspolitiken handla om sverigedemokraterna". Problemet är många av de etablerade partierna låtit bli att debattera detta politikområde alldeles för länge. Det borde inte vara svårare att debattera detta än andra områden.
Genom underlåtenheten har sverigedemokraterna fått mera utrymme än vad man förtjänar.
Problemet är inte att det blivit trångt i politikens mitt, som debattörerna hävdar. Egentligen är inte invandrings- och integrationspolitik något som finns på politikens ytterkanter. Problemet är att diskussionerna varit närmast tabu.
Nu gäller det att ta denna debatt med och utan sverigedemokraterna.
Inte som en viktigare debatt. Inte som en mindre viktig debatt. Utan som en debatt som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar