Nya opinionsmätningar

Bland socialdemokrater menade man först att man hittat Anders Borgs överman.
Möjligen med den reservationen att det var en kvinna i stället för en man. Det var självklart mycket bättre. Numera verkar uppsluppna socialdemokrater mena att Magdalena Andersson är originalet och Anders Borg kopian.  Skillnaden mellan dem båda är liten. Det blir mycket av personlig smak som avgör och ganska lite av politik.

I senaste Lördagsintervjun med Tomas Ramberg gör Andersson bra ifrån sig.
Lika bra som Anders Borg skulle göra. Skillnaden dem emellan är att Borg kan spela på att han är mer av politisk outsider än Anderssson.

Det enda mera konkreta budskapet Magdalena Andersson gav är att en socialdemokratiska regering kommer att avskaffa läx-Rut, länk.

Här ligger ett av problemen för socialdemokratin nu ska man bedriva Allianspolitik, men bättre än Alliansen och Borg. Avvikelserna bli små och inga kioskvältare.
Finansminister Borg däremot ska driva socialdemokratisk politik bättre än socialdemokraterna.
I opinionen har detta skapat två partier som verkar ha en övre potential på strax under 35%, vardera. I normalfallet innebär detta att de två partierna attraherar mellan 60-70%. Resten varierar.
Vanligen är spannet ännu mindre, länk.

Inom socialdemokratin sprider nu förvåningen ut sig. Vi är inte ett 40% parti.
Nej, sannolikt ligger den övre gränsen nu kring 35%.
Det innebär att Mona Sahlin gjorde mycket bra ifrån sig i sitt katastrofval. Detta tar lång tid för socialdemokraterna att acceptera. Ju fortare man kommer över att historiens siffror aldrig kommer att bli nutidens, dess bättre.

Moderaterna, däremot verkar ha nyktrat till och inser att mellan 30-35% är mycket bra.
 Att vara största parti ger en psykologisk skjuts framåt länk.

Intresset kommer under lång tid att ligga kring om missnöjespartiet i Svensk politik sverigedemokraterna kommer att bli vågmästare eller ej, länk, länk.

Krisen i Alliansens två småpartier kommer också att generera många rubriker.
Man har svårt att svara på frågan om varför man finns, helt enkelt.

Här har kristdemokraterna det lättare rent teoretiskt, länk.  Det skulle opinionsmässigt fungera att vara ett moralkonservativt missnöjesparti. Å andra sidan skulle det innebära att man kom närmare sverigedemokraterna. Det vågar man inte.
Ledningen är sedan länge förbrukad och den store ledare i Bryssel, Alf Svensson har hilltills inte velat komma tillbaka som frälsare.

Centern hade en unik möjlighet att profilera sig som ett liberalt parti i Sverige. I internets guldålder skulle man kunna ha blivit ungdomens och storstädernas parti.
Nu föll man på trovärdigheten i förverkligandet.
FRA kompromissen var minst lika allvarligt opinionsmässigt som Barsebäckskompromissen för många år sedan. Skillnaden är att då hade man 25% av väljarna. I dag riskerar de felaktiga besluten att radera ut paritet. Man riskerar bli en åsiktsmaskin med mycket pengar, men utan plats i parlamentet. Alternativet att gå tillbaka och bli landsbygdens parti och ett nästan-borgerligt parti är allt för riskabelt. Även om en del krafter inom partiet verkar för detta.

Frågan är o sverigedemokraterna blir vågmästare med både ett och två av småpartietna utanför riksdagen. Ju närmare valet vi kommer blir också frågan om det finns ett regeringsalternativ till Alliansen? Det finns tre partier, men så mycket mer är det inte säkert. Om de klarar det gemensamt är mycket osäkert.

Demoskop visar opinionsläget

Demoskop, länk och tidningen Expressen publicerade häromdagen en ny väljarbarometer.

Resultaten är som följer (förändringar sedan april mätningen):

S:    35,5 +1,4%
V:     5,7  -0,8%
MP: 10,2 +0,7%

M.  30.1 +0,2%
F:      4,7 -0,5%
C:      4,8 +0,6%
KD    3,4 +0,3%

SD     4,6 -2,0%

Trenden står sig. 2/3 av väljarna finns hos socialdemokrater och moderater. Sannolikt kommer partierna över tid att bli jämnstora. I vart fall ju närmare valet 2014 vi kommer.

Kristdemokraterna är sedan länge "tristdemokraterna". Hur de ska klara sig kvar i riksdagen återstår att se. Det var länge sedan några siffror indikerade fortsatt liv i riksdagen. Som det nu ser ut verkar ett valkretsmandat möjligt inte mer.
Såvida inte Jesus eller snarare farbror Alf kommer tillbaka från Bryssel och leder partiet.
I annat fall är det nog kört.

Folkpartiet, centern, vänstern och sverigedemokraterna är femprocentspartier. Inte undra på. De syns knappt.

Jan Björklund riskerar att bytas ut om inte något sker i opinionsmätningarna. Folkpartiet är inte uthålliga med sina ledare. Finn fel och fort ut är mottot där.

Annie Lööf måste både visa att hon är liberal och får igenom förslag för att kunna vända trenden. Annars kommer partiets vänsterflygel att ta över makten, vilket försvagar Alliansregeringen.

Miljöpartiet ligger kring 10%. Här finns det kommande valets vågmästare. Det block man väljer kommer att bilda regering.

Alliansregeringen sliter med att väljarna är trötta på dem. Inte nödvändigtvis för att man för en dålig politik. Nej, det är mera så att nyhetens behag är över. Så länge man är de enda som måste visa korten, rent politiskt är detta också en nackdel.

Socialdemokraterna kan bara kritisera. Det ger poäng. Man har hittills inte visat några kort. Så kommer det att fortsätta. Alla vet att det är ett vinnande koncept.

Fortfarande kan mycket hända. -Valet är ju först 2014.

Alf Svensson: Snille och dumhet på samma gång

Sällan har ett uttalande av en politiker varit så kraftigt korkat och snillrikt på samma gång, länk, länk, länk, länk, länk. När Alf Svensson talar om att erfarenheten måste återta sin plats i samhället är det korrekt.

Att angripa Annie Lööfs kommande partiledarskap är det både otroligt dumt och begåvat. För att det ska bli genialt också krävs det att Svensson är beredd att ta konsekvenserna av sitt uttalande.

Centern kommer helt säkert att upplevas som modernt och ungt under Annie Lööfs ledarskap. Partiet kommer att bli mera profilerat och ta strid i ett antal frågor. Man kommer att kliva fram från sin allt mer sovande position. Sannolikt kommer arbetsrätten att angripas från ett ex(in)kluderings- och ungdomsperspektiv. Man kommer också att driva frågor om platt skatt, länk. Det är bra att man gör det. Mycket talar för att centern med marginal kommer att klara 4% spärren.

För kristdemokraterna ser det ut på ett helt annat sätt. Man har en relativt ung partiledare, 52 år. På många sätt ger han inte ett intryck av att ha erfarenhet, viss charm kan han utveckla ibland. Det skapar problem.

Hans försök att tala till verklighetens folk var ett sätt att fånga upp andra strömningar i samhället. En del grumliga, en del tydliga genom att skapa motsättningar, som till exempel mellan folket i Bankeryd, där han själv bor och Stockholmarna. Försöket föll platt till marken, men visar ändå på insikt. Även kristdemokraterna måste ha mer tydliga fokusgrupper.

Vad Alf Svensson nu försöker är att göra kristdemokraterna till alla 65+ares parti. Den största folkgruppen i Sverige. Kristdemokraterna, de äldres parti står mot centerns, de yngres parti. KD talar om sänkta skatter för pensionärer. De äldre borde vara kristdemokraternas tydliga väljargrupp. Dessutom finns det många som säkert skulle attraheras av just Alf Svensson som partiledare för detta de äldres parti, kristdemokraterna. Exit Hägglund och entré Svensson skulle ha potential att göra kd till det näst största borgerliga partiet.

Om detta låg bakom utspelet från Svensson var det riktigt begåvat, i annat fall bli det nog ganska fel.