Ny opinionsundersökning

Så var det dags för en ny opinionsundersökning, länk.
Den här gången är det DN/Ipsos, länk som publicerar. Både kristdemokraterna och centern är under 4 procentspärren.
Ett parti som kräver stödröster är ett stort problem för regeringen Reinfeldt.
Två partier gör att regeringen sitter löst. Det är närmast ett olösligt problem.

Socialdemokraterna minskar. Sannolikt beror detta på att man nu presenterar lite av vad man vill göra. Det är sällan ett framgångskoncept. I tystnaden ökar varje stort parti. När man presenterar politik däremot sjunker väljarstödet. En märklig, men tydlig sanning.
Detta drabbar nu socialdemokraterna. Socialdemokraterna under Mona Sahlin märkte detta tydligt. En tyst Sahlin, var opinionsmässigt ett bra Sahlin. Det var först sedan hon presenterat förslag som hon ifrågasattes. I socialdemokraterna är dessutom den inre oppositionen den besvärligaste opinionsmässigt. Det är den som drar igång mediadreven.

Socialdemokraterna gjorde enligt dem själva ett katastrofval 2006, med 34,5% av väljarstödet.
2010 beskrev man samma katastrof, men nu på nivån 30,66%.
Sannolikt kommer 2014 års val om partiet är "framgångsrikt" hamna mellan 30 och 35%.
En socialdemokratisk statsminister stödd av miljöpartister och vänstern kommer att ha det svagaste väljarstöd någon socialdemokratiskt ledd regering haft. Det är paradoxen socialdemokratin går mot.

Miljöpartiet är nu uppe strax under rekordsiffrorna, länk i opinionsundersökningarna. Partiet lyckas bättre i undersökningar än när det verkligen gäller.
Sverigedemokraterna är uppe i 5,8%.
Båda dessa partier finns egentligen inte i mittenfåran. De har funnit sina nischer.
Båda partierna kan hamna uppåt 10%.

I politikens mitten är det numera så trångt att det mer liknar ett svart hål. Partierna närmast sugs in där. Alliansregeringens budget verkar mer vara ett sätt att omöjliggöra för socialdemokraterna att behålla sina ståndpunkter. Vem som är slösa och spara av socialdemokrater om moderater blir mer en tillfällighet.

Ett parti som rimligen borde ge upp kampen om mitten är centern.
Ska man överleva krävs:
1) att man går åt höger ut och driver tydligt liberala frågor och
2)  levererar lösningar på högerkanten i den liberala fåran.

Partiet har allt för mycket talat om vad man vill göra. Leveranserna har blivit för små och kompromisserna för stora. Partiet har ett trovärdighetsproblem i många dimensioner.

En ny stabschef finns nu vid Annie Lööfs sida, Magnus Andersson. Han har kvalifikationerna för att kunna lyfta centern ur krisen. Frågan är bara om partiet internt är moget för de förändringar som Lööf/Andersson kan vilja presentera.

Centern är illa ute. Kanske till och med värre ute än kristdemokraterna. Det är svårare för centern att få moderata stödröster i dagens läge än kristdemokraterna. För att få stödrösterna krävs en tydlig trovärdig liberal linje. Det skulle kunna attrahera en del moderata röster på högerkanten.

Kristdemokraterna har levererat. Problemet i deras fall är: till vem och varför?

Man har flörtat med snart sagt alla konservativa grupperingar. Samtidigt är den naturlige kristdemokratiske kärnväljaren en något äldre man eller kvinna stabilt förankrad i kristenheten, oftare på den frikyrkliga kanten.

Som tydligare profilerat pensionärsparti på samma värdemässiga grund skulle partiet också ha framgång. Problemet verkar vara att partiledningen inte riktigt vill satsa på det säkra och kanske tråkiga kortet. Vem minns inte kristdemokraternas mycket underliga valaffischer förra valet?

Jan Björklund överlever kanske till 2014 års val. I annat fall lär han få byta jobb efter nästa val. Partiet känns trött, men har överlevt som skolparti.

För moderaterna blir valet 2014 mer en fråga om hur bra eller dåligt det går för andra partier. Samtdigt tar den moderata ledningen det säkra före det osäkra och startar en maratonmobilisering nu, länk. Någonstans runt 30% av väljarna lär lägga sin röst på partiet. Det spelar inte så stor roll vad man gör.
Det gäller i stället att undvika katastrofer.

Almedalen: Bästa partiledartalet hittills

Veckans hittills bästa tal rent retoriskt levererade Jan Björklund, länk, länk, länk, länk, länk.
Dessutom framstod han som både närvarande och engagerad.

Samtidigt markerade han tydligt att folkpartiet är ett borgerligt parti. Genom talet placerade sig Björklund till höger om statsministern. Liberaler och gammelmoderater kunde nog bättre känna sig hemma i Björklunds tal än i Reinfeldts tal. Om talet var taktiskt korrekt återstår att se.
För första gången i Almedalen 2012 hölls ett partiledartal som inte hade kunnat inregistreras som ett verksamt sömnmedel.

Han placerar sig till höger om moderaterna när han kräver ett avskaffande av värnskatten. Samtidigt som han kommunicerar att Sverige och västvärlden håller på att konkurreras ut av österns länder. Det visar på insikt. Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft. Det är riktigt. Däremot är det mera tveksamt om ökad konkurrens kräver en statlig a-kassa.

Samtidigt var folkpartiets dag, en dag oordning. När det gäller a-kassan svänger folkpartiet till vänster. Alla ska betala samma avgift till kassan. Risken ska inte spela någon roll när det gäller a-kassan. Möjligen populistiskt korrekt, men flera steg till vänster. Folkpartiet redovisar inte heller var pengarna till denna reform ska tas.

Carl B Hamilton gjorde ett soloframträdande om Alliansen.
Han menar att det är dags för ett parti. En fråga som återkommer med jämna mellanrum. Som vanligt med fel taiming.

Inte heller denna gång lär det bli verklighet. Samtidigt kortsiktigt taktiskt korrekt. Det hade räddat Alliansen kvar som regering. I vart fall några opinionsmätningar framåt. I valet 2014 hade förslaget sannolikt inte skördat några lagrar.

Sanningen är att det behövs fler än ett uttryck för borgerliga och liberala värderingar.
Sverige är inte moget för ett tvåpartisystem.

I bakgrunden morrar samtidigt en del folkpartister. De vill se en ny folkpartiledare, Birgitta Ohlsson.
Talet kanske fick en del av dessa att tystna.

Partiledaredebatten i går

Så möttes de då.
Det är svårt att säga om man ska brista ut i äntligen, med de debatterade.
Reinfeldt, länk, länk vs Löfven var vad saken gällde i går.

Debatten lär inte har frälst så många nya. Inga konkreta besked från Löfven. I stället höll han sig på sin planhalva. Det som möjligen oroade var att Reinfeldt i attityd påminde en del om Göran Persson inför 2006 års val. Antydningar till att vara lite för mer och överlägsen, mästrande kan ha retat en del.
Reinfeldt får inte bli "Buffel-Reinfeldt". Då är loppet kört för honom.

De övriga borgerliga partierna och miljöpartiet blev statister.
Jimmy Åkesson dök upp gång efter annan om menade att invandringen var all ondskas uppkomst. På samma sätt menade Jonas Sjöstedt att det privata näringslivet är all ondskas uppkomst. Ingen av dessa två framstod med någon trovärdighet, utom möjligen för de redan frälsta.

Rent retoriskt var Jan Björklund underhållande, men mer som en bakgrund till de "två stora".

Det enda som stod klart var att det finns ett oppositionsparti värt namnet igen.

Demoskop visar opinionsläget

Demoskop, länk och tidningen Expressen publicerade häromdagen en ny väljarbarometer.

Resultaten är som följer (förändringar sedan april mätningen):

S:    35,5 +1,4%
V:     5,7  -0,8%
MP: 10,2 +0,7%

M.  30.1 +0,2%
F:      4,7 -0,5%
C:      4,8 +0,6%
KD    3,4 +0,3%

SD     4,6 -2,0%

Trenden står sig. 2/3 av väljarna finns hos socialdemokrater och moderater. Sannolikt kommer partierna över tid att bli jämnstora. I vart fall ju närmare valet 2014 vi kommer.

Kristdemokraterna är sedan länge "tristdemokraterna". Hur de ska klara sig kvar i riksdagen återstår att se. Det var länge sedan några siffror indikerade fortsatt liv i riksdagen. Som det nu ser ut verkar ett valkretsmandat möjligt inte mer.
Såvida inte Jesus eller snarare farbror Alf kommer tillbaka från Bryssel och leder partiet.
I annat fall är det nog kört.

Folkpartiet, centern, vänstern och sverigedemokraterna är femprocentspartier. Inte undra på. De syns knappt.

Jan Björklund riskerar att bytas ut om inte något sker i opinionsmätningarna. Folkpartiet är inte uthålliga med sina ledare. Finn fel och fort ut är mottot där.

Annie Lööf måste både visa att hon är liberal och får igenom förslag för att kunna vända trenden. Annars kommer partiets vänsterflygel att ta över makten, vilket försvagar Alliansregeringen.

Miljöpartiet ligger kring 10%. Här finns det kommande valets vågmästare. Det block man väljer kommer att bilda regering.

Alliansregeringen sliter med att väljarna är trötta på dem. Inte nödvändigtvis för att man för en dålig politik. Nej, det är mera så att nyhetens behag är över. Så länge man är de enda som måste visa korten, rent politiskt är detta också en nackdel.

Socialdemokraterna kan bara kritisera. Det ger poäng. Man har hittills inte visat några kort. Så kommer det att fortsätta. Alla vet att det är ett vinnande koncept.

Fortfarande kan mycket hända. -Valet är ju först 2014.

Ny SIFO

En ny väljarbarometer i kristid ger föga oväntade resultat, länk. Radarparet Borg-Reinfeldt är största parti. nästan 33%. Juholitianerna ligger nu på strax under 32%. Medan Juholt är ned så är Borg-Reinfeldt upp. Det är inte svårt att förstå väljarna.

Att hålla Borg i handen är mer tryggt än att hålla Juholt i handen när åskan går.

Nästa opinionsnivå är 9%-arna. Där finns numera bara miljöpartisterna. Även dessa minskar rejält.

Resten, 4-5%-arna går mellan hopp och förtvivlan. Den här gången är det Jan Björklund som har anledning att vara mest orolig. Hans budskap om fler piskor och katedrar i skolan har förlorat sin lyskraft. Bloggen tror att det finns en hög sannolikhet att även han får lämna sitt jobb innan nästa val.

Ohly och Hägglund bör fundera på vilket län man ska bli landshövding i. Partiledarjobben lär ingen av dem ha kvar. Ohly har redan insett detta, Hägglund däremot har fortfarande inte förstått det.

Kristdemokraterna ligger sämst till för att vara kvar i riksdagen. Nu gäller det att bli ett utpräglat pensionärsparti. Om man lyckas med det kan man hålla sig kvar. En ny dynamik kommer då att uppstå. Unga centerpartister kommer att stå mot gamla kristdemokrater. Båda småpartierna kommer att gynnas av detta.

Almedalen: konserverad gröt kräver mer av marknadsföring

Jan Björklunds tal i Almedalen påminde om Lars Ohlys på en punkt. Det var bara de redan frälsta som jublade.

Trots försök att bredda sig och folkpartiet blev det insatser bara på marginalen i talet. Det kändes inte som ett magplask. Talet var mer av torrsim. Det Fredrik Reinfeldt lyckades med, nämligen att bli levande i talarstolen klarade inte riktigt Björklund.

Skolfrågor, äldrevård och kärnkraft är alla frågor där folkpartiåsikterna är kända. Framförallt på skolområdet har magister Björklund gjort en fantastisk insats. Tyvärr kvarstår faktum: att upprepa gamla åsikter fungerar inte år efter år. Om det ska lyfta krävs det något mer.

Trist kan man tycka med så goda förutsättningar.

Andra medier: Aftonbladet,

Andra bloggar: politikerbloggen, rasmus,

Folkpartiets dag i Almedalen

Att bli folkpartiledare är detsamma som att tända stubintråden till den explosion som kommer att utplåna en som ledare. Frågan är bara om det tar kort tid eller ännu kortare tid. Bara två partiledare i modern tid har suttit 10 år eller längre. Tre folkpartiledare har suttit 3 år eller kortare och två, 5-6 år.

Här är partiledarna sedan 1944:

• Bertil Ohlin, 1944–1967, 23 år
• Sven Wedén, 1967–1969, 2 år
• Gunnar Helén, 1969–1975, 6 år
• Per Ahlmark, 1975–1978, 3 år
• Ola Ullsten, 1978–1983, 5 år
• Bengt Westerberg, 1983–1995, 12 år
• Maria Leissner, 1995–1997, 2 år
• Lars Leijonborg, 1997–2007, 10 år
• Jan Björklund, 2007—

Jan Björklund gör sin första valrörelse som folkpartiledare och redan känns han som om detta kan vara hans sista. Problemet är att han är för smal i sitt frågefokus. Skolpolitiken som han förtjänstfullt fört in i blickfånget är mer än piskor och morötter. Den "smale" politikern Björklund har svårt att attrahera tillräckligt många. Det blir inte bara hans problem. Det är hela folkpartiets.

Samtidigt står det flera attraktiva ledarkandidater och väntar på sin tur.

Undrar hur länge stubintråden kommer att brinna för Björklund?

Talet i kväll kan ge en del av svaren.

Andra medier: DN,

Skolan: folkpartiet vill förstatliga

I ett förslag från folkpartiets partistyrelse säger man att det är dags för ett förstatligande av skolan, länk. Med detta menar man att förstatliga de kommunala skolorna. Hur man ska hantera friskolorna höljs i förslaget i dunkel.

Bakgrunden är att den nuvarande godsherren och tidigare skolministern Göran Persson överförde ansvaret för skolan från staten till kommunerna. Denna överföring hade den oförutsedda effekten att det blev lättare att tillåta friskolor. Med ett statligt ansvar för grundskola och gymnasium hade detta inte varit möjligt.

På ett sätt är det paradoxalt nog så att Göran Persson är den som är privatskolornas grundare i Sverige. Friskolorna har främjat pedagogisk utveckling och har stimulerat till skolutveckling.

Det är riktigt bra.

Kommunerna däremot har inte varit en bra huvudman för skolan. Besparing i den kommunala budgeten har inte sällan gått ut över utbildningskvaliteten. Med staten som huvudman är kvaliteten sannolikt garanterad. Däremot finns det kommuner som i det närmaste saknar kommunala skolor. Dessa kommer att sakna statliga skolor om folkpartiets förslag går igenom. Förslaget är vällovligt, men beaktar inte riktigt att skolkartan är omritad. Det kan bli en stor komplikation för det nya förslaget.

Sannolikt krävs en lokal förankring av de statliga grund och gymnasieskolorna. Då krävs någon form av stiftelsen som har ansvar för de enskilda skolorna. I dessa stiftelsen måste både brukare och pedagogisk kompetens samsas. Statens roll blir i praktiken att garantera pengarna. Ett annat alternativ blir att kommunerna får ansvar för skolans utveckling och staten betalar. Då är förslaget enbart en återgång till läget så som det var före Göran Persson.

Regeringen måste fundera över hur konstruktiv konkurrens kan öka kvaliteten i skolan.

Folkpartiets utspel om organisation måste utvecklas till att belysa konsekvenserna.

Effekten skulle ju bli positiv för eleverna.

Andra medier. SvD, Expressen

Skolan: det räcker inte med enbart piskor

Skolminister Jan Björklunds recept för en bättre skola rör sig tyvärr i en riktning. Han talar uteslutande om kontroller, krav och disciplin.

Det är viktigt att mäta vad skolan skapar. Tyvärr är de mätinstrument som används för detta ganska smala. Skolan ska självfallet förmedla kunskap, men skolan har också ett hälsomål. Eleverna som lämnar skolan ska må bra och ha redskap för att kunna vidmakthålla hälsan.

När vi ser på ohälsan i samhället ser vi att psykisk ohälsa i dag är tre gånger vanligare är på 1980 talet.

Vilket ansvar för denna utveckling har skolan?

För egen del tror jag att skolan måste bli bättre på att möta eleverna där de står. Den gamla idén om enhetsskolan börjar bli förlegad i sin nuvarande utformning. Enhetsskolan skapade en struktur där i princip alla skulle gå i skolan under ett garanterat antal år. Det var bra.

Det som blivit utvecklingen av enhetsskolan är att alla elever ska ha samma undervisning och samma krav. Det är denna idé som är ett av skolans största problem. Skolan måste möta eleverna mycket mer individualiserat.

Det ökade antalet friskolor har till viss det skapat förutsättningar för detta. Det räcker inte. Samhället bör skapas förutsättningar för nivågruppering på ett helt annat sätt än vad som sker i dag. Å ena sidan måste skolan vara en spjutspetsskola för dem som vill och har begåvning.

Å andra sidan måste skolan kunna vara den trygga hemvisten som gör att ungdomar ges förutsättningar att bokstavligt klara livet och vara psykiskt friska. Naturligtvis ska även dessa senare elever kunna ställa kravet att de har grundläggande kunskaper och färdigheter.

Det börjar bli dags för en skoldebatt och åtgärder på skolans område som går utöver kunskapskontrollen. Vi måste också ha ett förebyggande hälsoperspektiv i skolan.

En central uppgift för skolan måste vara att alla elever ska ha en kunskapsgaranti som motsvarar godkänd kurs i alla kärnämnen. Denna garanti bör kunna åberopas under en mycket längre tid än fram till 20 års ålder.

Detta ska kunna gå att genomföra samtidigt som skolan ska kunna stimulera de högpresterande på helt andra sätt än i dag.

Å ena sidan måste skolan samordna sig med socialförvaltningarna så att vård och skola blir effektivt samarbetande. Å andra sidan måste skolans pedagogik och arbetssätt utvecklas för att producera morgondagens spjutspetskunskompetens.

Det borde inte finnas någon motsättning i detta.

Sömnig Björklund höll tal

Regeringens ordningsman höll tal i går kväll. Det var naturligtvis mycket skola i talet. Däremot var det mindre av temat väga, mäta än vad det brukar vara. En annan positiv ingrediens var entreprenörskap. Här verkar folkpartiet vilja ta upp kampen med centerpartiet.

Slutintrycket av anförandet var att Jan Björklund var trött. 

Kanske spelar det roll att EU valet alldeles nyss är avslutat. Åsiktströtthet existerar nog både hos åhörare och talskrivare på årets Almedalen. 

Det känns som om Almedalsveckan år 2009 blir mer av en mässa kring kompetensutveckling. Detta kombineras med att intresseorganisationer, lobbyister, opinionbildare och politiker minglar med varandra. Som en ledande mediaman sa: "jag är här för att få ett ansikte på dem jag kommer att skriva om under året".

Programmet hade många spännande seminarier. Att sedan arrangörerna inte förmår ge programmet en struktur som gör det enkelt och översiktligt är synd. Det borde inte vara ett problem. Om man jämför Almedalsveckans program med Bok och Biblioteksmässans så ser man skillnaden i kvalitet.

Andra bloggar: Almedalsblogg, Makthavare,

Integritet i Almedalen: Dags för avgiftning av storebror?

Förväntningarna är stora på vad som kommer att sägas i talen under Almedalsveckan. 

En av dem som formulerar sådana är P J Anders Linder, länk. Han är konsekvent i sin kamp för att storebror ska kuvas. Det är bra att Svenskan har en skribent som i varje läge står upp mot de oönskade konsekvenserna av den allt större staten. Han gör inte skillnad på vem som säger något. Linder ser till innehållet i det som sägs.

Under det senaste året har storebror fått anabola steroider. Den som skrivit ut medicinerna är Alliansregeringen framförallt manifesterad av Mikael Odenberg, Sten Tolgfors och Beatrice Ask. Den som utvecklat preparatet är framförallt Thomas Bodström.

Det vore som Linder skriver bra om Alliansens företrädare läste vad de konservativas ledare David Cameron säger om övervakningsstaten. Där finns ett recept till en valseger för Alliansen.

I morgon kväll får vi se om det sk liberala partiet, folkpartiet liberalerna står upp för liberala värden. Kommer vi se en Björklund som förkunnar att storebror ska på avgiftning? 

Kommer folkpartiledaren att tala om ett förstärkt integritetsskydd, frihet på nätet och modern upphovsrätt? 

Då är han i sanning en liberal. 

Tiger han så ser vi det nya folkpartiet. Det blir ett parti som vill genomföra socialistisk integritetspolitik. Jag tror väljarna kommer att straffa ett sådant nytt folkparti.

Det duger inte att tiga och hoppas att dessa frågor kommer att försvinna. Dessa frågor representerar livsstilen på nätet. Livsstilsfrågorna försvinner inte. De är alltid närvarande. 

Andra media: SvD, DN, DN,

Bloggkommentarer: Farmor Gun, Mårtensson, Isak Gerson, Mårtensson, mina moderata karameller, prOjo, Henrik Alexandersson,

Har folkpartiet toppat formen för tidigt?

I efterdyningarna till EU valet har folkpartiet fått rejält med luft under vingarna. Många kommunalpolitiker med fp stämpel känner att det går bra för dem även lokalt. Ibland stämmer det och ibland är det en ren dagdröm. 

Kanske kommer en del kommunalpolitiker att vakna upp efter mindsommarnattssömnen med en skräckfilm näthittan. Filmen heter: Marit bor inte här längre. Den är en mångfasetterad uppföljare på Martin Scorseses succéfilm "Alice bor inte här längre" från 1974, länk.

Sanningen är att Marit enbart bor i Yttermalung och inte i Värmdö kommun till exempel. Att hon sedan har ett andra och tredje hem i Bryssel och Strassbourg är inget någon lokalpolitiker

får några röster på. Det är enbart kommunalpolitikerns egna insatserna som väljarna kommer att värdera.

Sedan blir man orolig över att folkpartitoppen väljer att avpolletera eller accepterar lejonkungens sorti. Björklund och Lejonborg kunde fångat upp betydligt fler röster än Björklund gör ensam. Detta kan bli ett ödestigert strategiskt misstag.

Folkpartiet har toppat formen till EU valet. 

Lyckas man pricka in en 

ny formtopp till nästa val?

Det är långtifrån säkert. 

Svaret kommer vi att finna på två platser; i Stockholm och Göteborg. Lyckas folkpartisterna hålla ställningarna i Stockholm och öka i Göteborg kommer folkpartiet att göra ett bra val. 

Helene Odenljung i Göteborg har ett guldläge. Hon är ett kompetent oppositionsråd i Göteborgs stad och vice ordförande för folkpartiet i Sverige. 

Mycket talar för att hon lyckas. Vaktombyte bland socialdemokraterna i Göteborg och en tidigare kommunstyrelseordförande som har avgått och verkar ångra sig, kan hjälpa henne på traven. 

Historiskt har Göteborg varit ett starkt folkpartifäste. 

Lyckas Helene så lyckas folkpartiet.

I Stockholm blir frågan om folkpartiet kan hålla den moderata anstormningen stången. Det kan bli en svårare uppgift för Lotta Edholm och hennes folkpartikollegor i Stockholm. 

Nästa vecka startar Almedalsveckan. Det blir intressant att se vilken ton Jan Björklund anlägger då. Det kommer att ge en fingervisning om det blir flipp eller flopp i valet 2010. Sist och slutligen är det Helene och Lotta som kommer att bli avgörande för om folkpartiet lyckas och väljarna naturligtvis.

Dessutom måste folkpartiet visa att man vågar vara för ett fritt internet och för en modern upphovsrättslagstiftning. Det är något helt annat än IPRED.  

Det räcker inte att enskilda folkpartister står upp och försvarar ett fritt internet. 

Andra bloggar: Jonas Moiran, Politikerbloggen,  Annie Johansson, Eva Westerberg, Fredrik Sneibjerg,  Erik Hultin, Farmor Gun, Magnus Andersson, HAX, Hanna Wagenius, Per Ankersjö, Lena Ek, Politikerbloggen,

Ändrade attityder främjar entreprenörskap

Regeringen vill satsa mer på entreprenörskap skriver skriver Maud Olofsson, Jan Björklund och Lars Leijonborg i Svenska Dagbladet. Redan i utbildningen ska man börja föra in det. Samtidigt säger man att det satsas 16 miljarder på företagare generellt. I en annan mening talar man om att skolan ska bli bättre genom tydligare utvärdering, skriftliga omdömen och nationella prov från årskurs tre. Det verkar som om portarna i banan är glest satta. Mer pengar till lärlingsutbildning är dock bra.

Entreprenörskap är centralt  för samhällets utveckling. Vi ser att entreprenörerna eller de mindre företagarna är de som står för jobbskapandet i Sverige, i dag. Då bör man satsa mer på att statens trygghetssystem inte diskriminerar entreprenören, som med sjukpenningen. Incitamenten måste förstärkas genom bland annat lägre arbetsgivaravgifter för entreprenörerna.

Entreprenörskap är till stor del en fråga om attityder och värderingar. 

Där sker lite eller ingenting. Här har artikelförfattarna en stor uppgift. 

Några attitydområden är:

-Hur ser vi på dem som försöker och misslyckas? 

-Är misslyckandet en erfarenhet eller är det en exkluderingsgrund i jobbsökandet och i samhället generellt? 

-Hur ser vi på framgången? 

-Accepterar vi att entreprenörer tjänar mycket pengar utan att de sak tvångsbeskattas. 

-Hur ser vi på själva entreprenörskapets företag? I dag finns ett diskriminerande regelverk, de sk 3:12 reglerna. När avskaffas det?

Lärande om entreprenörskap är viktigt. Det bör börja tidigt.

Där tror jag att ökad kunskapskontroll på det sätt som regeringen föreslår har liten eller ingen effekt. Det nya gymnasieprogrammet i ekonomi kan vara en väg. Vi behöver också bygga mer kvalificerad kompetens om entreprenörskap. Där krävs det mer pengar till forskning om entreprenörskap.

Ett område där vi ser unga entreprenörer samlas är bloggosfären. I gruppen upp till 25 år är bloggarna lika lästa som dagstidningarna. En fantastisk utveckling. Regeringen borde underlätta i stället för att begränsa i bloggvärlden. Att avskaffa FRA lagen är en entreprenörsfrämjande åtgärd. 

Entreprenörskap är för viktigt för att plottras bort i en så yvig artikel som den i Svenska Dagbladet.

Lejonkung får söka nya vägar

Dagens Nyheter spekulerar i dag om att Lars Lejonborg försvinner ur regeringen i oktober. Dagens skola talar om maktkamp. Expressen skriver också om Leijonborg i dag

Rockaden man beskriver verkar högst sannolik. 

Jag tror inte man kan tala om maktkamp. Det är enklare än så. Att sitta som folkpartiledare är att sitta i en katapultstol. Utlösningsmekanismen är mycket känslig. Nyss var det Lejonborgs tur. Taburetten i regeringen hörde samman med partiledarposten. Den är borta så nu åker taburetten också. Gångjärnen till svängdörrarna i ordföranderummet är välsmorda. Detta är folkpartiets ledningsfilosofi i praktiken.

Näste man ut är: Björklund. Undrar om han får sitta över valet?