Så stod hon äntligen i talarstolen länk, Annie Lööf, kvinnan som varit med om en av de mest vitala idédebatter ett politiskt parti har haft i modern tid. I och för sig har debatten mest varit i motvind.
Lööf talade mindre om vad hon vad gillade i programmet. I stället talade hon om vad hon inte var, länk.
I grund och botten är programgruppens misstag retoriska och en fråga om bristande kommunikation. Ord som plattare skatt skulle formulerats som lägre marginalskatt.
Fri invandring skulle formulerats som arbetskraftsinvandring för välfärdens skull.
Slopad skolplikt skulle problematiserat vem som är ansvarig för barnens utbildning - staten eller föräldrarna.
I fråga efter fråga har man valt ett språkbruk som har stuckit ut.
Kanske var det medvetet i värsta fall var det utan eftertanke. Det slog fel.
I det korta perspektivet är liberalerna i centern på reträtt. I det lägre perspektivet är det mera tveksamt med liberalerna i partiet.
Talet var ett av Lööf bättre. Kanske saknade det en kovändning i EU frågan. Det hade varit ett genidrag att återgå till att bli mera EU kritisk för att skapa momentum. EU kritiken och decentralisering är siamesiska tvillingar.
Nu valde Lööf att sjunga glesbygdens lov och vara lite försiktigt storebrorskritisk. Pragmatism upphöjdes till konst. Hon menade att centern utfört mycket i svensk politik. Det må vara sant, men sannolikt har man genomfört allt för lite av den egna politiken. Det är ett stort problem.
Bland kommentarerna kring anförandet talar SvDs Göran Eriksson i en kolumn om att Annie Lööf måste ta konflikt med moderaterna, länk. Ett exempel på detta är att småpartierna vill i motsats till moderaterna höja taket i a-kassan, länk.
P J Anders Linder menar att Annie Lööf hittills klarat sitt elddop, länk. DNs Maria Croft menar att Annie Lööf inte kommer med något nytt och att hon distanserade sig från förslaget till idéprogram, länk.
Nu är fokus på centerpartiet. Först när nästa opinionsundersökning kommer får partiet en uppfattning om man lyckats eller ej. Sannolikt kommer idédebatten att ha vissa positiva konsekvenser på lite längre sikt.
Som talare och medial person har Annie Lööf vuxit.
Hon framstår i dag som mera trovärdig än bara för några månader sedan. Om detta räcker för att lyfta partiet vet vi inte.
Inte heller vet vi om centerpartiet får några framgångar i regeringsarbetet att peka på för att öka sin trovärdighet.
Ett nytt moln på himlen som seglat upp under de senaste dagarna är Telia. En av orsakerna till att skandalen blev möjlig var Maud Olofssons bristfälliga styrning av de statliga bolagen. Frågan är om centerpartiet kan freda sig från den kritik som kommer att drabba partiet här?
Lööf talade mindre om vad hon vad gillade i programmet. I stället talade hon om vad hon inte var, länk.
I grund och botten är programgruppens misstag retoriska och en fråga om bristande kommunikation. Ord som plattare skatt skulle formulerats som lägre marginalskatt.
Fri invandring skulle formulerats som arbetskraftsinvandring för välfärdens skull.
Slopad skolplikt skulle problematiserat vem som är ansvarig för barnens utbildning - staten eller föräldrarna.
I fråga efter fråga har man valt ett språkbruk som har stuckit ut.
Kanske var det medvetet i värsta fall var det utan eftertanke. Det slog fel.
I det korta perspektivet är liberalerna i centern på reträtt. I det lägre perspektivet är det mera tveksamt med liberalerna i partiet.
Talet var ett av Lööf bättre. Kanske saknade det en kovändning i EU frågan. Det hade varit ett genidrag att återgå till att bli mera EU kritisk för att skapa momentum. EU kritiken och decentralisering är siamesiska tvillingar.
Nu valde Lööf att sjunga glesbygdens lov och vara lite försiktigt storebrorskritisk. Pragmatism upphöjdes till konst. Hon menade att centern utfört mycket i svensk politik. Det må vara sant, men sannolikt har man genomfört allt för lite av den egna politiken. Det är ett stort problem.
Bland kommentarerna kring anförandet talar SvDs Göran Eriksson i en kolumn om att Annie Lööf måste ta konflikt med moderaterna, länk. Ett exempel på detta är att småpartierna vill i motsats till moderaterna höja taket i a-kassan, länk.
P J Anders Linder menar att Annie Lööf hittills klarat sitt elddop, länk. DNs Maria Croft menar att Annie Lööf inte kommer med något nytt och att hon distanserade sig från förslaget till idéprogram, länk.
Nu är fokus på centerpartiet. Först när nästa opinionsundersökning kommer får partiet en uppfattning om man lyckats eller ej. Sannolikt kommer idédebatten att ha vissa positiva konsekvenser på lite längre sikt.
Som talare och medial person har Annie Lööf vuxit.
Hon framstår i dag som mera trovärdig än bara för några månader sedan. Om detta räcker för att lyfta partiet vet vi inte.
Inte heller vet vi om centerpartiet får några framgångar i regeringsarbetet att peka på för att öka sin trovärdighet.
Ett nytt moln på himlen som seglat upp under de senaste dagarna är Telia. En av orsakerna till att skandalen blev möjlig var Maud Olofssons bristfälliga styrning av de statliga bolagen. Frågan är om centerpartiet kan freda sig från den kritik som kommer att drabba partiet här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar