Debatt om socialdemokraternas program: Tyst som i graven

Socialdemokraterna håller på att utarbeta ett nytt partiprogram, länk. Ett förslag har sänt ut. I media har inte mycket skrivits om detta. SvD är en av de få tidningarna som kommenterat, länk.

Bloggen kan inte annat än konstatera att man undrar om man är i samma universum när man jämför vad Stefan Lofven säger och vad som står i programförslaget. Den borde uppmärksammas.

Socialdemokraterna medlemmar i den dubiösa socialistinternationalen, förklara!

Nu är snart den socialdemokratiska partiledningen på plats. I Sydafrika för att stödja Mona Sahlin. Uppdrag: se till att Mona Sahlin blir ledare i socialistinternationalen, länk.

Organisationen är en brokig samling av partier, mer eller mindre löst associerade, länk. En del kan man undra vad de har för syn på demokrati. Som bekant var Hosni Mubaraks parti medlemmar fram till han störtades, utan att internationalen reflekterat över detta.

Carin Jämtin talar om själva organisationen internationalen som odemokratisk, länk. Trots att internationalen fungerar dåligt har den haft en överrepresentation av nordiska generalsekreterare. Faktiskt är den nuvarande generalsekreteraren den första icke euroeen. Frågan är hur man ska tolka detta.

Socialistinternationalens generalsekreterare

• Julius Braunthal, Österrike (1951-1956)
• Bjarne Braatoy, Norge (1956-1957)
• Albert Carthy, Storbritannien (1957-1969)
• Hans Janitschek , Österrike (1969-1976)
• Bernt Carlsson , Sverige (1976-1983)
• Pentti Väänänen, Finland (1983-1989)
• Luis Ayala, Chile (1989-present)

Organisationen, Socialistinternationalen är en organisation som är utomordentligt tveksam.
Att ingå i den är inte en helt självklar fördel.

Man kan faktiskt ifrågasätta socialdemokratin bara på grund av detta medlemskap. Vänsterpressen har varit ute och kritiserat Carl Bildt för närmast varenda "think tank" han har varit med i.

Det börjar bli dags för socialdemokratin att sopa rent framför egen dörr.
Argumentet att man ska förändra inifrån klingar ganska ihåligt. 

Partiledaredebatten i går

Så möttes de då.
Det är svårt att säga om man ska brista ut i äntligen, med de debatterade.
Reinfeldt, länk, länk vs Löfven var vad saken gällde i går.

Debatten lär inte har frälst så många nya. Inga konkreta besked från Löfven. I stället höll han sig på sin planhalva. Det som möjligen oroade var att Reinfeldt i attityd påminde en del om Göran Persson inför 2006 års val. Antydningar till att vara lite för mer och överlägsen, mästrande kan ha retat en del.
Reinfeldt får inte bli "Buffel-Reinfeldt". Då är loppet kört för honom.

De övriga borgerliga partierna och miljöpartiet blev statister.
Jimmy Åkesson dök upp gång efter annan om menade att invandringen var all ondskas uppkomst. På samma sätt menade Jonas Sjöstedt att det privata näringslivet är all ondskas uppkomst. Ingen av dessa två framstod med någon trovärdighet, utom möjligen för de redan frälsta.

Rent retoriskt var Jan Björklund underhållande, men mer som en bakgrund till de "två stora".

Det enda som stod klart var att det finns ett oppositionsparti värt namnet igen.

Socialdemokraternas team blir andranyhet i dag

Så blev inte Löfvens nya team en förstanyhet, länk, länk, länk, länk, länk, länk, länk.
I stället blev det fokus på Sveriges nya tronföljare.

När man ser på teamet som Stefan Löfven kommer att omge sig med innebär det att socialdemokratin tar minst ett steg åt höger. I var fall om man jämför med Håkan Juholt. Kanske kan man säga att partiet återgår till Göran Persson-linjen. På ett sätt är det som tokmoderaten skriver: "Ring in det gamla och ut det nya", länk. Hur politiken kommer att se ut vet vi ännu så länge, men den lär blir mera attraktiv för storstäderna. Den kommer att innehålla en sammanhållen skattepolitik.

Fokus verkar ligga på kompetens och ett medvetet storstadsfokus, även om detta inte är klart utsagt. Det verkar som om socialdemokraterna laddar för att ta upp kampen i mitten med moderaterna i Stockholmsregionen. Det lär bli i en rejäl uppförsbacke.

Storstadsfokus och mera mitten är i och för sig närmast en nödvändighet. Med Jonas Sjöstedt som vänsterledare lär det vara svårt att få trovärdighet som bästa alternativ åt vänster och i glesbygden.
Vad vi kommer att se är att det blir ännu trängre i mitten. Om detta nu verkligen är möjligt.

Miljöpartiet kommer att bli nyckeln. Om det träffas en energiuppgörelse kommer man säkert att känna sig fria att samarbeta med moderater eller socialdemokrater. Vad man väljer kommer att avgöras av vem som erbjuder förmånligast villkor. Utan miljöpartiet är drömmen om regeringsmakten bara en illusion

Vi kommer att se en ekonomisk debatt mellan Magdalena Andersson och Anders Borg. Två ekonomer av facket. Kompetensen kan ingen ifrågasätta hos dessa båda. Frågan är bara vem som har utstrålningen som ger sympatierna?

Mikael Damberg tar några rejäla steg uppåt. Gruppledare innebär de facto att han blir socialdemokraternas andreman. Han får genom detta "pole position" för att en gång efterträda Stefan Löfven, kanske i kamp med just Magdalena Andersson.

Frågan är vad vänsterflygeln inom socialdemokratin kommer att ta sig till nu. Kommer man att vara stillatigande eller fortsätter skyttegravskriget från Juholts tid?
-Osvuret är bäst.

Fredrik Reinfeldt och hans team kommer att vara tvungna att prestera ännu bättre för att ta hem valsegern 2014. Samtidigt finns jokern miljöpartiet som kan ställa många begrepp på ända. Ett erfaret och kompetent team kommer att ställas mot ett team som numera har både kompetens och omdöme. Stalltipset är att regeringens chanser är störst i kris. Paradoxalt nog kan en uppåtgående ekonomi göra väljarna mera benägna att pröva något nytt.

SKOP: Ingen Löfven-effekt utan en Juholt-effekt

Den första opinionsundersökningen sedan Stefan Löfven blev partiledare för socialdemokraterna har publicerats. Siffrorna för socialdemokraterna visar på en ökning av de potentiella väljarna. Genast börjar media nu tala om en Löfven-effekt, länk, länk, länk. En okunnig slutsats, menar bloggen.

Försiktigt börjar vi nu se en socialdemokraternas omgruppering, länk.
Thomas Östros lämnar politiken till hösten. Det lär vara fler som försvinner och del som kommer till

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det som skett opinionsmässigt inte är en "Löfven-effekt".
Det är i stället en "Juholt-effekt". Utan Juholt har socialdemokraterna detta stöd.
Löfven har knappt hunnit presentera sig. Det är möjligt att vi så småningom kan tala om en Löfven-effekt, men det vet vi inte ännu.
Däremot kan man med säkerhet tala om en "Sjöstedt-effekt".  En av Löfvens utmaningar blir just Sjöstedt och vänstern. Nu ligger de på 7,1% av väljarsympatierna enligt SKOP.
Bloggen tror att dessa siffror riskerar att öka till både 10% och däröver.

Miljöpartiet har kört fast opinionsmässigt. De två nya språkrören ger inte något riktigt lyft.
Centern har heller inte fått något lyft med Annie Lööf. Göran Hägglund och hans "krisdemokrater" är och förblir stabilt förankrade utanför riskdagen enligt opinionsundersökningarna. Man ligger stabilt på under 4%.

Vad vi inte sett i opinionsundersökningarna är tröttheten på Björklund. Samtidigt verkar den komma. Bloggen är mycket tveksam till om Jan Björklund leder folkpartiet i nästa val.
Stiftet har närmast hakat upp sig för Björklund.

Sverigedemokraterna är vågmästare enligt denna SKOP undersökning. Partiet sneglar sannolikt på Norge och kommer nog närmare valet i fokusera mer på trygghet för äldre.

Det mest sannolika utfallet just nu är det Danska scenariot. Dåligt val för socialdemokraterna, bra resultat för miljöpartiet och i synnerhet vänstern. Även i Norge har man ett starkt vänsterparti i regeringsställning med socialdemokratin.

Utmaningen för regeringen är nu att sätta den mediala politiska agendan. Med en mera stabil socialdemokrati ledarmässigt, blir det lättare. Orostider lär gynna regeringen och tillväxttider oppositionen.

Utmaningen för regeringen är betyande.

Socialdemokratins nya laguppställning

Tydligen håller den nya socialdemokratiska ledaren på att forma sitt team. Inom någon eller några dagar lär vi veta vilka som ingår. Aftonbladets Karin Pettersson har ideer om hur Stefan Löfven ska "toppa" laget, länk.

Att Tommy Waidelich ska ut är klart. Frågan är vem som ska in som ny ekonomisk talesperson?
Karin Pettersson lägger ett gott ord för den tidigare statssekreteraren i finansdepartementet, Magdalena Andersson. Hon är för närvarande överdirektör på skatteverket. Andra talar om att Leif Pagrotsky är den som är mest lämplig. Båda är ekonomer. Pagrotsky är 60 år Andersson är 46 år. Den här gången talar vi om två mycket kompetenta kandidater. Ålder och förhållandet att hon är kvinna talar till Anderssons fördel. Frågan är om inte Pagrotsky blir kulturpolitisk talesperson i stället.

När det gäller utrikesfrågorna borde Jan Eliasson vara det naturliga valet. Han är diplomaten. Eliasson inger stort förtroende. Är en av de få som skulle kunna matcha Carl Bildt.

Mikael Damberg lär få en mera framträdande roll. Inte otroligt att det blir skol-, utbildnings- och forskningsfrågor. Han är yngre och har en attraktiv medieprofil.

Om man ska återanvända någon blir det Håkan Juholt. Genidraget vore att låta honom ta tillbaka försvarsfrågorna.

När det gäller kriminalpolitik blir det svårare. Bodström sitter inte längre i riksdagen. Annars hade han kunnat vara en kandidat. Är man smart låter man den gamle polisprofessorn Leif GW Persson axla denna roll, men sannolikheten är ganska liten. Det lär sannolikt bli en mera slätstruken riksdagsledamot.

Socialpolitiken hamnar nog hos Ylva Johansson såvida hon inte blir gruppledare. Veronica Palm kan konkurrera med Johansson om båda dessa befattningar.

Om Carin Jämtin fått välja hade hon blivit talesperson i biståndsfrågor. Den mest meriterade, doldisen Roger Hällhag har gått till det privata näringslivet, men det är möjligt att han lockas tillbaka.

Jämställdhet och feminism är viktiga frågor. Här lär "striden stå" mellan Margot Wallström och Jytte Guteland. Mycket talar för att Wallström blir "special guest star" inom detta eller något annat område.

Arbetsmarknadsfrågorna lär hamna hos Sven-Erik Österberg.

Stefan Edman skull kunna vara utmärkt som miljö och klimatpoltisk talesperson. Sannolikt är detta för djärvt. Frågan är bara vem som har tillräcklig kredibilitet? Förre statssekreteraren Krister Nilsson skulle kunna vara möjlig, men han trivs kanske bäst i det privata näringslivet?

Ansvarig för kommun och sociala ekonomifrågor skulle kunna passa för Värmdös kommunalråd, Lars Bryntesson. Frågan är om det blir så. Ett annat namn skulle kunna vara Göteborgs tidigare kommunalråd Göran Johansson.

Mycket snart lär vi veta vilket lag som den nye partiledaren kommer att spela tillsammans med.

En annan fråga är om det blir en mera formell skuggregering. Nu om någon gång skulle det vara en god idé.