Blir centerns partiprogram utan visioner nu?

Om centern behövs kan man diskutera.
Däremot är det odiskutabelt att partiet håller på att göra sig överflödigt. Partiprogrammet som kunde blivit en spjutspets mot framtiden har blivit en bumerang. Programmet har kommit tillbaka och vänts mot partiet. En hel del av det som utmålats kontroversiellt i programmet har säkert ganska god förankring i partiet. Det visar sig först nu i slutminuterna inför partistyrelsens behandling av programförslaget

Den risk man nu tar, är att ett urvattnat partiprogram blir en besvikelse för alla, länk, länk.
Det "bidde" en tumme är förmodligen det värsta som kan hända partiet, länk.
 Ett som däremot är säkert att ett partiprogram måste ha visioner.
Visionen måste innebära förändring, annars är det värdelöst.
Här har arbetsgruppen med Per Ankersjö i spetsen, som gjorde programmet tänkt rätt.
Ett program måste sticka ut, även här har man tänkt rätt.
När det gäller ordval och kommunikation har man däremot inte haft rätt. På många sätt har arbetsgruppen agerat oklokt.

I dag har centerns partistyrelse sammanträtt.
Partistyrelsen ar valt hårda stolar för att sammanträda på. Det har krävt sina tributer. Fredrick Federley berättar i sociala medier om detta.
Om de hårda stolarna är en medveten metod för att få alla att bli överens vet inte bloggen.

Det partiledningen missade var det självklara.
En öppen process är inte detsamma som en process där partiledningen inte aktivt engagerar sig.
Den öppna processen kombinerades inte med engagemang från partistyrelsen. På så sätt kidnappades processen av minoritetsgrupper inom paritet, framförallt till vänster.
Dessa lyckades i sin tur aktivera hela Sveriges vänsterkrafter.

Centern periodvis varit duktig på att aktivera sig på nätet. Tyvärr har man inte från partibyråkratin förstått att stötta och utveckla detta. Det har gjort att partier har förlorat när det gäller sociala medier.

En stor risk med ett det nya program som förhandlats fram i partistyrelsen är att det är intetsägande.
Det innebär att partiet inte har sjukdomsinsikt.
Otydligheten måste bort om centern inte ska bli överflödigt.

Centerpartiet, liberalism eller nyliberalism och Örebro

Så stod hon äntligen i talarstolen länk, Annie Lööf, kvinnan som varit med om en av de mest vitala idédebatter ett politiskt parti har haft i modern tid. I och för sig har debatten mest varit i motvind.
Lööf talade mindre om vad hon vad gillade i programmet. I stället talade hon om vad hon inte var, länk.

I grund och botten är programgruppens misstag retoriska och en fråga om bristande kommunikation. Ord som plattare skatt skulle formulerats som lägre marginalskatt.
Fri invandring skulle formulerats som arbetskraftsinvandring för välfärdens skull.
Slopad skolplikt skulle problematiserat vem som är ansvarig för barnens utbildning - staten eller föräldrarna.
I fråga efter fråga har man valt ett språkbruk som har stuckit ut.
Kanske var det medvetet i värsta fall var det utan eftertanke. Det slog fel.
I det korta perspektivet är liberalerna i centern på reträtt. I det lägre perspektivet är det mera tveksamt med liberalerna i partiet.

Talet var ett av Lööf bättre. Kanske saknade det en kovändning i EU frågan. Det hade varit ett genidrag att återgå till att bli mera EU kritisk för att skapa momentum. EU kritiken och decentralisering är siamesiska tvillingar.
Nu valde Lööf att sjunga glesbygdens lov och vara lite försiktigt storebrorskritisk. Pragmatism upphöjdes till konst. Hon menade att centern utfört mycket i svensk politik. Det må vara sant, men sannolikt har man genomfört allt för lite av den egna politiken. Det är ett stort problem.

Bland kommentarerna kring anförandet talar SvDs Göran Eriksson i en kolumn om att Annie Lööf måste ta konflikt med moderaterna, länk. Ett exempel på detta är att småpartierna vill i motsats till moderaterna höja taket i a-kassan, länk.

P J Anders Linder menar att Annie Lööf hittills klarat sitt elddop, länk. DNs Maria Croft menar att Annie Lööf inte kommer med något nytt och att hon distanserade sig från förslaget till idéprogram, länk.

Nu är fokus på centerpartiet. Först när nästa opinionsundersökning kommer får partiet en uppfattning om man lyckats eller ej. Sannolikt kommer idédebatten att ha vissa positiva konsekvenser på lite längre sikt.

Som talare och medial person har Annie Lööf vuxit.
Hon framstår i dag som mera trovärdig än bara för några månader sedan. Om detta räcker för att lyfta partiet vet vi inte.

Inte heller vet vi om centerpartiet får några framgångar i regeringsarbetet att peka på för att öka sin trovärdighet.

Ett  nytt moln på himlen som seglat upp under de senaste dagarna är Telia. En av orsakerna till att skandalen blev möjlig var Maud Olofssons bristfälliga styrning av de statliga bolagen. Frågan är om centerpartiet kan freda sig från den kritik som kommer att drabba partiet här?

Centerns idéprogram: Vad an denna panik ?

Centern idéprogram, länk har skapat många och viktiga debatter.

En viktig fråga som idéprogrammet, länk försöker svara på är hur stort samhällets inflytande över medborgarna ska vara, länk, länk. Frågan är inte alldeles enkel och självklart måste man kunna laborera med hur stort utrymme den enskilde ska kunna ha för sina val. Kärnfrågan är om individen har för stort eller litet utrymme gentemot samhället.

Centern har tidigare betonat att staten måste vara mindre om den enskilde få ökad möjlighet att göra egna val. Genom detta har man sagt att medborgarna måste få mer makt på statens bekostnad.

Samtidigt har centern varit tydlig i sin tanke om att decentralisera makt och ansvar. Det kommer att ge olikheter. Sådana som medborgarna själv valt. Om man avviker från denna dogm och dess konsekvenser finns ingen kärna kvar i partiet.

En del debattörer inom centern har gått hårt ut mot idéprogrammet. Riksdagsledamoten Kerstin Lundgren, länk talar i DN om att idéprogrammet andas "social darwinism". En annan som varnar för kaos om idéprogrammet antas är den gamle "Åsa-Nisse marxisten", Hans Lindqvist. Han hotar med kaos om inte center tar flera steg åt vänster, länk.

Samtidigt kan man som utomstående betraktare undra över vad som skapar så stor uppståndelse:

-Plattare skatter. Man talar i utkastet till idéprogrammet inte om platt skatt. Däremot talar man om plattare skatter. I klartext betyder det att man minskar marginaleffekterna i skattesystemet, länk.
Anser centern att 60% marginalskatt är acceptabelt?
Man kan undra om Sverige med världens högsta marginalskatter inte borde sänka dem?
Lägre marginalskatter är synonymt med plattare skatter.
Är det så att centern numera som idé har ett högmarginalskattesamhälle eller lägre marginalskatter ?

-Fri arvsrätt. I dag kan den som har barn testamentera 75% av allt som vederbörande efterlämnar helt fritt. 25% omfattas av laglotten och måste gå till barnen. Övriga Svenskar kan fritt förfoga över sitt arv. Vari ligger det kontroversiella i att medborgaren under livet och i döden fritt kan förfoga över sina tillgångar?

-Fri invandring. Hanna Wagenius, länk ordförande i centerns ungdomsförbund CUF kommenterar den frågan i en bloggpost så här: "Att vara för fri invandring är dock inte detsamma som att vara för att alla ska kunna leva på svenska socialbidrag. Tanken om fri invandring hänger tvärt om ihop med tanken om en arbetsmarknad med lägre trösklar, och en integrationspolitik som inte passiviserar dem som kommer hit."  Enkelt uttryckt ska de som vill komma hit och arbeta få göra det. Det gäller redan alla innevånare i EU.

Äktenskapet mellan man och kvinna som norm är sedan länge borttagen.
Numera kan medborgarna forma  en hel del olika konstellationer. Idéprogrammet ställer frågan om det är samhällets sak att avgöra vilka konstellationer som är acceptabla.
På detta område borde det vara ganska okontroversiellt att låta medborgarna välja själv.
Man kan undra över vad som utlöser moralpaniken?

Vad centern åstadkommit är en idédebatt om hur ett borgerligt framtidssamhälle ska se ut. Det har fått mycket utrymme i media. Ett lovvärt resultat. Samtidigt visar reaktionerna på hur svårt människor har att lyfta blicken från vardagens plikter.
Visioner och idéer ligger långt från svenskens sätt att vara.

Centern söker identitet

Det gamla året blev inget hit för centern.
Nya partiledaren Annie Lööf gick från att vara lovande ekonomisk talesperson till att bli ifrågasatt partiledare, länk.

Medan Maud Olofsson samlade makten till sig har inte riktigt Lööf den styrkan.
Hon blir beroende av sina förtrogna på ett helt annat sätt än Maud Olofsson. I regeringen är den Lena Ek som är den starkaste stöttepelaren. Hon plockades ut ur frysboxen av Lööf. Där hade Maud Olofsson placerat henne efter deras maktkamp som gjorde Olofsson till partiledare.

I sitt eget departement har Lööf byggt upp ett nytt team. Spindeln i nätet är Magnus Demervall, tidigare Andersson som har en tydlig liberal profil. Den nye statssekreteraren Håkan Ekengren är en pragmatiker och utförare. I riksdagsgruppen är Fredrick Federley en annan förtrogen. Det är ingen tvekan om att denna grupp vill utmejsla en tydlig liberal profil på partiet. En annan anhängare av denna inriktning är Per Ankersjö, borgarråd i Stockholm och distriktsordförande för centern i Stockholms stad. Ungdomsförbundets ordförande Hanna Wagenius är en annan förespråkare för ett tydligt liberalt centerparti.

Mot detta ganska unga garde står ett antal framförallt äldre medlemmar i glesbygd.
I vart fall människor utanför de största städerna, länk. De menar att centern ska vara ett tredje alternativ. En linje som presenterades på 1970 talet av den dåvarande partisekreteraren Gustav Jonnergård.
Det man får komma i håg är att det partipolitiska landskapet har förändrat sig sedan dess. När den första Fälldinregeringen 1976 bildades ville eller vågade var sig centern eller folkpartiet ha Gösta Boman som ensam finansminister. Det var för laddat. I dag ser det ut på ett annat sätt.

Centern har inte som sitt Norska systerparti hållit fast vid den opportunistiska glesbygds och nej profilen. I vart fall tidigare en position i svensk politik som kunde gett mellan 5-7%. Maud Olofsson sökte radera ut tveksamheten kring om centern var ett borgerligt parti. Centern har aldrig varit ett socialliberalt parti, trots påståenden om detta. Man har haft en betydligt mera konservativ framtoning med rent socialistiska inslag. Opportunism har varit en inte obetydlig del av centerns politiska historia. Steget över till borgerligheten är av ganska sent datum. Maud Olofsson insåg att detta var en förutsättning för att kunna förändra inriktningen i Sverige. Alliansregeringen är både de nya moderaternas förtjänst och ett centerparti som vill vara borgerligt under Maud Olofsson.
De som fick retirera inom partiet under Maud Olofsson laddar nu om. Kampen kommer att stå vid den extra partistämman i mars.

Samtidigt måste centern fundera över hur den fortsatta resan ser ut.
Den plats man en gång lämnade finns inte kvar däremot kan man hitta nya platser som har ungefär liknande positioner. De betyder något annat än de gjorde tidigare. Det är värt att hålla i minnet för partistrategerna i centern.

Vad centern gör med sitt idéprogram, länk, länk är man väcker frågan om politikens gränser.
Vad bör den enskilde medborgaren själv bestämma och vad behöver politiken normera?
Väldigt lite av den debatten har förts i Sverige.
Politiken har därför undan för undan normerat och reglerat. Medborgarens egna val har begränsats. En del positiva förändringar har skett under Alliansregeringen.

Den expansiva politiken drivs av kristdemokrater, socialdemokrater och vänstern i en ohelig allians. Man gör det från olika utgångspunkter och med olika mål.
Kristdemokraterna gör det utifrån kristen moral. Därför är man sedan lång tid motståndare till exempel samkörande äktenskap. För vänstern och socialdemokratin gäller det att begränsa marknadsvalen. Begränsningar kräver lagstiftning.

De religiösa värdena är på tillbakagång.
-Var är det lämpligt att staten sätter gränserna för ett äktenskap?
-Inskränker sig normeringskravet till att förebygga medicinska problem och övergrepp?
-Finns det andra krav som det är rimligt att samhället normerar för sina medborgare?

På samma sätt förhåller det sig med skolplikt.
Är grundläggande kunskaper statens ansvar eller är det föräldrarnas.
Lösningen skulle kunna vara upp till föräldrarna.
Visst, det finns utmaningar genom att avskaffa den, men skolplikten i sig tillkom i en helt annan tidsålder.

På område efter område kan man ställa sig frågan om var gränsen ska gå mellan staten och medborgaren. Det kan gälla plattare skatter, länk. Det kan gälla annat.
Här finns i vart fall ett frågeområde som inte är upptaget.
En annan fråga är om dessa frågor räcker för att få en plats i Sveriges riksdag.

Centern är ett speciellt parti.
Man överlever även utan riksdagsrepresentation. Det är man ensam om i Svensk politik.
Man kan genom sin stora förmögenhet fortsätta opinionsbildningen i kraft av sin stora förmögenhet.

Hur det går lär vi först veta i september 2014.